ullaunna

Körde mitt vanliga step- och corepass och sen väntade
kolonins långa gräs som helt enkelt måste klippas. Åt först
och laddade med kaffe och begav mej.
Tyckte att det var så tråkigt att det skrek, solen värmde och
jag skulle kunna njuta men jag är sååå less.
Tog upp en del vitlök och den är fantastisk. Annat har gått
ganska fel. Rödbetorna är pyttesmå och har växt så långsamt,
squashen har inte alls producerat som den brukar. Räcker till
för mej iochförsig men något överskott att ge bort har det inte
blivit i år.
Andra år brukar jag tom. få lägga utanför grinden för familj
och vänner orkar inte ta emot mer.
Gurkan i växthuset fortsätter producera men flera av tomatplantorna
har rätt mycket lagt av. Fast visst finns det mycket tomat kvar
att skörda innan frosten.
Majs har jag ätit men de kolvar som är kvar är små och blir
uppätna av fåglar eller tvestjärtar, bönorna är fina men vem vill
äta bönor varenda dag?
Mycket nöjd över att få cykla hem, en bukett ringblommor i handen.
Laga mat och mixa björnbärsdrink . Lagt ut vitlök på tork på
en tidning på balkonggolvet.
Paprikorna är iallafall toppen i år.
Snart ska jag cykla iväg till "broder Sven" och låna ett par hyllor
i hans frys.
Läser Sofi Oksanen " Baby Jane". Ont och trött i fötterna.
Solbrännan bleknar.

Varm soppa i magen och regn på rutan - kvällsstrivsel.
Börjat acceptera att det blir höst nu, att det stillnar lite från
sommarens brådska och hets och starka solsken. Nu avtagande
värme, avtagande ljus, vi går in i den andra halvan av året -
inåt.
En skön helg med lördagens bodybalance som jag
tog till mitt yttersta, programmet är inövat och vant, snart
blir det byte. Hem till Tord-älsklingen som får ha sovmorgon,
sen en gemensam frukost med starkt kaffe och veckans alla
tidningar.
Stan där det pågick nåt med internationell kultur. Möttes på
torget av ett tåg med stora starka trummor ledda av en vacker
orientalisk prinsessa i guld och glans och ett återhållet vackert
ansikte med svart mittbenat hår.
Blev så påverkad av det starka trummandet, oväntat känslosam
och lycklig.
Satt med fikavänner, fast jag inte fikar. Håller hårt i min plånbok.
Spara spara - inte slösa.
På kvällen visade teve fyra " Bröllopsfotografen" och det var så
kul att se hela Smala Sussie-gänget och njuta av det värmländska
persongalleriet.
Gillade kameraåkningarna genom interiörerna, den klaustrofobiska
gillestugan och de öppna vackra rummen hos överklassen.
För visst var det en film om klass, klassresan och lojalitet, eller?
Idag ingen  träning, sov länge, sen iväg till svärsonen som peppar
min älskling till att söka nytt jobb. Prat om lån och lånevillkor,
allt bra information som han behöver.
Sen for han hemåt för att jobba och jag tog itu med balkongstädning.
Min balkong som har alldeles för mycket möbler, växter och
mattor. Som är en förvaringsplats, för krukor, kärl, frukt och
grönsaker.
Sen tvingade jag mej ut för att plocka björnbär, fast jag är innerligt
trött på det, stängde växthusen och cyklade backen hem medan
svarta moln började läcka.
Nu nybadad och mystrött i kroppen. Det är faktiskt tröttsamt
att kliva omkring med höga kliv i snåren, att böja sej för att
hitta de svartaste och största bären.
Allt jag längtar efter är min slitna gamla soffhörna och en go film.
Ska kolla "Irene Huss och den krossade tanghästen"  , länge sen
jag kollade svensk deckare. Det kan man ju lätt få för mycket av,
men ikväll passar det mej nog bra.
Gonatt.

