ullaunna

är naturen nu.Men det går lite väl fort. Värsta sommaren fast det
är vår. Allt bara blommar pang på,träden blommar för fullt,körsbär
och magnolia.
Mycket hektiskt. Kolonijobb till ett, cykla och handla direkt,tömda
krukor och termos och vattenflaska skramlar omkring i mina cykel-
korgar när jag ytterst effektivt och maniskt tar mej fram i trafiken.
Snitslar och slingrar mej fram mellan såsiga förvirrade konsumenter
som ska handla vagnar fulla med mat till valborgsfester.
Jag sparar allt festande till efter värsta "vårbruket" klarats av. Som
det är nu får jag i princip snoppa av vänner som är vana vid att jag
alltid har tid till filosofiska samtal om livet och människorna.Bråttom.!
Packa sallad med kokt ägg och gröna ärtor,ringa älsklingen,ännu
kvar vid jobb.
Liten stund på damernas med bästa M och lille prinsen innan älsklingen
meddelar att han väntar i kärleksparken.
Så hinner vi umgås och prata en stund liggandes på en klippa
längst ut,där jag kan ha fötterna i vattnet.
Sen åka och köpa fröer och ett par plantor,fylla på kontantkort och
hem. Älsklingen hem för att klippa gräs,han ska jobba imorgon
på morgonen.
Sätta plantor och vattna igenom hela kolonin i kvällningen.
Så jävla trött.
Glad att slippa fira valborg.

Har jag cyklat kors och tvärs.
Kolonin på morgonen,vattna, ut med plantor på vädring,
plantera och så.
Sätter ut majsen,lite tidigt,sparar hälften kvar i växthuset
för säkerhets skull.
Får sms från dottern som är tillbaka från London,en lättnadens suck.
Då är allt som det ska va då.
Halv två är det för varmt att jobba,som en sommardag,cyklar ner
med min sallad (med nyklippt gräslök,maskrosblad och små nya
ruccolablad) till havet.
Ett dopp i det kalla. Mer njutbart än det första,det som bara var för
principens skull.
Bästa M kommer ner med lille prinsen. Hon lastar över honom
till pappan  sen och så cyklar vi på Body balance.
Efter det cykla till bibblan.
Efter det cykla hem,klunka lite lättfil,lasta av.
Efter det cykla till kolonin. Jobba lite i den vackra vackra kvällen.
Efter det cykla hem.

Här är en kul övning ur Anthony Robbins bok;
Tänk på den kraftigaste positiva upplevelsen du nånsin haft.
Lägg den i din högra hand.
Lägg märke till hur det känns. Vilken färg har dessa känslor?
Vilken form har de? Konsistens?Har den ett ljud? Hur låter den?
Om alla dessa positiva känslor skulle säga en enda mening till dej?
Vad?
Gläd dej åt detta och slut handen kring detta och låt känslorna stanna
där.
Öppna vänster hand och lägg där något riktigt negativt i ditt liv.
Något som gnager dej och plågar dej,är rädd för eller skäms för.
Känn inte efter hur det känns men ge känslan färg,konsistens och
form precis som innan. Vilken mening vill den ge dej?Hur låter den?
Nu gäller det att bryta förankringen
T.ex hälla högra handens färg över den vänstra. Låt den få samma
färg som den högra. Låter det något ? Ändrar sig formen?
Ta vänstra handens ljud och släpp ner det i högra handen.
Smäll samman händerna och håll dem sammanpressade en stund
tills du känner att de befinner sig i jämnvikt.
När du känner att färgen i den högra och vänstra handen är densamma-
då är också känslorna de samma.
Kobra igår var så jäkla intressant, ikväll ingen television.
Gonatt och sov gott

Om jag säjer nej till människor.
Ofta blir jag det också.
När jag var liten ,sex år,flyttade min ensamstående mamma
och jag in till stan där hon fick jobb i lasarettets kök. Passen
kunde vara långa, varannan söndag jobbade hon 7-7 och
jag skötte mej i princip själv då. Hade en "dagmamma" i huset
vi bodde i men jag gick dit bara för att äta.
Minns deras finrum som jag beundrade gränslöst, särskilt den
vackra tavlan av zigenerskan med vilda svarta lockar som ringlade
över klänningen som satt lite nerhasad över axlarna. Tjusigt!
Hursomhelst,kanske grundlas en slags självständighet då,en
vana att springa fri. Att ostört pyssla med mitt.
Fast när de andra barnen på gatan hade fasta tider och "skulle
vara hemma klockan fem för då kom pappa hem och då ska vi äta"
då hittade jag på en tid jag "måste" passa.
Men jag fick vara ute och leka hur länge jag ville,egentligen.

För tillfället har jag lite oro, för älsklingen och jag har fått en in-
bjudan.Och så besvärligt det blir för ullaunna då (prinsessan
på ärten,divan,narcissten) för  inbjudan gäller ett par som bor
i grannstaden. Huva!
Då kan jag inte sticka hem när jag vill!
Och hur stor möjlighet är det att jag trivs och finner sällskapet
vänligt och stimulerande?...20% chans ungefär.
Och den chansen vill jag inte försaka.
Men får panik om det inte är bra och då vill jag fly.
För att bara anpassa sig,gilla läget och trivas och bara umgås...
det är inte min starkaste sida.

När min dotter förklarade sig gravid i sin påbörjade utbildning,
och menade att nu fick jag ställa upp,tillsammans med pappan
och farmor,då sa jag faktiskt först nej.
Tyckte väl att jag hade tillbringat en himla massa tid med att
hantera barn ,var hemma med döttrarna mest hela tiden.
Men hon godtog inte ett nej och det var väl bra.
Behöver väl lite plikter för att förankra dagarna och inte drunkna
i det egoistiska träsket.Där man månar så mycket om sitt eget
väl och ve att den ena krämpan och fixeringen efter den andra
dyker upp.
Nej jag får väl vara tacksam för att människor "tränger sig på".

Och idag väljer jag Kobra framför innehållslösa Desperate housewives.
Det ska nämligen handla om Självporträtt eller narcissism,om att vi
nuförtiden tar mer självporträtt än nånsin förr.
 (har upptäckt att det går att äta även sopplunch framför sitt blogg-
skrivande)
Nu måste jag ner i tvättstugan.

