ullaunna

 När ösregnet kom satte jag mej i stugan en stund och drack upp
det sista kaffet ur termosen . Det såg inte ut att
minska så jag fick hitta nåra gamla paltor som hängde där och
ta på mej för när jag cyklade dit i morse var det shorts-och-linne-
väder.
Tydligen är jag en männska som starkt behöver kontroll och struktur
för den här årstiden stressar mej maximalt.
Kan inte njuta om det inte är ordning omkring mej och den sidan
krockar med "den katolska mamman".
Det är min inställning när små plantor av dill,ringblomma och vallmo
börjar spira här och där,  låter dem få komma,men klarar
sen inte riktigt upp det. Det blir den starkastes rätt som får råda
i min trädgårds mångfaldiga skara.
Lite birth-control vore inte fel alltså. Just nu är det italiensk stor-
familj i min trädgård där alla skriker,gapar och gestikulerar vilt.
Själv är jag den utschasade mamman som försöker se till
att inte de minsta blir nedtrampade totalt.

Min vän Johnny ringde häromkvällen. Han hade fastnat i ett
hopplöst källarprojekt som krävde att han skulle ha fler hant-
verkskunskaper än han förfogade över. Hittade en flaska gin och
så ringde han mej istället. Lite kul.
Hade deg på händerna och klämde luren mot örat med axeln
och pratade livet igen.
Själv grubblar jag över Tiden. Det gör jag alltsomoftast. Försöker
förstå Tiden. Alla aspekter av den.
Cyklade stressad från kollo och tänkte att jag måste sluta omfatta
All Tid bakåt och framåt som jag gör och istället försöka samla
ihop tiden till ögonblicket istället.
Och ibland blir det så lustigt kollektivt! Låg på damernas och
väntade på att soldiset skulle ge sig och himlen klarna. Fragment
av samtal når mitt öra och allt kvinnorna pratar om känner jag igen
som mitt eget. Som om vi går i samma upplevelser,samma tankar
och processer.
Tiden koncentrerar sig,vässar sig just nu,målsökande.

Trevlig grillning med min "nya släkt". Ibland är jag så lycklig över
min nya unga släkt,för den gamla har dött ut. Denhär nya är pratsam
och energisk och vi har hur många motsättningar som helst men
det är rätt kul för det mesta ändå.
I helgen lånar vi lägenhet i göteborg. Älsklingen fått tag på U 2 biljett
så vi kan ha det lite mysigt i annan miljö. Hinna träffa Götet-dottern
om hon hinner mellan jobben.
Bad Johnny lägga en blomma på Marianne Hööks grav och hälsa
så gott,för hon är begravd i Sunne där han bor. Men han kanske
glömde.

Stått i växthusets virrvarr ,bladat av och knytit upp,avlivat långa
feta tunga sniglar och funnit de första oundvikliga spåren av mögel.
Åh Juli,du svåraste av alla månader,varför ska jag älska dej när
hela sveriges land hyllar dej?
Bladverket mörknar,fåglarna tystnar,t.om lindarna har slutat blomma
och spela ut sin ljuva ljuva doft som jag älskar så.
Juli,du vulgära primadonna,du hyllar Dionysos,hela landet super ner
sig,du vräker dig i excesser,påstår dig njuta av din  promiskuitet...
Är det bara jag som önskar lite ordning och reda i denna svajiga
högljudda tid? Lite struktur när allt växer för mycket,för högt,för brett.

Solexemens tid, det kliar och flagnar,insekter sticks,nässlor bränns,
brännmaneterna pulserar sig framåt kusterna.
Om det inte är förbränd sorglig torka regnar juli bort, som nu.
Luften är så mättad med fukt att det är som att röra sig i vatten.
Handdukarna och badkläderna vill inte torka,huvudvärken ligger
och tynger pannan.
Nej juli jag orkar inte med dej och har aldrig gjort det. Du och jag är
inkompatibla,du ger mej utslag i själen,gå bort och bli älskad av
nån annan,det är så många som vill ha dej  ändå.

En konstig tid då det plötsligt tog fart och kändes bråttom och
nödvändigt med förändring.
Jag vänder uppochner på älsklingens tillvaro och säjer att Nu
VILL jag bo ihop. Vi som alltid sagt att vi har det så bra ,särbos som
vi är. Husdrömmar och planering hann ta fart men idag fick han veta
att han blir varslad.
Visst... det senaste tarot-upplägget var fint med Lovers i framtiden,
den stora styrkan och andra fina kort men slutresultatet var ändock
fem bägare,besvikelse.
Och jag vet att pluto den omformande och transformerande planeten
snart går in i en långsamt verkande kvadrat till hans MC(medium coeli)
dvs hans livsmål och karriär.
Här ska det inte vara lätt inte.
Stackars stackars han.
Att tillvaron inte är säker och trygg, att det vacklar och rasar,oro och
ängslan,gny och tandagnisslan.
Han skulle titta på sina älsklingskomedier ikväll,två och en halv män
och My name is Earl för att glömma den hotande verkligheten.
Själv har jag tränat imorse och bodybalansat ikväll,däremellan försökt
sy (misslyckat) och grejat lite hemma.
Laddar för stor rensning på kolonin som växer igen.
Min tillvaro är orubbad som vanligt.