Jag kom upp ur det svarta hålet.  Lite allmänt sörjande
först, lite goda samtal och kärleksförsäkran , tog itu och städade
mitt dammiga och över sommaren försummade arbetsrum medans
det stormade ute, sen iväg för att passa Alva-liten och läsa henne
till sömns och sen var det ju helt okej igen,
Jag får ju ha tålamod bara - det är ju bara det som gäller.
När jag trillar i den svarta brunnen av nån orsak drar ett massivt
större sörjande över mej och det blir så gränslöst sorgligt och hopp-
löst.
Idag blåser det ännu rejält men har lugnat ner sig betydligt
ändå. Växthuset stod orört kvar och majsen stod väl i princip upp
också, även om den lutar.
Har inte lust alls att stanna på kolonin så här års. Drar iväg på min
cykel, plockar björnbär och hälsar på hos folk.
Hälsade på Anna och fick en hel spann av hennes nedblåsta plommon.
Drack kaffe med Malin i hennes nyinredda jättefina lokal.
Lämnat lite majs, paprika och plommon till familjen på Traneberg.
Ätit min bondbönesallad på damernas plank i halvstormen, men avstod
från bad.
Ett fint hus med bra pris hamnat ut nu, men lite för långt in för Torden.
Man allt får väl gå framåt i ett tempo som fungerar för honom, så ska
det väl gå bra.
Ikväll tittar jag på den engelska femdagars-serien " Five days", välgjort
och spännande.

Tungt är det.
Älsklingen håller igen, vill ordna upp jobbfrågan först.
Då är det ju inte kul alls att gå på husvisning som vi ska
både i eftermiddag och på torsdag.
Jag har iakttagit hans tidsplaner nu några år, och ser att de
inte håller. Försökt ge honom en deadline på att sätta ut huset
under semestern - det funkade inte.
Han har inte kunnat måla det sista heller eftersom det har regnat
nåt infernaliskt....och det är ju så det är.
Oförutsedda förhållanden dyker upp hela tiden, just därför måste
man ligga steget före, men den insikten har inte nått honom
ännu.
Och kanske är det realistiskt att ta en sak i taget och skynda
långsamt - bara det att jag själv har gjort så hela livet... och
inte nått nånstans!

Polsen i Borås ringde mej och hade hittat min kamera i ett
" tillslag". Mycket spännande, nu kanske kameran är full av
en massa intressanta kort på kriminella mänskor jag inte känner.

Läser Mia Skäringers " Dyngkåt och hur helig som helst" och hon
skriver helt härligt. Skrattar faktiskt högt ibland.
Fick den av min allra bästa Malin, det var gulligt av henne!
Plockat björnbär i morse på väg till kolonin.
En stark vind drar genom de tunga mörkgröna lövmassorna.
Får hopplösa tankar om att mitt liv aldrig hunnit börja förrän
det närmar sej slutet.
Att det aldrig blir nåt av mej.
Att mina relationer alltid speglar de allra tristaste av mina egna
tillkortakommanden.
Att det inte alls ordnar sej.
Att jag inte orkar bo kvar i denhär lägenheten och att jag är så
trött på koloniliv att jag spyr och att jag inte vill ha fler säsonger
med det, att jag faktiskt inte orkar.
Att jag inte kommer att kunna måla nu när hösten börjar.
Att livet förrinner och vi blir gamla allihop utan att vi ordnar upp
nånting och att vi aldrig kommer fram.
Att jag ska få det som jag vill först när det är för sent.

Första gången på länge som jag känner mej frusen.
Socka och kofta på, druckit en kall drink på mixade björnbär
och banan. Blandar bara i vatten för jag har läst att kalcium
försvårar c-vtaminupptaget. Så kalk och protein får komma
för sej.
Tränat ett väldigt svettigt pass step och core, följe med bästa
Jeanette upp genom stan. Vi stannar i gathörnet och pratar
lite till innan vi cyklar åt varsitt håll.
Planen för idag är väl att ge sej ut i snåren och plocka mer,
fyller min frys och har redan  lånat en bekants frys och ska
snart vidtala en bekant till.
Älsklingens första jobbadag efter sin treveckors-semester.
Han har inte haft nå roligt väder och varit tvungen att hoppa
in lite och meka med maskiner på sitt jobb ändå.
Kolonin får växa som den vill och jag är verkligen trött på att
cykla dit  varje dag nu. Låter det nog vara idag.
Stora höströjningen får väl komma sen i september-oktober.
All potatis som ska upp, alla morötter...
Tomaterna får varsamt plockas ner gröna innan frosten tar sej
in i växthusen, läggas mörkt och mogna långsamt.

