Björken utanför i blåsten
Inget sensationellt
Mörk och regnig dag. Vi tog en cykeltur i det ovanligt
blöta regnet, ett sånt där fint men rikligt, som gör en blöt på nolltid.
Såg tomten lätt inkognito gå mellan nåra hus bortanför ICA. Han hade
röd t-shirt, liten rondör, och vitgrått tomteskägg, så det måste väl vara
han...
Tord hemma från Stockholm igen efter en lyckad resa och konsert,
fick han ut och lufta sej lite dådå.
Hans jobb är lite osäkert nu men till mars iallafall får han börja igen, så
nu får vi vara försiktiga med varann, lämna luft emellan, ensambarnen
som så lätt nöts...
Potatisgratäng i ugnen, adventsljusstakarna tända, slingorna och stjärnorna
som gör levandet inbott och gemytligt. Tord eldar nere i sin gillestuga, njuter
av nåt musikaliskt på sin stora teve. Jag syr på en låda och lyssnar på radio.
Läser Siri Hustvedt " Vad jag älskade" och i badrummet ligger det stora
Rockyalbumet uppslaget på tvättstället sen nåra veckor tillbaka.
Såå cyniskt och roligt.
Lånade nu när bibblan håller stängt långt in i januari för ombyggnad och som
ger alla låntagare en långlång lånetid.
Bunkrat upp ordentligt, högar med böcker här och där.
Träningsvärken från gårdagen smyger sej på så smått.
Kvällen har knäckkok och " Det okända" på menyn.
Inga sensationer - inga katastrofer - bara en väldigt stillsam och vardaglig
Dag som snabbt förinner och blir kväll innan man hinner blinka.
blöta regnet, ett sånt där fint men rikligt, som gör en blöt på nolltid.
Såg tomten lätt inkognito gå mellan nåra hus bortanför ICA. Han hade
röd t-shirt, liten rondör, och vitgrått tomteskägg, så det måste väl vara
han...
Tord hemma från Stockholm igen efter en lyckad resa och konsert,
fick han ut och lufta sej lite dådå.
Hans jobb är lite osäkert nu men till mars iallafall får han börja igen, så
nu får vi vara försiktiga med varann, lämna luft emellan, ensambarnen
som så lätt nöts...
Potatisgratäng i ugnen, adventsljusstakarna tända, slingorna och stjärnorna
som gör levandet inbott och gemytligt. Tord eldar nere i sin gillestuga, njuter
av nåt musikaliskt på sin stora teve. Jag syr på en låda och lyssnar på radio.
Läser Siri Hustvedt " Vad jag älskade" och i badrummet ligger det stora
Rockyalbumet uppslaget på tvättstället sen nåra veckor tillbaka.
Såå cyniskt och roligt.
Lånade nu när bibblan håller stängt långt in i januari för ombyggnad och som
ger alla låntagare en långlång lånetid.
Bunkrat upp ordentligt, högar med böcker här och där.
Träningsvärken från gårdagen smyger sej på så smått.
Kvällen har knäckkok och " Det okända" på menyn.
Inga sensationer - inga katastrofer - bara en väldigt stillsam och vardaglig
Dag som snabbt förinner och blir kväll innan man hinner blinka.
Adventsfrukost
Motståndet man inte kommer ifrån
Låste dörren bakom mej klockan elva på förmiddan.
Intentionen var att komma iväg kvart i till träningen klockan tolv för att
hinna pusta och byta om i lugn och ro. Men min oförmåga att lämna huset
utan att bädda sängen eller måla eyeliner sinkade mej ( som vanligt).
Och så var det motvind! Hade hoppats att det slutat blåsa, men icke då.
Så jag anlände med andan i halsen, väl uppvärmd om man så säjer.
Ligga på brädan med skivstången till Nirvanas " Teen spirit" lyfte min ande,
även om jag verkligen saknar teen spirit. Tänker att vi kanske inte
är så många trots allt, över femtio som inte är lite kantstötta och skadade.
