ullaunna

              Lite fest och utgång igår så nu har man luftat sig lite och skaffat sig  en lättare huvudvärk på köpet.
Hos J  som är så bra på att samla ihop vänliga och opretantiösa människor, men det blev trubadur
med gitarr som jag  har svårt för. Men okej,han var bra och sympatisk så han kommer väl undan.
        Ut sen och vi kom retfullt nog två minuter för sent  innan elva - gränsen och fick betala full-pris.
Älsklingen betalade men jag retar mej lika mycket ändå.
  Så gled vi omkring, dansade en del och det var kul. Försöker se ut som trettiåtta,drar in magen
och småler så inte ansiktet ska falla ihop. Leve illusionen och dämpad belysning!
Träffar min yngsta dotters barndomskompis och det tar en bra stund innan jag ser lilla Linas
ansikte i den vuxna vackra kvinnan framför mej. Hon säger att jag ser ung ut och så är den
kvällens ego tillfredsställt.
Live-musiken är inte i min smak "Street bourbon band",men man är inte bortskämd i småstaden.
Hem innan det är slut så slipper vi stå i kö för att få ut våra jackor.Nöjd att det inte blir  värre,
att jag nästan  bara drack vatten på krogen.
Nu har jag slängt in mina sista gamla dikter på "poeter.se",där kan man läsa dom om man orkar
under mitt  eget namn Ulla Jonsson.
Läser Joyce Carol Oates novellsamling " vredens änglar". Mörkt och otäckt,kvinnlig vrede så
passande i dessa Lisbeth Salander-tider.
På torsdagkvällen såg jag annars "Underworld" kampen mellan vampyrer och varulvar. Tur att
jag var själv för sånt är inget för älsklingen. Han gillar varken  blodsugare eller bitare. Själv
fick jag mitt lystmäte i gotiska mörka miljöer,mycket utsirade portar och luckor  med snygga
mönster,snygga vampirella-kläder och läderrockar. Nästan för mycket.
Nu ska vi cykla ner till stan i solen på vår vanliga lördagsfika.

...i mitt horoskop och det bådar väl gott vad gäller all kommunikation.
Har undrat vad detta ska göra med mej och funderat på om jag kanske
befinner mej i ett lätt maniskt kommunikationsrus som jag vaknar upp
från efter nåra veckor,generad och tillbakadragen. Men drömde häromnatten
att en stor och bestämd hantverkare kom in och förstärkte ytterväggen till
min lägenhet med tegel. Sen hade alla barnen en rolig teater-eller rättare
sagt multi-media-föreställning därinne.
Annars tycker man att jag snarare skulle ha drömt att ytterväggarna upplöstes.
Bästa A gillade min nya "hantverkar-animus". En sån animus har du aldrig haft
förut. Helt sant. Han brukar vara hal ,undanglidande,opålitlig och tvetydig
ibland handikappad eller dödsdömd. En förbättring, eller iallafall förändring.
            Igår tvätt i tvättstugan,innan dess ett besök på bokrean som allt mer
tappar betydelse. Köpte en fin liten bok om Leonardo da vinci iallafall.
Minns när man köade utanför bokhandeln klockan tre på natten för att kasta
sig in och andäktigt hitta sina pärlor.
Hämta lilla A, steka pannkakor som vi äter i sängen som vanligt, med röda
filten över fötterna och läsning.
Träff i förrgår med vår lilla grupp. Fyra stycken är vi som ses nån gång i månaden
för att  prata. Lite djupare än vad man inte alltid gör.
Intressant är dynamiken i gruppen. Hur vi liknar och "oliknar" varann. Hur vi speglar
och polariserar. Temperament och livs-strategier möts och stöts.
En intressant diskussion   om hur man bäst närmar sig "mindfullness". Och om
mindfullness leder till "upplysning". Om inte "upplysning" helt enkelt är en "nåd" som
drabbar en människa eller inte gör det. Ingenting man kan sträva mot således.
Själv har det iallafall varit en befrielse att kasta föreställningen om att "vara närvarande
i nuet" för ju mer man jagar upplevelsen att vara närvarande ju mer undflyr den.
Att skala av yttre inflytanden i sitt liv för att försöka hitta en inre kärna, syns mej också
ibland vara en återvändsgränd.
Man har såna föreställningar om den enkla närvarande människan som gör varje handling
till en andakt,som att föra sin teskål till munnen och verkligen verkligen smaka på teet och
uppleva det. Att inte uppleva världen  som splittrad.
Själv vill jag ofta göra två saker samtidigt och hade jag inte radion på medans jag diskar
min disk för miljonte gången skulle jag bli galen av tristess.
Hade mina tankar alltid varit vackra och uppfyllda vore det väl, men när hjärnan inte har
nåt att pyssla med tenderar den ofta att gå i väldigt repitativa trista spår, eller älta gamla
oförrätter o.dyl.
"mindfullness" och klosterliknande reatreatplatser är nog bra för stressade människor som
nästan går itu , men själv behöver jag hitta olika sätt att stimulera min vardag.
Och mitt i alltihop kan jag känna mej uppfylld och lycklig.
Igår "det okända" som jag aldrig tröttnar på eftersom min håg ligger till alla mysterier
livet kan bjuda på.
Spännande med spök-sms, ett trevligt gemytligt par som bestämde sej för att låta
husspöket få komma och gå lite som det ville,nu när de visste vem det var.
Jörgen Gustafsson,mediet var så duktig,så gott som 100% rätt hade han,om nu inget
fusk förekommer.
Idag lite blött,milt och lågtryckligt. Ska hämta lilla A idag också,ta hem henne och lägga
henne och invänta pappans hemkomst.
Till helgen ska älsklingen å jag försöka lägga in lite bilder. Klarar någon av dessa långa
textmassor utan avbrott?