se det som en stor tragedi när jag måste lämna min koloni
efter ett alltför kort förmiddagspass. Har tvättstugan och sen
hämta lilla A. Men jag ser det som oerhört svårt och tragiskt
att släppa vad jag har för händer. Vädret är perfekt för odlings-
jobb. Svalt, stilla, ett genomsläppligt molntäcke , jorden lite
fuktig och grönskan frisk efter det korta lilla regnet igårkväll.
Ändå får jag hämta kanna efter kanna när jag sätter lite
plantor,salladsplantor vissnar lätt om de inte får riktigt mycket
när man sätter ut dem.
Sätter lite selleri ( kan vara för kallt ännu) och kål. Den är alltid
problematisk ändå fortsätter jag envist år efter år.
Man får plocka larver, fåglar drar gärna upp de späda plantorna,
lämnar dem på landet för att sakta torka och dö.
Allt för sitt höga nöjes skull?
Kaniner...sniglar..men värst är klumprotssjukan. Som finns i
jorden och egentligen kräver sex-sju års kål-celibat för att
försvinna.Men jag odlar ändå lite här och där,märkt att rödkål
och grönkål drabbas minst. Brukar få fin broccoli-skörd också
även om minst hälften av de utplanterade plantorna drabbas.
Mycket jobb förgäves och tålamod.
Läst ett par böcker om kost och hälsa nu i dagarna.
Fredrik Paulun, "sanningen om GI" där jag får en grundlig och
initierad kunskap om blodsockrets betydelse för hälsan.
Inte så enkelt som jag trodde,att det mest hade med diabetes
att göra . Det tycks som blodsockret har med alla möjliga hälso-
problem att göra.
Själv slutade jag med socker för ett par år sen,men nu är jag inte
helt 100%ig. Smakar på tårta på kalas t.ex.Inte socker-absolutist
men i princip socker-nykterist.
Skummar också Mats-Eric Nilsson (den hemlige kocken) "Äkta vara"
om tillsatser i mat.Fast även här klarar jag mej ganska bra eftersom
jag sällan äter processad mat.
Det skulle väl vara en och annan sojakorv förstås.
Har försökt att undvika transfetter också sen nåra år tillbaka,där är
en stor ful bov, och vi väljer ofta att ge det allra sämsta till de vi lär
vara allra räddast om...barnen. Kex,kakor,godis,grillad cancerogen korv
chips,läsk. Sorgligt ,ologiskt och inkonsekvent,,
Plockat med mej grönkål till soppa idag. Snart tar jag bort den för
den börjar snart blomma. Ger bort till höger och vänster.
Upptäckte till min förskräckelse att jag varken sått gurka eller squash
ännu! Inte försent än tackochlov.
Men tiden nu är hektisk.
Mirre lär flyga från London idag och ska komma hem hit sen. Kul!
Onda tån gör mindre ont efter behandling med tea-tree-olja.
Inlindad för kolonin med byggtejp. Orange.
Den är det bästa,man kan laga allt möjligt med lite byggtejp.
Växthus,t.om vattentunnan.
Jag älskar byggtejp.

Mars närmar sig kvadrat till sej själv, lite frustrationer,lite stress
lite smärta. Nageltrång,väldigt öm tå,värre efter steppen såklart,
borde kanske skippat den.
Sms från bästa M som vabbade idag,ville jag skulle dricka lite kaffe
med henne och lille prinsen,handlade och cyklade tungt hem i den
varma torra motvinden.
Gjorde bulgur-sallad idag också och tog med till kolonin där jorden
snart börjar blåsa omkring om det snart inte regnar.
Förgätmigejen och vårkragarna slagit ut,la mej helt utpumpad
på sängen med huvet under den skira skuggan av syrenen,efter
att ha lyft ut alla plantor för att vindas. Skar en liten bunt sparris
som jag kokade på spritköket i stugan och la överst på salladen
med en liten smörklick.
Planterade ut lite salladsplantor och blomplantor, Bästa M kom
cyklande med prinsen lite hostig bakpå. Hon somnade på sängen
i solen och grönskan,en liten power-nap medan prinsen och jag
konverserade.
Sen hem och dona lite,vattna balkongplantorna,vädret känns inte
riktigt bra,kastvindar och skum himmel.
Backen ner för att hämta lilla A. Hon hoppar hopprep hela vägen
tillbaka hem till mej.Pannkakor och kalla frysta jordgubbar som
hon äter som kalla "karameller". Hon vet att hos mej finns varken
kött, korv ,glass eller godis så hon frågar aldrig efter det heller.
Hon hoppar hopprep hela vägen hem till huset sen.
Trodde hon skulle somna gott efter det men benen sprallar
och det är svårt att komma till ro.
När pappan anländer kommer en störtskur precis när jag ska
iväg. Blöt och kall cyklar jag upp till kolonin i halvmörkret för att stänga
växthuset,men ändå glad för att det kom ett regn till slut!
 Eftersom älsklingen dök upp här hemma under efter-
middagen med ny växelvajer ,var kvällens sista cykeltur
ändå en ren fröjd om än blöt.

Äta frukost i sängen,upp och dona lite och iväg på yoga.
Den lilla sträckningen under skulderbladet försvann,tack.
Hem i uppförbacken med tunga cykeln där växeln pajat,
fixa fika  och hett vatten med diskmedel i en dunk för idag
skulle stugan städas.
Passade så bra för det var lite mulet idag. Vädra alla plantor
och sen ut med mattor och möbler så jag kunde få lite manöver-
utrymme i den lilla lilla stugan.
Ut med musbajs och jord, spindelnät och döda humlor.
Försöka få till det,stuva undan alla bra- och- ha- grejor som
samlas. Diska allt porslin. Allt som inte får plats i skåpen hemma
hamnar ju där.
Tillslut var det fint och jag tänkte återigen att jag skulle vilja
övernatta där.
Och altanen blev pyntad och fin. Planterade små små blom-
plantor i krukor och kärl men det lär dröja innan det blommar.
Hem med två kassar skräp att slänga. Kokade bulgur och ett
ägg, gjorde en sallad i en bunke som jag tog med upp igen.
Det var en helt fantastisk kväll med soldis och mild mild värme.
Absolut lugnt. La mej i den uppfällbara sängen som stod ute
på gräset efter jag ätit och bara lyssnade på fågelsången.
Kände mej helt igenom lycklig och nöjd.
Älsklingen ringde och hade haft det bra, tog det lugnt idag hos sej.
När jag packade ihop mej vid halv nio mötte jag tre killar i elva-tolv
årsåldern som gick upp på området.Och genast blev jag orolig.
Att små plantor är så sköra,att de skulle in och förstöra nåt,min
nystädade stuga, krascha fönster i växthus...
Nej.
Lyckan är skör.

Har jag när jag cyklar från kolonin vid nio. Trötta rödkantade små
kis-ögon från dagen har öppnats vida, i det avtagande ljuset.
Koltrasten hoppade i det nyvattnade,tittade på mej och undrade
om det inte var dags för mej att pallra mej hem och överlämna
allt nu . Jag hade ordnat och pysslat,använt den sista hungriga
halvtimmen att rulla ihop det gamla nätet,trasslat och rett ut.
Att lägga undan och ha i reserv.
Man vet inte när nåra meter gammalt nät kan behövas..
Man kan göra paiper maiche-skulpturer t.ex!
Idag har jag prioriterat bort ett födelsedags-kalas och en lördags-
fika. Det kändes inte hundra procent bra,men jag har hunnit med
en hel del.
Kroppen börjar ta färg,altangolvet iordning,plantorna förflyttas
några i taget från balkongen till växthuset.
Där får de hållas ute i blåsten nån halv dag och sen in för vila
i växthuset igen. Rötterna blir starka,
Sått mera morötter nu, lite persilja och bondbönor.  Skördat första
sparrisen och ätit gott. Plockar maskrosblad till min sallad.
Ensam ikväll ety älsklingen hava kill-kalas. Då har man ingen
nytta av honom imorgon,lika bra han stannar hemma hos sig.
Frigör mera tid till mitt. Ska städa stugan imorgon. Det ska bli
så skönt för den är full med jord och mus-bajs.
Mirre landat i London. Skönt att resan gick bra.

