ullaunna

Äter gul lunchsoppa med en gul banan. Soppan kom av att
jag hittade en bortglömd rotselleri i en påse på altanen, ihop med morot
och curry blev den gul.
Skött om pelargoniorna och flyttat tillbaka dem till uterummet.
Småstädar och tvättar.
Så gör jag.
Sköter om det som finns.
Vad som hamnat i min vård.
Stannar kvar och gör rent.

Men sen ska jag måla de gröna bladen.
Maniskt målande tusentals gröna löv. Ett för ett.
Nyanser av grönt och blått.
Vet inte riktigt varför jag gör det, för mycket till tavla blir det inte...

Tänker återigen på ljusblått. Vill leta upp nåt ljusblått.
Behöver.

Annars en färg jag aldrig tyckt om eller behövt förut.

Det röda rummet luktar starkt av elektricitet idag.
Nojar mej. Städade där innan, torkade golvet och där finns en lös kontakt...

Lyssnat: Marlen Houshofs roman " Väggen". Suggestiv och mystisk,
perfekt accompangerad av Arvvo Pärts musik.
Passar mej i ensamheten eftersom den handlar om en kvinna som
tycks ha blivit ensam kvar i en värld som kanske har drabbats av
en katastrof.
Men jag är ensam av eget val i en trivsam och avbruten ensamhet...
Lyssnat: Ett alldeles utmärkt samtal om feminism med PerOlov Enkvist.
Tycker mycket om sådana samtal där åsikter bryts mot varann, man
smickrar inte , men möter, ödmjukt med respekt.
Lyssnat: Om växthuseffekten. Att det inte räcker att göra det ena och
tro att det blir bra.
Vi måste göra Allt, och vi borde ha gjort det igår.
Och vi kommer att vara beredda på att ändra vår livsstil...

I mitt horoskop finns en stark övervikt av s.k fasta element.
Sägs göra personen rätt envis och fasthållande och trög till förändring.
För man är en upprätthållare.
Ingen entrprenör direkt, inte en sån som står på barrikaderna.
Inte en sån som rusar runt och byter livsstilsprojekt stup i kvarten...

Att sen en stor del av övervikten trots allt tillhör vattumannens
tecken blir som en annan femma, för man är trots allt en frihets-
älskande revolutionär i hjärtat.

Så ser jag mej. En bevarare - men inte av gamla unkna traditioner och
invanda mönster.
Men jag vill ta hand om : Jorden, mänskligheten, barnen, djuren, de öm-
tåliga kropparna och själarna. De ömtåliga balanssystemen, ekosystemen.

Jag vill ta hand om sakerna, tingen med minnen, böckerna, bilderna, färgerna.

Häromdan såg jag filmen " The hurt locker". I regi av Kathryn Bigelow.
En kvinna regisserar en film om kriget och inleder med citatet att krig är
en drog....
Filmen följer ett gäng bombdesarmerare i krigets Irak.
Och jag tänker så mycket på krigets miljö....
denna fientliga torra skräpiga utarmade förgiftade mark.
Och expertens bombdräkt som så helt bepansrar kroppen.
Så stark bild av vansinnet.
Sen handlade ju filmen om hur adrenalinkickarna av att ha överlevt
ännu en desarmering blev som en drog och hur det var svårt att leva
vidare i det vanliga livet sen.

Sälv söker jag inte kickar, inte adrenalinet.
Vill bevara mej intakt, utan skyddsdräkt, andas luften, fri och frisk.
Kontemplera över sakernas tillstånd...höra om världen...
men inte delta för mycket i den.
...om jag slipper.