ullaunna

Naturligtvis vaknade jag tidigt idag eftersom jag inte behövde det.
Hade tänkt sova ut för att vara pigg och glad idag.
Huvudvärk blev det istället, men det får väl bli ett dricksglas treo.
Lite folk tycks komma hit  ikväll trots allt och sen går vi ut i nyårskylan för att se
nyårsfyrverkerierna vid fästningen.
Som jag är barnsligt förtjust i,fast jag är "miljönisse" och återvinnings-
fanatiker.

Lagt "Freak" åt sidan en stund för jag hittade " Den sista cigaretten"
Klas östergrens senaste hyllade. Han är en mästar-skrivare. Hur han Bygger en
historia,ganska komplicerade byggen. Sympatiskt och klarsynt,så bildat.
Får svår prestationsångest av att läsa sånt,borde läsa Camilla Läckberg eller
Katarina Janoush istället eller åtminstone Marie Hermansson...

Igår tog jag strandpromenaden för att fota månen som lyste klart
och nästan full. Halva strandpromenaden är nu belyst och det sörjer jag men
det är väl många andra som gläder sig. Som är rädda för mörkret.
Belysningen blev ju smakfull och snygg, lite mer ljusinstallation men jag
håller med astronomen Tom Cullen som jag hörde på radion häromdan.
Han talar faktiskt om "ljusförorening" och att vi när vi inte längre kan
betrakta stjärnhimlen på något sätt blir avskurna från nåt slags själsligt
samband med universum.
Intressant att höra en vetenskapsman tala om själsliga samband.
Tom Cullen och hans fru valde sitt hus med omsorg, nånstans där det var
verkligen mörkt.
Och kanske kommer jag hamna nånstans där jag kan njuta mörkret.
Lika mycket som jag älskar ljuset.
Att bo där solen lyser in i alla rum är väldigt viktigt

Börjar bli dags att lägga ett års-tarot. Det brukar vara lite högtidligt och
spännande. Tänk om det skulle bli riktigt riktigt illavarslande nångång!
Ajaj....då får man väl lägga om...eller?
Skapa nu ett riktigt gott nytt år!

Dagen fick börja lite brutalt med väckarklockans väckning från djup sömn.
Eftersom jag lever ett privilgierat liv kan jag oftast passa min rytm till årstiden
så nu sover jag gott till åtta när det börjar ljusna.
Men idag var det Lilla A-morgonpass.
Cyklade iväg med min termos med frukostkaffet och några bredda mackor som
jag intog i deras soffhörna medan Alvisen låg och trynade.
Jag kunde läsa morgontidningen och vi eldade i kaminen,katten låg på
min mage och det var rätt behagligt.

Väl hemma igen lyste solen med sitt starka ljus och avslöjade hemmets
bristfälligheter så det blev som en städdag.
Mitt arbetsrum blev dammat och avtorkat och det låter kanske inte så
allvarligt,men det är det.
Jag har verkligen växt ur denhär lägenheten.
Inte en tom yta.
Bygger på höjden sen ett par år tillbaka,med skåp på skåp osv.
Nej jag är ingen vän av minimalism.
Men vän av ordning är jag,så faktiskt vet jag nog i stort sett vad
jag har och förvarar.
Mycket material. Saker som man kan göra saker av.
Saker som barn gillar. Saker som vi som aldrig växt upp gillar.
Pärlor,vackra tyger,fransar och bårder,trasiga leksaker,askar
och lådor,färger och knappar,glasbitar,fjädrar och snäckor.

Under tiden lyssnade jag helt ostört på ett helt "Vinter i p 1" med
Johan Neuman mer känd som "Ipren-mannen". Det var ett rätt
hjärtslitande och melankoliskt program med vacker musik.
Hans eländiga barndom där han blev trakasserad och kallt behandlad
av både föräldrar och omgivning för att han var småväxt.
Hur Sverige blev ett så mycket mer lyckosamt land för honom
där han fick vänner och kärleksfulla hjälpare på sin väg och en
lyckosam karriär som skådespelare.
Nu går en nästan full måne upp över taket och jag ska cykla genom
knastrande frostvägar till lite bodybalance här i kvällningen.
Trött men nöjd,rosa bubbel ligger i kylskåpet och igår köpte
jag massor av billig ananas och avocado på Willys.
Lyx även för en fattiglapp.
Kanske ser jag ikväll ännu en fånig mordhistoria från Midsommer,
inte alls för intrigen utan för de vackra engelska husen och träd-
gårdarna och den höga trivsel-faktorn som programmet inger.