Forsythian utmed cykelskjulet blommar jubelrikt och lyckligt gult-gult-gult.
Hemma och vänder efter ett träningspass step och pump med
kroppen full av glädje-hormoner. Det hade aldrig funkat utan musik!
"oh black Betty bamalam...kicksparkar tre åt gången i takt..bam BAM BAM.
Och att få upp tunga kroppen i hopp och skutt, minnas hur det var när man
var liten och sprang och hoppade hela tiden, det var i princip så man tog
sej fram.
Mars går in i väduren,lite piggare kanske,sextil till venus,låter trevligt.
Jupiter i sextil - konstruktiv aspekt och stabila saturnus i sextil till månen,
passande aspekt för att odla,både växter och fina väninnor. (måne-kvinna)
Mitt tarot slutade med nio stavar ett härligt styrke-kort,syntes mellan manligt
och kvinnligt.
Ja jag tänker fortfarande på Randy the Ram, Mickey Rourke,särskilt när
jag tränar...
Älsklingen tycker det låter lite läbbigt när jag säjer att jag känner mej som honom.
Älsklingen som är så extremt inkännande att han tar över mina krämpor.
Har stulit mina restless legs.

Den första nyhet som möter mej på morgonen,en koppling
som ju alla vet om men som nu presenteras ännu mer fastslagen.
Flertalet av våldsbrottslingar som är intagna för långa straff och
livstidsdömda är alkoholister.
Och visst dyker tanken upp  den där om att ifall alkohol kom ut
på marknaden nu som en ny "drog" hade den självklart inte släppts
fri utan belagts med hårda restriktioner.
Tänker också på programmet häromdan med babianforskaren...
Han hade mätt och kollat de i hierarkin lågt stående hannarna,
rullat in dem i magnetröngten och kollar hjärnorna och såg att
deras förmåga att njuta och känna tillfredsställelse var väldigt
nedtonad.
Så även om de t.ex fick nåt gott att äta kunde de inte uppskatta
det ändå. Så som Olle Ljungström sa i sin film:
Jag har fått allt man kunnat drömma om och önska sig men har
inte förmågan att njuta av det.
Om man dessutom är mycket av en impulsstyrd människa har man
lättare att hamna i beroende. Problem med att skjuta upp njutning,
man måste ha en "qick-fix".
Så alla föräldrar och människor som hanterar barn:
Tryck inte till barnen,uppmuntra och stärk dem! Öppna deras
ögon för livets skönhet och världens njutningar . De har all rätt
att delta och få vara sig själva. Och däri ingår att ha respekt
för andra.
Låt oss passera babian-stadiet där vi tar plats genom att trycka till
nån annan!
Vi får finnas till som oss själva.

En skön morgon på kolonin då jag mest satt och pratade och drack
kaffe med bästa A. Mys-prat med kollogrannen över staketet,om allt
och ingenting.Målat altangolvet med sista överblivna färgen.
Eftersom inget vatten är påkopplat än kunde jag inte göra så mycket mer
nu så jag tog mitt pick och pack och cyklade till havet.
Motstod den kyliga vinden,krängde av mej kläderna och sprang ut
på bryggan medan jag fortfarande var varm av cykelturen...och så
tog jag ett "kärringdopp" på en millisekund.
Bara för att springa och sms:a mina vänner och skryta om det.
På eftermiddan kom bästa M och vi drack lite kaffe på balkongen
innan jag cyklade backen ner för att hämta lilla A.
När vi kom hem degade vi också på balkongen och hon gonade
sig på de stora kuddarna jag lagt ut på golvet med leopardfliess-
filten,åt pannkakor och lyssnade medan jag läste "Joy och snigelriket".
J, vännen från Sunne ringde och vi pratade bort en stund medan
lilla A såg på barnprogram,sen cyklade vi hem och mötte mamman
på vägen.
Upp till kolonin för att stänga växthus.
En in-produktiv lättjefull dag men sällskaplig.
Mejl från vänner också ,tagit lite foton,så glad för min digitalkamera
jag fick i julklapp av min kära dotter och svärdotter!

Idag är det mulet så kanske jag kan få ro att ta itu med lite tråk-
papper,plantera om tomatplantor och dammsuga.
Igår klippte jag rosorna. Ett arbete man inte kan vara för snabb
med för stressar man slutar det alltid med att man sticker och
skrapar sig.
Sådde lite mer spenat men irriterande nog har man ännu inte
kopplat på vattnet på området. Har flera regnvattentunnor men
de håller på att sina för det var länge sen det regnade.
Hämtade lilla A på montessori-skolan där hon går en backe ner
från mitt bostadsområde.
Pratade med yngre dotter Mirre i telefon,kollade Susan Boyle på
you tube...fint,snyft.
Tog lilla A till huset,sjussar henne på pakethållaren genom vackra
vårskogen,såg ugly Betty tills äldre dottern kom hem.
Cyklade hem och såg Desperate housewife till havremjölken
och knäckemackorna. Varför tittar jag på det? Det är ju inte vidare bra.
Håller på och håller på.
Och Nip-tuck i söndags sen då...! Hur ska det gå för Sean egentligen?
Det såg illa ut med knivhuggen i ryggen,kan han verkligen klara sig?
Irriterande goda Sean med sin hederliga uppsyn. Varför gillar man cyniske
Christian bättre?
Läser Anthony Robbins igen. Om "avspegling". Att om man är en god
kommunikatör avspeglar sin motparts kroppsspråk och rörelsemönster,
t.om andningsrytm. På så vis vinner man sympati och förståelse.
Hur han en dag betraktade en man i Central park och började
imitera honom. Efter ett tag tittade han upp, reser sig och kommer fram
och börjar prata, tycker att författaren är en intelligent människa och
efter en kvarts samspråk (och avspegling) erbjuder han författaren jobb.
Detta kan likna manipulation, men vi gör det hela tiden mer eller mindre
omedvetet.
Intressant!
Kanske skulle man bli mer medveten om de här sakerna och verkligen
använda sig av såna här kunskaper!

Cyklade hem i den svala vårkvällen. Varit på kolonin hela dagen
efter en lång och lugn morgon.
Hörde på radion att man hittat en hitintills oupptäckt kunglig grav
och att det kan vara Kleopatra och Antonius grav. Fantasieggande!
Läste ut Isabella Varricchios lilla roman "Pioner" till under kaffestunden
vid växthuset . Först tyckte jag den var jobbig att läsa för det speciella
språket och jag förstod inte riktigt. Vem sa vadå och han och hon vem då?
Men så blev den liksom spännande, fortfarande oklar men jag gillar
sättet de här nya tjejerna för det feministiska perspektivet vidare.
Inte rädda för tabuämnen,inte så mycket offer,beskriver maktförhållanden
mellan män och kvinnor på nya sätt. Maktförhållanden mellan kvinnor
också.
De nya döttrarna skriver nu.
Och på teve ser jag en interjuv med Ann Heberlain, just när jag läst
hennes bok, och dyker sen in i en dansk dokumentär om cirkus-
drottningen Diana Benneweis som drabbades av psykisk sjukdom,
depression och  psykos. En spännande och karismatisk kvinna som
lärt sig mycket under processen. Hon hade upplevt kamp mellan Gud
och djävulen, talat med de döda och färdats  i de arketypiska gränslanden.
Och ett så spännande vetenskapens värld efter det.
Om stress och hierarki. Hur stress är totalt ödeläggande för vår,
hälsa, vårt immunsystem försvagas,hjärta och kärl slammar igen,
hjärnan krymper.
Och det sorgliga i att det mest stressande är att vara på botten av
samhälls-stegen,att vara den alla sparkar på,att sakna kontroll.
Men det glädjande var att man kan förändra klimatet i en grupp
på en enda generation.Babianerna som studerats kunde det så
vad ska då inte vi människor kunna?
De agressiva hannarna i flocken dog efter att ha smittats av TBC
och kvar blev de "mesigare" hannarna som var snälla mot varann,
och mot honorna och ungarna.
Flocken blev lugnare och fredligare och när nya lösa hannar kom
till flocken fick de snart lära sig samma fredliga beteende.
En annan sak var att om man kanske upplever låg status på sitt
arbete,eller med sin ekonomi, kan man kanske finna områden  där
man kan uppleva inflytande och kontroll.
Och då tänker jag på min lilla koloni  där strävan hela tiden är
att kontrollera naturen, att inhägna den och styra över vad som
växer där och hur himla bra jag mår när jag lämnar den putsad
och fin i skymningen...