Höstkänning.
Allt för mycket rastlöshet i kroppen för att kunna måla ännu.
Men det är vad som väntar.
Och jag längtar efter att komma in i det, men övergången till
en period till en annan är alltid svår.
Imorgon på husvisning till ett alldeles för litet hus. Men det ska
ändå bli intressant att kolla in bibyggnaderna. I vilket skick de är.
Filmen igår " No country for old men " var ren och skär njutning.
Bröderna Coens filmer är överaskande, oförutsägbara, ironiska
humoristiska, visar våldet och kriminella världar just så sjaskigt
och oglamoröst som jag tror det är.
Älskar de typiskt amerikanska miljöerna, de trista nikotinfärgade
rummen, blodet på den syntetiska heltäckningsmattan, fanér-
möblerna som spricker sönder av en fallande kropp.
Det torra hårda landskapet, torrt, svetten som syns i fåror och
porer, fula människor, vardagsmänniskor. Verklighet.
Bästa Malin ringde, brunchrapporten på P 3, skitbra musik.
Vi går in i hösten med hopp om förändringar.

En helg till ända som jag avslutar med att titta på
" No country for old men ", riktigt läcker, just nu paus för nyheter
och reklam.
Igår fick jag veta att banken vill att Tord säljer sitt hus först - vilket
betyder att vi antagligen får se det blå huset försvinna utom räckhåll...
Jag hade visserligen redan flyttat in där , men nu har jag efter några
timmars suckande och sörjande flyttat ut igen.
Ingenting ska väl vara riktigt enkelt.
Tord har det jobbigare för han står i ett vägskäl vad det gäller yrke
dessutom.
Rent astrologiskt syns det tydligt eftersom pluto den stora transformatorn
bildar kvadrat till en axel vars ena ände behandlar yrke och livsmål och
den andra änden påverkar hemmet.
Tillbringat helgen med att färdas runt med min cykel i närområdet.
Plockat björnbär. Ena dan utåt Getterön, men där hittade jag knappt nåt.
Letade efter ett gammalt hus som stått där, men allt var så igenväxt så
jag kunde inte hitta rätt plats.
Gick i ett landskap med vass och buskar, snår där ingen mänska går,
klättrade och klängde i tystnaden som härskar i naturen så här års.
Har nästan vant mej  vid den höga luftfuktigheten som varat länge
nu. Regnskurarna kommer ofta och rikligt, grönskan är tung tung och
mörk. Vant mej vid att svettas, ska man plocka björnbär går det inte
att va barbent, kraftiga skor gäller.
Cyklade hela vägen bort därifrån till Danielsdal där jag klättrade och
forcerade mej ut på en sank äng full av björnbärsbuskar.
Tre kvart senare klev jag triumferande ut på cykelvägen med
min burk full av stora saftiga björnbär och magen full av de som
inte fick plats.


Idag var jag ute på två expeditioner. En medans Torden sov sin sista
semestersovmorgon och en senare till kvällen.
Gjorde en skitgod pizza med egen vitlök och tomat på och till kvällen
när han for hem cyklade jag ut igen.
Nu blåste en ljum vind och jag cyklade till Läjet men de flesta snåren
hade mest omogna bär.
Cyklade mellan majsfält och havreåkrar, ängar med betande hästar.
Landade till slut borta vid koloniernas hemtama snår.
Alla dessa små ställen jag upplevt denna helgen.

