Tillbakadragenheten

Idag stannar jag hemma, skyddad från den kalla vinden.
Den besvärliga huvudvärken från igår sitter ännu kvar, men ska
väl dra bort efter en andra balja kaffe hoppas jag. Igår gick det
inte att jaga bort den, varken med pronaxen eller Voltaren.
Cyklade dessutom fram och tillbaka till stan och det var jobbigt
i kylan.
Det mest besvärliga är att jag får ont på en punkt under skulder-
bladet, konstigt. Hur jag än försöker växla hand på styret och slappna
av i axlarna.

En tid av, vad jag kallar kommunikationsfasta. Efter många år
av vänner och bekanta och mycket pratande har jag gått in i en slags
frivillig isolering.
En tid som jag liksom planlagt och längtat efter...om det sen är " nyttigt"
för mej vete sjutton. Har bara haft ett starkt behov.
För människor gör mej så utmattad.

Därför passar mej radioföljetongen just nu så bra. Marlene Houshofers
Väggen.
Hörde med en viss förstämning att författarinnan är död sedan
länge, blev bara femtio.
Även Bengt Ohlssons bok Rekviem för John Cummings, gav en sorgsen
känsla. Om livet med sjukdom mot döden. Karriären i backspegeln.
Slagskämpen av Mikey Walsh var en hejdundrande barndomsskildring om
att växa upp i en romsk familj där fadern har bestämt sej för att göra en
slagskämpe av sin homosexuelle son.
Kan det bli värre..? ändå är den  rolig att läsa. I baksidestexten skriver
Mark Levengood att han är avundsjuk på alla som inte har läst den ännu
för de har kvar den. Stephen Fry kallar den rörande, skrämmande, rolig
och briljant.

Nu lyssna på den förträffliga Mia Blombergs radioseriedokumentär om
" Vem älskar en feminist".
Igår en alldeles underbar interjuv med Susanne Osten.
Tycker så mycket om Mia Blombergs dokumentärer, hennes lite molokna
röst som ger så mycket plats för personen hon interjuvar.

Trädgården är kalkad, penséer planterade, tvätten tvättad och golven
dammsugade.
Mars går långsamt genom mitt fjärde hus och jag korsar landskapet med
min cykel, ritar upp och kartlägger, ser och ser, letar och letar efter ut-
snitt i landskapet att älska.
Slingrande vägar som går  mellan undangömda små gårdar och gamla
hus, lundar av spretande ekar, björkar som står i smältvatten.
Mina ögon samlar in det som finns kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0