Varför måste man vara glad bara för man är amatör? Jag är ibland
en ganska lessen amatör som önskar att jag var en riktig konstnär
och professionell.
Skitsamma,gladkonst låter ju kul,men det betyder väl egentligen att
man inte förstår bättre,eller?
Idag är en motsatt dag från igår. Vaknar riktigt glad och hejdåar älsklingen
som går och jobbar utan mat i magen som vanligt. Själv äter jag  en
sedvanlig frukost i sängen med en jättekopp eldorado billigaste nes-
kaffet. (det är gott).
Cyklar och öppnar och vattnar växthus och cyklar och tränar i en
och enhalv timme, step och pump. Yess va stark jag blir,svetten
droppar,röd i ansiktet,det skiter jag i.
Hem för en andra frukost och lite telefonplanering i telefon med
bästa B om kvällens evenemang med övernattning.
Hon säjer sig klänga som en apa på takstolarna till det under
byggnad nya garaget. Och att det känns som hennes naturliga
tillstånd.
"jag är en apa!".
Ja tänk vad man kommer på sig med.
Aldrig ska man tro att man är fast och färdig i sin person,det finns
nya saker att upptäcka.
Kanske är man t.o.m motsatsen till vad man trodde och alltid har
hävdat.
Bästa B ser ut som en skir och vän,feminin kvinna,men är i grunden
en pojkflicka som tydligt minns hur hämmat det kändes när väninnorna
sa till henne i fjortonårsåldern att sluta springa och sluta sitta med
utbredda ben.
Hon ger sig aldrig när det gäller att få upp ett burklock medans jag
räcker över till närmaste mansperson efter ett halvhjärtat försök.
Formad som ett timglas, ljus med rund panna får hon slåss för att
bli tagen på allvar. Men hon kan väcka beskyddarinstinkter i män,
det lyckas då aldrig jag med.
Inte hos någon egentligen. Hur gör man?
Jag tycker det skulle vara en god egenskap att kunna.
Nu ska jag äta lite fänkål och broccoli från egen produktion.
Plockat grönsaker och bär att ta med och ge bort,varmt och
igenväxt på kollo. Hinner aldrig rensa i juli månad,hinner bara
plocka och skörda.
Sen ska allt tas om hand. Ibland önskar jag hade en "fru" som
fixade den biten. Men jag klagar inte,nej nej tro inte det.
Bakat brödbullar som står och jäser,ska dammsuga och sen
fixa till mej.
Trevligt blir det att komma bort på lite trevligheter.

Tungt regnande idag och jag måste helt enkelt ta tag i arbetsrummet nu.
Citatet ovan är från en bok.
Måla är inte att tänka på men kanske kan jag sy lite. Var ju så himla sugen
på det , alla tygerna ligger fortfarande kvar efter sista projektet.
Satt in massor av bilder på facebook nu, fotade i princip alla mina
grejer igår.
Bästa V och hennes nya M kom på grönsaksmiddag igår. Sallad med
fårost,wokade morötter och sprödaste spetskålen,kokt potatis med sås
och rödbetsbiffar.stekta sqashskivor. Det blev kanske gott.Allt var mitt
eget,det känns kul. Inte fårosten dock.
Långt prat med älsklingen i telefon,en spänning som släppte,saker
jag burit på. Ibland hinner vi liksom inte prata fast det är kanske inte
tiden det handlar om.
Att jag har behov av förändring. Att hoppet och möjligheten till för-
ändring måste finnas. Man måste ju alltid kämpa mot förstelningen
stagnationen och rigiditeten som ohälpligt tar sig in i våra kroppar
och själar ju längre vi lever här på jorden.
Och är man lite trygghetsnarkoman som en annan ju är,förknippas
gärna rutiner med stabilitet. Jag älskar ju mina rutiner. Men alltför
mycket rundgång skapar varken livsglädje eller energi...

Börjat läsa Anette Kullenbergs bok om Marianne Höök,en känd
journalist och krönikör, en riktig "vimmelkvinna" när det begav sig.
Intelligent,ironisk och snärtig ,framgångsrik, snygg och stilsäker
verksam under 50-60-talet men jagad av "demoner".
Tog sitt liv vid 51 års ålder,precis som sin mamma som hängde sig
när dottern var ett år gammal.
Stirrar på bilderna i boken, av den söta mörklockiga unga kvinnan
som skulle bli hennes mamma, vilka depressiva tankar döljs
bakom leendet?
På försättssidan finns ett citat av Selma Lagelöf :Det farligaste som
finns är att vara snäll.
Men det är ett citat som nog får tolkas från tiden. Nu är inte kvinnor så
himla snälla och självuppoffrande längre.
Anette kullenberg skriver i förordet att:
"Texterna finns kvar och minnena av en stor liten mänska."
Det tyckte jag var fint .
Är det inte så vi alla vill bli sedda?

