Plantor, pinnar, Revenge och Game of Thrones

Idag, spara kroppen lite efter gårdagens cykeltur
i sol och stark motvind till kolonin där jag jobbade några timmar.
Riva och slita i ris och kvistar, kratta, rensa och gräva ett växthus.
Slänga skräp i en brännhög.
Upp och ner, fram och tillbaka.
Fortfarande träningsvärk .
Kaffe och smörgås i växthushörnan, precis som alla andra vårar.
Jag som ville förändra mitt liv...

Jaja, snart säljer jag den, snart är den delen av mitt liv borta.
Men jag sörjer såklart medans jag rensar, sååå mycket växter som
kommer upp nu, perennerna som broderat ut sej så rikhaltigt, allt
som växer så tidigt i den lätta solbelysta jorden.

Tord fick hämta mej med bilen efter jobb och jag tog med mej lite
plantor och pinnar.
Pinnar behöver man alltid. Att binda upp växter mot.
Han trött, jag trött.
Bägge har vi jobbat i kraftig vind och sol hela dagen, i bilen
blossar våra ansikten, pulserar det i muskler och leder.

I kvällningen gräver jag ytterligare i gräsmattan.
Orolig över skuggningen från träden härutanför tomten som gör
trädgården ganska kall, men på sommaren står ju solen högre, tänker
jag.

Kvällen innebar den beroendeframkallande serien Revenge,
storteven med bioljud. Det mullrar och bullrar dramatiskt.
Madelaine Stows fascinerande ansikte, de mörkbruna ögonen speglar
alla känslor, de svarta hårlänkarna, den bleka alabasterhyn, och munnen
( fillings? rumpfett? ) ler så vänligt medan den uttalar elakheter, lögner
och hot.

Idag fortfarande morronrocken. Skrev ihop ett anslag om kolonin,
målade ett sista lager på den nya brevlådan.
Ersätter snart den vita plastiga med tantig blomsterkrans med en svart som
har våra namn i silver, och lite stjärnor och prickar.

Försökt komma in i min blogg med Iphonen för att kunna lägga in mobil-
bilder, men hade tydligen glömt lösenordet. Det var iallafall inte det jag trodde.
Suck...
Läst klart Torbjörn Flygts roman Outsider. Fann inte honom lika sympatisk som
Kristian Lundgrens huvudperson/ persona. Han är inte heller lika utsatt.
Och Lars Lerin och Kerstin Bergstrands brevväxlingsbok Straffrundor och
Ärevarv
läser jag så sakta jag kan, som en liten belöning. Jag vill nämligen
inte att den ska ta slut, jag vill inte lämna dem.
Och jag är så orolig för Kerstin, som är sjuk och deprimerad...

Och Game of Thrones tar sej. Att det var systern som var draken! Ha. Mycket
blod och grymheter men mycket läckert.
Men jag suckar över ettans klantighet att vänta och sätta in ett helt annat
program emellan det roliga nördsnacket om programmet , som leds av Johanna
Kholjonen
och jag hade verkligen velat kolla det, men det blir för sent.

Project Runway och Top model går mot dramatiska slut. Men vinnarna känns
rätt självklara... Mondo och Klara blir det väl ändå....men man vet aldrig säkert.

Nu har jag vilat hela förmiddan, sover sämre nu när det är hektisk vår.
Vaknar mitt i natten, oro i kropp och själ. Ligger och läser, äter banan och dricker
vatten.
- Men nu - ut och gräva rabatt på framsidan. Där ska solrosor stå i givakt till
sommaren. Och blommorna ska myllra och brodera ut sej.
Vill jag tro.

Mera myller och färg  bland mexitegelvillornas prydlighet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0