ullaunna

Det är nu den tid på året som vi har det lugnast,
Torden å jag. Inget jobb just nu för honom, jag har ingen odling
att sköta, inga växthus.
Det gamla är välförankrat efter höststormarnas slit och ett nytt till
trädgården är beställt. Så mycket lättare att sköta i en trädgård som
man bara kan kliva ut till med några få steg från sängen direkt när man
kliver upp!

Idag : Strålande sol, kallt, högt lufttryck.
En promenad till ICA, han å jag. För att komma ut och få d-vitamin rakt
in i hjärnan, luften djupt ner i lungorna.
Mjölk och bröd.
Hem till projekten.

Han bygger hyllor till mej, som ska gå runt en dörröppning vid mitt arbets-
bord. Mäter med vattenpass, justerar, borrar och limmar.
Och det blir bra!
Den lågt liggande vintersolen tar sej in i en del hörn som annars inte får
nåt ljus. Just nu i vårt hus som jag lär mej uppskatta mer och mer.
Förgyller , gör vackert.

I Spanarna sist hade Jessica Gedin en spaning som sa just det jag
tänkt och diskuterat med en del av mina filosofiskt lagda vänner.
Att ens öde i ganska stor grad beror på hur man berättar sitt liv. Att man
ju faktiskt är manusförfattare till sitt eget liv....och huvudrollsinnehavare.
Kanske kan du inte styra allt som händer, men du har makten över hur
du vill berätta din historia.
( som i en blogg t.ex , haha )
Är det en tragedi eller komedi t.ex?

Försökte ge rådet till en människa för några år sen, att hon kanske
skulle prova att berätta sej en annan historia, ur en annan synvinkel.
Gör dej en ny saga!
Tror inte hon lydde mitt råd - ingen lyder för övrigt nånsin mina råd, men
jag upphör inte för det att dela ut dem...