Märkligt vad allt ändrar sej när man bara fått sova ut.
Igår var en huvudvärksdag och allt kändes jobbigt. Man ska
inte tänka på allt man ska göra när man inte har sovit ordentligt!
Tänkte på allt röjande jag har framför mej. Kolonin och mitt väldigt
väldigt omfattande hem. Jag uppskattar att jag har tre gånger så
mycket vad mänskor rent generellt har....
Idag utförde jag mitt jättepass: En halvtimme step och
en timme bodypump. Förut innan jag börjat träna förstod jag inte
hur folk kunde säja att de blev pigga av att träna, men nu upplever
jag det hela tiden. Det är verkligen så.
Igår hittade jag stora fina björnbär i backen upp efter mitt havsbad,
de har jag druckit idag, mixade med banan. Det är också något jag
blir pigg av.
Cyklade upp och öppnade och vattnade växthusen, plockade majs.
Hade tänkt stanna där ett tag men det kändes varmt så jag cyklade
ner och tog ännu ett dopp.
Det första tog jag efter träningen och det är bara så underbart så
det inte kan beskrivas. Totalt välbefinnande.
Väljer att inte fokusera på att mina fötter gör ont, eller att jag lätt
känner av mina knän.
Kan linka upp ur sängen men ändå en timme senare skutta runt
och karatekicka från min stepbräda högt upp i luften.
Med bra skor och långsam uppvärmning kan jag komma förbi mej
själv och mina begränsningar.
Handlade lite i stan för det blev molnigt, ingen idé att ligga på
sitt täcke , huvudsaken var att man fick sej en liten simtur, vattnet
är fortfarande varmt faktiskt.
Nu har jag ätit och ska strax hämta Alvisen på sin skola och passa
henne ett tag.
Läst två goa böcker:
Sara Paborns " släktfeber" och Sara Kadefors " Borta bäst", helt
härliga att läsa.
Och nu hör jag om Inger Edelfeldt på radion om hennes nya bok.
" samtal med djävulen".
Dessa kloka ,insiktsfulla, ironiska och humoristiska kvinnor!

Vaknar med tungt hjärta och huvudvärk, rädd.
Lite oväntat kanske.
Älsklingstorden klev upp tidigt, hem till sitt hus för att städa,
klockan tio kommer bankens man för göra en enklare värderings-
runda. Det är samme man vi träffade igår när vi tittade på det blå
huset i sluttningen.
När vi kom igår for kvinnan som var ägare iväg men hon kom fram
och hälsade först. Vacker.
Komikern Lasse Lindroths änka, numera omgift med ett par barn.
Huset är fullkomligt färdigt! Allt ser ut att vara tipptopp och
modernt, smakfullt och absolut perfekt.
Men ska jag vara i ett sådant hus?
På natten kunde vi inte sova, började prata. Slogs av tanken att jag
måste göra mej av med saker! Annars får vi inte plats.
Skräck!
Är jag en såndär man ser på tv nu, som samlar och inte förmår slänga?
Men det har liksom ingått i min livsstil så länge nu att samla på material,
saker jag kan göra nåt av.
Nu kommer frågan: Kommer jag att göra?
Och tomten... i en sluttning. Går det att odla sådär när det lutar... i en
skogskant?
Och där är en annan stor del av min identitet, odlandet, husbehovs-
hushållandet.
Min dröm om expansion får sej en allvarlig tankeställare. Jag har ju
velat ha större plats att skapa på:
Måla större tavlor, måla på möbler, gjuta i betong (kanske), sy lapp-
täcken ( kanske).
Okej, där finns en friggebodstuga på tomten man kan använda som
förråd för mina gamla ramar jag samlat på...
Och kanske jag ska öka utförseln av saker och material, inte bara
införsel?

Torden-älsklingen vill andra saker. Han vill ha lugn och ro, en enkelt liv
inte en massa jobb och renovering. Smidighet.
Inte så konstigt att jag har huvudvärk idag: Jag måste förändras.
Jag måste veta vem jag är och
vad jag vill och vad jag verkligen förmår....
Min allra bästa Malin var nyss uppe på kaffe och vi hade ett genom-
gripande gott samtal som fläktade av förändringsvind och livskärlek.
Att man är glupsk på att vilja så mycket, att längta, att önska.
Ajajaj vad det gör ont, och underbart ont att låta identiteten ruskas runt
tumla i livets torktumlare och inte veta riktigt vad som är upp -
eller ner...
Tackochlov ligger inte ödet i mina skakiga händer.
Det ligger i bankens händer, i ägarnas händer, i de som har kapital.
I mina händer vilar inga pengar, bara småpengar och en massa massa
saker som jag har sparat på.