Njuter av vardag igen,men nu kommer ju nästa helg rusande.
Men nyår är härligt! Nytt Nytt Nytt...
Faktiskt känns det som om det kommande året faktiskt kan innehålla
en del förändringar. Och det är absolut nödvändigt.
Alltför länge har mina år varit ganska likadana.
Velat ha det så,en årstidsrytm som böljar på ett förutsägbart vis,följande
en växtcykel från vår till sen höst och vintern en tid där jag hinner måla,
vara inomhus och komma ifatt.
Men oftast har vintern varit lite för lång. Stimulansen utifrån har saknats
och det har blivit lite för mycket rundgång.
Har förstått att jag varje vinter måste hitta på nåt nytt.
Dator,mobiltelefon och digitalkamera kom in i mitt liv förra året.
Lite sent kanske men lever man i marginalen får man helt enkelt vänta
tills saker faller en i händerna. I dethär fallet dotterns gamla stationära Mac
som jag fick. Och julklapparna var mobil och kamera.
Förrförra året kom träningen in i livet, förändrade kroppen och sinnet.
Jajaja förändringar kommer långsamt till mej. Jag är inte den som kastar
mej över allt som har en "ny-stämpel" i ändan.
Inte för inte har jag en sköldpadda om halsen.
Vi som skyndar långsamt.
Fabeln om haren och sköldpaddan,ni vet...
I år nu lagom till det nya året har jag en ide´
Har bestämt mej för att försöka inte prata så mycket om den så den
tappar all energi.
Just nu njuter jag av den sköna känslan av att hålla något alldeles
nyfött i handen. Innehållande löften om hopp.
Och förändring.

Och är så in i vassen trött. Har sovit så dåligt flera dar i sträck
och imorse hade jag ställt klockan för att hinna bodybalansa så
det blev inge sova inte.
Julafton och juldagen var supersociala dagar och det blir kanske
för mycket för en enslig själ som min. Mental överhettning eller nåt, i kombi-
nation med sockerpåslag och fettdiet. Med inslag av snaps.
När jag sen ska sova fortsätter samtalen i mitt huvud och inga sömntåg
ens saktar in på min station.
Idag är det bara Torden och jag som tuggar oss igenom knäcken och
chokladen efter all restmat.
I kväll slöar vi och kollar på teve,på ankan.Ville inte förstöra julstämningen
innan med hennes malande nasal vulgära provokationer men nu går det
bra,bara jag har inställningen att hon är ett stort skämt,för uppretad
tänker jag inte bli. Det är hon inte värd.
Gått på annandagsrea och inhandlat en kappa för 299 kronor.

Tar en tugga av mitt nybakade vörtbröd,rattar in p 2 för att höra
lite stämningsfull körsång och så får jag det jag vill ha av julstämning.
Ensam hemma,Tordälsklingen mådde inte bra så vi ses imorgon på morgonen
istället. Sen far han för att fira jul med sin mamma och jag sticker iväg till
dottern. Miriam trillar inte ner i varberg förrän till kvällen för hon jobbar
allt hon kan.
Jag tar så mycket jag kan av ensamheten innan julgemenskapen sätter in.

Nu sjunger de "Hosianna" på radion och även ett hednahjärta som mitt
fröjdas.

Tog en cykeltur för en stund sen för jag fick för mej att jag ville fota
lite fast det var mörkt. Cyklade ner till havet och vid Ranzauklippan
hade man tänt en eld och runt hela området där fanns hundratals
kulörta papperslyktor. Väldigt vackert. En uppmaning på en pappskylt
att ta det lugnt i julstressen.
Det är sånt här som jag älskar med julen. Det stämningsfulla, eftertänk-
samma, det innerliga.
Inte den bullriga julen,den köttiga rödbrusiga.
Äter ju inget kött. Slutade när jag var sjutton,just efter en riktig köttätar-
jul. Skulle bara testa hur det var att vara utan kött och sen blev det
aldrig mer. Men fisk har jag ätit de sista åren men mina barn har förblivit
äkta vegetarianer.
Vad äter vi nu till jul då?
Grönkål,halländskt tillagad med grädde och sirap. Lite rödkål.
Bruna bönor faktiskt.
En Janssons frestelse eller som en frestelse utan ansjovis
sojakorvar med senap och
mina goda färsbullar som jag gör av vegefärs,kokt potatis,lök,rivna
morötter eller rödbetor,riven ost och mycket krydda som chilepeppar
så de blir riktigt starka,och små ska de vara.
Lite grönt kanske.
Ställer fram lite sill också och vi dricker julmust till.
Ris a´la malta med jordgubbar frusna sen sommaren.
Och jag har gjort egen glögg av vinbär och björnbär jag plockat,
kokt massa glöggkryddor och blandat och så kan man hälla rödvin i
och det blir jättejättegott.
Knäcken är gjord och blev perfekt.
Tappade en plomb, men inte när jag provsmakade knäcken utan när
jag åt omelett.
Inget annat att vänta med saturnus kvadrat mars. Det var väntat.
I förrådet ligger alla klapparna,inslagna i återanvänt sparat julpapper.
Sån e jag...
Massa julfruktkaka att äta om man får besök ,pepparkakor hoppar
jag för de blir bara stående.
Det sockerförbud jag satt på min diet sätts nu helt ur spel men så
får det vara.
Ingen gran i år och jag saknar det lite men eftersom jag inte ska fira
så mycket härhemma så känns det lite slösigt.
Tord har med sej lite enris imorgon.
Det doftar gott av vörtkryddor här hemma nu och hyacinterna slår
ut. Radion spelar Bach  och utanför rutan är det kolsvart.
God jul alla och envar!