Och att det är lätt att ge upp. Särskilt när man inte får känna sej duktig på
det man gör.
Gav upp armhävningarna, dels för jag aldrig klara dem särskilt bra och dels
för att handlederna protesterade.
Att man får jobba på, mot sina krämpor och motstånd.
Drack kaffe efteråt för det ingår i träningskortet men jag har aldrig
använt förmånen eftersom där bara finns pappmuggar och jag hitintills
alltid glömt porslinsmugg. Så principfast kan jag vara! Hehe. Ibland minsann!
Stoppade i mej valnötter och clementiner och på med den fuktiga jackan och
iväg.
Trots alla ljuvligt brusande måbra-endorfiner blev jag lessen när jag
kom upp till kolonin som jag passerade på hemvägen. Växthuset hade ur-
blåsta rutor igen!
Kämpade med de hårda små clipsen som sätter fast plastrutan, misslyckades
med mina stela fingrar och ringde Tord.
På väg till tåget för att lämna Stockholm fick han min ilskna förtvivlan.
Sen gick jag runt och hittade sista rutan på andra sidan ängen dit den brukar
blåsa och lyckades tillslut få fast alltihop.
Tord lovat att till våren ska vi siliconlimma alltihop, så man kan sälja det
med gott samvete.
Ringde samtal nr två till Tord, nu sittandes på tåget.
Glad i hågen meddelade jag att jag fått ordning på allt. Så han kunde resa
i lugn och ro utan klump i magen.
Och så cykla hem hela långa vägen och nog tusan var solen redan på väg
ner. Med mestadelen av vinden i ryggen var allt en fröjdefull resa.
Intentionen var att komma iväg kvart i till träningen klockan tolv för att
hinna pusta och byta om i lugn och ro. Men min oförmåga att lämna huset
utan att bädda sängen eller måla eyeliner sinkade mej ( som vanligt).
Och så var det motvind! Hade hoppats att det slutat blåsa, men icke då.
Så jag anlände med andan i halsen, väl uppvärmd om man så säjer.
Ligga på brädan med skivstången till Nirvanas " Teen spirit" lyfte min ande,
även om jag verkligen saknar teen spirit. Tänker att vi kanske inte
är så många trots allt, över femtio som inte är lite kantstötta och skadade.
Och att det är lätt att ge upp. Särskilt när man inte får känna sej duktig på
det man gör.
Gav upp armhävningarna, dels för jag aldrig klara dem särskilt bra och dels
för att handlederna protesterade.
Att man får jobba på, mot sina krämpor och motstånd.
Drack kaffe efteråt för det ingår i träningskortet men jag har aldrig
använt förmånen eftersom där bara finns pappmuggar och jag hitintills
alltid glömt porslinsmugg. Så principfast kan jag vara! Hehe. Ibland minsann!
Stoppade i mej valnötter och clementiner och på med den fuktiga jackan och
iväg.
Trots alla ljuvligt brusande måbra-endorfiner blev jag lessen när jag
kom upp till kolonin som jag passerade på hemvägen. Växthuset hade ur-
blåsta rutor igen!
Kämpade med de hårda små clipsen som sätter fast plastrutan, misslyckades
med mina stela fingrar och ringde Tord.
På väg till tåget för att lämna Stockholm fick han min ilskna förtvivlan.
Sen gick jag runt och hittade sista rutan på andra sidan ängen dit den brukar
blåsa och lyckades tillslut få fast alltihop.
Tord lovat att till våren ska vi siliconlimma alltihop, så man kan sälja det
med gott samvete.
Ringde samtal nr två till Tord, nu sittandes på tåget.
Glad i hågen meddelade jag att jag fått ordning på allt. Så han kunde resa
i lugn och ro utan klump i magen.
Och så cykla hem hela långa vägen och nog tusan var solen redan på väg
ner. Med mestadelen av vinden i ryggen var allt en fröjdefull resa.