finns det sådant som "platsens ande"? Eller varför märks det nästan
omgående att man passerar gränsen till en mindre bevakande och
tolerantare atmosfär när man kommer över bron till Danmark?
Klart folk är elaka och intoleranta här också, men min upplevelse
av Danmark har alltid varit att folk möter ens ögon med ett mildare
uttryck, att folk man ser är mindre fixade och stylade (men vackrare)
att individualiteten är större.
Men det är som sagt säkert bara inbillning.
Hursomhelst hade bästa V och jag en helt perfekt och njutbar helg i
det kära grannlandet!
Solsken från en hög och klar himmel,sval och ren vind.
Hon hade bokat skitfint hotell ett par gator från ströget och ett stenkast
från legendariska bluesklubben Mojos.
Ullaunna är icke världsvan,som ett rö i vinden,ovan,fumlig och närsynt
och låter gärna sig omhändertagas och det gjorde bästa V så bra så.
Hon häpnar över min förmåga att äta (om man är uppväxt på landet är
man en "duktig däga" om man äter rejält!) jag häpnar över hennes förmåga
att förstå instruktioner,läsa kartor och socialisera.
Så kan vi beundra varandras egenskaper..
Hon har  ett hjärt-problem så vi tar det lugnt när vi går,
och kommer snart in i en rytm av avslappnat och lugnt strosande,
ett tempo som gör det möjligt att verkligen se alla vackra husfasader
betrakta alla människorna och njuta .
Ett par glas vin efter hotell-middags-buffe´n var vi sömniga men tyckte
att vi iallafall får gå förbi Mojos. Är det kö eller nåt struntar vi i det och
går och lägger oss istället,tyckte vi och det lät faktiskt mest lockande.
Men vi gick in och det var härligt.  Rökigt visserligen, som förr om åren
men ett så himla gott ställe med helt blandad  publik.
Ken Landing Band tror jag de hette som spelade. Tre så täta och sam-
spelade med ett skitgott driv. Go go blues.
Och vi fick lite uppmärksamhet och blev kontaktade och jag var uppe
och dansade med nån som såg ut som en intensiv rysk revolutions-poet
...eller nåt. Och det var kul.
Så sen var det lagom och vi tog farväl,jag glömde min sjal,den blå,
och vi var hemma klockan ett, som ett par mycket förnuftiga damer.
Och söndagen kom och var mulen men klarnade medan vi åt av den
överdådiga frukosten.
"så här kan man ju tänka sej leva" sa bästa V och jag till varann.
Länge njuter vi,ser på folk,njuter av den snyggt designade inredningen,
den underbart feta krämiga yoghurten som serverades i små höga glas.
Sen långsamt strosande till Nyhavn,avslappnad söndagskänsla och små
utbrott av Köpenhamnskärlek.
Och så mycket prat och på tåget hem kom jag på att jag haft ett leende
i ansiktet ett helt dygn. Ett sol-leende som inte varit ett dugg ansträngt.

Till Köpenhamn, med bästa V. Som vanligt stort trauma att resa iväg.
Fast jag vet att jag behöver det och att det är bra för mej.
Imorse gav jag järnet på träningen,svetten stänker,man tvivlar
emellanåt att man ska orka -och då tar man i lite till.
I omklädningsrummet äter jag lite frukt så jag ska få energi att
göra ärenden på stan och så cyklar jag hem. Cykelväxlen gått
sönder så det är tungt i uppförbackarna.
Packar kaffetermos och kaffe och cyklar ner till "damernas".
Vägen ner ångrar jag mej nästan för vinden är kall men bakom
det höga planket känns inte vinden så farlig.
Kan faktiskt ta av mej. Damerna har redan badat sen långt
innan påsk. Deras kroppar är gjorda av kevlar.
Här har jag legat i många år nu och funderar på om jag inte
är en "dam" som har sin hemvist här bland andra damer.
Lyssnat på samtal som rör sig mellan stort och smått.
Bakning,böcker,tv-program,sjukdomar,vad som händer i stan
väder och vind och havets alla kvaliteter.
Jag får höra om vilka damer som dött,eller fortfarande lever
men inte längre orkar ta sig till badet,vilka som blivit ovänner,
vilkas barn som emigrerat, vilkas lägenheter blivit renoverade.
Jag älskar detta och här hittade jag trygghet när jag var gravid
första gången och inte så lite rädd.
Då såg jag på alla kvinnorna och alla kropparna, lyssnade på
de trygga rösterna och tänkte " kunde dom så kan väl jag".
Alla damerna på "damernas" brukar enas om att detta är det
bästa stället man kan vara på när det är sommar.
Cykla hem och göra mat,till kolonin och jobba lite i den svala
vårkvällen. Så lite här och där, gräva mer kirskål,den lömska
som smyger sig utmed andra växters rötter.
Tar ett traumatiskt farväl av mina kära land och de små
blommande vårperennerna och scillorna...Nu ska jag fara bort
och vara borta hela hela helgen. Farväl...farväl

Är det just nu. Cyklade tidigt i morse till huset och väckte lilla A
som låg och trynade.Vi bestämde oss för utflykt till kolonin och
vårt "hemliga land" som ligger en liten bit därifrån in mellan
björnbärssnår och nässlor där det rinner en liten bäck.
Mycket spännande och magiskt finns där och svårt och
äventyrligt att ta sig fram. Träd har fallit över och dragit upp
stora rotvältor och blottar jordiga grottor.
Lilla Nomi var på kolonin när vi kom fram på våra cyklar
så efter att vi fikat lite och jag och bästa A fått oss en pratstund
tog vi med henne till vårt hemliga land.
Bäcken porlar och när man klänger omkring där gäller
att ta tag i grenar som är friska och inte murkna,för då knakar
det till och man trampar ner i det blöta gyttjiga vattnet.
Solen strilar mellan mossiga stammar och det är verkligen
en god plats för barn.
Plockar vitsippor på vägen och cyklar nöjda hem.
Sen hem till tvättstugan. Den ligger i huset bredvid så
det blir mycket spring. Tänk vad mycket vardagsmotion jag
fått av att nästan alltid bo på tredje våning!..eller utslitna knän.
Bästa M kom förbi.Vi la lite tarot på henne och det blev väl
så tydligt och talande.
Lunch-omelett snabbt efter hon stuckit,med vitlök och resterna
av bulgur från igår. Tvätta klart.Cykla och handla på Willys.
Till kolonin i kvällningen för att fortsätta rensa rabatten på fram-
sidan. Fick plantor över som jag cyklade om dotterns med.
Ingen hemma,la det i rabatten och cyklade hem till varm havremjölk
med sojamjöl i och honung som jag dricker varje kväll.
Rena vällingen för barna-jaget som vill ha nåt lent och gott
innan sängdags.
Läst ut Ann Heberleins bok. Jag läser snabbt och slarvigt,
alltid och konstant. Läser när jag äter,på toa,när jag borstar
tänderna,när jag badar och rakar benen,när jag tvättar håret.
Hennes bok känns viktig och lättläst,borde bli allmänt läst
av alla egentligen.
Citat: "Jag vill att den här texten publiceras för jag vill berätta
hur det är att kämpa mot den ständiga impulsen att ta sitt liv.
Hur det är att leva med en kronisk sjukdom som inte syns.
Hur svårt det är. Hur lite hjälp det finns att få."
Tänker på hennes perfekta vackra samlade yttre när jag sett
henne i tevedebatter. Vad lite vi vet om varann.
Så viktigt att aldrig döma.