Hemma efter ett kvällspass bodypump. Luften fuktmättad,frisk efter
ett regn men ändå tung som om mycket mer är på lut.
La på ett extra kilo i frivändningarna och det kändes inte jobbigt.
Överhuvudtaget gick hela passet så fort och nästan smärtfritt.
Börjar det hända saker?

Annars var bästa V här på middag med sin nya M. En alldeles
ny person man får lära känna! Och jag gillar honom!
       Annars en knepig dag, Packade för havet men vädret
vände så jag tog min nedpackade strandskaffning till sängen istället
och läste Ruth Rendell-deckaren där.
På kolonin hade det varit tjuvar. Majsblad och en halv omogen majskolv
låg slängt. Även ett potatisbestånd hade dragits upp,där små ofärdiga
potatisar klängde kvar vid plantan.
Så onödigt.
Kolonitjuvar har en speciell liten plats i helvetet tänker jag, och såna
som drar upp nysatta plantor och bryter av nyplanterade träd.
Gårdagen  var också lite galet frustrerat med en massa samtal för
att jag skaffat ny mobil med abonnemang,men ville ha kvar mitt
gamla nummer (som inte var registrerat).
Idag skulle jag städa men det blev att jag fortsatte projektet med att
fota alla mina alster och sätta in dem i album på facebook.

Talade med min vän Johnny igår. Vi brukar tala om Livet. Lika
gamla är vi också. Pratar om förändringar. Så söta vi är,pratar
och pratar och pratar. Tror fortfarande att vi kan göra en stor
revolution i livet,ändra livsväg,byta miljö och personlighet.
Nu var jag dum och onödigt cynisk.
Klart att vi kan förändra oss.
Klart att förändringen hela tiden väntar om hörnet.

Jo igår blev det en lång cykeltur till Rosie som bor en bit efter Grimeton. Hade
tvättstugan på morgonen och cyklade och öppnade och vattnade växthusen först.
Plockade sallad,persilja,rödbetor och en squash till Rosie.
La regnstället i cykelkorgen och det var tur.
Såg en grå regngardin över kullarna med skog åt Grimetonhållet.
Undras om jag hinner fram innan... hann jag tänka men minuten efter
träffade de första regnstänken pannan.
Blöt och andfådd av de branta uppförbackarna sista biten till Rosies stuga
anlände jag blöt och blev välkomnad av lurvige Moses.
Rosie fick bistå med handduk,cyklat barfota för att slippa
blöta skor på hemvägen.
Mat och prat, ett par regnskurar till och sen fick jag dra iväg.
Motvind.
Eftermiddagen fick bli vilsam, en snabb tur till kollo för gräsklippning
och sen soffan och "Walk the line". Jonny Cash-filmen som jag spelat
in från teven dan innan.
          Idag utomhusyoga i galen blåst. Mattan fick rullas ihop för den
bara blåste bort hela tiden. En utmaning som trots allt gav mycket.
Att göra balans-och meditationsövningar med pisksnde saltstänkta
vinande vindar kring öronen.
Bästa M hängde med hem på kaffe och det eviga samtalet om relationer.
Kanske kommer även bästa A hit också om en stund.
Måste ta mej hem till teknikvänlige svärsonen så han kan visa mej
min nya telefon.
Som livet har blivit? Jag är fortfarande häpen. Förra året vid denhär tiden
ägde jag varken mobil eller dator,en gammal vanlig kamera med rulle.
Nu fotar jag varje dag, facebookar,bloggar och sms:ar
Vet inte om det ökar min livskvalitet, men det är en förändring iallafall
och jag är lite mer i takt med min omgivning och med den tid jag lever i.

En trevlig kväll på stan!  Precis vad jag behövde. Hemma hos bästa M i den
vackra vackra lägenheten i det gamla röda trähuset mitt i stan. Levande ljus
och stämning,Wheels and Wings arrangemanget fick pågå i en annan del av
stan utan vår medverkan.
Jag skakade regnet ur paraplyet och gjorde mej hemmastadd och vi la hallon
i drinkarna så det blev nyttigt.Sen pratade vi och pratade,lyssnade på Rufus
Wainrights  underbara musik.
Ute var det inget vidare, tidigt så det var mest matgäster och turister. Bästa M
slog en pling och bjöd in oss till väninnan-mitt-i-stan. Trevligt prat och smask
på vad som fanns kvar av ostbrickan och lite rött.
Hemma halv två på ett strålande humör. Älsklingen troppade in vid sex,hemma
igen från hultsfred och Metallica. Anthrax ställde in, Primal scream och Machine-
head var bra.
Metallica gjorde ingen besviken.
Och imorse tog jag mej till ett fullsmockat bodypump-pass,med endast en svag
huvudvärk som man kunde klara. Cyklade med bästa A bort mot kolonierna
där jag öppnar och vattnar växthus. Plockar en stor presentbukett för vi ska
åka på kalas till älsklingens goda vän. Ska få se hans nyköpta hus för första
gången. Such a good looking guy,fortfarande fågelfri från hjärtats band.

