Hets Stress och avstressande läsning av " En flickfotografs bekännelser"

Huvudvärk, regn. Ja jag bör ta tillvara det och passa på att göra
tråksaker, sånt som jag har såå svårt att samla mej till.
Gjorde ett försök iallafall och satte mej med mejllistan och ringde runt till
folk som eventuellt kunde vara intresserade av att köpa en kolonilott.
Telefonen var avstängd upptäckte jag i lördags, så jag fick ringa mobilt.
Rotade fram pappret från bredbandsbolaget och upptäckte att jag
avbokat telefonen innan datoruppkopplingen.
Jaja, det ringer ju inte så ofta...
Men nu en regnig måndagsmorgon med tungt huvud så gör det att jag
känner mej rotlös och lite isolerad.

Varit smått galen i helgen. Uppochner minst sagt.
Vill ju bara vara lugn och fin, måla taken fina och vita, måla mina gamla
avskavda möbler, fixa och må bra och göra fint.
Men minsta motgång så har jag rasat, ner ner ner, alldeles för många våningar
än vad som varit rimligt.
Hetsat och stressat - men va sjutton! Ibland är det precis den energin som behövs
för att få saker att röra sej framåt.
Är stackars Tordens blåslampa upp i ...

Sexan har helt otippat blivit min favoritkanal. Skräckfilmer klockan nio,
"House of wax " var klassiskt läskig och " The Reaping" var snygg. Och igår
svalkade Dexter mitt upprörda sinne.
Sovit dåligt och rörigt, men det är jag van vid. Ett par jobbiga nätter brukar
avbrytas av skön mer helgjuten sömn.

Långt ifrån katastrofläge, bara det att flytten är såå långdragen.
Älsklingen jobbat helg och bilen har nåt skit, så han törs inte köra släpet, så
jag har fortfarande en del möbler och lådor som står här färdiga att bara lyftas.
Att vänta....

Njöt oerhört av Joe Hills " Horn". Han lär vara Stephen Kings son och jag har
tidigare läst hans " Hjärtformad ask". Att ha en go spännande bok som följeslagare
genom livets lite jobbigare partier är ovärderligt.
Men vad som är jobbigt  eller inte får ju ställas i proportion...såg små delar av filmen
" Pianisten". Frysa, svälta, frukta för sitt liv i varje sekund...
Allt är relativt. Jag klagar över lite tråk-papper....

Men nu läser jag Bingo Rimérs självbiografi. En udda sysselsättning för en slags
feminist som jag ju är. Men kul.
Han är ju såå annorlunda. En entrepenör, en galenpanna, med lätt dump, som han påstår.
Man kan bara sucka och känna att man faktiskt är nöjd med att vara just den man är
och att jag aldrig skulle vilja byta liv - inte med honom iallafall.
Och så fantastiskt olika vi människor är - och så lika ändå .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0