Sov ut i morse och pratade sen länge i telefon med vännen Johnny,
fast jag inte hade tid egentligen.
Sen räddade jag en av mina badrumsspindlar från att dränkas när jag spolade
vatten i badkaret,fiskade upp den och satte den på tork på min badrock.
Nu kom jag in efter en tur på stan,handlade först ett par grejer på Kvantum,
där de etablerade paren med välsittande vinterkläder handlar,sen iväg till
fattigpensionärernas Netto där jag ändå inte hittade de sista saknade pussel-
bitarna i Julens stora familjepussel.
Okej handla en gång till,sen är det väl ändå bra?
Igår läste jag känslosamt ut slutet av "Vi, de drunknade" av Carsten Jensen.
Verkligen en kollektivroman! Handlar faktiskt om en liten kuststad under
hundra år. Genom tre krig och hur sjöfarten präglar innevånarna. Att
många går åt till havet,helt enkelt.
Nu började jag på "Freak" boken om Freddie Wadling av Robert Lagerström.
Göteborgsdottern har börjat umgås med honom ( Robert alltså) och har
en dedikation på försättsbladet.
Följer Freddie och hans Bella och författaren på en biltur till barndomstrakterna
och hans år som överbeskyddad och instängd,sen mobbad genom skolan,
i princip mutist under en period och hur han sen börjar hitta till musiken
...och drogerna. Men samtidigt hjälper de honom att komma ur det tjocka
spindelnätet som hans uppväxt tycktes vara,en viss kreativ och social
förlösning.
Intressant.
Såg även filmen om Derek Jarman som dog i aids för flera år sen nu.
Och även Keith Herring, en annan homosexuell konstnär som liksom
Jarman var del av den stora frigörelsevåg ,den som sen följdes av
massdöd av så många kreativa fantastiska människor.
Dessa livsöden!
Säger vännen Johnny och jag i varsin ända av telefonen. Vi sitter
på våra tunga femtitalsrumpor och kommer liksom aldrig riktigt
loss.
Eller så är vi redan lossgjorda,seglande i en slags frihet ändå.
Vi var visserligen för unga för flower-power och hippies,lite för
gamla för punk,men att stå utanför massrörelser kan ge en överblick
och ett perspektiv som man kanske saknar när man är mitt i vimlet.
Eller?

till att ta itu med julstöket. Lagt en massa torkad frukt i blöt till mina jul-
fruktkakor och skärbrädan är översållad med nötter som ska halveras.
Kom nyss in efter att en cykeltur till Willys och det var jätte-juligt med
små snökorn i luften och jag hade mina pälsiga vinterstövlar och röd-
randiga långhalsduken.
På radion går musikhjälpen mot sin slutfas och de instängda
sömn-och mat depraverade programledarna håller på att bli sliriga
och verklighetsupplösta på ett underbart euforiskt sätt.
Nyss sprängdes fem-miljonersgränsen och mycket blir det till att
bekämpa malaria. Man bara älskar det här glada känslosamma
sättet att med musikens hjälp samla in resurser och masseffekten
är så härlig.