Första gången man kan cykla ner direkt i träningskläder!
Så enkelt och skönt,det blommar i parker och rabatter
av vårblomster,vitsipporna blommar i backen ner till kollo.
Har inte gjort alltför mycket idag. Cyklade ner till bästa M
för en morronkaffe,innan vi tog vägen till bibblan.
Hon är man-och barn-ledig nåra dagar,njuter men har
samtidigt känslan av att hon verkligen borde göra något
av ledigheten.
Hittade Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö,jag vill bara inte leva".
Den har jag velat läsa så nu lägger jag Hunter S Thompson åt
sidan sålänge.
Hon lider av bipolär sjukdom och skriver om den ångest som
följt henne genom livet, självmordsförsök och självmordsplaner.
Samtidigt som hon är teologie doktor,forskare,debattör och
skribent,mamma till tre barn. Extremt högpresterande.
Så intressant.
Bästa M och jag gick strandpromenaden och jag for hem och
gjorde bulgursallad med gröna ärtor i för proteinets skull, tog
upp till kolonin och satt i solen och käkade.Läste.
Hann rensa en bit rabatt vid staketet innan det var dags att
fara på bodybalance.
Igår kolonijobb och lilla A-pass. Tog hem henne och la henne
och satte mej och såg Ugly Betty. Älskar färgerna i den serien
och visst är Amanda och Marc de roligaste karaktärerna!
Ikväll sista "Det okända". Jäklar jäklar. Då är det helig stund.
Okränkbar. Ringer nån svarar jag inte!

här kan man se loppisbyrån med samlingen av
snäck-prylar. Snäckaskar var det finaste jag visste när jag var liten därför kan jag inte motstå dem när jag hittar på loppis.
Älskar även gamla skåp och hade jag bara ett stort hus hade jag fyllt det med såna. Fast de är förbålt tunga att flytta.
Varför går det inte att skriva ijämte bilden för? Tog fram en helt annan bild innan men den "försvann". Irriterande att inte
vara kapabel att hantera dethär.

Sovit gott,kollar mina transiter till morronkaffet i sängen.
Ser att mars står i kvadrat till saturnus,en korttids-aspekt
som ofta verkar lite före den blir exakt,och där kan jag väl
se helgens små frustrationer och huvudvärken.
Jag har valt att leva i en verklighet som inhyser tecken
och samband, att leva i ett universum där subtila trådar
spinner mellan alla företeelser,där symbolik är alfabetet.
Livet blir roligare då.
Människan lär ju vara just en teckentydare, vi är genetiskt
programmerade att kunna tyda mönster.
Sen förstår jag om många tycker de är naivt och primitivt
att tro att planeterna har något inflytande på människors
göranden. Och det är inte riktigt så heller. Mer som att man
kan läsa omgivningen och se de här mönstren överallt,
som energier, som en färg eller doft som lägger sin
dimension till dagarna.
Har märkt att det är mycket svårt att förutsäga framtiden
genom att tolka "tecknen",men man kan förbereda sig
ibland. Det är också svårt att betrakta sitt liv i perspektiv.
Först efter en lång tid kan man liksom få syn på vart man
varit på väg till.
Då kan det vara bra att ha skrivit dagbok. Jag har iallafall
väldigt lätt att glömma, inte riktigt kunna återkalla känslor
som jag haft mer än som svaga ekon,långt bortifrån.
Man kan också välja att tolka hela livet som man tolkar en dröm.
Livet är ju en dröm - och så kan man skratta åt alltihop.                                 
                                                                                                                         

Läser Anthony Robbins, mycket fascinerande om hjärnan och måendet.
Kroppen speglar känslorna och vice versa. Genom att härma en person
kan man känna och tänka som den. Så välj en person som ser frisk, stark
och förtroendegivande ut (om det är vad du vill,t.ex), iaktta och härma minspel,
hållning och allt så kan du känna dej  likadant och ge det intrycket.
Att prata om något positivt men använda en svag och kraftlös röst och dess-
utom ha ett ryckigt och okoncentrerat kroppsspråk, ger ett inkongruent intryck.
"inkongruensen hindrar mej att vara allt det jag kunde vara,att göra allt det
jag kunde göra. Att ge sig själv motsägelsefulla signaler är ett undermedvetet
sätt att ge sig själv en smocka."
Och jag som alltid känt mej så full av motsägelser och tyckt att det är att
vara lite komplex och intressant! Inte så konstigt att man inte kommit
nån värst vidare vart!
Huvudvärk idag ( ja, jag gav celluliterna en omgång häromdan) Kan sam-
bandet verkligen vara där?
Långt gott telefonprat med bästa M på morgonen. Hon hade drömt en sån
tydlig och innehållsrik dröm som speglade hennes liv så bra.
Kolonin. Plantera ut lite salladsplantor hemifrån till växthuset. Kratta gångar,
sprida aska,rensa förbaskad kirskål.Dela perenner.
Dottern kom med lilla A för att hämta en avläggare från krusbärsbusken.
Senare kom bästa V och tillslut dök älsklingen upp, hade varit tvungen
att vara lite på jobbet. Inbrott i bollautomaten på golfbanan.
Rätade upp staketet så det blev rakare,sen åkte vi hem och kokade
potatismos som la sej så gott i våra magar.
Lång skön kväll hemma.
Mycket socialt liv  orkar jag ej!
Jag fattar inte riktigt hur jag svarar på kommentarerna,vart ska dom?
Men jag har lärt mej kursiv stiloch att stryka under.
Små baby-steg åt gången.
Nu ska jag läsa Hunter S Thompson. Det var reportern som Jonny
Depp porträtterade i "Fear and loathing in Las Vegas".
Outsiderskribent och Gonzojournalistikens skapare.
Skriver om Hells angels "en sällsam och skrämmande legend".
Se om jag orkar se "My name is Earl". Älskar Randy, hans
korkade bror. Känner mej lite som honom ibland.