Väcktes innan sju av en telefonsignal. En akut förfrågan om Alvan
kunde vara hos mej eller om jag var upptagen. Vilken tur att ingenting
speciellt vart bokat! Tre kvart senare stod hon utanför min dörr med
sin speciella pyssel-mapp i handen.
Faktiskt har hon nog knappt varit hos mej på hela sommaren så det
kändes trevligt att det kom sej till att bli.
Vi gjorde en del av det vi brukat göra förut och jag tänker att sånt
ändå är trygghet för barn - att när som helst kunna återvända.
Vi fick förstås först cykla upp till kolonin för att öppna växthusen
och jag plockade några mogna majskolvar som vi kunde äta till
lunch, några tomater, paprika och en gurka.
Sen cyklade vi hem och pysslade.
Pannkakor blev det också som brukligt, framför Hanna Montana,
visserligen, men det fick väl gå an.
Majskolvarna var delikata, vi hann dessutom smälta bivax och
blanda med ringblommeoljan som dragit färdigt så hon fick med
sig en fin burk med bisalva som hon själv fick skriva etikett till
och dekorera.
Och pappan kom och hämtade så lagom så jag hann sticka ner
och träna.
Helt perfekt.
Vädret är rätt dramatiskt med svarta molnmassor som innehåller
väldiga mängder vatten och emellanåt ljusnande himlar.
Stack ner direkt efter träningen och korvade av mej de svettiga
kläderna och tog mej ett dopp i det klara grå vattnet.
Stämningen nere på damernas en sen eftermiddag i slutet av
sommaren är nästan sakral.
Värdigt stiger man ur havet som om man undfått ett dop och
man spankulerar omkring på bryggan en stund i den ljumma
havsvinden för att torka. Njuter av att vattenbada- luftbada.
Snart nog är kroppen instängd i kläder, många många månader
framåt....

Det ser ljust och hoppfullt ut vad husplanerna beträffar.
Imorgon ska vi titta på det blå huset i en sluttning med skogen
i ryggen . Ser det lika fint ut som på bilderna hoppas jag att
Torden-Lorden ska våga ta steget till beslut.
Men vi får se vi får se....

Idag blir det alltså en rysare, halv tre ska Torden till banken.
Kanske tycker de att han ska komma tillbaka till våren när han blivit
återanställd - och då kanske det fina huset som skulle passa oss så bra
försvunnit. Troligtvis.
Så mycket står på spel denna dag.

Cyklade på träning i ett begynnande ösregn. Fiskade upp hand-
duken och la den som skydd över träningsbyxorna medans jag cyklade
men var ändå rätt blöt när jag anlände.
Spelade mindre roll - en kvart senare var jag ju ändå våt av svett...
Upp direkt för att lufta växthusen. Gråmögelväder, snigelväder.
Nu ska jag ha en hemmadag var det tänkt. Massor att ta itu med.
Överallt ligger kläder, kläder på tork, träningshanddukar, regnkläder
kläder som inte får plats i garderoberna.
Balkongen överväxt, allt känns fuktigt och övermäktigt.Kylskåpet en
hygienisk mardröm.

Iallafall en fantastisk helg. Fredan på konsert med nya vänner, att
återse sin gamle favorit, Pugh som jag faktiskt såg i stan 1973 nånting,
och nu liksom då trängde jag mej fram för att se och " Dinga-Linga-Lena"
ekade över sommarkvällen.
Kim Larsen gjorde sin grej och det var väl bra, fast det är ingen musik
för mej. Sen till Harrys för lite dans, en öl för mycket kanske, så jag
fick huvudvärk dan efter.
Usch vad jag avskyr det.  Men till kvällen var det sammankomst igen.
Den allra bästa Vickan fyllde 40 och bjöd oss till Majas strandcafé på
delikat födelsedagsmiddag med gott vin, perfekt service och sååå
mysig miljö.
Ett nyutbyggt annex med stora fönster ut mot strandgräset och mot en
söt liten köksträdgård . En helt genomförd femtiotalsmiljö i behaglig
och fräsch nytappning. Lilla Alvan var med och gav sin käraste faster
ett gulligt knippe morötter som hon odlat själv och en egenskriven saga.
Med glädje ser jag att hon inte är blyg eller hämmad i olika miljöer,
pratar med servitören och ber om saker hon vill ha eller går ut och
hämtar själv.
Det har föräldrarna gjort bra.
Att hon slipper känna sej borttappad i världen.
Som en ann.