Igår var vi ju faktiskt där i Göteborg men vi for aldrig förbi glas-
buren där de befinner sej. Hade fullt sjå att ta oss dit vi skulle.
En liten tur till dottern i det rosa huset där det var lite kris eftersom
värmen hade pajat. Sen till Bästa Berit och bästa Lars på hemgjord
glögg som serverades i höga små glas ur en äkta samovar.
Hällde i mej sex små glas på raken och det rusade till,men sen var det
vatten för mej så efterverkningarna har lyst med sin frånvaro idag.
Vi gjorde julgodis. Ja vi och vi...jag knådade lite halvhjärtat på lite
marsipan och gjorde en full omkullvält tomte men de andra vart
effektiva.På balkongen fick godiset stelna i kylan.

Sen åkte vi hem genom natten och såg granar och julbelysning
tona fram genom det kompakta mörkret på västkustens landsbygd
och skönt var att komma hem till det lilla hemmet igen. Packa upp
Ikeakassen, där var vi in på vägen och jag avskyr det sabla stället.
Hade jag inte varit uppmärksam dessutom hade jag blivit lurad
på en grej för 90 spänn som kassörskan dubblerade.
Man undrar hur ofta det händer?
Annars gillar jag Ikeas små inredda rum där man får lust att flytta
in i. Särskilt sängarna blir jag sugen på att krypa ner i.
Det är nog nåt med luften där, eller kommers-atmosfären jag
blir helt utmattad och sömnig av
Fast jag gillar ju Gekås så det hänger inte ihop. Men Ikea är så
medelklass och Gekås är trashigt och det gillar jag.

Idag börjar Anna Ankas jul . Intressant.
Hon är ju den minst julmysiga människan man kan komma på!
Hon står för girighet och statusjagande,hårdhet och ignorans,
mager i sina sportiga stilfulla kläder.
Julen är generös och givande,känslosam då olikheter jämnas ut
och man jämkar så att allt ska få plats och sen äter man så man
slipper se ut som Ankan och hänger på så mycket glitter och pynt
så ingenting ser stilfullt ut,för annars liknar det inte jul.
Då kollar jag nog hellre Nigella och Leila,de är bättre representanter
tror jag nog.
Nu mörknar det omkring mej,måste verkligen ta itu NU!

Solen stiger över en köldslagen stad. Vi är ju inte vana. Vågar
inte förvara potatisen på balkongen,ska ta ner den till mitt källarförråd men
där är det egentligen för varmt. Man får bära och släpa hit och dit,tänk så
praktiskt om man bodde i ett hus med källare!
Var på kolonin häromdagen och grävde upp den sista raden Asterix,slet i
mina täckbyxor, svettades i halsduk och huva. Den låg under duk och jord
så jag hoppas den inte fått frost. Cyklade vingligt hem i den vackra kalla
vinterskymningen med min tunga last, det blev två fulla papperskassar.

Nyss väckte jag Tordälsklingen som gav ifrån sig ett skräckblandat
litet skrik eftersom jag hade en blåaktig ler-ansiktsmask i ansiktet. Kaffet
doftar och idag väntar ett Ikeabesök och en glöggfest i den glada staden
Göteborg. Hälsa på dottern ska jag också hinna.
Musikhjälpen går på p 3. Har inte följt det lika mycket som förra året när
Kitty-favoriten var en av de tre som höll i det. Denhär gången känner jag
bara till Kristers behagliga balanserade röst. Såg en bild på honom i tidningen
och han såg ju inte alls ut som man tänkt.
Så är det alltid med radioröster.

Grävde upp kalla jordiga morötter på kolonin och gick in i skogen
på hemvägen för att plocka lite mossa.
Solen tittade in mellan stammarna som en oväntad gäst och lyste upp
den lilla biten natur jag rörde mej i. Nedfallna träd övervuxna med
mossa som lyste smaragdgrön i skenet från vintersolen,de frostristade
fallna löven spröda och tömda på färg. Ljuden såhär års är så försiktiga.
Kunde förnimma bäcken som ännu inte var frusen och små små fågelljud
och prassel från nån okänd liten varelse som också rör sig genom
decemberskogen.

På något sätt känner jag mer med naturen den här årstiden.
Sommaren är så full. Så överväldigande i sin växtlighet,allt kräver
den och kväver.
Så faller löven och plötsligt ser man strukturen av trädet.Det tjocka
täcket av grönska vissnar och sjunker undan och man ser landskapet
på ett sätt som inte var möjligt innan.
Som när alla dekorer faller bort, alla masker och distraktioner.

