ullaunna

Vid tio på förmiddagen kom lite moln och koloni-Alf och jag pustade lättade,
men molnen löstes upp och snart sken solen lika monumentalt och obevekligt.
Vattnar och vattnar,plockar jordgubbar både morgon och kväll,ryggen böjd böjd
böjd.Hatt på huvet.
Hemma klockan elva på förmiddagen, uthungrad men nöjd för att jag fick gjort en
del av vad jag föresatt mej. Plockat mer mynta att torka, klippt gräset, vattnat överallt.
Plockat kamomill, ringblomma och en del johannesört på hemvägen till en god olja
för huden.
Egentligen hade jag tänkt gå på utomhusyogan men fick avstå. Hinner helt enkelt
inte,måste prioritera odlandet nu. Annars har jag tränat både söndag och måndag,
men igår var det nästan för mycket. Svettades sanslöst på steppen och coren.
Hade varit uppe sex och cyklat till kolonin och vattnat och jobbat lite och sen cyklat
i den tilltagande värmen till träningen. Var ju helt matt innan passet började.
Packat kaffe med och mackor så jag direkt kunde ner och ta mej ett underbart bad
men låg sen med huvudet i skuggan och läste.
Pratade med en bekant som eventuellt står i uppbrottstider. Kanske flytta efter
många år i Varberg. Byta med lägenhet till Göteborg.
Konflikter med väninnor,brytningar efter tjugo års vänskap. Sorgligt och intressant.
Hoppas det leder till något positivt.
Lämnar jordgubbar till dottern och lilla A. Min övertygelse är att lilla A är en reinkarnerad
liten tant-själ för när hon var pytteliten kunde hon helt gå loss på att städa och putsa.
Vika kläder var en annan talang. När hon började på montessori-dagiset höll hon
reda på alla småbarnens kläder och kunde ertappas med att byta blöjor på de små.
Nu springer hon runt i trädgården och visar alla rosorna och tvingar mej att böja mej
ner för att lukta på varenda en. Hon kan namn på växter som många vuxna inte kan
ens och verkar genuint intresserad av odling. Mästare på att tjuva tomater.


Ont i fötterna som blev lite uppskurna av havstulpaner ute på Subbe.
Man frestas att ta sats från botten där mjukt sjögräs böljar men under finns de
knivskarpa havstulpanerna som skårar upp tår och fotsulor.
Det gjorde inte ont först men dan efter vart jag halvt handikappad och ömfotad.
Nu har jag silvertejpat mina tår.
Kör sällan med plåster, det är för dyrt och de ramlar bara av.
Annars tackar jag min idoga träning nu i dessa slitsamma tider. Har nytta av all
styrka jag byggt upp när jag sliter i landet. Skadar mej inte lika lätt, mer kropps-
medveten, ryggen och magen är starka, behöver inte slita på lederna.
Tidigare känningar av tennisarmbågen när jag bär tunga vattenkannor är borta.
Bodypumpens "utfall"  med stång på axlarna har tränat upp benstyrkan så jag
orkar kliva fram i position och rensa eller plocka jordgubbar utan att bli helt
trött. Känns som om träningen är en förutsättning för att jag ska orka leva
mitt liv som jag gör.
Helgen var väl annars en bra bot på de kylslagna tankar jag hade men
egentligen har väl ingenting förändrats.Fortsatt rannsakande.
Ska försöka ta mej en dag ledigt och hälsa på Mirre i Göteborg.
Skandal att jag ännu inte sett hennes nya egna lägenhet. Trodde att hon
hade fullt av jobb men hon var arbetslös för tillfället.
Så kan hon också få lite jordgubbar.
Snart framme vid Norens avslutande dagboksår. Undras om han får barn med
sin nya kvinna? Älskar dagbokens form. Det icke tillrättalagda. Ambivalensen
som speglas. Ena dagen vill han leva ensam, orkar inte ha förhållande.
Vill gå in i ödsligheten åldrandet, hänge sig åt ensamheten.
Andra dagen är han nära nära sin älskade, tror på deras förhållande,är
förälskad. Den dubbelheten tycker jag om att läsa om och känner mej
befryndad med.

Upp halv sju igen och skynda skynda innan det blir för varmt.
Fram med slang och vattenspridare, plocka jordgubbar och kamomill.
Dill, sallad och fänkål.Rosorna blommar övermäktigt.
Min sorg över att ingen ser deras skönhet mer än jag mildras när jag
fotograferar dem. Konservera tidens flyktighet.
Längtar och längtar efter ett hus med en trädgård.
En koloni är trots allt  något man åker till och åker ifrån, inget man
stannar i. De fridfulla stunderna är ganske få.
Snart snart vill jag vara på en plats och stanna där, ta emot gäster
och bara vara.
Annars en doft av sorg i blomsterlandet.
Ifrågasättandet av relationer.
Har stora krav och förväntningar på vänskap. Men när jag inte väntar
mej något längre sker ingen utveckling och då tar min kärlek slut.
Undrar fortfarande var min "flock" finns.
Döden kom upp i mitt tarot, men också bägaresset, den nya sfären,
ett känslornas vatten.
Själv är jag det stora slutkortet, Universum,saturnus, disciplinen att
utvecklas och befrias genom lidande. Yttersta utposten.
Nu kom älsklingen, nyduschad och fräsch. Var uppe klockan fyra och
jobbade men nu hinner vi ta oss till havet som alltid finns där och väntar.

