ullaunna

Huvudvärk. Som jag vaknade med och antagligen somnar med.
Jobbat koloni idag igen, men ändå inte helt färdig ännu. Rensar och
rensar, allt som jag under två sommarmånader negligerat.
In bland perenner för att dra bort myntan som sprider sig överallt,
men de vita tjocka rötterna är relativt lätta att dra upp.
Lämnar jorden sen så porös och fin.
Vill ju inte utrota den alls, bara hålla den i schack. Samma med den
vackra silvergrå malörtsliknande växten som också sprider sej lust-
fyllt bland perennerna, eller all fingerborgsblomma och förgätmigej .
Idag klippte jag vinbärsbuskarna lite, fast egentligen borde jag vänta
tills Tord kan visa, han kan ju detdär med beskärning.
Inne i hallonlandet och rafsa och rensa, klippa gräskanterna.
Fika med bästa Anna-panna på hennes lilla altan.
Hon visade hur hennes gamla pappa byggt en ny verktygslåda.
Lagt allt i ordning, skrivit små lappar för att påminna henne om
saker som hon gärna glömmer.
Så fiiint.

Vi pratade om det viktiga i livet som man måste säga Ja
till. Att man lätt kommer ur kurs, ur fas i livet om man alltför mycket
säjer nej.
Själv är jag rätt mycket en sådan nejsäjare. Kan inte göra det, och inte
det....därför att.
Men  säjer man oreflekterat Ja till allting säjer man ju autumatiskt
nej till annat.
Man ju t.ex inte alltid tacka ja till fest och glam för då blir det ju nej
till vardag , lugn kontemplation och sunda vanor...
Själv har jag haft tre helger på rad med trevligheter, så nu får det
räcka på ett tag.
Sist var det kräftskiva i Glommen med gamla vännerna Berit och Lars.
Fatet med kräftor, snapsarna och all god energi fick stämningen att
gå i topp med raketfart. Helena, Leif, Isabell och broder Roland hjälpte
till att sprida god atmosfär och jag kände mej trygg och hemma med
folk jag känner gott och väl.

Tänkte gått på MOJO-yoga klockan   åtta nu ikväll, men jag tror
faktiskt jag hoppar över. Ätit soppa som gett god värme och mättnad ,
suttit länge med min facebook och fått två nya vänner.
Trött och lite frusen.
Ska se på " Babel" istället.
Imorgon väntar barnpassning och läkarbesök.
Jag är nog glad och lite lättad imorgonkväll.

Rätt matt faktiskt.
Tränat, cykla och handla efter, cykla till kollo för en
del jobb och en fika i solen med bästa Anna.
Försökte elda men det ville sej inte. Ett tag brann det äntligen bra
bara för att ebba ut och slockna trots mina ansträngningar.
Använder tidningspapper och många tändstickor men ibland
vill det inte bara. Behöver nog mera blåst.
Snart höströjt klart annars och skulle klippa lite gräs men då
pajade gräsklipparen.
Och Tord är och spelar golf . Vill genast ha hit honom. Han
behövs som min handyman. Ska klippa mitt plommonträd
också - och krama mej såklart -hans huvudsakliga arbetsuppgift.
Plockade björnbär, finns ännu. Hem och äta stekt potatis och ägg,
salladsgrönsaker från landet.
Snart dags att plocka ner de sista tomaterna och mogna dem
hemma innan frosten kommer in i växthuset.
Cyklade genom hela stan för att handla på Hajen där de hade
billiga bananer och billig brieost.
Träffat folk hela dan och pratat.
Aktiv marsenergi, visserligen kvadrat till uranus, men aktiviteten
blir lite uppspeedad.
Nu badad med nytvättat hår och bara längtar efter tvsoffan.
Arga snickaren, Hung och nurse Jackie ska roa mej ikväll.
Sen lägger jag mej med Joyce Carol Oates dagbok.