Njaa lite oflyt är det nog allt även om välbefinnandet finns.
Älsklingen har problem med vattnet i sitt lilla hus, det måste han ju
fixa om han ska sälja. Själv blev jag ju av med kameran och mobilen.
Igår var bästa Vickan här och tyckte att jag skulle köpa mej en extern
hårddisk för att få ner alla mina foton på.
Visst, kostar lite men det år jag väl ta + en ny kamera med nytt minne.
+ nytt simkort till mobilen jag hade i reserv.
Men glad i hågen öppnade jag mitt skattekuvert idag för jag tänkte att
här kommer ju iallafall lite extarpengar - men det vart efterskatt!
Har jag aldrig haft förut och inte alls räknat med!
Så lite pissigt känns det.

Men annars var morgonen fantastisk. Nattens mörker och min sömn
hade blivit upplyst av blixtar och dunder, regnen hade fullkomligt rasat
ner från himlen, allt blötlagt.
Cyklade iallafall och öppnade och vattnade växthusen och sen iväg för
lite skivstångshivande.
Kändes mycket bra.
Har ju tyckt att det går sååå långsamt framåt och att jag inte kan lägga
på mera tyngd - men trots allt ,viss förbättring sker faktiskt. Mina svaga
axlar har blivit bättre och    där har jag lagt på, och biceps och triceps
har jag ju faktiskt lagt på och även ett litet kilo till mina svaga bröstmuskler.
Kan kanske inte vänta mej snabba  förbättringar i denhär åldern.
Efteråt stack jag ner och tog ett dopp trots att himlen var mulen och det
var absolut underbart!
Klart svalt vatten, krusig, grå, vattrad yta, vänligt och mjukt.
Trätrallen och gräset låg i regnvatten men flera "damer" kom ner
och badade. Vad spelar en mulen himmel för roll?
Här doppar sig damer långt in i november.

Huset som hade nr 1 kändes inte så rätt trots allt. Storleken och upp-
värmningskostnader avskräcker. Och där var trots allt en hel del att
åtgärda och då blir priset för högt.
Dessutom mera oflyt - men det var relativt väntat. Älsklingen blir
tillfälligt uppsagd under vintermånaderna i år också, vilket naturligtvis
kan komma att påverka bankens övervägande om lånelöfte.

När jag tittat på våra bägge horoskop har jag misstänkt att ingenting
sker förrän i februari nästa år. När jag först såg det tyckte jag det var
en lång tid att vänta - men nu känns det trots allt alldeles rimligt.
Roligt är iallafall att gå på husvisningar och vi har bokat två till nu i
slutet av august.
Jag häpnar över min nyvunna flexiblitet, kan tänka mej alla möjliga
scenarion - och det är okej.
I helgen väntar idel trevligheter, ikväll på lite konsert med Kim Larsen
och Pugh tillsammans med nya vännerna Suss och Jörgen.
Imorgon ut och äta med världens bästa Vickan som fyller år.
Så lite oflyt får man väl ta om helheten ändå är hoppfull och bra.

Jaha nu får man veta att det inte är så lyckat att ta i
kvittot man får när man handlat för då får man i sig ämnen som
bla är hormonstörande. Där fick jag som i min rätt så nyvunna
ekonomiska nit faktiskt tagit emot kvittona och kollat dem.
Ska man kanske ha såna där fina vita tygvantar nu då, såna där som
personal i arkiv har, när man går och handlar?
Idag regn och jag struntar i att öppna växthusen. Slutet av
säsongen, tomaterna i plastväxthuset har redan börjat gulna och
sluta växa, medan gurkan som gillar fukt frodas.
Sov länge, till nio nästan, väldigt ovanligt. Hamnar i säng relativt
sent för jag måste ju se " In treatment".
Satt deg till bröd.
Igår simmade jag i höga vågor, tränade skivstång och utvecklade
mina muskler, handlade och plockade plommon och krusbär på
kolonin. Klippt mina gräsgångar så det ser fint ut även om det
växer hej vilt. Väntar på majsen och äter bondbönor och squash
varenda dag.
I förrgår var Isabella-söt-som-socker och Jeanette-
fin-som-få här på besök och kaffe. Det var trevligt. Igår hade jag det
mysigt med Cilla på damernas. Häromdan var Malin här och vi la en
tarotstjärna som kändes stärkande och hoppfull.
Hon blev så lättad att hon somnade i min säng.
Det gillar jag. Vänner som känner sej hemma och omhuldade hos
mej såpass att de somnar...
Men å andra sidan somnar den kära Malin lätt även på avslappningen
efter ett bodybalancepass....
Idag ska vi på husvisning nr 2, i huset som känns så perfekt på många
sätt. Ska hålla mej lugn och fin. Älsklingen har mars på pluto så han
kanske känner sej stressad och utsatt för påtryckning.
Läste äntligen ut " Extremt högt och otroligt nära " av  den fantastiske
författaren Jonathan Saffran Foer. Men den vart allt lite svårläst.
Orginell minst sagt om en liten pojke som sörjer sin far som omkom
i terrorattentatet av World trade Center.
Nu började jag läsa " Mäster" om den socialistiske agitatorn August Palm.
Skriven av den så inlevelsefulla Alexandra Coeho Ahndoril. Hon är näst
intill medial i sin poetiska inlevelse i sina historiska gestalter.
Helt älskar hennes språk, så sinnligt och utsökt vackert, läste även
hennes " stjärneborg" och " Birgitta och Katarina".
Att hon och hennes skrivande man och skrivpartner har sitt sommarboende
alldeles i närheten av våra goda vänner i Glommen känns också lite
kul. Tänk om man stöter på dom nån gång!
Fast det har inte blivit nåra direkta cykelturer i år. Sommaren har rusat
rusat rusat....