Regnar ute,älsklingen borta  på en session Metallica igen.
Låtsassläktingen tittar oberört när jag dammar glaset. Varför skulle
han bry sig,han är ju bara en dekoration. Ramen var fin.
Äntligen hinner jag lyssna på ett "sommar".
Kristian Look, han duger. Är rolig och går i analys. Pratar om
sitt kontrollbehov bla. Sånt gillar jag.

Det har umgåtts, solats och badats,men sorg och förvirring.
Att inte veta vad man vill i livet,att inte kunna bestämma sig,
bara känna att livet rullar på utan att någon förändring sker.
Arbetsrummet dammar och skrotar igen,fokuseringen saknas.
Läste en artikel om Joyce Carol Oates, hur hon nu sörjer sin
livskamrat som dog för nåt år sen. Nackdelen med att hitta
sin själsfrände måste vara ensamheten som uppstår när han
försvinner.
Att man då är så helt oförberedd på ensamheten och känner
sig halv.
Men vem är inte oförberedd och halv?Ändå.

Hemma efter Havet.
Höga rullande vågor man bara får ge sig hän i.
Grumligt vatten som man bara får lita på.
Solglitter på ytan,måsvingar.
Sen sänka kroppen åter fången av tyngdlagen ner på det
saltstyva strandtäcket,låta solen och vinden torka.
Halvdvala mot kudden,slingor av vått hår som droppar,
samtalen och rösterna runt om,planket som gungar och
knakar av nån fyllig madam som kliver på stadiga barfötter.
Njuter av allt ,samtidigt sommarmelankolisk.

Läste ut den korta lilla boken jag beställt på bibblan om
Stig Claesson, författad av sonen Nils Claesson. En sån
svensk mysfarbror, nu sedd från ett annat perspektiv: en
inte alltid så snäll människa,alkoholist och pillerknaprare.
Slående var emellertid den disciplin och rutin han hade, vilket
möjliggjorde den lyckosamma karriären.Men priset fick väl
fru och barn betala.
Ja livet ja det livet.
Va ska man säga?

Kanske har jag låtit lite eländig ett tag...skyll på mars
kvadrat pluto...Nu går den ilskna planeten i trigon till
venus och merkurius några dar,kan fungera med stimulans
istället för tumult,hoppas jag.
Nu ikväll en mild sommarharmoni och fridfullt sinne faktiskt.
En alldeles bra dag som började med utomhusyoga och
prat med B och bästa A.
Molnen hängde tunga och jag cyklade hem och packade kaffe
och mackor och satte mej i trädgårdsstolen.
Tänkte på det danska ordet have för trädgård om jag inte tar fel.
Det passade så idag. Trädgården som ett lugnt hägn, så
mättad och full av fukt,blomster och växtlighet över alla
bräddar, som något man kan sjunka ner i,mjukt,mulligt och
mäktigt grönt.
Full sommar. Fullständig, fullkomlig sommar...
Satt på en pall och plockade röda vinbär, sen jordgubbarna som
sinar nu och sist hallon.
Värmen blev mer och mer påtaglig, den stickande kliande svettiga
årstiden. Insekter och flygfäns årstid.
Jag spanade på himlen. Vilket skulle få övertaget,åskmolnen
eller solen?
Och jag cyklade hem, packade sallad och blommiga strandtäcket.
Fick sms i nerförsbacken av bästa M ...jaja jag är på väg.
Och långa simturer och goda prat och aldrig vill jag sluta
lyssna på människors historier,aldrig vill jag tröttna på människors
öden.
Så saltvattenssval och tillfreds  , cyklar om dottern med hallon
till lilla A som sitter med dinglande  åttaårsben, trött efter en lång
sommarlovsdag med kompisar och övernattningar.
Tillbaka till kolonin ,till pallen i vinbärsbusken,fylla ännu en
tvålitersbytta,prata med kollogrannarna.
Fågelsången,kvällsljuset milt och gyllene.
Mildheten vinner terräng,breder frid över det taggiga,
jag bar bort getingboet från växthustaket på en spade till skogen.