O jag har haft en bra dag igen!
Tack för alla goda dagar.
Lätt att cykla till kollo igen, motståndet borta med sommar-
värmen. Fyller min lilla ståltermos med kaffe och dricker det
i hörnet där värmen stannat kvar, iakttar en liten mus som
ska ta sej mellan växthuset och komposten. En farofylld
sträcka. Den sticker fram en bit och sen tillbaka, flera gånger
innan den kastar sig framåt och in under kanten på den
skyddande komposten. Sen dröjer det inte länge förrän den
klättrat upp och nosar på det nya.
Återigen flera framstötar innan den hittat nån liten äppelbit
som den drar med sej ner till det skyddande innandömet.
Inte lätt att vara en liten mus. Ljusbrun och söt är den och
jag kan inte tänka tanken att jag kanske skulle stampa
ihjäl den. Men faktum är att den ställer till en massa elände
i början när den gnager av mina nysatta plantor och biter
av jordgubbar innan de är mogna.
Men har man utseendet med sej går man tydligen fri...

Annat går det för sniglarna. De är också på sätt och vis
vackra men när jag i en bit högt gräs hittar stora kolonier med
vita snigelägg agerar jag massutrotare. Etnisk rensning under
mitt diktatorstyre i trädgården.

Solen har varit varm, fjärilarna fladdrar  förvirrat omkring,
rosorna blommar i vacker sensommarblomning, rosenskärorna
står höga i sin skira grönska och vippar och vänder sina sköna
ansikten, strimmade i rosa, rött och vitt.
Själv fastnade jag i intensivt pedanteri när jag borde göra
en allmän intensiv röjning. Gjorde fint fint med gräsgångarnas
kanter, hugger jämnt och rakt.
Nåt med nån ny diagnos antagligen gör mej passionerat upptagen,
helt oförmögen att slita mej.

Något jag annars måste slita mej ifrån är hemnet och brun-utan-
soltuben. Sommaren är slut! Acceptera blekhet, vita ben och
armar, mjöl-askgrått ansikte. Men kletade på mej lite ändå,
ska på kräftskiva i helgen ju!
Hemnet drar igen, även om vi ju först ska bli av med Tordens
hus innan det är nån idé att kolla runt.
" Escape to the country" har fått pågå utan min blick men nu
är jag där igen.
Drömma drömma drömma.
Kanske det bästa av allt?

En bra tid på många sätt. Jupiter-tider. Naturligtvis vinner jag då
...men inte mer än femtio kronor. Tydligen min maxgräns för vad jag
nånstans har bestämt mej för att ta emot.
Igår fick kroppen sättas på prov. Kollojobb halva dan med gräv och kratta,
gräv och kratta. Fortfarande kommer det upp hela vitlökar ur jorden,
skördar lite ruccola, tomater, gurka, paprika, purjo, morötter, kål. Sellerin
är fortfarande rätt liten, mest smala rötter och bara en liten knöl. Hoppas
den kan få lite tillväxt ännu, skyddad från frost med uppkupad kompost-
jord. Ska lägga på duk också sen.
Njuter mitt termoskaffe i mitt skyddade hörn vid växthuset, i den gula
trädgårdsstolen med breda armstöd så jag kan ställa ifrån mej muggen
och ta en tugga av smörgåsen och vända blad.
Läser Lisa Lutz " Spellmanns arkiv", en mycket roande historia.

Plockade björnbär på hemvägen innan jag uthungrad nådde
min lägenhet där ägg knäcktes till en snabblagad omelett med fårost,
tomat och purjolök. Satt och glufsade i mej framför teven när det
ringde på dörren. Där ute stod ett hungrigt barnbarn på smala nio-
årsben och var sugen på pnnkaka.
Å så roligt det var att få pyssla om henne nu. Det var ju ett tag sen
eftersom tiden då jag passar henne regelbundet antagligen har nått
sitt slut nu.
Hon hade haft utejympa och fått för sej att ta sej hem till mej från
Vallen. Först inte hittat rätt för hon kom från ett håll hon inte var van
vid och alla gårdarna liknade ju varann.
Åååå så gulligt, tycker mormorshjärtat.
Hon fick kolla "Hanna Montana " och äta mina pannkakor med hem-
gjorda sylten av sommarens bär, gnaga på en paprika från balkong-
odlingen och smaska på frusna jordgubbar innan vi cyklade hem till
föräldrarna. Packat min cykelkorg med böcker som skulle återlämnas
och på hemvägen efter det handlade jag.
Hem med det och sen ner till ett pass bodybalance.
När jag började med att gå ner i stående hunden, med min arbets-
belastade kropp undrade jag om jag skulle orka - men det gjorde jag
och sen var det härligt att komma hem och tända lite ljus och
värma den goa havremjölken och efter nåra telefonprat sjunka ner
framför " Hung" och " Nurse Jackie".
En fullständig dag.
Och idag ska det bli heldag på kolonin.
Allt fler områden omformas från igenväxt kaos till vacker ordning
med lite sena ringblommor lyser mot den svarta jorden.
Ikväll avrättas en förståndshandikappad kvinna i USA.

