I Ensamheten

Nu pågår vild och vacker musik hos mej, klassisk musik
i förmiddagen, annorlunda klanger, rensar rummen. Stråkar som
skär isande rakbladsvassa genom kall nysnö. Frammanar månsken,
fast solen står högt på himlen.

Ja nu är jag ensam igen. Älsklingen har börjat jobba igen och
en ny tid, en ny rytm kan ta vid.
Jag målar och målar. Blir rätt inåtvänd, kanske lite butter.
Och så har det varit födelsefirande och allahjärtansdag, och det blir
bara för mycket.

Fick slänga in den färdigpackade träningsväskan i skåpet igen.
Hade ställt klockan för att cykla iväg till ett morronpass, men i natten
fick jag ont i magen och mådde illa och kunde inte sova.
Något av mina naturläkemedel mot krämporna som jag inte tål
antagligen.
Om det nu inte är så att jag är känslig och plockar upp andras krämpor...
Två i min omgivning som har magproblem.

Men jag ska cykla ut idag.

Blivit besatt av mina små turer. Det ger mej så mycket lycka...
Det är något som händer när jag kommer ut i det öppna landskapet,
det händer ju inte när jag cyklar runt i stan eller här i samhället.
Det sker när jag cyklar rätt ut...
rätt ut i öppenheten, där det är himmel, fält och gårdar.

Och jag letar....letar.
Efter platser. Positioner.
Känner....känner.
Och så kommer jag hem med svettfuktiga kläder och med kalluften
kvar i halsduken, och är så uppfylld...ja fylld.
Tycker att jag har så mycket att berätta. Men upptäcker att det inte
går. Möjligtvis har jag några foton i mobilen som jag kan visa,
men som ändå inte kan visa allt, inte på långa vägar.

Idag fortsätter jag på min tavla. Några av löven ska ha en annan grön
nyans. Sen ska jag klä på mej och cykla ut.
Övervinna motståndet som finns när man ska cykla ut , utan mål,
utan bestämmelse. Låta vägen ta en nånstans och hoppas att man hittar
hem igen  innan det blir mörkt eller man hamnat för långt bort.

Måste tro på min tavla. Upprätta kontraktet. Hypnotisera mej.
Jag tror ju på processen - men kanske inte resultatet.
Och hur få andra att tro på resultatet?

Kommentarer
Postat av: Leah Reavur

"Konst ska lidas fram. Det är en förlossningen! Man föder sakta under outsägliga plågor. Man försätter sig i lidandets alla faser, man kokar sig i olja, man rullar sig i myrer, man tittar på Café Sundsvall! Allt för att verket ska späckas med det lidande som utmärker äkta konst!"

Jag hoppas på att få se tavlan en dag =9

2012-02-27 @ 12:47:25
URL: http://fluffpatrullen.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0