      Räddar ett bi (eller en geting) upp ur vattentunnan,det första jag gör
på kolonin dit jag tar mej efter morgonyogan utanför Majas strandcafe.
Som en maktfullkomlig liten halvgud råder jag över liv och död och låter
insekten långsamt kravla vätan ur vingarna och inse att livet har återvänt.
Lika tillfredsställande är att schasa ut förvillade fåglar ur växthuset,eller ännu
hellre lyfta ut dom, hålla om de mjuka vingarna,känna det panikslagna
fågelhjärtat och få små pick från näbben mot knogarna innan jag
släpper taget och ger dem friheten tillbaka.
Så skulle jag också vilja bli räddad.
En favoritdröm,när det känns som om livet är en brunn som man av
misstag fallit i.
Läser  Monika Björks underbara "Audreyflickorna".Ett gäng kvinnor som
hållt ihop sen sjuttiotalet och firar sommar på en skärgårdsö. De har
tagit sej fram i livet,jobbat som journalister och författare och boken
är en nyckelroman. Hursomhelst så står om en av kvinnorna som
flyttat till Rom:
" Sen for hon till Rom och blev ögonblickligen förälskad. I staden,sa hon.
Hon kände att hon hade kommit hem. Alla lager från romare och framåt,
renässans och 1700-tal och La dolce vita hade alltid funnits i henne
fast hon inte vetat om det. Hon hade saknat dem; nu hittade hon alla
sina förlorade sånger och blev hel."
En underbar beskrivning och så längtar jag.
Efter att hitta en plats,en hemkomst som liksom alltid väntat på en.
Då är man räddad.

Undrar jag när jag tar i mot pedalerna i uppförsbacken efter svettig
träning. Regnet duschar min varma panna och jag längtar hem efter
att få glufsa i mej mat på ett väldigt icke-damigt vis.
Men det är klart är Mickey Rourke och Courtney Love ens skönhets-
ikoner kanske loppet är kört.
Fast sveriges damer är lätt alkade förstår jag efter att ha lyssnat på
nyheterna på radion i  morse.Fördubbling på kort tid
Akta er flickor,tjejer ,kvinnor och damer, tyvär blir vi mer skadade
av alkohol än killarna!
Ta en vit månad och testa. Vi riskerar ju inte bara leverskada och
beroende utan även andra sjukdomar ökar som bröstcancer-risken
t.ex.
Hursomhelst.
Läser i nya Elle och kikar på kläder och det mesta skulle jag inte
vilja ha på mej om någon så kastade det på mej.
Eller när jag tittar på de där gör-om-mej-programmen och känner
mej träffad när de förfasar sig över nån fyrtio-åring som vill gå i
nåt kort och ungdomligt.
Och då är jag tio år äldre till...
Ändå kommer jag hem från rea med nåt blommigt,kort och vippigt,
småblommigt och volangprytt.
Usch,jag borde klä mej sobert,sportigt, fräscht,jag borde gå till frisören
och klippa en pigg frisyr.
Jag borde kunna vara återhållsam med mat och peta och sovra , bli
feminin och avstå. Inte vilja ha och vara så mycket.
Men jag tror det är roligare att vara en lätt bedagad blondin i leopard-tights
och tyll.

Ännu en episod som understryker min låga toleransnivå mot
att ha tråkigt. Och att frysa.
Okej: inklämd mellan bridgegänget som inte pratade med mej
(utom kommentaren att jag såg sjuk ut,tack så mycket) och
älsklingen och hans vänner som diskuterade resan till Metallica-
konserten , drabbades jag av uttråkning,sköt ifrån mej ölglaset
reste mej och gick lite väl brådstörtat och drama-queenaktigt . Det
är svårt att vara diskret  och tassa iväg när man har höga svår-
manövrerade klackar och bistert/bittert ansiktsuttryck.
Skriande diskrepanser och accumulerad besvikelse.
Hem och dammsög istället för att bli av med den lilla berusnings-
effekten jag uppnått under den mycket korta kvällen.
Fortfarande lite brydd över varför jag blev så arg.
Långt samtal på sängkanten sen .
Är det åskan i luften eller blir jag väldigt påverkad av vad jag läser?
Revolutionary road har isande, nålvassa och cyniska beskrivningar
som efterlämnar en tragisk känsla av sorg. Vill nog inte se filmen.

Och idag,omklädd inför bodypump-träning som jag såg fram emot
som en bra release,blev jag uppringd av dotter i desperat barnpass-
ningsbehov. Så se till att ställa om mitt i hjärtat oflexibla väsen och
cykla bort. Men kanske var det umgänget med lilla A som på sätt
och vis var det bästa i detta läget. Att mjuka upp det tillstängda
hjärtchakrat.
Hon är ju en liten åtta-årig tvilling och vi babblar hela tiden. Tidigt
märktes att hon uppskattar humor och vi har skaffat oss ett riktigt
mysigt sätt att umgås på nu som jag hoppas vi kan föra framåt in
i framtiden.
Så väl mina senaste tarot har spelats upp. Nio och tio svärd, tio
stavar, eremiten och prästinnan,men även vagnen dyker upp nu
ett par gånger efter varann. Sista upplägget nio svärd igen i centrum,
så sant men nu i en något bättre omgivning.  Den värsta frustrationen
seglar bort hoppas jag.
Det svåra är när man inte vet hur man egentligen vill ha det.

