ullaunna

Suttit som hypnotiserad av de gröna stora träden i mitt
blickfält med kaffet på altanen.
Hasat min gamla nersuttna kollofåtölj med utstickande spiralfjädrar
i botten till gränsen mellan uterum och altan för att slippa få åskregnet
på mej och ändå känna mej " ute".

Det stora mäktiga gröna som sakta vajar och rör sej i lugna
majestätiska rörelser.

I år är jag fascinerad av träden.

Allt det gröna intar mej och bebor hela bröstkorgen, jag har all den
ensamhet jag åstundat, men jag undrar ju förstås...vart livet tar vägen
med mej...med oss. Vi , alla jag har runt omkring mej.

Vad är jag?

Idag skrev jag på facebook nån kommentar om skolk - att jag skolkat
genom hela livet - liksom.
Så mycket jag bara funnit övermäktigt och bara velat slippa.

Men ändå! Föralldel! Ett rätt så fruktbart liv ju..ändå...

Idag har ordet " caretaker" funnits i medvetandet. För jag springer
mest omkring och tar-hand-om. ...ja huset och trädgården. Tar hand om
maten och sakerna, tingen, skötseln, kropparna.
Möjliggör att Torden orkar jobba såpass mycket som han gör.
Som nån slags hemmafru - ja, som den feminist jag alltid ansett mej vara...

Men så har det varit förr, när jag trots vänstersympatier, aldrig kunnat
identifiera mej med slagorden på 70-talet: Arbete åt Alla, Dagisplats till Alla.
Jag som vare sej har velat ha det ena eller andra....

Att komma från fattigaste arbetarklass ( mamma outbildad, frånskild
invandrare från Finland), och arbetat väldigt lite i mina dar, har jag som
Kristian Lundberg känt mej hemlös i min klass.
Och aldrig har jag känt mej " folklig".
Jo förresten - när jag sitter på caféet efter ett Gekåsbesök på Ullared, med
min Ullaredskasse tillsammans med alla andra. Då känner jag ibland ren
kärlek till min omgivning!

Men oftast ganska enskild och utmattad av alltför mycket sociala
aktiviteter och nuförtiden t.om rätt blasé vad gäller vänskap och relationer
överhuvudtaget.

Läste också en beskrivning av någons mor : Homemaker.

Ja, så är det - men mer ska jag väl komma till ändå?
Skriva blogg som ingen läser? Dikter i byrålådan? Bra idéer utan genomförande..?
Eller som en av mina påhittade arketyper: Container.
Att härbärgera mycket - frågan är väl vart containern är på väg?