Vaknade halv sju och hörde nyheten om Michael Jacksons död.
Okej.
Biografierna över honom och spekulationerna kommer väl nu bli
massiv media-industri. Fharah Fawsett var tydligen också död idag.
Cyklade och öppnade och vattnade växthusen. Gurkplantorna börjar
äntligen växa av värmen nu. Träningsklädd cyklade jag ner för att
delta i en gratis utomhusyoga jag hört om. Så lägligt nu när vi fått
klara oss helt utan yogapass denhär terminen eftersom ledare saknats.
Det var speciellt att vara utomhus. Ha den kraftiga varma östanvinden
om benen i "trädet" och få solen i ögonen under "triangeln".
Konflikt med min bästa A. Så kan det gå under stressens skugga.
Jag är varse min kritiska tunga, ändå släpper jag fram så lite...
Man kanske yppar 90% av vad man tänker , kanske skulle man helt
sluta, hålla inne med de resterande procenten...
Bättre att göra sig oberoende, tänker jag när jag cyklar hem i varm
motvind.
Äter nåra jordgubbar ur kylen och cyklar sen ner till en timmes bodypump.
Och den var härlig!
Bästa sättet att få ut min Mars-energi. Agressions-och viljeplaneten närmar
sig en kvadrat till min sol. Över på nåra dar men brukar märkas.
Cykla hem, packa mackor kaffe och burk med gubbar.
Äntligen ner till havet.
Har inte blivit varmare, vinden driver ut det uppvärmda vattnet så nu
är det nere i 15-16° igen.
Läser Noren. Nu är han på banan igen. Ny förälskelse som han närmar
sig med övertygelse och tillförsikt. Hon är 24 år yngre än honom.
Läste att Lundell var singel igen, en annan man som väljer ungt.
Vad ska man säga?
Uppskattar ärlighet framförallt och den finns ju i dagboken, sen kan
man tycka  en hel del och analysera om man behagar.
Man kan också tycka att det är sorgligt på nåt sätt.
Jag sätter en deg,skapar tvärdrag och tänker att man inte ska vara
rädd för livets förändringar. Förstå vad som händer och hålla ögon
och öron öppna.Beredd att ta klivet när vindarna vänder.

Solat tre dagar i rad. Nyss hemkommen från havet där jag skapar min
privata sfär, min kupa  bland alla tjejer,damer,kvinnor,tanter. Där ligger
jag med min Lars.
Dvs Norens svårmanövrerade supertjocka bok med mjuka svarta pärmar.
Jag följer hans förälskelser i unga skådespelerskor, förälskelser som han
sen inte förmår följa upp, han känner sig för gammal, för sjuk, för utlevd
för att börja nya relationer, håller på att skilja sej. Tycks nästan ångra sig
men märker att han vill bo själv.
Jag följer alla hans göromål, affärer, arbete,skrivande, möten med människor,
många resor, massor av shopping, det tror man kanske inte, men han är en
stor konsument! Jag följer med hans arbete i trädgården på Gotland, hus-
renoveringar, tandoperationer och städande och röjande.
Ett liv.
Blir stimulerad av dagboksformen,mitt eget idoga dagboksskrivande genom
åren, dethär blogg-skrivandet...

Går annars upp tidigt vid sex, imorse av tvång för jag hade så jäkla ont
i ryggen. Fick gå omkring en stund innan allt kommit på bättre plats i kroppen.
Iväg till kolonin, öppna och bära kannor av vatten till växthusen,tjuva tomater.
Sen börja vattna med spridaren som jag får flytta hela tiden för den tar bara
ett litet område i taget, men å andra sidan blir det genomvattnat där den står.
Plockar jordgubbar, kamomillblommor, sallad, dill. Fänkål,ett par små rödbetor
och morötter.
Lastar cyklen och i korgen finns buketter av pioner och rosor som jag tar hem.
Men sommaren är jobbig för en neurotiker som en ann.
 Det är för mycket av allt. Vem har kallat sverige för landet lagom? Det är bara
så fel. Vädret är ju helt extremt,allt som ska hinnas med och njutas av den korta
sommartiden blir övermäktigt.
Jag slåss med vattenslangen, svettas och känner mej allmänt agressiv och
fientlig men jag tror att det ser ut som jag njuter och är lycklig där jag går på
min koloni bland blommor och bland blader.
Kom ihåg att det var Kain brodermördaren som odlade och inte Abel!
Vi är inte så fredliga som vi ser ut...

