ullaunna

Sol, kallt och högt lufttryck ännu en dag.
Vaknar ännu en morgon av förnimmelsen av att någon skakar
mej försiktigt i axeln. Jag ler ut i rummet och mumlar ett sömn-
drucket -mmm ( ja jag vet, jag ska vakna ).
Inte känns det som ett spöke inte, nej mer som en del av mej själv
som vakar och passar mej, tycker att jag inte ska sova för länge om
morgonen....

Tänder en brasa i kaminen för att inte luftvärmepumpen ska behöva
jobba för mycket i kylan, snart kommer solen över grannhusets tak
och värmer upp det stora rummet.
Torden får tryna längre, han sitter uppe senare än mej, njuter ännu
ett tag innan han hoppar in i tidiga-mornar-selen.

Målat en list över den platsbyggda hylla han byggde nu för ett par dar
sen. En hylla där jag får in allt mitt plock, penslar, färger, tidningar
och inspirationsböcker. Det blir fint!
Ramar in det sjuttiotalstypiska valvet så bra, knyter ihop mitt arbets-
hörn.
Igår stressade jag på oss för att få det hela fint tills vi skulle få besök.
Upptäckt min nya roll som arbetsledare, har en god känsla för tids-
planering . Det har inte älsklingen....
Och lagom tills de dök upp på garageuppfarten var kaffet på, glass
inhandlat, en fruktsallad fixad och en brasa flammade i kaminen.

Det är ju så roligt att få besök när allt är iordning och till sin
fördel.( Ja ja jag är liite kontrollfreak)

Igår nästsista Homeland, en riktigt riktigt bra serie där spänningen
dras åt rejält.
Följer den överraskande bra serien Äkta människor, som har den egen-
skapen som bra litteratur eller drama måste ha: Man måste kunna tro
på det, på ett eller annat sätt. Och här känns det så trovärdigt och möjligt,
och givetvis kan man dra många parareller till annat än robotar.
Så som god science fiction eller bra deckare ofta är - samhällskritik.

Läst ut " Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter", en slags kollektiv-
romen och tidsskildring, där man får följa en syskonskara och vart de
tar vägen i livet. Som livet är, skulle jag vilja tycka, med sin futtighet,
att saker bara kan rinna ut i sanden, att relationer inte riktigt får
den utveckling man skulle önska, och hur plötsligt dramatiken och
omständigheterna slår till, så otänkbart, mitt i vardagligheten.

Nu börjar jag på Elisabeth Kostovas " Svantjuvarna". Länge läste
jag hennes tjocka och rätt utdragna " Historikern" som jag ju ändå
tyckte om.

Nu stiger vintersolen på himlen, ett nyckelskåp som är beställt är
lackat och tidningen hämtad.
Idag måste jag cykla ut och rasta mej för jag har gått så mycket inne,
cykla försiktigt över isfläckarna, insvept i halsduk och mössan ner i
pannan.
Problemet med att vintercykla förut om åren har varit att det blir kallt
om fötterna. Nu i år köpte jag ett par rejält för stora killskor där jag
kan ha raggsockar i, och ändå lite luft emellan. Tror att den lilla luftspalt
som blir över gör att foten känns varm.
Men arslet blir alltid kallt, det värmer jag sen vid kaminen.
Fläsk tinar långsamt.