Det gamla badkaret som de starka killarna kämpade med
Storm. Fridfull.
Njuter av stämning, insvept i min gamla lappade röda
morgonrock, varmt på fötterna, blåsten viner i ventilerna och
jag har fått bra fyr på elden i kaminen.
Ensam i huset i två dagar! Lite skrämmande, särskilt efter-
som jag såg " Paranormal activity" på teve häromkvällen, och tänk
om nåt går sönder! Men än så länge känns det bra.
Tord åkte vid lunch, körde först in till stan för att kolla och
ytterligare förankra växthuset i kulingvinden.
Jag hade bestämt mej för att möbelera om. Hade äntligen kommit på
en lösning som jag ville prova, men först åt vi en rejäl frukost med
tända stearinljus i hela köket.
När det mörknat vart jag klar, då tog jag cykeln och stack iväg ett varv
på byn. La på ett flyttkort på brevlådan och blåste fram på småvägarna
i närområdet. Hittade knappt och det är ju spännande!
Tänk att jag äntligen bor på okänt område där jag kan fara vilse!
For iväg för att kunna komma hem.
Cykla förbi de adventsupplysta fönstrena, sticka in nycklen i låset.
Ha vindkalla kinder och blåst i ytterkläderna.
Tog ett bad i källarn innan det blev för sent på kvällen, ifall jag skulle
drabbas av rädsla.
Eldade en brasa och Tord ringde och var framkommen, en timmes
försening, men det var ju ingen fara i detta ovädret.
Ikväll är det skräckfilm på femman.
Fullmånen strax här, fridfullheten.
morgonrock, varmt på fötterna, blåsten viner i ventilerna och
jag har fått bra fyr på elden i kaminen.
Ensam i huset i två dagar! Lite skrämmande, särskilt efter-
som jag såg " Paranormal activity" på teve häromkvällen, och tänk
om nåt går sönder! Men än så länge känns det bra.
Tord åkte vid lunch, körde först in till stan för att kolla och
ytterligare förankra växthuset i kulingvinden.
Jag hade bestämt mej för att möbelera om. Hade äntligen kommit på
en lösning som jag ville prova, men först åt vi en rejäl frukost med
tända stearinljus i hela köket.
När det mörknat vart jag klar, då tog jag cykeln och stack iväg ett varv
på byn. La på ett flyttkort på brevlådan och blåste fram på småvägarna
i närområdet. Hittade knappt och det är ju spännande!
Tänk att jag äntligen bor på okänt område där jag kan fara vilse!
For iväg för att kunna komma hem.
Cykla förbi de adventsupplysta fönstrena, sticka in nycklen i låset.
Ha vindkalla kinder och blåst i ytterkläderna.
Tog ett bad i källarn innan det blev för sent på kvällen, ifall jag skulle
drabbas av rädsla.
Eldade en brasa och Tord ringde och var framkommen, en timmes
försening, men det var ju ingen fara i detta ovädret.
Ikväll är det skräckfilm på femman.
Fullmånen strax här, fridfullheten.
syrummet
Jag cyklar jag cyklar
Cyklar förbi stenar och tuvor, åkrar med vatten i traktorspår
och en röd liten katt på vakt vid ett sorkhål.
Cyklar under himlen som faktiskt är exakt förgätmigejblå men har vackra
mörka snömoln som tornar upp himmelska landskap. Men det är för milt
för snö ännu och jag drar nytta av den gröna vintern så länge det varar.
Gav mej iväg vid elva för då har solen börjat ljumma luften och jag
får maximalt med ljus. Lämnar Tord att rå sej själv i huset, att få den ensam-
het vi båda är vana vid att ha.
Inte för att vi har något påträngande samboskap, för vi har ju
två av det mesta. Varsin kamin på varsin våning med varsin teve.
Det är bra det. Våra nerver behöver inte gnidas i onödan och gnissla olåt.