Lite ljusare idag.
Ibland undrar jag om jag är riktigt född ännu.

på de åldrande manliga legendernas beskrivningar. Läste klart
Pluras nikotin-alkohol och kokain -stinna levnadsbeskrivning och greppar
Carsten Jensens tjocka roman för att andas salt och tång.
"Vi de drunknade". En sån vacker titel! Passar så bra när jag nu njuter av
Ellen Mattsons " Glädjestranden" .Går som följetång halv tolv på P 1 nu.
Det är kargt,vindblåst,artonhundratal,ordlös saknad och sorg,strävt och
vackert.
Men visst fanns det sorg längtan och saknad hos Plura, men mer tappade
minnen än gripande saknad. En man som går vidare, tuffar på som tåget,
en överlevare.
Alltid lika förvånad över hur en del tycks kunna utsätta sin kropp för allt
möjligt skit och ändå klara sej.
Fast Totta gick åt. Och Cornelius.
Men Plura lagar mycket mat, god mat,får nya kvinnor och nya barn, ett
framgångsrikt liv får man ju säja.

En dag av tjockt mörker. Just nu vid lunchdags lite grått
kanske men snart växer det mörka på.Trött.Regnar.
Har sovit lite för lite för jag vaknade tidigt och somnade sent,slipar och
donar med lite ramar. Lackar och håller på.
Såg ett helt underbart avsnitt av Weeds igår på sexan.
Nancy Botwin summerar vid matbordet, ser sej omkring, räknar
in sina styrkor och det absurda middagssällskapet.
Samlade igen,forna vänner och familjemedlemmar.
Karusellen fortsätter. En av de roligaste serier som gjorts!

Jo helgen var en bra brytning av mitt tråk- mönster, den grå
rutinen,rutinen som upprätthåller, och dödar.
Först vart det mera ilska på fredan när jag cyklade till mitt träningspass som
jag kände mej så laddad inför.
Kedjehelvetet brast på halva vägen så jag bara ställde ifrån mej cykeln, låste,
lyfte av träningskassen och marcherade svärande hem igen med morgonsolen
som sakta steg över hustaken rakt i ögonen.
Fick ordna hämtning med bil och avlämning till cykelverkstan. Dottern
hade tid, så hon sjussade galant med cykelställ bak på bilen.

På lördan firade vi vännen Jonas födelsedag och det blev oväntat
trevligt. Mangovodka-drinkar och smörgåstårta och gott prat.Tre kill-vänner
åsså jag då.Utgång efter elva och på Harrys träffade vi J så det blev dans
också.
För en gångs skull var jag varken trött eller purken så det får man kalla lyckat.

Idag har jag tränat, efter söndagens slappande framför teven
och snart har jag tvättstugan.
Börjar se fram emot julen faktiskt, all den goa maten och att träffa Göteborgs-
dottern åtminstone ett dygn innan hon åker tillbaka för arbete.

Läser Plura Jonssons minnen och svarta blogg. Resa genom ensamheten
och det ljuva livet. Blandade texter och minnen och gott om foton.
Eldkvarns uppståndelse ,kollektivboende,långt hår på spensliga killar till den
slitna Plura av idag. Det är verkligen sex,drugs and rock´n´roll. Rätt kul att
läsa.
Men tycker det är irriterande att de här slitna männen i mina ögon
är vackra och coola och jag inte är säker på vad jag skulle tycka om en kvinna
i samma ålder och situation.
Jag önskar att min impulsiva tanke skulle va att hon också var vacker och cool
...men jag är inte säker.
Jo men Patti Smith och Debbie Harry och hon som fotar rockstjärnor,
va heter hon nu? Och konstnären Channa Bankier...
Och Marie-Louise Bergenstråhle . Tackoch lov för dessa kvinnor.
Man måste ju ha goa förebilder och jag får sluta identifiera mej med Mickey
Rourke i "The Wrestler".

Jag läser febrigt och snabbt Joyce Carol Oates- romanen som kom
i min väg, och som jag snart har avslutat. En dramatisk ödesbunden historia
som innehåller så mycket av det mörker som ger upphov till våld, som hon
fruktansvärt följdriktigt målar upp. Känslomässigt konsekvent.
Man läser andlöst och nästan med ett adrenalin-knip i magen, fysiskt påverkad.

Solen stiger över hustaken och jag har satt på kaffet och ska snart
väcka älsklingstorden.
Målade imorse på min madonna och den kanske ska betraktas som färdig nu.
Känner mej så tillfreds med att jag lyckades börja på något större och få ur
mej nåt annat än små gulliga nyckelskåp och lådor med guldslingor och små
änglar.
Den här madonnan är mycket mörk och barnet har vänliga men gamla trötta
ögon i sitt runda "gulliga" kerubansikte.
Madonnan med barnet betyder så mycket för mej, långt utanför det kristna
begreppet. För övrigt var det bland det första jag gjorde när jag blev myndig,
att utträda ur svenska kyrkan.
Intresserad av den mystiska traditionen,ursprungsreligion och
panteism och schamanism så vill jag omfatta alla religioner.