Nyss hemkommen från Damernas. Helt perfekt väder,värme men inte
kvalmigt, flera dopp i böljan. Kaffetermos och mackor med brie och kaviar,
nyplockade jordgubbar.
Det är mössen som tar mina gubbar! Nätet hjälper ju inte då.! De har bitit
av flera åt gången,mogna som omogna och samlat i små högar. Vad gör
man? Dessa ideliga odlings-motgångar. Andra år är det sniglar eller
kaniner. Tackochlov kommer inte alla hemsökelser samtidigt.

En fantastiskt rolig midsommarhelg har det iallafall varit.
På lördagen var det band på Campus. Nisse och Dan som
vi känner spelar med i varsitt band och det var bra och mysigt.
Dansade oss glada och träffade folk man inte träffar annars när
man går ut.
Så söndagen blev en kämpig dag,men jag höll mej ändå i rörelse.
Växthusöppning och cykeltur till havet med älsklingen.
Subbe såklart där man kan sola utan läbbiga badkläder och där
horisonten är vid och fri. Vi slumrade våra bakfulla hjärnor till havets
vågbrus, och tog oss igenom eftermiddagen någorlunda intakta.
Hem och äta pasta med mycket ost och oliver  till repris "in-treatment"-
avsnittet som jag missade i fredags . Stänga växthus och cykla och
handla. Sen kunde man äntligen få sjunka ner i soffan med en påse
chips.
Så idag blev det träning av igen, tungfotat kanske men med bibehållen
styrka. Ont i ryggen som sjuttan när jag vaknade, men ledade upp mej.
En lång slappe-kväll helt förödande för kroppen. Tydligen måste jag
nästan vara i konstant rörelse för att må bra i kroppen.
Ikväll tar jag nog ett body-balancepass också för att kompensera
helgens utsvävningar.
Solen har nu gått över min ascendent. Det kan man se som en slags
"födelsedag". Kanske därför jag hade energi så det räckte i helgen.
Nu måste jag dammsuga.       

Efter en lång eftermiddag på kollo. Besatt av mina gräsgångar, krattar
upp gräset och klipper,hugger kanterna rena. Jämnt och harmoniskt.
Sol och vind efter regn men man kan ana lite värme i luften.
Hoppas det blir en sån här kväll imorgon också,fast vinden får
gärna mojna.
Idag åt jag den första fänkålen. Åt den med spenat/målla stuvning
och massor av sallad och rädisor. Så gott.
Handlat och varit på biblioteket,provat en klänning ur garderoben,
säkert tio år gammal. Kanske kan man vara bararmad en liten stund iallafall
sen lär man få pälsa på sig under kvällens lopp.
Fortsatt läsning av Norens dagbok. Det är nästan som en relation
som pågår. Läst en tredjedel så jag kanske hinner innan lånetiden
löper ut.
Imorgon drickes det snaps. Tänk om man kunde få sig ett litet
rus och ändå slippa huvudvärk och trötthet nästa dag!
Rosorna börjar blomma så smått och pionerna slår ut en efter en.
Schersminen doftar, tar in små kvistar av den i vas och får slänga
efter en dag, då den vissnat.
Ringblommorna som självsår sig börjar också blomma och vallmon.
Vänderoten ståtlig och gott-luktande den också, liksom blå nepeta.
Jag älskar mitt paradis.

Jobbat intensivt på kolonin från halv nio till tre. Satte deg
på morgonen som jag bakade ut till brödbullar på plåt
medans jag slevade i mej nåra gamla rester. Tvätta av
jordiga ben och fötter i duschen och degrester från händerna
innan jag cyklar som en dåre för att hämta lilla A.
Nu börjar det kännas kul att ha midsommarfest på kollo.
Vill ha fint nu när det för en gångs skull kommer folk.
Fast vi får duka utanför grinden för att få plats på gångvägen.
Min gräsmatta är minimal.
Vädret är den besvärliga faktorn,ladda upp med filtar och
varma kläder, men om regn?
Det får ordna sig på  nåt sätt.
Vill vara hoppfull och glad. Kanske är jag det.
Ska ta många kort.
Fåglarna tar jordgubbar fast jag har nät!
Ont i ryggen efter hundraelvatusen böjningar.