Hemma efter ett "bodybalance"-pass här nu på morgonen.
Tittar in till "the sleeping beauty" men han ligger hoprullad på
mjukskrynkliga lakan så gott så jag smyger ut igen och sätter
på kaffe och knäpper på datorn.
När jag cyklade genom stan nu på morgonen var stämningen
dämpad av det mulna regntunga vädret. Det bag-in-box-pimplande
och grillande svenska folket låg i tillfällig dvala. Barnens tält i träd-
gårdarna säckade men skatorna och kråkorna samlades i vatten-
pölarna och snackade lite.
Igår vilade jag från kollo,var lite på stan efter all träning men gjorde
inte mycket nytta. Mer än lugnade en liten pojk som stod gråtig i
vimlet i begynnande panik för mamman var som uppslukad inne
på H.M.
Lyssnade på en lite större pojk (älsklingen) när han berättade om sina
vedermödor på jobbet där allt havererade samtidigt i hopplöshetens
tecken. Slätade ut den bekymrade pannan och stack in små  empatiska
läten i lyssnandet.
Ack ja
Annars upplever jag ofta sommaren som en sån tom årstid,för all
aktivitet får mej att tappa mitt inre fokus.
Gjorde iallafall en liten inre resa, en nedstigning för att få kontakt
och påfyllning.
Jag är faktiskt ingen visuell människa och mina små inre-resor är
inte kristallklara...men alltid får man något med sig som känns som
en insikt i bildform.
Denhär gången fick jag överräckt ett spiralvridet enhörningshorn som
jag kan sticka upp i luften för att fånga in det önskvärda.
Jaja skratta ni som vill, jag är glad i hjärtat av mitt enhörningshorn
och när jag följer mina  "inre-resor" bakåt i tiden märker jag att de
har en inverkan,en påverkan med sitt symboliska innehåll som jag
kan dra nytta av. Redskap i bildform.

Igår var det en riktig hälsa-på-dag. På förmiddan hämtade bästa A upp mej på kolonin
och vi åkte och hälsade på Rosie-i-skogen. Hon hade fått bra pli på den galna valpen
Moses som hade utvecklats till en mogen och kramgo tonåring och vi fikade i den
stora lite vildvuxna trädgården med Moses mjuka pälskrull under våra bara fötter.
Det lilla huset ligger i ett pastoralt landskap med mjuka kullar och blandskog.
Skönt var att sitta och låta blicken vila i  de susande lövverken.
Bästa A släppte av mej på kolonin igen och jag plockade jordgubbarna
i den tilltagande värmen och funderade på om jag skulle företa ännu en
liten resa i min närmiljö...
Sms:ade till Berit och Lars, stack hem med mina gubbar och fixade lite snabb
lunch (stekt squash med ädelost,sallad med fårost). Packade vattenflaska,
bikini, handduk och en kasse med sallad och dill till vännerna och så
cyklade jag iväg.
En underbar väg. Gamla E:6 an som är lugnare nuförtiden och långa
bitar med cykelbana. Ginstleden.
Greps av sädesfältens skönhet och ljudet av vinden som drar genom en rågåker.
Det sisar...Lärkornas vänliga drillande. Vinden var kraftig och mot men det blev
så skönt när jag insåg att jag kunde ta det hur lugnt som helst. Då blev det
bara ren njutning att cykla de två,2 milen.
Framme fick jag kaffe direkt och sen lunch i skuggan av parasollet.
Broder Sven hjälper till att bygga garage och Berit bankade in femtums-
spik med schwung.
Vi diskuterade att vi bägge har mars i stenbocken vilket hjälper oss
att arbeta länge och envist, lite långsamt i starten kanske men sen som
en stadig maskin som inte ger sig i första taget.
Iallafall cyklade bästa B och jag den lilla vägen ner till havet för ett dopp.
Jag ville vara våt om håret innan jag cyklade hem igen. Där är långgrunt
och sand, inte min favoritbad-landskap men jag har aldrig nånsin varit
med om att man ångrat ett bad!
Inte nu heller. Lite vindtork och kläder på, lite prat och så cyklade jag hem.
Nu med mindre motvind och eftermiddagsljuset som glittrade på havs-
randen som följde min väg.
Gulmåran doftade. Vägkanterna fulla av baldersbrå,rallarros,blåklockor.
Rölleka,Johannesört och älggräs.
Fast jag alltid och konstant längtar efter ett hus upplever jag när jag cyklar
en frihet och obundenhet som är makalös och underbar.Allting är ju mitt!
All världens skönhet är min utan ägandets pålagor.
Stannar och fotar,möter andra cylister som ler i samförstånd,dricker vatten.
Och när jag närmar mej stan och möter en liten pojk som kavar fram på rull-
skridskor är jag nära salighet. Han är ljusröd av ansträngning och klipper
med vita ögonfransar ler och säger hej och mitt hjärta svämmar över av
kärlek när jag cyklar vidare.