Så madonnan blir till själva jorden, till Gaia och barnet är det heliga barnet.
Till alla barn. För alla barn är heliga.
Så jag firar gärna jul med kristna inslag för det är ett firande av en födelse.
Det eviga barnet, livscykelns vackraste begynnelse. Tillblivelse, uppfyllandet,
hoppet, det nyfödda sköra, livets triumf.
Och att det allra minsta obetydligaste,fattigaste och mest utsatta samtidigt
är det mest upphöjda.
Och för att det uttrycker innerlighet.
Ett av mina favoritord och som kan va intressant att plocka ner i sina bestånds-
delar. Det betyder väl nåt snarlikt till ömhet, men   mer som nånslags empatisk
närvaro och uppmärksamhet.
Men det är också att vara inom nånting. Innifrån själen kommande.

Har i flera dagar varit bunden av ilska och agressioner,dragits ner i träsket
av besvärande emotioner så jag kan verkligen behöva lite upplysning.
Lite roligt har det faktiskt varit att fritt ge utlopp för dehär känslorna, för
det är så attans tabu.
Särskilt bitterhet, det lär ju vara så fult.
Så jag har nästan känt mej bistert tillfredsställd med att uttrycka starkt
frätande bitterhet. Som syra...som galla.
Men kanske räcker det nu, vi får se.
Och framför mej har jag två sammanfallande aspekter. Saturnus kvadrat mars
och pluto på mars.
Hurskadetgå? Hurskadetgå?

En glanslös tid i allra högsta grad.


Flit, dygd och sparsamhet tycks vara mitt ideal just nu,försöker
vara stoisk och stark och det går väl sådär.
Målar en massa småsaker,lackar det på morgonen en andra gång
och tar sen och samlar ihop flaskor och burkar till pant.
Handlar en billig ost och lite annat.


Sen en cykeltur till kolonin där jag grävde upp rotselleri som låg
under kupad jord. Tog ett sista litet rödkål som ska bli till julrödkål.
Plockade små små broccoli som växt i kylan och mörkret och lite
ruccola och persilja.
Brötat runt på balkongen för att ta fram den stora
frigolitlådan med sand som jag förvarar rotsaker i,försökt få
mattorna på balkongen till tork . Ååå vad jag längtar efter en
riktig källare.
Min övertrevliga irakiska grannfru ringde på och överräckte en
papptallrik med mat. Försökte säga att jag inte åt kött och hon
försäkrade att det inte var kött. Men nog var det köttfärs som
låg blandat med ris i vinbladsdolmarna?
Måste tidigarelägga flyttning innan jag dör av dåligt samvete
när maten åker i komposten.
Målar och målar.
Lite ensligt. Skulle hämtat lilla A men mamman kom tidigt så det
behövdes inte.
Ska se sommarpratarna på teve.
Bosse bildoktor vet jag inget om eftersom jag aldrig ser hans
program.Men Malena Ernman, Bodström och LIza Marklund blir
väl så intressant.
Kanske ska jag orka se filmen på ettan av Wim Wenders som är
en favorit. "Don´t come knocking".
Nu varm havremjölk med honung och tre knäcke med ost.
Min ständiga kvällsmat.
I mitt ständiga stadiga liv.

Jo det är verkligen koma-tider. Började mörkna klockan två tyckte
jag och tände mina stjärnor och ljusstakar.
Sitter i min ljuscirkel och målar och målar. Mina små lådor, nyckelskåp och
små tavlor. Ett arbete jag hittat på åt mej och som jag utövar med disciplin.
Det är figurer,stjärnor, böljande ränder i guld, slingor och blommande dekorer.
Utsmyckning av gamla fula trä-prylar jag hittar på loppis. Skåp och speglar,
gärna, fast de tar större plats.
Håller det smått och kontrollerat.
Därför måste jag ju snart flytta för det går snart inte att få
plats här.
Tränade i morse. Step och core. Helt okej. Träffade bästa Anna
och stod länge utanför och pratade med bästa J innan jag tog cykeln och
vände mot havet.
J berättade om sitt arbete som hon mer och mer börjar o-trivas i. Det som
hon annars alltid gillat. Kan tro att hon är" gohällig" med de gamla och har
en uppriktig vilja att göra livet uthärdligt när demensen börjar ta över.
Men nu hade hon en chef som hade ett projekt. De gamla skulle bla få
bio med surroundljud. Deras stackars hjärnor kommer att få spatt.
De kanske inte behöver nåt jäkla surroundljud,det kanske hade uppskattats
att hellre få en personaltjänst till så den lilla promenaden hade hunnits
med, den lilla pratstunden. En enkel liten blomma.
Återigen hör man om ett ogenomtänkt och oförankrat beslut.
Varför lär man sej aldrig att fråga folket på golvet först?