Faktiskt kommer glädjen som små skott av ljus nu emellanåt.
Som när jag fick tränat igår. Cyklat dit men hämtad med bil hem i mörkret
som lagt sej. Välbehaget att komma hem, tända i huset, adventsljusstakar
och stjärnor, att elda en brasa, att tassa omkring.
Vi leker hus, känns det som.
Fast det är ju på riktigt.
Cyklar i den vind-och regnskyddande overallen. I lagom lugn takt,
ändå är man genomsvettig när man kommer fram. Men det är inget att
göra nåt åt.
Cyklar förbi diken och ängar med gult gräs som ser ut som generationer
av rågblonda pigor och bonntösers välkammade huven.
Ser hus som jag inte sett förut för de dolts bakom trädridåer av gröna löv.
Alltid älskat årstiden som blottar trädens struktur, allt grönt och pynt avblåst
av höststormarna , fram träder grenverk och stam i sin kargare skönhet.
Fotograferar, men kameran blinkar "inget batteri" och Iphonen visar
också hotande " låg batterinivå." Typiskt! Tar ett foto på en hörullebal och
ett solblänk i ett blöt grop, men det visar sej sen att jag gjort en liten video
av den alldeles stillastående hörullen. :))
Dessa telefoner med sina lätta små fingertoppstryckningar!
och en röd liten katt på vakt vid ett sorkhål.
Cyklar under himlen som faktiskt är exakt förgätmigejblå men har vackra
mörka snömoln som tornar upp himmelska landskap. Men det är för milt
för snö ännu och jag drar nytta av den gröna vintern så länge det varar.
Gav mej iväg vid elva för då har solen börjat ljumma luften och jag
får maximalt med ljus. Lämnar Tord att rå sej själv i huset, att få den ensam-
het vi båda är vana vid att ha.
Inte för att vi har något påträngande samboskap, för vi har ju
två av det mesta. Varsin kamin på varsin våning med varsin teve.
Det är bra det. Våra nerver behöver inte gnidas i onödan och gnissla olåt.
Faktiskt kommer glädjen som små skott av ljus nu emellanåt.
Som när jag fick tränat igår. Cyklat dit men hämtad med bil hem i mörkret
som lagt sej. Välbehaget att komma hem, tända i huset, adventsljusstakar
och stjärnor, att elda en brasa, att tassa omkring.
Vi leker hus, känns det som.
Fast det är ju på riktigt.
Cyklar i den vind-och regnskyddande overallen. I lagom lugn takt,
ändå är man genomsvettig när man kommer fram. Men det är inget att
göra nåt åt.
Cyklar förbi diken och ängar med gult gräs som ser ut som generationer
av rågblonda pigor och bonntösers välkammade huven.
Ser hus som jag inte sett förut för de dolts bakom trädridåer av gröna löv.
Alltid älskat årstiden som blottar trädens struktur, allt grönt och pynt avblåst
av höststormarna , fram träder grenverk och stam i sin kargare skönhet.
Fotograferar, men kameran blinkar "inget batteri" och Iphonen visar
också hotande " låg batterinivå." Typiskt! Tar ett foto på en hörullebal och
ett solblänk i ett blöt grop, men det visar sej sen att jag gjort en liten video
av den alldeles stillastående hörullen. :))
Dessa telefoner med sina lätta små fingertoppstryckningar!
Under väntan.
Eldakillen sitter i vardagsrummet och snackar " Sweden Rock" med
Torden. Han kom idag vid tio och tätade lite och nu proveldas det och dricks
kaffe.
Skönt att Tord var hemma idag ifall information skulle lämnas. Kan bli så ställd
om jag inte riktigt fattar och tänker : Nu måste jag se ut som om jag fattar!
Och så släcks det ner i huvet.
Jaja det stackars huvet.