Kom jag in på bloggen. Glömde tydligen ett "com". Höll på att bli galen.
Vad håller jag på att bli? Och så fort! Så typiskt mej att bli besatt.
Snurrat omkring på "poeter.se" tills jag överskred hur många inlägg
man fick göra på ett dygn. Plockat fram alla mina gamla alster som
legat så länge i skrivbordslådan och plötsligt har jag 150 läsare och
blir "applåderad " av självaste Lycke-li. Men är det hon som sjunger eller?
Fina dikter skriver hon, iallafall.
Såg delar av oscarsgalan på "aftonbladet.se". Mickey Rourke vann
tydligen inte, och hans lilla hund hade dött,och allting. Men han var
iallafall snyggast,i vit kostym och många smycken. Mmmm..
Igår var andra avsnittet "183 dagar". Riktigt riktigt bra. Hans Rosenfelt har
skrivit,han brukar jag höra på "på minuten" p 1 söndagar. Lång kul man.
Weeds har tydligen säsongsuppehåll och det var lämpligt nu när allt ändå
hade brunnit upp.
Men "my name is Earl" håller på att bli en favorit. Den är helt underbar,trodde det
var en töntserie men den är fasiken genial,och karaktärerna hejdlöst roliga.
Läser slutet av Brögger boken och måste få citera så bra den är:

" När man bor ensam,dag efter dag och bara har en mosse som läsare och kanske en handfull
bönder som sporadiska åskådare,aktualiseras frågan: hur mycket ska man göra för att hålla
sig vid liv?
Ska man bada varje dag? Ska man stiga upp på morgonen eller framåt eftermiddagen?
Ska man sminka sina ögon för pingstliljorna? Ska man äta riktig mat varje dag? Ska man
pryda sitt hus med blommor?och sig själv med sidensjalar och lackerade tånaglar,som
ingen ser?
Mitt svar är "ja" till alltihop. Man ska bara göra det. Det är precis som med konst. Man ska
inte fråga  vad det tjänar till. Man får iallafall inget bra svar.Saken är väl den att man med sitt
liv bara ska bemöda sig med att påminna om hur vidunderligt livet är och försöka motsvara
det.
Jag har alltid varit skräckslagen för att släppa efter på tyglarna. Jag känner nämligen att det inte
är särskilt långt mellan att avstå från tygservetten till att ligga hjälplös och skita i sängen. Det
finns en mänsklig standard,med vilken var och en varenda dag "bygger civilsation" - eller omvänt
låter världen gå under. Och det har inte mycket med pengar att göra.
Man ska sköta sin trädgård.Då kommer man att upptäcka att det är trädgården som ser till en
själv. Trädgården håller en igång och håller elden vid liv,och den tvingar en ner i snigelfart om man
håller på att falla ihop av trötthet eller brinna ut. Du får inte glömma årstiderna eller dygnets rytm. "