Kall vind men varm sol.
Känner även kyla och avstånd i mitt hjärta,som om mina nära
och kära är längre bort än annars.
Undrar vad jag egentligen har för relationer,hur mycket närhet
och kärlek där egentligen finns.
En tid av alienation och ifrågasättande, av min egen roll inte minst.
Den här känslan är väl en spegel,antar jag.
Vaknade med midsommarångest.
Nej förresten blev jag väckt av min morgonfascist till dotter som
gillar att skicka sms kvart över sex.
Hade annars tänkt sova lite längre idag eftersom det blev sent igår,
sova till sju iallafall.
Såg sista avsnittet av Nip-tuck och blev väl nöjd med att Cristians
cancerbesked visade sig vara en förväxling,även om det var lite banalt.
Nu kan nästa säsong fortsätta med massor av förvecklingar mellan
Liz och Kimber. Cristians förmodade svek mot Liz. Och den nya lilla
dödliga damen som Sean trasslat in sig med. Vilka rörliga mungipor
hon har! Lustgas-missbrukare och kvinnlig seriemördare med övergrepps-
problematik eller?
Annars lever jag med Lars Noren och terapi-Paul . Det är där jag befinner mej.

En lagom rolig kul fest resulterar i en-och-en-halvdags-huvevärk. Tråkigt.
Men jag var i farten igår iallafall.
Sov till halv tio,upp och öppna växthus, hem för frukost,lite vila och
sen stod jag upp för att cykla till lite loppis innan de stängde klockan ett.
Efter det cyklade vi ner till kärleksparken för en slö vila mellan tallarna,
kudde och filt, Norens dagbok som är till formatet som en bibel med
lika tunna blad, kommer aldrig hinna läsa klart den.
Lagt Einstein åt sidan sålänge.
Jo det var en riktigt kul fest,avslappnat och lätt. Utgång blev det också
till klockan blev två dansade vi och cyklade hem sen genom svarta
blänkande vattenpölar och nattvinden smekande om benen.
Och idag också,en tur till Subbe men där blåste förskräckligt. till
kärleksparkens lä för vindarna (så jävla trött på all blåst nu)
Där åt vi melon och ananas,hårdkokta ägg, surbrödmackor med
kaviar,ost och tomat och en stor termos kaffe med mjölk.
Älsklingen åkt hem och jag njuter åter av ensamhet.
Känner mej hetsad av att det redan blir midsommar nu och mera
fest.
Rensat lite ogräs ikväll  och ska sortera tvätt nu för en tidig tvättstuge-
session imorgon. Vill även klämma in min vanliga måndagsträning
mellan tvättarna. Komma in i den sköna vardagsrutinen.
Vill sy på mitt lapptäcke som ligger utbtrett här i arbetsrummet, men
hinner inte nu riktigt.
Känslan av kaos, som jag får så lätt när inte allt är helt på plats, och
tiden känns knapp. Ren illusion, jag har tid. Det bara inte känns så.
Nu måste jag dammsuga lite så jag kan njuta till Agatha Christies
"Poirot". Myyyys.

Tränat som fan. Regnet öser ner.
La på lite mer idag, två svettdroppar ligger som runda pölar
på min plats. När jag tror att jag inte ska orka  ruskar en kall
rysning tag om mej och jag orkar,
Svagast i axlarna, kanske påverkat av ett nyckelbensbrott för
några år sen.
Går det att transformera sin kropp vid femtioett års ålder?
Började träna strax innan femtio och det har hänt en hel del, men
man kämpar mot den allmänna entropin och muskelnedbrytningen.
Ikväll ska jag bryta ner lite hjärnceller.
Det billigaste rosevinet  från systemet väntar och vi ska på fest hos J.
Kanske skulle denhär bloggen vinna på lite fyllebilder?
Mitt bland alla blommor och blader.
Igår en lång cykeltur till bästa A som fyllde år.
Goda smörgåsar och en liten kant budapest. Avslappnat prat på
den sköna altanen.
Om husköp,sälja eller inte. Flytta tillbaka till stan? Svåra beslut.
Fast jag i mitt svarta hjärta tänker: Jäkla i-landsproblem,den som ändå
hade ett hus.
Täckte alla jordgubbslanden med nät,för nu är trastarna sugna.
Häromdan när jag kom till kolonin möttes jag av tre små pigga blåmesar
på besök. Var det ungarna från hålet under mitt stugtak?
Jag tror det.
Det idoga regnandet gör mej mild och ostressad. Syr på mitt täcke.
Använder äntligen tyger jag sparat i hundra år. Det jag sytt på maskin
blir för snett. Nu sitter jag på golvet och syr för hand.
Jag har inga kunskaper, är inte särskilt händig eller duktig men envis.

Lugn morgon med harmoniskt regn utanför. La tarot och tittade på mina transiter.
Fortfarande vilar jag i saturnus svala nyktra skugga men vad är detta! Ett par aspekter
nästa år jag förbisett. Neptunus trigon ascendenten och uranus kvadrat ascendenten
samtidigt.
Jag utmålar genast ett scenario men tar sen ner mej på jorden. Aspekter har kommit
och gått i mitt liv och resultatet blir aldrig vad jag tänkt. Alltid helt i enlighet med
planetens energi men ändå inte så som jag föreställt mej.
Gud är en trickster för alla oss som försöker förutsäga framtiden.