Skönt att gå och träna, en politikfri zon, lyssnade på radio
hela morgonen eftersom jag inte visste nåt om valresultatet ,och det
kändes inte så roligt sen heller.
Politik är ett jobbigt ämne och genom familjen går ett politiskt kors
och jag som hatar polarisering och argumentslagsmål mår lite illa
av valtider.
Kryssar mellan kanaler på teve och radio för att få slippa.
Nog vet jag vart jag har min tillhörighet, medellös som jag är -
men jag har aldrig känt mej direkt hemma i något politiskt parti.
Har kanske bristande kollektivitetskänsla nånstans.
Min enda lojalitet är till Jorden och till mänskligheten på jorden
med nåt slags andligt perspektiv.
Drar mej tillbaka i min erkända eskapism, läser och ser på film.
" Weeds" som är tillbaka på sexan t.ex.
Tackochlov var jag inte bakis alls efter lördagens festiviteter.
Nånslags stor nostalgifest med band som var aktiva på 70-talet.
Fast för mej blir det inte nostalgi eftersom jag inte var med då
riktigt. Tillhörde inte de kretsarna och fick ju barn i slutet av 70-
talet så då var jag inte mycket ute och rörde på mej.
Först ett mysigt litet födelsedagskalas på fyra tjejer hos
Bästaste Malin. Jag är äldst som vanligt.
Kände mej lite som en parodi på min egen ålderskategori för jag
hade slängt på mej en lepardklänning och pudrat kinderna med
solpuder. Klänningen var hemmaomsydd av nån slags loppislång-
kjol och på fötterna hade jag ett par nästan tjugo år gamla bruna
kortskaftade mockaboots med klack.
Samtalen gick kring resor ( som jag aldrig reser på) och om folk
( som jag inte känner). Jaja, sen blev det ändå lite annat prat
så jag också fick va med i matchen.
Men " nostalgifesten" var riktigt kul! Träffade lite folk jag kände
och musiken var bra, lokalen var bra, ölen rätt billig - och vi
dansade som galningar.
På slutet gick alla banden upp samtidigt och Sara Löfgren i rött
och tatueringar sjöng med och svetten rann gott.
Cyklade hem  genom mörkret med medvinden lagom glad i hågen
så tacksam för jag trots allt bestämde mej för att gå.
Nu tillbaka i vardagen - träning och tvättstuga , och nu är dessutom
regnet tillbaka.
Har en liten hemlig glädje trots allt fastän oro känns i magen.
Livet lever vidare.

Inregnad. Går och drar i mjukisbyxor och pyamasjacka och
känner att sådana här förmiddagar också behövs. Fejsbookat en del
och googlat romanen jag precis läst ut " Flickan med glasfötter". Ätit
två frukostar och mixat mina björnbär. Lagt fram nåra klänningar till
kvällens festlighet.
Rätt mysigt men jag brukar känna mej så sjaskig när jag går inne.
Som om porerna inte kan andas.
Lackat en pall som jag målat benen på. Pallen hade leoparddyna och
jag slipade ner de vita benen och blandade till en speciell mullvadsgrå
nyans. En stor burk färdigblandat granitgrått blandade jag med ett uns
svart, flera kladdar gult och rejäla kladdar med rött.
Grått är en färg med många vackra nyanser. Gillar varmgrått!
" Flickan med glasfötter" var en av de egendomligaste romaner
jag läst. En bok jag undrade mycket över medans jag läste samtidigt
som jag blev helt indragen i det speciella landskapet i St. Hauda´s land,
nån slags blåsiga öar nånstans . ( Varvarvar?) Konstiga påhittade djur,
en egendomlig sjukdom som förvandlar människan till glas .
Hämningar och barndomsupplevelser som hindrar kärlek och själv-
förverkligande.
Och en underbar kärlekshistoria och vackert spräk.