Förresten läser jag Liv Strömqvists bok " Prins Charles känsla", ett kul
feministiskt ide-´seriealbum. Känner delvis igen mej med detdär typiska
relationstänkandet. Men inte helt, för som ensambarn fick jag ändå växa
upp där mina egna projekt var viktiga och jag "lämnades ifred" mycket.
Att få vara ifred.
Växthusen var inte helt demolerade som jag befarade. En glasruta
i träväxthuset hade gått men den ska vi nog kunna ersätta nu i vinter när
Tord inte jobbar så mycket. Alla plastskivorna lyckades vi hitta efter lite
letande i det snabbt tilltagande mörkret.
Först hittade jag den sista som hade blåst långt bort och återvände triumfat-
orisk, men när Tord skulle nästa fast den upptäckte vi att den var för lång -
det var någon annans!
Ut och leta igen och tillslut innan det blev helt mörkt hittade jag den faktiskt
långt in på koloniområdet.
Kommer stormen kan skivorna blåsa långt upp i skogen , så det är verkligen en
hantering.
Vi ska limma med silicon nu, en dag med torrt och bra väder.
Annars har det varit mycket hemmapyssel. Kokar kola, bakar pepparkakor
och gör mina vegetariska bollar i adventsljusens sken.
En mycket trevlig tid.
På lördag ska vi äntligen ha en liten inflyttefest och nu ger det sej om huset
passar för kalas och trevligheter.
Min lägenhet gjorde aldrig det tyckte jag.
Den var så kompakt så folk satt upptryckta liksom och det tenderade att bli
lite stelt och tröttsamt.
Gillar inte mej själv som värdinna riktigt.
Är en roligare gäst får man hoppas.
Men jag ska bli en avslappnad och glad värdinna. Det har ju ingått i husprojektet.
Alla bilder jag sett för mej.
Torden. Han kom idag vid tio och tätade lite och nu proveldas det och dricks
kaffe.
Skönt att Tord var hemma idag ifall information skulle lämnas. Kan bli så ställd
om jag inte riktigt fattar och tänker : Nu måste jag se ut som om jag fattar!
Och så släcks det ner i huvet.
Jaja det stackars huvet.
Förresten läser jag Liv Strömqvists bok " Prins Charles känsla", ett kul
feministiskt ide-´seriealbum. Känner delvis igen mej med detdär typiska
relationstänkandet. Men inte helt, för som ensambarn fick jag ändå växa
upp där mina egna projekt var viktiga och jag "lämnades ifred" mycket.
Att få vara ifred.
Växthusen var inte helt demolerade som jag befarade. En glasruta
i träväxthuset hade gått men den ska vi nog kunna ersätta nu i vinter när
Tord inte jobbar så mycket. Alla plastskivorna lyckades vi hitta efter lite
letande i det snabbt tilltagande mörkret.
Först hittade jag den sista som hade blåst långt bort och återvände triumfat-
orisk, men när Tord skulle nästa fast den upptäckte vi att den var för lång -
det var någon annans!
Ut och leta igen och tillslut innan det blev helt mörkt hittade jag den faktiskt
långt in på koloniområdet.
Kommer stormen kan skivorna blåsa långt upp i skogen , så det är verkligen en
hantering.
Vi ska limma med silicon nu, en dag med torrt och bra väder.
Annars har det varit mycket hemmapyssel. Kokar kola, bakar pepparkakor
och gör mina vegetariska bollar i adventsljusens sken.
En mycket trevlig tid.
På lördag ska vi äntligen ha en liten inflyttefest och nu ger det sej om huset
passar för kalas och trevligheter.
Min lägenhet gjorde aldrig det tyckte jag.
Den var så kompakt så folk satt upptryckta liksom och det tenderade att bli
lite stelt och tröttsamt.
Gillar inte mej själv som värdinna riktigt.
Är en roligare gäst får man hoppas.
Men jag ska bli en avslappnad och glad värdinna. Det har ju ingått i husprojektet.
Alla bilder jag sett för mej.
Brasvärme