Kämpar emot lusten att lägga mej i sängen.
Slipar ner lite grejer med min slipmaskin. Lackar lite i öppet fönster.
Fast jag älskar lukten av nylackat. Blankt å fint.

Igår lite socialt. Älsklingstorden fick pannkakor till frukost och jag satte
deg. Sen cyklade vi och köpte en bukett röda rosor och gick upp till
vännerna. Han som råkade så illa ut är hemma igen och håret växer
ut och alla funktioner verkar komma tillbaka och han var sej själv.
Fantastiskt och så lyckosamt! Det som tycktes så väldigt illa.
Hem till dotterns hus efter det för lite babbel och veckans passnings-
schema. Två eftermiddagar, inget betungande.
Och efter det lite handla, hem och laga mat.
Så gick en söndag i advent.

Lyssnar på Leif G W Perssons " den som dödar draken".
Den misantropiske och otrevlige Komissarie Bäckström är för mej en
ny bekantskap, men rolig i sin trångsynta fördomsfulla människosyn.
Inläst av Peter Andersson. Vilken röst han har! Underbar att lyssna till
bara man kan frigöra sej från bilden av den läbbige advokaten som
våldför sej på Lisbeth Salander.
Men han är en intressant skådis som spelar ond som god med bravur.

Kanske borde man ha lite stark ljusrörsbelysning eller nåt med 100 w
för all denhär julbelysningen gör mej sömnig.
Klimatmötet har börjat och england har lagt ner sin UFO-enhet.
Kanske har dom gett upp om jorden och dragit?

Så trevligt att bli bjuden på bio av Torden,till folklighetens favorit-
trilogi, svensk kriminalfilm av duktiga regissören Daniel Alfredsson, son till allas
vår älsklingsmorfar Hasse. Som spelar med,nästan oigenkännlig,när han inte är
full i skratt och godmodig.
Patrotism hör inte till mitt mest framträdande drag. Deltar aldrig i
nån slags idrottsskit och hatar själva ljudet av sport-och tävlingsljud på teven.
Tackochlov är inte Tord heller intresserad av sport. Då hade vi aldrig kunnat ens
överväga att flytta samman.
Hursomhelst.Till kynnet är jag så jävla svensk man kan bli men som sagt
inte speciellt nationsstolt (men även det är ju typiskt svenskt, eller hur)
Men när jag ser en sån här svensk film blir jag ändå jäkligt stolt.
Detta är bra gjort!
Daniel Alfredsson är så skicklig på att ta fram verklighetskänsla,
och nutidsvardag. Allt från pizzerior,sjukhus och rättegångssalar. Och vad
jag älskar att människor får se trötta och slitna ut. Alldeles vanliga poliser,
fjärran från de trådsmala,designeruppklädda modellsnygga hollywood-
människorna som jobbar med brott over there.
Höggravid advokat och vackra Lena Endre som uppenbarligen varken
ansiktslyft sej eller använder botox, sånt är skönt att se.

Lite bekymrar jag mej sen över hur Lisbeth Salanders liv kommer
att se ut sen. När hon är fri och inte behöver kämpa för sitt liv längre.
I dendär tomma lägenheten med laptopen som enda sällskap. Och så
röker hon  alldeles för mycket och äter skräpmat.
Kanske slår hon sej till ro med en älskarinna, blir fet och tar sej en och
annan fylla på den lokala pizzerian,kanske kommer hon sakta ur sin
ordlöshet, förlorar lite av sin karisma och drivkraft men blir kanske
lite mänskligare.
Men då kommer vi inte känna igen henne längre, när vi passerar
henne ute i nån förort. Krigarrustningen hennes rostar i nåt källar-
förråd medan hon kollar Robinsson på lördagskvällen,käkar chips
och håller kärestans hand.
Välkommen till livet, Lisbeth!