Nej nu tar jag banne mej på mej mitt skitiga regnställ och ger mej ut
innan jag kvävs.

Hjälpt Torden med att skriva ansökningshandlingar -så kul
när vi kan hjälpas åt. Regnet öser i häftiga skurar som kommer och går
och jag har fortfarande inte kommit ur jobbakläderna. Tog beslutet i
morse att skippa även denna dagens träningspass och köra ett pass
i landet.
Återigen grävt ur komposten. Väldig fart på den. Fick ut en massa jord
att täcka sellerin och morötterna, så de kan stå kvar i landet och växa
till hela hösten.
Även kålen fick kompostjord och larverna krossade jag med mina
händer av liv och död.
Klippte ner gamla hallonplantor och bottnade nya komposten med.
Majsstänglarna hamnade också där. Perfekt att ha lite grovt i botten.
Sen vände jag ner allt jag lagt på de senaste dagarna av rensning.
Massor av torra vissna perenner och mängder av jordgubbsblad
som jag klippt av. När jag kom ner en bit börjar det ryka ur
blandningen så processen fungerar som den ska. En liten bit till
och blandningen kryllar av mask som vrider sej, smala rosaröda
kompostmaskar.
Ju längre jag går i min ensamhet och sliter under regnskurarna
desto lyckligare känner jag mej. Den feta mörka jorden samlar sej
under skosulorna och regnstället blir allt smutsigare.
Nu kan jag lita på att jag är en odlare trots allt.
Jag blir ju lite trött på det emellanåt bara - men kärleken till jorden
kommer hela tiden tillbaka . Nu litar jag igen på min förmåga och
på min ork.
Men nåt måste ju hjärnan sysselsätta sej med och
jag började tänka på filmen " Eastern promises" som jag såg på tv
i söndags. Visste inte om jag skulle se den eller " Mamma Mia".
Började med Mamma Mia men så började de sjunga och då växlade
jag över. På så vis missade jag början som nog var rätt hemsk.
Iallafall var det en riktigt riktigt bra film.
Blev fascinerad av det ryska, resturangen med sina tyger och mattor,
den falska tryggheten. Den onde mannen, spindeln i prostituions-
nätet som gick där så gammelmansgemytlig i sin kofta...
Gick på min koloni och mumlade " I´m only the driver" med rysk Viggo
Mortensen-accent.

Nyss kom solen fram ur svarta moln och jag gick fram till
fönstret och såg en stor regnbåge vända sig fram över hustaken.
Önskade mej något.
Allt är gott nu tror jag.

Helgens bröllop helt fantastiskt - men även ett eldprov för mej.
Det är inte så himla lätt att bli bordsplacerad mellan människor med
lyckade karriärer i mediabranschen och svara på vad man gör.
Men det gick ju bra, alla var trevliga, vinet flödade, talen var roliga
och spirituella. Det var känslosamt och fint med en brud i svart spets
och fantastisk håruppsättning med vita små blommor i sitt mörka hår.
Vi dansade till det kändes som hemgång, så cyklade vi genom ösregnet
och mina varma fötter i silverskorna vart avsvalkade.
Och dagen efter blev just Dagen efter, med tevesoffa och treo. Att jag
ska behöva betala så dyrt för lite skoj!
Blev just så extra glad för att bli bjuden på bröllop eftersom jag
bara varit på ett enda i mitt liv - men desto fler begravningar.
Man tycker att bröllopsinbjudningarna skulle ha haglat i den första
halvan av livet, men så har det inte varit för mej.