Klicka på länken:
Följ min blogg med bloglovin

Staket-bygge med älsklingen inte helt lätt. Två ensambarn som
vi ju är, vana att göra på eget vis.Lite snarstuckna på varsitt håll.
Inte absoluta grupp-arbetare.
Det spirar mer och mer för varje dag,blommar blått av scilla
mellan rosenbuskarna. Cyklar barbent med stora kängor,benen
inte längre kritvita,mer brutet vitt med svaga nyanser av färg i.
Solig dag men jag känner mej inte helt enkel idag.
Får jobba på duktigt hela veckan om jag ska hinna åka till
köpenhamn med bästa V till helgen.
Hon kommer hit nu och ska ge mej en data-lektion igen. Snäll.

Sen stod jag inte ut. Frös och flydde hem till mitt lilla hem
och teven.
Det värsta är inte att älsklingen är sexton år yngre än mej,
det värsta är att hans vänner är det.
Men det är inte åldern det handlar om...
Kom på att jag nästan alltid blir arg när jag går på fest,
inte så konstigt att jag sällan är bjuden.
Den jag blir argast på är mej oftast mej själv. Maken till
osocial  människa - ska det vara så svårt att bjuda till lite.
Men jag kan inte bjuda till när det inte känns rätt eller kul
eller stimulerande.
Jag kan inte tycka att det är kul med en mänska som berättar
att han en gång lyckats trycka i sej sjutton korv med bröd på
raken, Det är väl inget att skryta med, han borde skämmas.
Men värst är att frysa så jag cyklade hem och det var bra för
jag ville inte gå från början.
Trött efter att ha tränat,gått på torget, satt potatis och rensat
kirskål.
Dessutom hade vi det trevligt så det räckte hos Bästa B och bästa
Lars igår. Bästa V var med och vi åt ,så gott, gick ner till havet
och såg solnedgången,hem till brasan och mjuka soffan, kaffe,
Bailys och ett par tryfflar.
Läst klart Stefan Gurts "Minnen av framtiden", poetisk slags
kärleks och sciense-fiction roman
Spelar in skräckfilmen " Dark water" som kommer sent ikväll.
Annars kan jag se  "The producers" kanske,eller "The pianist".
Eller lägger mej tidigt,det vore skönt.
Min mage har svällt upp av stress, eller nåt.

att jag är fast i ett tungt blogg-missbruk. Märker att jag
ökar takten på mina inlägg,nu är jag uppe i tre om dan,
från att ha varit modesta varannan-dags-skriverier.
Har blivit en sharing-missbrukare, min personlighet
verkar passa som hand i handske för detta.

Tillbaka från kolonin där jag modigt flashade mina vita
ben i shorts medan jag målade,allt för vårens stora
utmaning - att bli brun.
Första vitsipporna slagit ut i backen.

   Tänker mycket på Mickey Rourke. Vet inte om jag
är förälskad eller om jag identifierar mej med honom.
Är det det som är trans-gender...?
Vi har likadant hår.

med ett rejält pass step och pump! Man ska väl plåga sej
idag?
Nej så blev det inte utan ett jubel-pass,steg och knälyft
till "womenaizer"hopp och kicksparkar till lite "ring my bell"
Hårdrock till benstyrka,biceps och triceps,härligt härligt.
Svetten droppar ner för armbågen.
Men sekvensen med armhävningar är fortfarande ett
skämt för mej. 32 stycken,,, kommer jag upp och ner fyra
gånger får jag vara glad! Otroligt svaga axlar.
Kan vara att jag brutit nyckelbenet en gång? Nej jag har
nog alltid varit rätt svag och klen.
Motvind i sol hem,nu ska jag göra kaffe och åka upp till
kollo. Kokat ris i morse så jag kan göra sushi-rullar till
kvällen att ta med till Bästa B och bästa Lars.
Jupiter närmar sig min sol och visst är det en sällsynt
tid, uppe på en platå där man faktiskt mår bra och
så mycket är tillfredsställande i mitt liv!

Inte alls trött när jag läste och läste för henne under gårdagskvällens
passning. Visade mej alla yogapositioner ur en barn-yogabok och sen
brottades vi och "karatade". Tog roliga bilder med min mobil och
skickade till faster V som var på väg. Hon skickade tillbaka när
hon satt i bilen och grimaserade.
Sen gick vi ner för jag ville se Hype, och lilla A kurade i sin röda
pyamas och var gosig och mosig.
Så trillade Bästa V,  faster, in med en pizzakartong och så kom
mamman och sen kom pappan och det var fröjd och gamman.
Cyklade hem,nöjd och trött efter en god skärtorsdag.
Hade innan under dan fått målat alla stolpar,fyra sidor och
ändar,två gånger,plankor som ska vara överliggare  och
plankor nertill så det blir stadigt.
En kär vän som har det lite trassligt och som jag inte sett
till på länge dök upp och det var gott.
Strax efter dök älsklingen upp för att börja på och gräva hål.
Jag hade innan grävt upp lite grästorv.
Älsklingen upptäcker att han räknat lite fel och skaffat
dubbelt så många stolpar. Men bra att ha i reserv .
Många stolpar blev det. Trött i ryggen, besvärliga arbetsställ-
ningar. Ett tag tog jag modigt på mej shorts - vita vita ben.
Men så kom kall kall dimma.
När jag sen utmattad var hemma och åt stekt potatis och
kvarbliven strömming ringde Mirre från Göteborg.
På gott humör, hade städat och fixat med papper hela dan
och varit duktig. Ska jobba som vakt i helgen till ett uteställe.
Och sen kommer Tess hem från London på påsklov.
Allt väl allt gott!

Klockan är halv tio och jag har varit och hämtat pengar
för dom rullar som gräs just nu,och sen till Willys och
påskhandlat. På vägen ner träffade jag en kompis till
älsklingen som fått jobb på mitt bostadsområde, och
på Willys träffade jag svärsonen och hade ett gott snack
om barn och barnuppfostran bla.
Uppskattar såna små möten i farten.
Hem och fixa kaffe,plocka upp varor,skölja frukt,byta
kläder. Lyssnar på Nour på P 3,mysig,rolig och söt
tjej,så ung!
Gör en mix på björnbär,banan och kiwi,lite vatten och
så dricker jag upp det och får en liten anti-oxidant-kick
så jag orkar upp och måla tjogoelva staketstolpar, andra
strykningen. Måste hinna torka idag ifall det blir mer regn
i påsk.
Pyssel med lilla A igår,fin påsktavla i en grund liten trälåda
som det legat jul-fikon i,klistrat påskfjädrar runt om.
Bästa A kom med lilla N. Att adoptera två barn från Kina
som de gjorde för några år sen,i mogen ålder, var ett
modigt beslut.Dessutom ska hon snart bli farmor när hennes
äldste son får barn.
Det var bus och spring i lägenheten och så kom min dotter
från jobbet och fick lite spenatsoppa.
Började fräsa svamp till en pasta till mej och älsklingen
medan jag bredde macka till lilla A.
Älsklingen kom hem med två bärkassar frysta bär och
annat som jag deponerat i en väns lediga frys. Så nu
gäller att använda allt innan det nya kommer.
Så till slut kollapsar vi framför teven," det okända "och
"grand design" på nian, men då sover vi nästan...

