ullaunna

Igår var det en riktig hälsa-på-dag. På förmiddan hämtade bästa A upp mej på kolonin
och vi åkte och hälsade på Rosie-i-skogen. Hon hade fått bra pli på den galna valpen
Moses som hade utvecklats till en mogen och kramgo tonåring och vi fikade i den
stora lite vildvuxna trädgården med Moses mjuka pälskrull under våra bara fötter.
Det lilla huset ligger i ett pastoralt landskap med mjuka kullar och blandskog.
Skönt var att sitta och låta blicken vila i  de susande lövverken.
Bästa A släppte av mej på kolonin igen och jag plockade jordgubbarna
i den tilltagande värmen och funderade på om jag skulle företa ännu en
liten resa i min närmiljö...
Sms:ade till Berit och Lars, stack hem med mina gubbar och fixade lite snabb
lunch (stekt squash med ädelost,sallad med fårost). Packade vattenflaska,
bikini, handduk och en kasse med sallad och dill till vännerna och så
cyklade jag iväg.
En underbar väg. Gamla E:6 an som är lugnare nuförtiden och långa
bitar med cykelbana. Ginstleden.
Greps av sädesfältens skönhet och ljudet av vinden som drar genom en rågåker.
Det sisar...Lärkornas vänliga drillande. Vinden var kraftig och mot men det blev
så skönt när jag insåg att jag kunde ta det hur lugnt som helst. Då blev det
bara ren njutning att cykla de två,2 milen.
Framme fick jag kaffe direkt och sen lunch i skuggan av parasollet.
Broder Sven hjälper till att bygga garage och Berit bankade in femtums-
spik med schwung.
Vi diskuterade att vi bägge har mars i stenbocken vilket hjälper oss
att arbeta länge och envist, lite långsamt i starten kanske men sen som
en stadig maskin som inte ger sig i första taget.
Iallafall cyklade bästa B och jag den lilla vägen ner till havet för ett dopp.
Jag ville vara våt om håret innan jag cyklade hem igen. Där är långgrunt
och sand, inte min favoritbad-landskap men jag har aldrig nånsin varit
med om att man ångrat ett bad!
Inte nu heller. Lite vindtork och kläder på, lite prat och så cyklade jag hem.
Nu med mindre motvind och eftermiddagsljuset som glittrade på havs-
randen som följde min väg.
Gulmåran doftade. Vägkanterna fulla av baldersbrå,rallarros,blåklockor.
Rölleka,Johannesört och älggräs.
Fast jag alltid och konstant längtar efter ett hus upplever jag när jag cyklar
en frihet och obundenhet som är makalös och underbar.Allting är ju mitt!
All världens skönhet är min utan ägandets pålagor.
Stannar och fotar,möter andra cylister som ler i samförstånd,dricker vatten.
Och när jag närmar mej stan och möter en liten pojk som kavar fram på rull-
skridskor är jag nära salighet. Han är ljusröd av ansträngning och klipper
med vita ögonfransar ler och säger hej och mitt hjärta svämmar över av
kärlek när jag cyklar vidare.