Men nu är det kolonijobb som gäller för hela slanten.
Att restaurera den stackars stackars jordplätten som är min.
Rensa rensa rensa. Klippa ner och slita bort. Jordgubbslanden
ska göras iordning. Ta bort revor, klippa ner, luckra. Sätta ett antal
nya revor för att förnya. Och hela tiden gräver jag fram vitlök.
Mängder mängder. En del är liten med små klyftor, den delar jag och
sätter ner igen, men många är jättestora.
Tillgodosedd för hela vintern och här blir att ge bort också.
Lyfter min gula trädgårdsstol till  vårhörnan vid växthuset. Den blir fin
som hösthörna också. Termoskaffe och mackor.
Hösthallonen plockar jag ner i en mugg och tar med till Alvahalvan
och en paprika såklart som hon tuggar i sej så det stänker.
Ryggen och fötterna värker, ansiktet hettar, smutsig mellan tårna
och under naglarna.
Badet väntar.
Jag tror det är okej med mej, det känns så just nu.

I morse läste jag ut den, Sara Stridsbergs omtalade roman.
Hade Drömfakultetet i vagt minne , jag glömmer vad jag läser så
snabbt, men tackochlov minns jag iallafall om det var bra eller inte.
Den var en fiktion som utgick från Valerie Solanas egendomliga
personlighet och udda öde .
Hon som sköt Andy Warhol och skrev det manshatiska "Scum-
manifestet. Försörjde sej på prostitution och dog ensam och ner-
gången.
I Darling River får man följa en ung flicka som åker
i baksätet på sin pappas gamla jaguar medan han kör genom
nätterna . Övergivna av modern lever de rotlöst, upplöst utan
mål och mening.
En annan gestalt är en vetenskapsman som håller en apa i bur
utan förmåga att ge den något av vad ett djur behöver för att
hålla sej friskt, försöker få aphonan att teckna.
Precis som fadern inte förmår att ge sin dotter en uppväxt där
hon kan växa sig frisk och stark, hon förfaller innan hon hunnit
bli vuxen, han behåller hennes barnjag i ett perverterat grepp
ur vilket hon inte har någon vilja att ta sig ut.
Dolores är en annan, den uppväxta Lolita ur Nabokovs roman
som dör i barnsäng.
Allt som allt kretsar det kring  " Barnet utan barndom och kvinnan
utan framtid", med Stridsbergs egna ord.
Fångenskap , förfall, förvridning. Allt beskrivet med det vackraste
språk .
Tänker att det poetiska språket förmår så mycket mer gestalta
komplexa psykologiska sammanhang än ett mer faktabaserat
språk och linjärt enkelt berättande.
Att hon förmår beskriva sådan skrikande tragedier och eländen
på ett alldeles genomlyst sätt, befriat från varje bedömning.
Jag kan inte förstå hur man kan skriva så vackert!

Tänker jag i min obekymrade ( ?) tillvaro när jag lämnar
ut mitt ansikte till den avtagande solen. Jo jag vill nog
gå genom livet med så lätta steg som möjligt, undvika
att göra alltför illvilliga aktiviteter, inte tära för mycket
på moderkroppen - även om jag ju hör till de tärande
på samhälsskroppen.
Trots allt har jag fött två barn och planterat två träd,
förvaltat en bit mark och återfört både gödsel och kompost.
Det måtte väl räknas mej till godo?
I vems räkneverk kan man ju undra förstås.....

Tänker: Det man pratar mest om är ofta det man ivrigast
ljuger om .
Livslögnerna som håller oss hoppfullt uppe och vid liv, som
beskyddar oss. Ramsorna vi upprepar för oss själva vid
läggdags, svamlet vi underhåller våra vänner med.
Svamlet vi underhåller oss själva med....
Kanske bättre sålänge vi fabulerar lite ,drömmer våra drömmar,
svamlar vårt svammel än att vi tystnar.
Tystnar och drar oss tillbaka i nåt som är misstänkt likt
bitterhet.
Vad ville väl jag?
Bygga katedraler av hopp och skönhet, frälsa och läka, fylla
alla saknader och hål, förbättra världen, försköna tillvaron.
Vad ville väl jag?
Svälja världen, sluka livet? Sätta ett stort tumavtryck på
omvärlden?
Nu vill jag nog helst göra så lite väsen som möjligt, slinka
undan, glida omärkligt igenom.
Absorbera men inte lämna avtryck.
Kan mitt totemdjur vara amöban?