Klipper av den långa jeansklänning jag köpte igår för fem kronor på röda korset
och det blev bra! Sitter som en smäck,med en  liten kapuchong och fram-fickor,armlös.
Har förstått att det är modebloggarna som är verkligt populära.
Den överjordiskt vackra Kenza eller va hon heter.Ebba, Sofie,massor av unga söta.
Här kommer mitt bidrag:
Dagens outfit: Barntights (lite korta) i nåt gott mjukt syntetfliessmatrial från Rusta-rea,
nitton kronor. Svarta.
Mina älskade röda gummistövlar.
Reatopp från HM´s 49 kronors-ställ,blommig och singoallaringad. Lös över lilla magen
sockar från Ge-kås.
Gått upp tre kilo sen jag började träna. KUL! Men det är nog muskler,tröstar jag mej med.
Jag kan inte banta. Det gör ont!
Äter nyttigt men mycket.
Nu blev jag hungrig, måste sluta.
.

Haft huvudvärk hela dagen. Ja jag har masserat celluliter. Ska jag verkligen
behöva välja på att ha celluliter och ha huvudvärk? Tycks så.
Tränade mina vanliga pass igår, step och core och eftersom jag för övrigt
hade en lugn dag då jag bara sydde och klistrade tog jag ett eftermiddagspass
flowing.
Vidrigt jobbigt. Det enda försonande är tränar-Annikas lakoniska kommentarer
och humoristiska tillrop. Men det är rätt gött efteråt.
Idag har jag mest cyklat omkring. Växthusöppning och vattning, prat med
bästa A.
Cyklade ner till damernas med mitt kaffe men där mulnade det såfort jag
kom ner. Men det var skönt ändå, tog ett dopp.
Stillsamt och skönt, ganska varmt faktiskt.
Handlade
Cykla hem,förvälla spenat.
En cykeltur till Röda korset. Två fem-kronors-plagg och en mjuk stor skjorta
i orange och röda toner som står fint till solbrännan (som bleknar snart om det
inte blir mer sol)
Ett litet pytteskåp i trä som jag ska slipa och måla på. 60 kr allt som allt.
En rimlig shoppingexcess.
Omelett med målla,vitlök,fårost, massor av sallad. Cykla till bibblan för min
beställda bok hade kommit. Lars Norens dagbok. Den var svart och tjock.
Ska bli roligt att läsa.
Mötte bästa M på vägen så vi slog följe en bit.
Hängde en påse sallad, dill och rädisor vid dotterns brevlåda innan jag cyklade
direkt till kolonin för att klippa gräs och plocka lite här och där.
Pionernas knoppar svullna att brista ut i blom.
Rosorna väntar också, bara vita rosen är färdig, rasande i sina sista blomdagar.
Doftar fortfarande underbart.
Lugnt och vackert,koltrastsång. Känns faktiskt som sommar nu igen efter de
här orimligt kalla dagarna.

Igår såg jag Magnus Bettner´s tal till nationen.
Räknar honom inte till mina favoritkomiker men jag uppskattar hans bitterhet
och cynism. Hajar till för han är väl grov ibland, men gillar att han är ärlig,
eller är han det? Orädd?
Lite som den lille ettrige killen i skolan som vet att han kommer att åka på stryk
men inte kan hålla tyst iallafall.
Manlig motsvarighet till Nours bitterfitta
Artikel om henne i Elle som jag ska läsa. Underbart vackra undervattensbilder
på Drew Barrymore. En intressant hollywoodaktris.
Hört rescensioner på Von Triers " Anti-christ", på radio. Vet inte om jag vill se den.
Nu börjar dagens terapi-session med Paul, måste sluta.

Tränar och syr lådor. Läser om Einstein.
Alltså fysik är väl inte mitt område precis, men läser med intresse
vad som gör ett geni.
Om vi nu hoppar över det där med intelligens som ju är en förutsättning.
(Det där med att han inte fixade matten i skolan är tyvär en myt.)
För det första var han oppositionell och anti-auktoritär.Alltså var han
inte rädd för att sticka ut hakan och tänka annorlunda.
Han hade mycket lätt för att koncentrera sig, hålla fokus på problem
han var intresserad av att lösa.
Och han tänkte i bilder. Det var bla så han arbetade sig fram till den
berömda relativitetsprincipen.

Såg att Marcus Birro lägger ner sin blogg. Så synd. Men han står inte ut
med all skit och allt hat han får ta emot.
Så farligt att vara pretantiös och känslosam. Som Ranelid. Fast han har ju
kört varvet runt nu och håller på att bli folkkär. Det blir tydligen de som
håller ut och inte tummar på sin stil och integritet. Till slut till slut.
Se på Kristina Lugn! Jag minns (så gammal är jag) hur utskälld och
hatad hon var när hon och Jörn Donner och nån till mer var det nog
hade ett teveprogram, där Donner rökte hela tiden och Kristina
gömde sig bakom sin slitna hårgardin och talade lååångsamt.
ATT folk retade sig! Det var helt enormt. Och ingen av dom gjorde en
fluga förnär, faktiskt. Dom bara var sig själva som dom var.
Men nu tror jag nog att Kristina Lugn hör till de absolut folkkäraste
poeterna.
Så om Birro bara har lite is i magen kan nog hans belackare få skiten
de slänger i ögonen själv. Bara vänta tills vinden vänder...