Känner mej lite bister och bitter idag.
Väldigt underskattade känslor. Sköna att vältra sej i,emellanåt.
När allt ska va trevligt och mysigt.
Fast älsklingstorden brukar bli så förskräckt om man uttrycker
något mörkt och elakt. Han bor i ett rosa moln och vill stanna där,
kan gå väldigt långt för att få behålla det.
Önskar jag kunde va bister   lite mer konsekvent, inte läcka ut i
sentimentalitet.
"Herregud mänska! Bestäm dej!" Vill jag läxa upp mej själv. Hur ska
du ha det? Du vill va ifred, men blir sur när du får va ifred för länge.
Du vill vara oberoende? Ja sluta då att snea in på relationer hit å dit.
Du vill vara önskad men du vill inte bli krävd.
Jag blir så irriterad på mej själv.
Ikväll ska vi iallafall på bio och  få oss lite Lisbeth Salander till livs.
Hon är bister minsann.

Cyklat på lång loppisrunda idag och hittat lite smått
å gott att måla på. Biblioteket där jag hittade Carsten Jensen
" Vi, de drunknade". Den har jag länge velat läsa. Lånade även
den unga Sofia Rapp Johanssons bok "Tills skulderbladen blivit
vingar" med hennes vackra änglaansikte utanpå.
Hörde på radio att Bodil Malmsten flyttar tillbaka till Sverige.
Måste verkligen börja läsa hennes blogg.
Ger mej inte tid till läsa andras bloggar.Kanske därför ingen läser
min heller.

En annan sak jag inte kan bestämma mej för,
är om jag ska vara svart eller vit så det blir bara grått grått grått.
Men grått är en vacker färg.
Som himlen en kravlös dag
som en yllekofta
som mina varma raggsockar.
Men inte riktigt färgen om man vill göra ett avtryck, ett intryck på
världen.
Inte färgen att slå omgivningen med häpnad .
Men en färg att dra sig tillbaka i,
att vila sig i
och trösta sig med.

för ofta med sig frostnätter och köldknäpp har jag märkt.
Som om fullmånen verkligen är en kulmination på en cykel.När
den avtar kan det bli mildare igen.
Igår var jag på kolonin och tog upp selleri och potatis och hoppas
att den inte blivit frostskadad. Har ju kupat jord rätt rejält kring
det mesta. Plockar ruccolan som såg frostnupen och halvvissen ut
men den piggnar till när den kommer ner i sköljvatten, likaså persilja.
Morötterna frodas i sin upphöjda bädd med jord och duk.

Nu lever jag mitt vinterliv. Målar, tränar, tar turer på cykel
för att få ljus och luft.Passar lilla A.
Det är inte världens mest spännande liv men gott och passande för
just mej.
Att jag har ont i fötterna skrämmer däremot skiten ur mej.
Att det ska vara en krämpa som inte går över och som kommer att
begränsa min rörlighet nu och i framtiden.

Idag en isande cykeltur till andra ändan av stan till Jysk
bäddlager där det fanns fleece-filtar för tjugo spänn styck.
Mötte kompisen L som mådde bra,gillade kylan och den höga luften.
Handlade på Willys på hemvägen, kryssade mellan alla framlagda
julsaker och glittersnören. Stänger öronen för kommersens lockrop,
håller mej till mina vanliga inköp,så sparsamt och kyskt.
Fast snart bär det av till Ullared och då får väl förtöjningen lossna
och även jag ska guppa och gruppsimma i lågprishavet.
Såg en löpsedel om att såpan om Gekås hade förstört livet för den
där familjen som campade och handlade i flera dar.
De förstod kanske inte att de deltog i en freakshow där de själva
var en av attraktionerna. Stackars.
Stackars Kjell,hoppas han kan knäppa upp byxorna om den bulnande
tjockmagen och slappna av med en grogg och titta på sej själv i teve
med distans. Han har ju blivit stor idol på facebook.

Läst klart en bok " Kryptan" som trots att den innehöll en syfilitisk
skurk,en demonisk tarotkortlek och en hjältinna med" kopparröda
lockar och smaragdgröna ögon", inte lyckades ge mej mer än
lite gäspig förströelse.
Lyssnar på Gerda Antis bistra livserfarna berättarröst men hon blir
lite väl kverulantisk när hon blommar ut i konservativ nutidskritik,
men det glimmar om hennes språk och där finns en sträv och varm
innerlighet i henne som är så livsnödvändig och klok.
Och ingen glamour alls, bara alldeles vanligt och verkligt.

Annars känner jag mej lite skygg och "för-mej-själv".
Och varför tänker man på ordet blyg i samma andetag som snäll?
Jag känner mej lite blyg-elak.