Öppnat och vattnat växthus, cyklat genom skog och
gator knöliga av vägarbete och gått på den nya " Mojoyogan".
Tveksam - men den ska väl inte skada iallafall? Ganska jobbig, men
inget som väcker min ande eller befrämjar min koncentration.
En träningsform helt enkelt - med yogarörelser.
Nu tvättar tvätten i tvättstugan och jag dricker kaffe.
Försöker på ett neutralt sätt betrakta mina känslor och drar
slutsatsen att jag känner igen mönstret hemifrån mitt barndomshem.
Att man inte har världens bästa modell för sund känslohantering
hemifrån kan man väl konstatera.
Så det bästa jag kan göra är att iaktta. Inte handla utifrån dessa
mönster och hålla mej lugn.
Lugn och fin.
I helgen hade jag ett (1) ras och ett (1) kalas.
Efter raset kalaset som vart trevligt kanske främst för jag inte
hade några förväntningar.
Vant mej vid att det nuförtiden är Tordens kompisar som vi umgås
med. Mina egna har ju i princip fallit bort och jag saknar dem men
kan bara konstatera faktum ( känslohanteringen jobbar för högtryck nu)
Drack två glas rött vilket gjorde mej mjuk och snäll hela kvällen
efter all min tidigare ilska och frustration.
Men jag straffades med huvudvärk hela långa dagen efter.
Är det riktigt rättvist?
Hade annars tänkt unna mej lite alkohol för i tidningen stod att
reumatiker som dricker mår bättre än de nyktra.
Fast det är väl inte reumatism jag riktigt har, mer vanligt sliten
antar jag.
( vad vet jag jag går aldrig till nån doktor)
Älsklingen körde hem mej och sen for han hem för tidigt skulle
han upp sen och jobba på morgonen.
Vädret på söndan passade för cykel så jag tog mej de en-och-enhalv
milen till honom och hjälpte honom måla huset.
Hela eftermiddan.
Sen cyklade jag hem igen.
Pust.
Men det kändes riktigt riktigt bra.
För mej är det så jäkla viktigt att vi varje dag tar ett steg närmare
i processen.
Det var också roligt att samarbeta och det är ju precis det jag vill
att vi ska göra i framtiden - hjälpa varandra.
Livet skulle kunna bli såå mycket enklare då. Smidigare, vill jag
tänka mej.

Det blåser kraftigt i träden här utanför. Tvätten är nog ren nu.

Vaknar av sol på en hög septemberblå himmel himmel
och vet att jag borde vara glad - men det är jag ju inte.
Någon slags kroppens ångest som kanske har med ålder och
åldrande att göra- och upprepningarnas leda som nöter på själen.
Men det är ingen depression, jag är rörlig och aktiv, driver
på mitt liv som vanligt men saknar den goda kontakten med min
värld och mitt hjärta.
En tid som ska passera.
Blandar in mitt tillstånd med vädret som jag ju ofta gör. För mycket
yang nu. För starkt, för högljutt, vill ha vatten, mjukhet, känsla.
Hela omvärlden är fylld av valets smatter men jag längtar efter
dubbeltydighet och gråtoner, tveksamhet och kontemplation.
Allt som inte får plats i ett schema, i en planlösning, i en arbets-
beskrivning.
Symboliskt nog kommer ljudet av ett gråtande barn in genom
mitt öppna fönster medans jag skriver.