Tillbaka från kolonin där det torkat upp någorlunda för att
jag skulle kunna ta en match med gräsklipparen. Haltar omkring
för min häl blev uppslitsad av en elak liten havstulpan, vass som
en skalpell häromdan.
Skönaste simturerna i det vackra undervattenlandskapen kring yttersta
udden med Subbe fyr som vaktpost, inga maneter,inte kallt.
Älsklingen håller sej på torra land, somnar i solen, vilar på sin
semester ända tills hans mobil ringer och han blir kallad tillbaka
till jobbet för att laga nån maskin .
Den eftermiddagen behövdes innerligt väl, jag lät havet, vinden
och de vänligt runda solvarma klipporna läka min harm över en
förlust.
Mars kvadrat ascendenten, klart att inte den kunde dra obemärkt
förbi....
Lördagmorgon på väg till ett pass bodybalance hittar jag inte
min lilla väska, innehållande mobil och kamera.
Hoppas att den finns på kolonin och cyklar upp i raketfart efter
passet och letar överallt - men - borta!
Antingen låg den där synligt nånstans och blev upplockad av någon
förbipasserande, eller glömde jag den faktiskt i främre cykelkorgen
medan jag var upptagen av att ta upp bakre fullastade cykelkorgen
här hemma utanför.
Väskan var liten och svart och när jag sköt in cykeln i cykelskjulet
var det sent och halvmörkt, själv var jag skithungrig , trött och
ofokuserad. Kanske glömde jag den där ute hela natten...
Borta iallafall.
Och häromdagen tittade jag på min utdragslapp på mitt konto
med nöjd min. Att jag levt på mina grönsaker och bär, att jag
varit sparsam och inte lagt några pengar på just någonting hade
hjälpt....men nu blev det såhär. grumsgrumsbitterbitter....
Så där blev det bearbetning.
Snälla facebook-vänner beklagade och själv funderade jag på
varför det hände, för jag föredrar att leva i ett universum utan slump,
väljer en världsbild där "instant karma" verkar.
Vaknade två dagar senare från en läkande sömn och visste varför.
Mina förklenande anmärkningar på en bekants slarv....sånt brukar
jag ofta få betala för.
Men jag försöker övertyga mej själv om att jag gör en liten förlust nu
för att kunna göra plats för en vinst, en lyckträff,en tur-skur i framtiden.

Och allt som allt är det ju en sådan lycklig lycklig tid nu.
På onsdag ska vi på husvisning, ett hus som vi ställer stora förhoppningar
till, ett möjligt liv.
Förändringsvindar, förändringsbris, ljumma lovande doftande drömmar
och löften....

