Sysslor, Lotta Kulhorn, Barbro Lindgren ,prata med träd å sånt

Så är plantorna utburna för dagen. Lunch på rester från igår
avlarad och förberedelser för middag, ( blomkål i citron och ostsås,
gratinerad i ugn och bulgur).
Satt i röda sängen i röda rummet i en solstrimma och sydde. Sydde ihop
nån slags vitvirkad historia som nog varit en bordsduk nån gång men som
nu kan bli en sommarkjol till de i framtida bruna benen.
Tror nog de kan bli bruna i år med all cykling.
Som igår när jag for som en pil genom det tidiga vårlandskapet med den
svarta kappan fladdrande öppen.
Fälten blir vårplöjda, lärkor drar sina lysnade glittergirlanger av sång genom
rymden och man vill tro att de är hänförda. Människans lust att förmänskliga allt.
En strupe full av sång och ett bröst utspänt av glädjekraft, måste vara nån
slags hänförelse...

Medan jag sydde pågick så passande programmet "Stil", ett totalt trivsel-
program! Handlade bla om Kenzos mönster-och färgglädje och så kom ett
inslag med den grafiska formgivaren Lotta Kulhorn som pratade så bra om
sin kärlek till mönster.
Så mycket att känna igen sej i, bla att hon var i mångt och mycket en ensam-
varg, att hon kanske älskade mönster för att hon var närsynt... och hur mönster
talade, småpratade och att hon blev lycklig av mönster.
Och så var hennes favoritfärg Rött.

Alltid alltid letar jag efter likheter och syskon i anden...

Som i filmen som gick för en vecka sen om Barbro Lindgren, så fint där
hon gick i sin älskade ensamhet på sin gård och matade hönorna och
pratade med katten och hunden. Hur hon beskrev sej som ett känsligt
barn, och hur hon nu drogs med värk och härledde den i en bistats, till
"överkänsligheten".

Frivillig ensamhet är kanske temat för året. Temat för veckan är vitt.
Cyklade förbi Röda korsets second hand som hade halva priset för kläder
och jag inhnadlade vita. Har också i veckan tagit bort fläckar och..ja
tyvär, lagt i blöt i klorin, så nu är det vitt som kommer till mej.
Och temat för året annars är träd.
Varje år får jag en stark känsla och ett utökat seende för någon växtsort.
Ett år kände jag så starkt för timjan t.ex.
Ett annat år var gräsens år, jag uppmärksammade allt gräs som växer
överallt.
I år är min känsla så stark för träden, kanske det avtar när de får löv sen
men just nu så ser jag överallt vackra träd som  talar till mej.
Särskilt de vackra ekarna jag ser växa i magiska lundar här i trakterna.

En gammal hippie är man väl ändå dåddå ( prata med träden!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0