Att klara av att ta lite skit.
( Fast jag...jag, prinsessan på ärten måste vara rädd om mitt skinn för
det är så tunt så)

Jodå.
Promenerade med älsklingen som återhämtar sig från Sweden rock-strapatsen,
gjorde min plikt och gick sen hem till dottern och svärsonen som satt på yttertrappen
och skrapade dörren i meditativ arbetstakt.
Där fick vi en liten plock-lunch och trevligt prat. Läste att Kill Bill-Bill dött!
Nej men. Mystiskt dödsfall i Thailand. Sexrelaterat, självmord, eller mord?
Men han dog ju som Bill, de där stegen ut i mörkret efter Umas mästarslag...
va hette det...fem-steg-exploding-heart, eller vad det var. Väldigt snygg scen.
Man ryser när man tänker på det.
Som den eskapist jag är tänker jag mer på hur det ska gå i kvällens Nip-tuck
än EU-valet.
Och VARFÖR har de lagt avsnittet så sent? Jag är ju sömnig nu.

som det kan vara vilsamt att vara utan
1. Älsklingen som är på festival
2. solen, som hela tiden ropar på mej att jag måste vara ute
3. In treatment, som inte visas under helgen, så jag slipper passa kl 19-tiden

Så igår hade jag en produktiv och njutbar dag. Putsade köksfönster.
Satte upp nån slags spetssjok som jag köpt på loppis.
Är ingen gardinmänska. I min förra lägenhet spikade jag upp gardinerna
så fick de sitta kvar tills de sprack av solsken och damm.
(Min mamma som jag fick hjälpa de sista åren ville alltid byta gardiner,
det var påskgardinerna och sommargardiner,adventsgardiner och gudvetvad.
En generationsfråga kanske.)
Jag tog ut mattor och piskade. Skrubbar dem med rotborste och såpvatten.
Inte för jag vet om det blir rent men det luktar guddomligt.Rent.
Bakade mitt goda bröd. Åt det nybakat till fredagens "in treatment". Sen
blev det inte mer teve för mej.
Satte mej vid symaskin och lappade mitt strandtäcke. Urblekt och musbitet
för det har legat i stugan.
Lite snett och vindlande blev det, men fint. Charmigt kan man tycka med lite
god vilja. I många år har jag velat sy lapptäcken.
Tycks vara väldigt komplicerat.Ska fortsätta idag.
Idag öppnade jag växthuset och där var nyregnat och underbart på kolonin.
Cyklar genom grönska och höga träd ner till kullerstensgatorna i stan.
Så lugn innan lördagsstress och nationaldagsfirande.
Världens skönaste bodybalance-pass. Fin musik i detta nya program.
Handlar mat och cyklar upp till den lugna trädgårdsgatan och lämnar
ruccola och dill till dottern
Hem och göra kaffe och bre mackor och tillbaka till kollo för en paus
med varma koftan på för det är kallt .
Bästa Lasse kommer upp och hälsar på.
Bra för då har någon sett vita rosens blomning. Den falnar nu.
Snabb och intensiv.
Älsklingen ringer på mobilen när jag plockar spenat. Rosslig och
lite ynklig. Kommer hem inatt antagligen. Alla pojkarna trötta och fryser.
Han har skadat sig, som vanligt. Ont i revbenen.
Sån är han.

Efter fredagens en-och.halvtimmes-träning,och kaffebaljans koffeinkick.
Trodde jag höll på att bli sjuk igår för jag fick världens huvudvärk och lite
blanka ögon. Kanske älsklingen lyckades smitta mej innan han for ivåg?
Stängde växthuset tidigt i blåsten, låste min dörr om mej och kröp in i mys-
velouren, satte på Henrik Schyfferts show om nittiotalet som jag spelat in.
OCH så bra den var!
Så vackert att se denne cyniske ironiker slänga masken och vara fullkomligt
mänsklig. Fortfarande rolig och allvarlig! Underbart underbart.
Sen fortsatte min tidiga tevekväll med "in treatment". Det är för eländigt
att jag så har fastnat i detta beroende,jag tröstar mej med att det iallafall
är en intelligent serie.
Lite zappande senare resulterade i en dokumentär på kunskapskanalen
om det berömda Chelsea hotel i New York där så många konstnärer och
artister har bott och bor. Vilken underbar miljö! Ett ställe att längta till kanske?