Kom hem alldeles komiskt blöt och skitig efter att
ha jobbat kollo i ösregn. T.om tårna var skrynkliga när jag lyckats
skala av de blöta sockarna. Men faktiskt riktigt lycklig. Med plommon
så blå och söta och tomater så vackra röda. Knäppte på radion för att
äntligen få höra ett sommarprogram och blev besviken över att det
var simmarstjärnan Therese Ahlshammar. Jag är ju så helt komplett
ointresserad av sport.
Men! Hon hade ett helt underbart program om personlig utveckling,
hopp och härlig segerstämning. Spelade kanonbra musik gjorde hon
dessutom.
Mitt hjärta är fullt av hopp. Kanske kanske.
Ett hus.

Ett hus som skulle kunna vara det vi söker. Som skulle ge plats och
utrymme, möjligheter och bekvämlighet. En tomt som har möjligheter
att planläggas och växa och förändras, blomstra och bli fruktbar.
Ett uterum som jag bara kunnat drömma om.
En plats som kändes lugn och tyst, tåget bakom bullervall och plank
en bit därifrån. Tåget skulle inte störa mej tänker jag.
Inte som en väg med ständig trafik....
En bra bit från stan som jag är van vid, men trots allt cykelavstånd
sommartid och nästan förutsättningen för mej som saknar körkort -
en busskur 25m från huset och en tidtabell som visar täta avgångar.
Och när jag ringde älsklingen imorse och väntade mej skeptiscism
och försiktighet mötte jag istället entusiasm och vilja!

Jaja vi får se men mitt tarot visade så bra för några dagar sen -
sol och seger-kort. Jupiter visar sextil till venus och snart saturnus
trigon venus som kanske etablerar och säkerställer...
Husets nummer är en etta. Solens nummer och min födelsedag- 10.
Jag vet jag vet, jag är galen - det har jag ju faktiskt papper på.

Fortfarande intensiva dagar och jag fattar inte riktigt vad det är
som gör det, men nog är det som om man hinner mindre och mindre
för varje år.
Det var stor härlig fest utomlands höll jag på att säja, men jag menar
grannstaden. Jättegott och mycket att äta och dricka och nya och
nygamla vänner. Är ju som sagt " between friends", gamla vänner
som faller in i bakgrunden och nya som träder fram.
Hemresan blev något kaotisk för min käre chaufför, broder Sven,
skulle hämta upp oss men det krävdes långa långa pedagogiska
samtal på mobil innan han hittade oss där vi vandrade på vägen
i det täta ljumma sensommarmörkret.
Jag gillar att kalla honom broder Sven fast han alls inte är släkt
men har man ingen bror får man skaffa en bror.
Vi var även på husvisning för första gången. Ett hus från -74 med
hela inredningen därifrån också och en rätt lummig och insynsskyddad
trädgård.
Även om huset inte var vad jag/vi tänkt oss blev jag rätt tänd ändå.
Kunde se oss där av nån anledning .
Men priset kändes för högt med tanke på att en massa fönster bara
var tvåglas och rötna, uterummet skulle behövas rivas och bygga
nytt, badrummet och köket skulle också behövas bytas på sikt
och garagetaket var dåligt.
Vad man betalade för var läget, en lugn villagata i fiskeläget Träslövs-
läge en liten bit ifrån havet och stranden.
Torden som håller i pengapungen fick inte rätta känslan varken
för huset eller priset.
När jag sovit på saken kändes det bra att tänka bort det och vänta
på ett bättre hus.
Vi slipper dessutom siffran 7, som har en världsfrånvänd och kontemp-
lativ läggning. Kanske ska vi ha något mer expansivt trots allt....

Älsklingen har semester och igår fick vi en eftermiddag på Subbe efter
att ha haft långa utrensande diskussioner där vi drog varandras
" värsta scenarion" för vad som skulle kunna hända.
Efter det blev det faktiskt bra för vi behövde nog lufta det. Så allt
andas hopp och förväntan.
Kolonin kräver sitt men jag väntar med allt röj och rens. Nu handlar
det bara om att ta till vara och fortsätta plocka och skörda, frysa
in, koka saft och äta allt som producerats.
Majsen överlevde så om ett tag ska det nog bli kolvar att äta,
tomater och bondbönor kan jag äta varje dag, gurka, paprika,
sallad, potatis och morötter.
Ringblommor har plockats och lagts i olja.
Lök har jag tagit upp och lagt på tork och gräset klippte jag igår
så det ser okej ut iallafall.
Livet rullar på in i augusti.