Slut på Suzanne...som är så bra!
Nu ska jag dammsuga med min nya dammsugare jag fick av älsklingen i fölsepresent. Den hade ett
sånt hiskeligt ljud att jag blev riktigt lessen... men då kom jag på att köpa hörselkåpor med
radio i. Så nu kan jag lyssna medan jag gör denna tråkiga syssla och när kolonigrannen drar igång
sin fruktansvärda gräsröjare kan jag freda mej med dessa. Så himla bra!

Vilken underbar löpsedel Aftonbladet hade igår! Det blir som en parodi
på "skrämseljournalistiken",mitt i influensatider!
Cyklat till yogan genom snön och hittat balansen efter lite
"family-issues" igår. Det är inte lätt alltid att vara människa.
Summan av alla våra minnen och minnen av känslor,minnen av
sår,spår generationer bakåt,allt ska vi bära fram i våra ansikten
i våra ord och i våra handlingar  . Och frånvaron ,bristerna och
underlåtelserna.
Ack ja,dränerade mej på energi,väckte mej med jobbiga tankar
i gryningen.
Inget på teve under lördan, så vi såg en film "stay" jag spelat in
från fredan. Gillade hur den var filmad och mysteriet som byggdes
upp...men så blev det liksom ingen förklaring. Inte ens en över-
naturlig sådan. Snyggt men ologiskt på alla plan.Frustrerande.
Nu ska bästa V  komma och hjälpa mej. Kanske  med att sätta
in bilder i denna blogg. Och till kvällen kommer lilla A för att sova
över. Det blir nog bra

Den kokar jag nu till mos,och en sojakorv ur frysen,till middag
Nu blir det att ta till köpe-potatis.
Igår gick kylskåpet sönder och då var det ju tur att det var
kallt ute så man kunde ha maten på balkongen. Och idag var
det tur att man bor i lägenhet så man kunde ringa vaktis.
Glömde cykla och träna i morse men det var ju tur för då
kunde jag ta en långpromenad med bästa M när hon ringde.
Och när jag kom hem låg en snäll lapp på golvet från vaktis
att nu var kylskåpet lagat.
Och allt var perfekt för då kunde jag städa det,för det
behövdes verkligen.
Det är Byron Katie som spökar, att se att allt är perfekt,att
acceptera verkligheten som den är i varje stund och ha tillit
till att det är perfekt.
Lätt så länge allt funkar. Jag är alltid det jag senast läst.
Men för att skölja ögonen rena från alla glassiga magasin jag
frossat i senaste tiden,slog jag i eftermiddag upp Dan Korns
"Där vägen börjar",möten med människor mot strömmen.
Gamla gubbar och gummor som blivit kvar hemma, trasmatts-
kök och katter som kliver i  allt. Skrot på gården och snus under
läppen. Yllesockar på klädstreck över spisen ,jag blir lycklig av
att se och läsa hans bok.
Lyssnat på spanarna på p 1 kl 3 men nu p3 apelsin som är rätt kul.
Inte målat nåt fast jag borde.