Huvudvärktablett klockan fyra i morse och en till frukost, men nu känner jag
mej helt återställd.
Peppar peppar har immunsystemet besegrat det lilla viruset. Förut var jag
ofta sjuk till min stora förtretlighet,men tydligen är det just träning som iallafall
hos mej ger immunsystemet den kick det behöver.
Däremot har jag blivit ganska konstant manisk så en sån eftermiddag jag hade
igår fick mej att må riktigt dåligt. Ändå tycker man att det vore helt okej, jag
håller ju jämt på annars...
Men icke. Jag mår skit och tycker att allt liksom blir förstört. Att jag inte tar vara
på tiden.

Att sakna en yrkesidentitet får väl den konsekvensen.
Får liksom hela tiden kämpa för att uppehålla ett självvärde,för i "gruppen",
i stamgemenskapen,
det sociala sammanhanget är jag ingen.
Det hjälper inte hur bra självkänsla jag har inom mej (för det har jag), som
socialt djur i gruppen står jag vid sidan av.
Som Schyffert sa "att växa upp är att ta konsekvensen av sina val". Jodå
men man kan väl bli frustrerad ändå ibland.
Och ska jag vara ärlig har jag aldrig saknat ett yrke bara en titel.
Att drämma till med . Har övervägt att skaffa en "hittepå-titel" men jag gillar
inte statusspelet och vill inte tävla.
Kan mänskor inte intressera sig för en titellös  eller kastlös så hamnar dom
inte så högt på min lista ändå så.

Men ärligt talat jag borde våga leka och spela lite mer...
Ta mej ur lätt-kränktheten och snarstuckenheten,sluta med prinsessan-på-ärten.
Den här dippen i självförtroende får jag faktiskt lättast på sommaren för
då har jag ingen koncentration och dåligt med tid till att måla.
All tid och kraft går åt till att upprätthålla.
Och att flänga omkring.

Idag tar jag paus från kolonin. Vädret är kallt och nu kom en skur.
Jag skriver iallafall - då finns jag.

Nu blommar glim och gräs, efterträder triften som torkats till
ljust skira solbrända pappersbollar.
Vinden så in-i-norden-kall och jag trycker mej ner intill marken
i skrevan där jag rett mitt sommarbo.Havet fryskallt och mörkblått
inte tal om att bada, skulle behövt vantar när jag cyklade hit.
Blundar mot solen och skuggan av en enorm vingbred mås
skiftar över  en halv sekund men sen värmer solen mej igen
från den starkblå himlen.
Imorse tog älsklingen och jag  en solig frukoststund i köket
tidigt innan han glad och uppspelt körde iväg för att hämta upp
killkompisarna till årets sweden rock-festival.
Hoppas han kommer hem hel och hållen och inte som en urvriden
trasa med sprucken röst som förut...
Jag har tydligen "semester "och det känns ovant.
Ingen lilla-A-passning, inga åtaganden, kolonin rättså iordning.
Alldeles fri... och lätt förvirrad.
Åt lunch med pasta ,spenat, vitlök och målla. Det var faktiskt helt
delikat! Sparat en del ogräs-målla i landet som jag plockade i morse.
Den har visst gått upp i frö men de åker med, lär vara mycket
näringsrika.
Pratat med ett par vänner idag ändå denhär "enslighets-känslan"
Men som fri också.
Lotta Lotass bok med dess konstiga titel " Band II Från Gabbro till Löväng"
har ett trist och brunmurrigt omslag.
Och hon beskriver en svunnen tid och använder alla dessa termer från
jord-och skogsbruk och omvandlar dem till poetisk prosa.
Dessa skeva svältfödda öden av karlar som går bort sig ,flyr bygden
eller tar livet av sig.Skogar och mossar.
Det är en tid och platser vi kommer ifrån,förfluten geografi. Det blir
en genklang till min egen barndom även om den förstås ligger närmare
i tiden, men jag växte upp några år på landet mellan tre och sex år
och där fanns de här ödena.
Ungkarlarna som blev konstiga och hängde sig i ladan. Vådaskotten,
och historierna som berättades till vetelängderna och kokkaffet.
Ibland blir man yr av blåst och ibland yr av tid som har gått och
platser som inte finns längre.

En god natts sömn, somnade om efter mitt  nu kontinuerliga uppvaknade vid
fem, sov gott till sju. Det hade t.om kommit en skur,va skönt.
Jobb på kolonin från nio till halv två. Rensar, band upp alla tomatplantorna och
de bägge gurkplantorna, la på kompostjord i växthuset,plockar bort vissna
blommor.
Väldigt ensligt och blåsigt på hela området. Kollo-Alfs flagglina som slår mot
flaggstången, ett ödsligt ljud...
Isande kallt när solen gick i moln.
Läst ut Ruth Rendell börjat på Lotta Lotass.
Plockar buntar med mynta, imorgon ska jag plocka kamomill om det är torrt.

