ullaunna

Hela dagen igår vart en total misärdag. Med téer och vitlök
och vatten med äppelcidervinäger fick jag bukt med det onda, sov och
slumrade lite febrig och såg på en massa teve i min tomma trista lägenhet
medan solen sken in genom de smutsiga rutorna.
Tyckte synd om mej själv och framåt kvällen kom det onda tillbaka, när
jag var så trött efter flera nätters dålig sömn.
Då gick jag tillslut upp, kokade en stor kopp kamomillte till och tog en
tablett av arvegodset. En smärtstillare som fick mej att somna gott, varm
i hela kroppen.

Detta med urinvägsinfektion tycks på nåt konstigt sätt vara kopplad
till kyla, och fötterna.
När jag har ont kan jag inte bli varm, inte få cirkulation, skitskumt.
Har haft detta gissel alltid så gott som, men inte de senaste åren. Hoppas
verkligen inte att detta ska vara inledningen till en ny tid då man hela tiden
måste passa sej och undvika allt som kan utlösa en ny infektion.

Man får tanken om en misogyn skapare som ger oss kvinnor korta
urinrör, menssmärtor, pms och klimakterievallningar. För att inte tala om
förlossningar och mjölkstockningar...

Ska det behöva va så!?

Nåväl idag känner jag mej stabil och vinden blåste åt rätt håll.
Först till kolonin och näste fast en ruta som blåst ut. Plockade grönsaker
och cyklade med en härlig klar sol i ryggen mot Det Andra Hemmet i Tvååker.

Hann inte göra så himla mycket där för när Tord kom ville han ganska
omgående köra. Skulle köra mej och min cykel till stan och sen hem till sin
mamma och hämta ett element till sovrummet.
Han har frusit där den senaste tiden och har ett bättre element än det som fanns
där och som vi monterat ner.

Lagade mat där och donade lite och gjorde råsaft på juicepressen jag
tagit dit.
Dricker massor, äter vitlök och även Tord fick dricka lite nyttigheter.
Kan han ju behöva!

Vad som kanske kan vara bra med lite sjukdom är väl då att jag gör allt
för att rensa ut och rena mej, så det blir en viss vitaliseringskur.
Och när det onda går över mår man så himla gott
Men ändå...

Att det ska behöva vara så!?