Gråkallt ingenting-väder  som nästan alla dessa dagar,men lite lite snö täcker
asfalten.
Älsklingen ligger och sover,har blivit halvtidssjukskriven. Dängde armbågen i en
vass hyllkant såpass kraftigt att han blev som förlamad,drabbad av nåt som
läkarn kallar "dropphand".
Så nu ska jag snart sätta på kaffe så vi kan äta frukost tillsammans.Mysigt.
Sen ska han iväg och få en skena på armen och jag ska träffa bästa
väninnan A på  en fika.
Förr fikade vi jämnt men nu tränar vi istället och ses där. Med en plånbok
som min får man sovra . Räkningarna trillar in nu och  resan tog en hel del,
men jag  har en lustig förmåga att behålla ekonomin i ett slags jämnvikts-
läge. Har alltid lika mycket pengar, eller lika lite kanske man skulle säga.
Får man en extra peng brukar utgifter följa och vice versa.
Bodybalansade igår med bästa väninnan M och det var en rent över
sinnlig upplevelse.
Efter att ha töjt och tänjt oss i alla riktningar och positioner får man en
belöning i avslappning och meditation till vacker musik. Den här gången
tänkte jag (man ska inte tänka,jag vet,men jag gör det iallafall) att jag öppnar
mej mot världen och allt är perfekt som det är.Och det blev en känsla som
gav resonans i hela kroppen innifrån och ut...sköönt.

Lika svårt som jag har att komma iväg hemifrån,lika svårt är det att komma hem igen
och in i de vanliga rutinerna. Och när jag pratar om att vara borta är det tre dagar!
Inga långresor här inte.
Varit hos min dotter och hennes flickvän i Aspudden. Där fick jag ligga på
spikmatta och se rådjur utanför fönstret.
Såg Stockholms skönhet i vackraste vädret,men kallt var det. Tunnelbanevinden
gjorde ögonen rödkantade men jag njöt hela tiden av att göra "annat", att se nåt
annat än min småstads välkända vägar.
Moderna museets  breda ljusa rum som var så lätta och befriande att gå i.
Annars leds jag vid det funktionalistiska,de vita avskalade miljöerna. Jag vill
färger,mönster,myller.
In på östasiatiska och där var motsatsen,med svarta golv,svart tak och den "rätta"
röda färgen. Den jag alltid letar efter.
En liten lagom treöls-berusning på "bröderna Olssons",där det fanns rosa flamingos
blandat klientel,trevlig personal och vitlöks-mat i stora mått.
                       För ett halvår sen hade jag varken dator eller mobil . Jupiter,planeten
för "öppna upp" har äntrat mitt födelsetecken så jag följer uppmaningen.
Bjuder in det jag länge varit avig mot. Min inställning har varit den att Några måste
stå utanför,alla kan inte gå i samma strömfåra. Men nu kliver jag in i den och låter
de el-överkänsliga och nåra till stå kvar.
Spelade tevespel  " Tekken 5:-D" och blev helt fast och beroende på en gång.
Helt fanatisk och glömde både äta och kissa.
Har mest tänkt att det  är totalt världsfrånvänt och slöseri med tid...men omvände
mej på en kvart och är nu helt övertygad att det var bra för min hjärna.
           Men nu tillbaka och det är grått kallt ingenting-väder utanför. Ska måla
och gå på ett pass "bodybalance" i skymningen. Hon som leder har den bästa
avslappningsrösten så på¨slutet ligger man och flyter i kroppslig salighet och mår
så bra så bra.
Annars håller jag mej till Suzanne Brögger. Läser hennes bok" Sölve, en plats
i Danmark" och den är fantastisk. Så rik så rik. Älskar det sättet att skriva,
myllrande,blandning av en historisk skildring av platsen,samtiden,umgänget med
grannarna (som är så olika henne själv),inblickar till hennes eget liv och hennes
kloka,belästa,intelligenta tankar. Jag älskar henne.
Annars försökte jag läsa Byron Katie på resan. En vanlig amerikansk kvinna som,
under många år led av depression, men plötsligt fick nånslags insikt i att det var
tankarna som gav upphov till lidandet och så blev hon "upplyst". Sen dess lever
hon mer eller mindre i konstant glädje.
Hennes tes är att tillvarons kärna är evig glädje och det är våra tankar och föreställningar
som hindrar oss från att uppleva detta.
Extremt och eneverande,men så är hon väl en sann guru då.
Har en aning om att ett blogg-inlägg inte ska vara såhär långt,så jag får väl sluta då.
Ska snart skriva igen.
I think I like it.