som har lite panik för jag ska passa Lilla A ett par extra timmar
längre än vanligt. Hon är lite krasslig och är hemma från skolan
så när pappa börjar jobba kommer hon hit. Uttråkad till max efter
att ha varit hemma hela veckan.
Har lite problem med att behöva anpassa mej till plikter och tider
(som jag inte hittar på själv)
Men jag tog en mastodontrunda i regnet till stan och till Rusta
efter en femliters-burk med färg till stolpar och altanupprustning.
Igår var jag på kolonin till det blev mörkt. Eldade upp gamla staketet
i tunnan och kunde inte lämna förrän det bara var glöd kvar som
brann där i skymningen.La allt matrial jag inte hunnit måla under
gammal plast och vaxduk och vad jag kunde hitta för att skydda
mot regnet som utlovats.
Plockade iordning och lämnade tillfredsställd platsen.
Tänker ut vilka slags aktiviteter vi ska hitta på, Lilla A å jag. Måla med mina
färger vill hon nog. Ta fram påskpynt kanske? Det brukar jag
aldrig hinna med, men jag har nog nåt litet i förrådet.
Hon kan hjälpa mej att så, purjo,lejongap och majs. Det ska
nog gå bra.Läsa länge och äta pannkakor.
Bästa B ringde och vi planerar att ses och käka lite på lång-
fredan.
Hennes son har varit i Tjerobyl av alla ställen och vi pratade lite
om hur vi kämpat mot kärnkraften och försökt skydda barnen
mot allt vad strålning och gifter heter och så blir det på detta
viset...
Skämt åsido - barn hittar sina vägar och de är sällan de vi för-
äldrar pekat ut.

Kan det vara att jag ägnat mej åt lite kroppsvård
och masserat och borstat på mina celluliter som
gör att jag fått denna jäkla huvudvärk?
För om man frigör en massa fettansamlingar
(för det är väl celluliter eller?) kommer de väl ut
i systemet,eller?
Kollat igenom medecinförrådet (mest gammalt
arvegods) hittar jag en liten ibumetin,den kan väl
knappast hjälpa?
Var iallafall på kolonin och målade staket-stolpar,för
vädret blev bra,nästan varmt,nu är jag hemma och
kokar potatis och steker strömming.
Noterar att barnvagnarna ser ut som dom gjorde
när mina barn var små igen.
Och fransväskor blir modernt igen.
Hittar en gammal i brun mocka i mitt outsinliga förråd.

En skön nyhet i morse. Hon längtar efter Sverige som för
henne är havet,tystnaden,skogen.
Äter frukost i sängen och tar enochenhalv treo mot en
huvudvärk som började i gårkväll och som följt genom
nattens sömn.
Mulet idag,kanske skulle regn komma,alltså får planen
att fortsätta måla staketbrädor inställas.
Cyklar och lämnar böcker och handlar mat istället.
Joe Hill som jag tjatat om var en pseudnym för
Joseph Hillstrom. Mickey Rourke är född 16 sept
1956,jungfru med merkurius i vågen,venus och
uranus i konjunktion i lejonet och mars i fiskarna,
typisk drog-och/eller glamour-position. Antagligen
har han månen i vattumannen.
Lyssnar på kropp-och-själ på P 1 om ryggont.
Att det är helt nya bud och att vila nästan alltid är
destruktivt. Något som kallas mackenzie-metoden används
och får väldigt goda resultat och som innebär att man
rör sej med jämna mellanrum,framåtböjningar och bakåt.
Och att man aldrig ska sitta stilla mer än c:a 20 minuter.
Tänker på att sen jag började träna och gå på yoga inte
haft något ryggkrångel alls.
Det har annars varit en följeslagare i mitt liv. Nåt ryggskott
om året,nån sträckning,stelhet eller annan smärta.
Hur viktigt det är med magmusklatur och höft och bäcken,
balansövningar var också bra och det gör vi både på yogan,
bodybalancen och core-träningen.
Jag är så glad att jag äntligen tog mej råd och mod att skaffa
träningskort vid nästan femtio års ålder.!
Promenera baklänges ska tydligen också vara väldigt nyttigt.
Som om man inte var tillräckligt sär som man är?

På kolonin hela eftermiddan,upptagen av att måla staketstolpar.
Ganska go sol ,min kollogranne sjunger till ibland så man hoppar
högt. Hans favorit är Harry Belafonte.
Precis när jag samlat ihop mina grejor och gick mot cykeln kom
älsklingen direkt från jobbet med kofoten i högsta hugg och taggad
att börja riva gamla staketet, så då stannade jag en stund till.
Fåglarna sjöng genomskinnligt och hackspetten knackar helt
fanatiskt,metalliskt och genljudande.
Plockade lite murkna brädor,torra och gamla så de mest känns
som papper,det blir elda imorron.
Älsklingen rev sej  på armen och jag föreslog att han skulle
smeta in det i ansiktet som Randy The Ram,men han vill helst
se proper ut...suck.
Hem och packa upp,målarpenseln i lacknafta,steka omelett,
den snabbaste maten,diska och ner i hett bad. Läser lite i
"Din gränslösa styrka" av Anthony Robbins en såndär,amerikansk
"omprogrameringav ditt psyke-bok". Har nåra år på nacken men
helt okej. Behöver läsa såna böcker med jämna mellanrum för
annars faller mitt psyke in i gamla banor igen.   
Gillar berättelsen om dethär livsödet:
Gick i konkurs vid 31 års ålder
Blev besegrad i ett kongressval vid 32 års ålder.
Åter misslyckades som affärsman vid 34 års ålder.
Drabbades av sin älskades död vid 35 års ålder
Fick ett nervöst sammanbrott vid 36 årsålder
Förlorade ett val vid 38.
Besegrad i valet till kongressen vid 43.
Besegrad i val till kongressen vid 46.
Besegrad i valet till kongressen vid 48.
Blev besegrad i ett val till senaten vid 55.
Misslyckades i sitt försök att bli vicepresident vid 56.
Besegrad i val till senaten vid 58.
Valdes till Förenta staternas president vid 60 års ålder
Abraham Lincolns livsöde.
Alltså sluta räkna dina förluster och misslyckanden.
Räkna aldrig ut en looser.

Hem efter träning,lärt mej njuta av att svettas. När man t.om
svettas på armarna och ovansidan av fingrarna,när det droppar,
när man kommer över en gräns.
Lite kallt men det blir nog en fin dag,ska upp till kolonin och
måla staketstolpar. Vi hann inte så mycket i helgen som jag
tänkt,men jag fick yogat på söndan och umgåtts med älsklingen
iallafall.
Pratat med J på vägen efter träningen, om mycket olika saker,
tvilling som hon är och tvilling-ascendent som jag har, blir det
inga problem med att hoppa mellan samtalsämnena och
växla mellan högt och lågt.
Läst ut de goa skräcknovellerna och Carolina Ramqvists "Flickvännen".
Den senaste var bra tyckte jag och samtalstonen var skickligt
återgiven. Jag gillade hur hon tog sej an ämnet, kvinnor som lever
med kriminella män,på ett beskrivande och undersökande sätt,
men inte bedöma eller fördöma. Att våga närma sej nåt som
är kontroversiellt.
Såg dokumentären på tvåan igår "Jag vill inte leva detta livet",
om några GHB-missbrukande ungdomar. Väldigt bra och hemsk.
De släckta ögonen,de innehållslösa miljöerna.
Man önskar ta dem till en strand långt långt borta, skölja dem
rena innifrån och ut, ge dem ett livsäventyr och friska sinnen.
Om det bara gick.