Läste jag under kaffestunden på kolonin idag och tog till mej.
"Försov"  mej idag till halv åtta för jag satt och fejsbookade igårkväll,
men det var ju lite mulet och svalare så det var ingen panik.
Fick vattna hela förmiddan  för här ska det tydligen inte regna trots
vädergubbarnas löften!
Äntligen lite svalare och lite molnigt så man kan jobba på lite.
Nu är det inget finpul inte utan riv,röj och klipp, Hallonen mognar,
vinbären tynger grenarna mot jorden,ska nog plockas i veckan.
Krusbärsbusken tycks ge rekordskörd,den som var en liten avläggare
till krusbärsplanta  för inte alltför länge sen.
Två par trädgårdsmänniskor tar sig en tur genom området och beundrar
mina rosor. Vi pratas vid en stund.
Ska verkligen flytta fram åtminstone två av mina vackra aprikosfärgade
rosor till staketet så fler än jag kan få se dem.
Och den vackra helvita "Karen  Blixen"-rosen ska få mera plats och
några vita och grå perenner omkring sig.
Jag är så vekhjärtad och dum så jag låter växter som självsår sig
komma upp var de vill och konsekvensen blir färger som skär sig,
gigantiska bestånd av vallmo och ringblommor som kväver sin klenare
omgivning och en allmän villervalla.
Hemma för att äta (rödbetor,fänkål,morötter,sallad,rödlök) och egen-
domligt nog ringer alla plötsligt.
Bästa M hemma från Kroatien, Berit fått semester , Johnny hemma från
Kreta och segeltur, Bästa A hemma från semester och lite kringåkande
i Sverige.
Mikael ringer från kolonin där han kliver omkring och jag säger att han
ska plocka sallad.
Annars har jag lite separationsångest efter försommarens läsprojekt,
känner mej sviken och lämnad av Lars! Hur kan han bara lämna en
sådär,hängande i luften!?

Ja herrejösses va de hitter på...
Hela mitt korkade namn kom med, alla mellannamn, och jag får inte
bort det. HJÄLP!
Är så lydig. Skriv ditt fullständiga namn, ja.
Nu letar jag efter folk men får hjärnsläpp,dethär kommer att sluka tid!
Men det är nåt nytt iallafall i min inrutade tillvaro. Och så genialiskt.
Människor man aldrig skulle ta kontakt med i vanliga fall även om dom är
bekanta. Hit är tröskeln till kontakt nästan obefintlig.
Bodypumpat, tagit ett dopp i havet direkt efter, så jävla skönt.
Molnen som kommer och svalkan skänker en ljuvlig befrielse.
Plockat jordgubbar,flera liter varje dag nu.
Tord hjälpt mej tålmodigt med facebookandet, sett avsnittet av
ettans vampyrserie "being human". Gäsp. Lite som "underworld-
filmerna" . Spelar in den svenska "Hälsningar från skogen" som
jag ser fram emot att se.
Nu kom jag på en person till. Bye bye...

Försökte somna med öronproppar och korsdrag med festande grillande
grannar utomhus på ängen och med sina öppna balkongdörrar,
runtomkring, pågående musik och sorl.
Ökar naturligtvis min pågående känsla av alienation, men efter en
lång dag på Subbe med många simturer i de långsamma vågorna
hade jag nått en punkt av total urlakning som jag inte förmådde
lyfta mej ur. Hade varit uppe sex,på kolonin sju. Slagsmål med den
bångstyriga vattenslangen och sen sressad ner till "bodybalance".
Jag var slut.
Läste ut Lars Nore'ns dagbok och det var verkligen som ett avsked.
En relation som klipps av helt brutalt efter tre veckors intensivt umgänge!
Hemkommen efter alla härliga bad läser jag i tidningen om hur alla
småbåtar släpper allt sitt bajs i havet och blir lite illamående.
Visst vet man ju också att havet är fullt av kemikalier och gifter men
på nåt sätt blev detta så tydligt hur man smutsar ner, hur hänsynslöst
vi lever. Bortskämda barn som tar oss alla rättigheter vi kan komma på.
Drömmer om en renare värld...ett rent hav. En längtan som känns i hela
kroppen och själen .
Kanske även drömmen om ett helt hjärta. Ett kärleksfullt hjärta.
Det individuella livets mål. Just nu står jag långt ifrån det.

Jo men en kris varje årstid hör väl till. När man frågar sej vad sjutton
man håller på med.
Jag ska inte klaga (men jag gör det) : värme tar knäcken på mej!
Det gör kyla också,för lite sömn, att inte få mat regelbundet, starka
obehagliga ljud och lukter,fula sterila miljöer....
Ja man är ingen svårknäckt människa precis, blir nog inte headhuntad
till Robinson.
Utomhusyoga tackochlov. Fick rättat till mina knasiga lemmar, varmt
allaredan men havsvinden blåste över samlingen och svalkade lite.
Låtit växthusen stå öppna två nätter i rad, en stressfaktor mindre
men efter yogan fick jag cykla dit och vattna i dom och alla krukor.
Krasse breder ut sig, lobeliorna har tagit sej efter alla mus-attacker.
Skördade den andra tomaten för i år och en första liten mini-squash.
Rödbetorna har vuxit till skördeklara på ett par dar nu.
Plockade johannesört på en äng en bra bit från vägen. Gräs som
skimrar i rött och torra enebuskar.
Plockade kamomill och ringblomskronblad till te. Passa på en dag
jag inte vattnar.
Snälla kan det inte komma lite regn...
Badar i havet sen och äter mina smörgåsar.
Saknar bästa M som snart varit i Kroatien i tre veckor.
Nu ska jag lämna en leverans odlat till dottern i huset och sen till
varma kolonin för att plocka jordgubbar.
Älsklingen ledig i helgen iallafall.
Fötterna kokar i värmen.Känns som jag skulle kunna somna i
nerförsbackarna när jag vilar på tramporna.