Skit va jag inte lyckas måla så jag blir nöjd. Har skitpenslar och
skitfärger på skitunderlag....
Bakar bröd efter två veckor med äckligt köpebröd, får se om jag
lyckas bättre med bröd...
Tränat en timme pump med skivstång. Så kallt när jag cyklade
dit imorse att fingrarna längtade efter vantar.
Stel när jag anlände och halva passet, brukar ju ha en halvtimme
step först och svettas så skivstången glider omkring, vet inte vilket
är att föredra. Ibland tänker jag att nu orkar jag inte. Men så
hastigt och lustigt är halva passet gjort och när vi sen är framme
vid avslutande magövningar är jag lyrisk.
Cyklade och plockade en liten burk björnbär, bara så det räcker
till imorgon, sen vidare för lite skördeplock och vattna växthus.
Cyklade vidare till Röda korsets loppis och köpte en tavla att
måla på och en snygg luvtröja för tjugo spänn.
Men nu måste jag hindra mej.
Det är såå tillfredsställande för min primitiva natur att dra iväg
på loppis och fynda lite.
Bara det att om jag fyndar en gång i veckan blir det inte billigt
och mina garderober är ju redan proppfulla.
Försöker lura mej med att jag ju köper material, men vad jag gör
är att jag lägger mer energi på att köpa material än   att faktiskt
skapa.
Imponerad av Babel igår. Även diskussioner om saker som inte
intresserar mej, som gårdagens om politisk satir, blir intressanta
med så kloka och roliga deltagare och Daniel Sjölin som snabb
och roande programledare. Han är lagom personlig, aldrig kletig
men inte heller elak eller ironisk.
I veckan såg jag " Hung" som verkar lovande och " Nurse Jackie"
som var riktigt riktigt bra.
Ikväll svär jag över att filmen " Million dollar baby" kommer så sent
att jag inte orkar se den medan det bara är skit fram till dess.
Ser väl K special om Isabella Rosellinis vilda liv istället.
Älsklingstorden blivit sjuk. Okej, han klarade sej ovanligt länge
denna gången.
Saturnus bildar kvadrat till min mars, en enligt tradition  jävligt
jobbig aspekt. Sen kommer snart uranus kvadrat ascendenten för
andra övergången. Den brukar bli den tydligt manifesterande
peroden. Första är en liten vindpust om förändring, andra så
händer ofta något konkret och tredje gången ska man helst ha
lärt sej bemästra energin , och införliva den.
Om man nu nånsin verkligen lär sej bemästra nåt över huvudtaget.
All kontroll lär vara en saga, en stor illusion.
Men jag gillar att tro att jag har kontroll, så jag berättar den sagan
för mej själv vid läggdags.

Igår var en sån där dag som skaver. Trött och inte riktigt
hemmaboende i min kropp och mitt ansikte var fult i spegeln.
Fast skönt i början väl med dopp i ett kristallklart hav, efter växt-
husets skötsel.
Det blåste kall nordvind så enda stället man kunde ligga på var
planket som såsmåningom blev rätt  trångt.
I början låg vi där bara nåra stycken och lyssnade på det still-
samma snarkandet av en kollapsad nattarbeterska som låg på
mage, tung i sin omvända sömnrytm.
Sen droppade " veteranerna" in, särskilt hon, drottningen av
åsikter och uttalanden. Kände hur jag så småningom säckade
ihop alltmer av hennes dominans och energi.
Inte riktigt avslappnad.
Som man blir med människor som " härskar". Man krymper
för man vill inte utmana, man kryper för man vill komma
undan det vaksamma ögat, man undviker - för att slippa.
När solen gick i moln passade jag på att sticka hem. Kaffet
var utdrucket, smörgåsarna uppätna , tre kalla dopp och
lite påspädning på den avtagande solbrännan.
Det räckte. Jag måste göra nåt vettigt.
Hem för att äta och ta itu med en tavla , en liten en som
jag nästan var klar med innan våren rusade till med allt
sitt stök och bök.
Hade varit bättre om jag gett efter för den sömnighet som
lägrat sig över mej.
Bara skit, och sen lyste solen utanför och det är det värsta
som jag vet.
Solen ute som hetsar och tvingar och ropar att:
Allt viktigt pågår nånannanstans!
Hade innan cyklat hela långa strandpromenaden för att
stänga växthusen men nu fixade jag mej ändå för att cykla
till stan. Behövde ju köpa nåt för mina fötter från apoteket
eftersom gurkmeja inte verkar ha nån effekt.
Så nu har jag börjat på en burk "comfora", glukosamin. Men
varför i hela friden jag ska behöva få i mej två olika sorters
färgämnen för det begriper jag inte.
Jag skiter väl för fan i om tabletterna är grå eller orange!
Jag är väl inget svårflörtat barn!