Så skönt att komma inomhus nu,vinden förvirrande och utmattande.
Igår slösade jag en massa tid och ork på att gå igenom stans alla
klädaffärer. Kom hem med en limpa från bröddisken som enda resultat.
Provade ett antal bikinis men ingen av dom gav mej en beach-babes kropp
så jag köpte ingen.(den bikinin existerar väl inte i sinnevärlden förstås).
Klänningar och toppar som var fina fanns det gott om men jag tvingar mej
att vänta till sommar-reorna innan jag slår till
.
När jag var liten och vi lekte våra låtsas-lekar minns jag att det alltid var
mest tillfredsställande att leka "fattig". Hade väl förläst mej på kulla-gulla och
sånt.
Är det sånt som påverkat och präglat mej? Som ger mej en bister slags lycka
när jag sparar och gnetar, plockar nässlor och håller på?
Alla sagor gynnar ju den fattige stackaren, belöningen kommer ju till slut.
Det gör inget om man är en dummerjöns ,för om man är snäll mot djur
och andra väsen man möter på sin levnadsväg så vinner man prinsessan
och halva kungariket.
Men hallå, jag vill inte vinna prinsessan...jag vill vara en. Och inte en som
sover eller sätter äpplet i halsen.
Möjligtvis en Pippi i en såndär underbar villavillerkulla-kåk  och med en kappsäck
med guldpengar som skattemyndigheterna inte känner till.
Men inte se ut som Inger Nilsson, mer hade jag tänkt Nicole Kidman.

när man kommer upp tidigt. Att ha blivit morgonmänniska har sina fördelar.
Har hunnit tvätta klart i tvättstugan och varit på kolonin två gånger!
Slängde in tvätten i maskinerna klockan sju och cyklade och satte igång
med vattning. Efter en timme cyklade jag tillbaka, tog ut tvätten stack upp
i lägenheten och fixade kaffe och smörgås och cyklade tillbaka till kolonin
och fortsatte vattna och rensa medan tvätten torkade i tumlaren.
Jaa tänk vad det hade förenklat om man hade hus med trädgård så slapp
man flänga såhär.
Tackochlov cyklar jag till kolonin på sju-åtta minuter och jag får väl en massa
motion antar jag.
Nu är klockan halv elva på förmiddan och det mulnar på. Skönt faktiskt.
Mycket sol är stressande.
Vaknade fem i morse igen och denhär gången ältade jag inga problem men
låg och tänkte på en konstig sak.
Sånt här har hänt förut att man liksom sakta stiger upp ur sömnen med nån
konstig ide´. Var kommer såna idee´er ifrån egentligen ?!
Eftersom jag alltid dras till övernaturliga och ockulta förklaringar vill jag tro att
ideerna kommer från det hinsides.
Hursomhelst tänkte jag att jag skulle odla mossa i former gjorda av hönsnät!?
Var kom det ifrån?
Tja,ska jag göra det? Är väl sådär sugen på att testa.
Kanske skulle just den ide´en  leda till en alldeles fantastisk framgång,kanske
skulle jag bli stor inom "mosskonsten". Vem vet?

ung dokumentärfilmare pratade nyss på P 1 om sin hemsida "Lost
daughters united" om sin uppväxt utan pappa och det enda misslyckade
möte de hade då hon förstod att det var helt kört.
Hon ville absolut inte hamna i offerfällan men ändå öppet diskutera allt
det inflytande en frånvarande far kan ha.
Hela faders-arketypen är något jag   velat skriva om under våren här, så
det var väl en mening med att jag hörde henne här just idag, dagen efter
Mors-dag.
Vaknade vid fem och låg och ältade problem men lyckades somna om
och sov till halv åtta! Så jag fick bråttom och packade träningskläder
och frukost  till växthusöppningen.
Åt frukost med solen i nacken, och Ruth Rendell-deckaren mot knäna.
Schersminens doftande gräddvita blommor börjar slå ut.
Fem minuters stilla vila, syrenen blommor gungar i vinden... och sen
iväg med gruset sprutande under däcken.
Intensiv step- och coreträning  med svetten rinnande ner i ögonen,
magen, ryggen, ner på armarna och händerna.
Ut i friska fortfarande morgonsvala luften, hög och klar, ner till badet.
Kränga av sej svettiga träningskläder och ut mot det sidenblå havet
som ännu inte börjat krusa sig.
Vattnet absolut klart och nu femton grader.
Vilar en stund och torkar innan jag trött cyklar upp för backarna hem.
Ska fixa mat härhemma nu och ta mej ner igen.
Det är såhär jag firar semester.
Solhatt, mjuka sommartäcket, kudde... denhär gången vill jag komma
ihåg allt.Mat och kaffe.

MEN hur ska det gå för Christian  i Nip-tuck nu? Ska han dö ? Är serien
slut eller vad?
Hur ska det gå hur ska det gå?
Tänker att han börjar ta den nya dundermedicinen och den även funkar
på den rörande balinesen med de trädliknande vårtbildningarna.
Det  måste bli så!