Vart tog det vägen?
Får väl minnas vad jag skrev och skriva om.
Vi drack kaffe i Miriams svala lägenhet, Anna kom ner. Kollade
på ett programförslag Mirre ska skicka till teve, kollade hennes
face-book och spelade Tekken.
Plötsligt var klockan mycket och vi skulle ut i hettan igen. Hon bor
nära Botaniska, Änggården tror jag området heter. Skitfint. Hon har
tur. Det är så skönt när barnen har det gott.
Vi marcherade de skugglösa gatorna fram och fick planka med
spårvagnen sista biten (tackochlov) bara för att komma fram itid
och få informationen att tåget var försenat.
Upptäckte att jag fått värmeutslag på benen.
Hann iallafall hem till in treatment, pussade på älsklingen och
gav honom jordgubbar.
Satt med fötterna i fotbad stilla som en padda till "miss Marple".
 
Idag simmat långt ut bort ifrån alla kvinnors sorl. Dyker ner till
det svala djupa, gungar på vågorna med ansiktet ut mot
horisonten. Tillbaka till havet. Är i havet som jag alltid varit
sen jag var barn,vill inte börja bada som en tant.
Drömt drömmar om ett liv för länge sen då man i princip
levde i havet,tror att det funnits en sån tid då vi levde verkligt
strandliv, i tidens början.
Inte för inte kallade Lasse mej för "den oändliga sälen".
Det gillar jag.

Hade jag inte vattnat skulle väl allt bränt ihop nu. Värmen bara steker på.
Upp klockan sex efter sex timmars sömn för att vattna och plocka jordgubbar.
Samma procedur.
Ömma fötter som jag trär in i sockar och tygskor som blir blötare och blötare
medans jag vattnar och drar runt den tunga jordiga slangen. Det klafsar svalt
och skönt tillslut men hellre det än att torka ut i sandaler.
Sliter mellan kvart över sju till elva på förmiddan, då jag hungrigt slänger mej
upp på cykeln med dagens skörd. Redo för havet.

Gårdagen gick bra som synes. T.om en idiot som jag begrep biljettmaskinen
och Mirre mötte på centralen. Vi gick i lite affärer och jag njöt av storstadsvimmel.
Kungsgatans indiska som jag längtat efter att gå till. Aktion av gatumusikanter
utanför i protest mot det nya förbudet. Föstes bort av leende poliser. Allt i
godan ro och kompromissvilja.
Godaste thai-maten på andra långgatan, vi satt i svalkan och vinden från den
öppna ytterdörren och käkade tofu i rödcurry,såg slipsmännen korsa gatan
med sina välklippta nackar,kavajbefriade iallafall med sina pastellfärgade
skjortor och blanka skor.
Sen promenerade vi. Det var som sagt en bit och hettan förfärlig och skuggan
var svår att finna. Hon bodde nära botaniska,området Ängagård var det nog.
Vilken tur hon haft.
Bo med vänner ,systrarna Anna och Elin, i det rosa huset. Mycket fest blir
det visst emellanåt

Komma iväg och hälsa på Mirre. Ta ut en biljett i automaten, hjälp!
Har aldrig gjort det förut. Det borde väl gå bra. Är extremt rädd för
nya situationer där minsta tankeförmåga krävs. I stress blir min
hjärna lätt blockerad. Lätt handikappande och något som jag låtit
begränsa mitt liv.
Varit och öppnat och vattnat växthusen,redan svettigt innan åtta
på morgonen. Har min luftigaste sommarklänning och  en vatten-
flaska i frysen som jag måste komma ihåg att få med.
Packat ryggsäcken med nåra liter jordgubbar, sallad,fänkål,dill
och gräslök till henne så hon också får del av min jords rika gåvor.
Annars fortsätter en del av besvikelserna på mänskorna.
Men mars kvadrat solen var exakt igår och jag fick en lur i örat
och en ursäkt som mer lät som en förolämpning.
Måste lära mej att inte vänta mej något, men det är tråkigt när
man är mer betraktad som en funktion än en människa.
Värmen lär fortsätta, den utlovade åskan håller sig i inlandet,
fötterna ömma.
Såg mitt lånekvitto. Skulle lämna Nore'ns dagbok den sjunde.
Hinner jag?
Måste alltid ha med en bok på resa för jag står inte ut om det blir
någon väntan. Lars var för tung att släpa med så jag fick ta en
gammal Chopra i pocket. Kanske precis vad jag behöver just nu.
Något med hjärta och kärlek.