Plockar skräp ur håret, små kvistar och barr som fastnat
efter förmiddagens björnbärsplock.
Dricker min björnbärs/banan drink vid datorn, försöker minnas
vad jag tänkte där ute i snåren - för man hinner tänka en del...
Fåglarnas förälskelstid med kvitter och sång är förbi. Lätena
som hörs är uppfodrande, varnande eller helt enkelt entonigt
tjatiga. Förhållandet har gått i stå, barnen utflugna, de hjärte-
knipande jubelsångernas tid är över.
Kanske en liten fågel sitter där på sin gren och undrar vad det
var som kändes så stort och fantastiskt.
Vad var det som fick mej att sjunga så dant?
När jag klev omkring bland taggarna och fick daggvåta skor
tänkte jag på alla de människor som nu försvunnit ur mitt
synfält. Som jag inte träffar längre, inte pratar med längre.
Suckelisuck.
Sånt kan man tänka på.

Igår tog jag mej en ledig dag. Öppnade växthusen och for iväg
på en ny sorts yoga som börjat på min träningsanläggning.
Mojoyoga.
Tja - känns lite tveksamt. Ingenting av yogans meditativa
andakt, men mycket töj och böj, modifierade solhälsningar
och flöde.
Solen sken med sensommarvärme på blå himmel så jag packade
kaffe och täcket och kudden ( allt nu i slutet av säsongen stelt av
salt) och cyklade till damernas där bästa Anna redan väntade, våt
i håret.
Sexton grader, jo det gick fint att bada ännu och solen tog också
så lite rodnad och färg kom mej till del.
Cyklade hela långa strandpromenaden bort till Röda korsets loppis
för jag hörde damerna jämte mej på planket prata om halva priset
där. Förskaffade mej en klänning, silverjympaskor och en topp
för en femtiolapp.
Cyklade hela den lantliga vägen bort mot kolonin och stängde
växthusen.

Sen kom Torden efter att jag fått i mej  mat och vi skulle på
husvisning. Ett underbart trevligt hus i Valinge samhälle, ett
litet litet samhälle en 15 km inåt.
Ett hus från femtiotalet, vit trävilla med övervåning och en rar
altan, källare och två balkonger.
Men mycket kanske måste fixas, inredningen var intakt från
byggnadsåret och det kändes hemtrevligt och mycket charmigt
men man får nog inse att en hel del jobb måste utföras.
Trädgården var enorm nästan parklik med flera jättegranar,
cypresser och stora bestånd av vackert växta buskar. Mitt i
trädgården växte som en liten lund av ekar på en upphöjd vall
och ett jättelikt nästan spöklikt lärkträd hade grenar som svepte
marken. Många barnfamiljer var där och tittade och barnen
hängde i lärkträdets grenar och sprang förtjusta in i riktiga
grottor under rohdedendronskogarna.
Denna trädgård borde tilltala min mystiska och sagobenägna
personlighet - men kanske har jag förändrats. Även om jag tilltalades
av den romantiska utsikten. På ett håll en svacka med ängar
och ekar och på den andra sidan reste sej en mäktig kyrka med
omkringliggande kyrkogård.
Vilka nattliga ritualer man hade kunnat ha sen i den lilla ekelunden
på tomten.
Men men. Vägen passerade förbi, tom ett vägkors. Inte jättemycket
...men ändå, bilar som svischar förbi, det vill jag ju inte.
Dessutom kändes tomten för stor och svårhanterlig. Det skulle nästan
vara skamligt att förändra den för mycket, det skulle handla om att
upprätthålla ordningen som var.
Så särskilt svårt var det inte att lämna huset bakom oss. Det får bli
någon av barnfamiljernas hoppas jag.
Vilken underbar trädgård att växa upp i.