Älsklingen å jag firade att det var tio (!) år sen vi träffades.
Fick tio röda rosor och vi käkade goda räkmackor som
jag gjort. Hade diskuterat om vi skulle ut och äta men
det kändes som man kunde vänta med det till en varmare
helg så vi gick på bio istället.
The Wrestler som jag så längtat efter och som äntligen
kommit till stan. Bästa A följde med, men hon bara tjatar
om att Mickey Rourke var så vacker i "Barfly" för hundra år
sen.
Men jag tycker han är vacker NU! Okej,den plastikopererade
munnen ser grotesk ut men för övrigt är han så fin.
En riktig gammal ärrad lejonkung.
Skämt åsido - en riktigt bra bra film!
Sunkiga miljöer,dokumentärfilm-känsla, en gungig
kamera bakom ryggen på The Ram så det känns som
man går med honom ner till omklädningsrummen på
gymmen,in på stripp-klubben,ner i personalutrymmena
i livsmedelsaffären där han jobbar. Trötta skadade kroppen
som ska ta sej till husvagnen där han bor. Hans blekta
hår över ryggen,dunjackan lagad med eltejp.
Och en offrad kung är han, ett köttstycke ,illa behandlat
med tillväxthormon,ett offer liksom strippan han förälskar
sig i. Bägge i hårda skoningslösa branscher som inte godtar
åldrandet.
Och jag älskar scenen när han efter att medvetet ha stuckit
handen i skär-maskinen,van som han är att skada sig,går
bärsärk genom affären och sliter av den förnedrande mössan
och släpper ut sitt hår,smetar blodet i ansiktet och rusar ut.
Skakar ut de blekta lockarna och bestämmer sig för att fort-
sätta brottas om det så ska kosta honom livet.
En underbar film som gjort mej lycklig hela helgen!

Alldeles fuktigt ute,hela luften är som mättad av vatten.
Kommit hem efter träning,pump och step,tryckt i mej två
äpplen och en kiwi för att överleva medan kaffet puttrar.
Min frukost nr 2 väntar. Ska krypa ner under täcket och
läsa Joe Hills skräcknoveller till mina ostmackor. Han skriver
så bra,kan få de mest osannolika scenarion att verka rimliga.
Har jag nämnt att träning är som tortyr?
Önskar jag kunde få en ut-ur-kroppen upplevelse medan
jag håller på så jag slapp vara med.
Men så ibland funkar det, musiken bär och hjälper, man
lägger in en extra växel.
Har en ny tanke om min onda fotled. Hela mitt liv har jag
haft "krämpor". Alltid är det nåt som gör ont och jobbar sej.
Ryggen har bråkat,armbågar och sist knäna. Men nu foten
kanske är den sista utposten så kan alla krämpor dra iväg
sen. Genom hela min kropp och nu ut genom fötterna.
Visst är det en bra tanke?
Resten av mitt liv, de kommande femtio åren sisådär kan jag
alltså leva utan krämpor!
Om dimman lättar cyklar jag till kollo annars stannar jag hemma
tills jag ska hämta lilla A.
Kanske ser jag " Berg flyttar in" ikväll. Det är ju kul att se hur folk har det
hemma.

Fortfarande röda brallor men dom sitter fortfarande åt om
midjan fast jag har farit omkring som ett torrt skinn hela dan.
Varför?
Cyklade ner till stan en gång till för att lämna ett papper till E.
Hem och äta, faktiskt på min balkong där jag sällan hinner sitta.
Ner,hämta tvätt,sätta upp tvättid.
Upp för alla trappor. Bästa B ringer. Prat prat prat.
Ser att jag satt upp tvättid på röd dag,ner till tvättstugan en gång
till. Cykla till  "blomsterlandet", andra sidan av stan efter mer sätt-
lök och blodmjöl som kanske kan skrämma bort mössen från
växthuset.
Cykla cykla hem. Ganska trött. Plocka in tvätt. Täcke och kuddar
på balkongen på vädring. Så gott jag ska sova på renbäddat.!

Tar på mej mina röda jeans idag för att celebrera våren.
Cyklar till stan för att lämna böcker och låna nytt. Hittar
Karolina Ramqvists nya bok " Flickvännen" som jag ser fram
emot att läsa. Påskliljor i de stora urnorna på torget,folk som
solar på kyrkomuren.
Annars mycket gammalt folk på stan på morgonarna. Många
rullatorer. Ålderdomen - den ultimata narcisstiska kränkningen.
Att det skulle drabba mej! Man kan skönja förvåning, nästan
skräck... att det gick så fort! Att denhär svaga sjuka kroppen
är min!
Jo alla ska vi dit, ingen undkommer,om man nu inte dör ung alltså.
Annars började jag dagen med att lappa lakan. Man kan göra det.
Jag gör sånt,liksom jag kokar disktrasor,istället för att slänga.
Handlat och lagt  räkning på lådan,cyklat hem och sorterat tvätt.
Planterat om sju små tomatplantor som växte tätt i varsin kruka.
Nu har den intensiva planthanterings-tiden börjat.
Häromdan fick jag skruva isär rören under slasken och tömma
ut en jord-ochgegg-propp.
In med tvätt i maskinen,tvättstugan i grannhuset. Mycket spring
blir det. Cyklade direkt till kolonin med min kaffetermos för att
få en pratstund med bästa A som vårröjde sin kollo.
Hem och slänga in ny tvätt. Prat med yngsta dottern Miriam,
inskriven nu på arbetsförmedlingen i Göteborg.
Såg Ulf Lundell på Babel igår. Han såg ut att vara i god form.
Kanske slutat röka? Inte slutat dricka iallafall för man såg upp-radade
vinflaskor i bakgrunden. Man fick se hans hem lite grann. Fånigt
nog känns det som om man känner honom efter att ha läst hans
böcker i alla år. Han skriver ju trots allt om sej själv även om han
försöker förklä det ibland mer eller mindre.
Han känns som en bror, en irriterande sådan men ändå...
Mitt hår bleks nu återigen av solen,till sensommarn är det
nästan vitt. Längtar efter att bli brun.
Älsklingen bytt bil,så glad så glad är han.

Har jag läst ut nu och den har fungerat som en kontrast
till mitt just nu jordiga liv.
Den är skriven av två hollywood-döttrar Amanda Goldberg och
Ruthanna Hopper, den senaste Dennis Hoppers dotter, den första
producenten Leonard Goldbergs dotter.
Massor av kändisnamn hit och dit, men en annan är ju uppfödd
på veckotidningar, så man hänger ju med så det räcker.
Men boken var för mycket chick-lit för min smak även om
det var kul att läsa om kändisarnas light-buhddism,flum-ritualer
och aura-läsare. Mycket knas blir det och mycket mode.
Tog med mej Joe Hills skräcknoveller till kolonins kaffestund
idag.Härliga!
Första fjärilen,första dan man kunde vara bararmad en stund.
Vännen J i telefon i gårkväll,han hade fortfarande snö på
gräsmattan.
Jobbat intensivt med kroppen varje dag nu så jag tog mej
en avstickare till ett pass body-balance. Nytt program, rätt
krångligt,mycket sidböjningar med armarna uppåt och bakåt.
Följe upp genom stan med bästa M.
Mycket folk ute på promenad i den sena eftermiddagssolen.
Satt lök idag annars och planterat miljoner vitlökar som kommer upp
i tuvor som måste sättas om en och en.
Väntar på älsklingen, ska göra god pasta med grädde, dill
lax och räkor. Gött!