ullaunna

Undrade just vad Tornet gjorde i mitt senaste tarotupplägg.
Det blev jag varse när jag tog mej en snabb tur till kolonin.
Tänkte att jag mest skulle kolla till och plocka en burk krusbär.
Men när jag kom dit  fanns där förödelse att ta itu med.
Ett växthusfönster hade blåst ut men det var bara att trycka dit
igen.
Förr om åren när det blåst orkanvindar har fönstrena blåst all
världens väg, letat efter dem över hela området.
Min koloni ligger tydligen i en vindgata och nu låg min fina fina
majs ner. Så gott som allihop.
Jag svor högt där jag gick i kastvindarna och i mitt läckande
regnställ och försökte staga upp plantorna med tegelstenar och
plank, hönsgödselpåsar och annat löst. Skyfflade upp blöt tung
jord och försökte ställa majsen upp, men det var nästan omöjligt
i vinden.
Tyckte just att vädret varit så bra i år. Här blåser ju annars jämt
men nu har det varit ganska så lugnt och skönt väder så majs
och bondbönor har ju ränt i vädret. Inte utvecklat så starkt rot-
system kanske.
Sådant kan man ju också filosofera kring.
Att ha det för bra är inte alltid gynnsamt, då kanske man bryts
mot marken när stormen kommer....

Här blev det ösregn och blåsande vind, följaktligen ingen
strandyoga nej. Fick bli ett rejält en-och en halvtimmespass på mitt
ordinarie träningsställe och det var fröjd och gamman!
Att i min ålder - femtiotvå - känna mej såpass stark och vältränad
att jag nog kan påstå att såhär stark har jag aldrig varit förr.
Aldrig haft såhär bra kondition, aldrig mått så här bra överhuvudtaget.
Visst är det rätt fantastiskt?

Det som är intressant är också hur träningen griper in och påverkar
andra områden, hur det påverkar självkänsla, självkännedom och
själslig tillväxt.
Förut har jag skrivit att jag växer långsamt, att det tar lång tid att
förstå mej själv och jag kan nog tycka att vägen har varit lite bak-
längeskrokig på sätt och vis.
Vill inte ångra och se att jag valt fel eller tänkt fel - allt är ju en process!
Men jag tänker att jag någonstans vände en rörelse inåt och fick den att
stanna och stagnera.
För ett tag sen när vi satt och pratade, några andra kvinnor och jag kom
jag på att en av mina ursprungs-tillstånd var IVER.
Nånstans på vägen vände jag på känslan av iver, stannade upp och blev
rädd och eftertänksam, tvekande och själviakttagande.
Egentligen är det en vanlig process, som kanske alla barn, som ju är
ivriga av naturen upplever. Men hos en del av oss blir just tvekandet ett
starkt inslag i personligheten.
Man blir självkritisk och självbespeglande och skapar fällor åt sig själv
och varje gång man trillar  ner bekräftar man sin negativitet.

Tänker mer och mer i termer av Energi. Ja typiskt new age-tugg, jag
vet, men det är ett såå funktionellt sätt att se på människan och tillvaron.
Och min energi fungerar bättre NU och ingenting i det förflutna kan ångras
för allt har lett till det goda IDAG.
Det kan kanske låta cyniskt för den som inte upplever det goda i nuet.
Nuet kanske är en pest som man inte alls vill befinna sig i, och det är
ju då den verkligt svåra testen kommer:
Att acceptera nuet...hur det än är.
Och just nu upplever jag privilegiet att tycka om mitt NU.
Och Per Moberg har sommarprogrammet idag och han spelar min gamla
älskling Alice Cooper " Billion dollar babies".

Uppe som ett skott klockan sju. Mixade vinbär-hallon-banan
och gjorde kaffe på termos och mackor. Yogamattan på pakethållaren
och så rullade jag ner mot havet som låg slätt och mjukt mellan
sandkullarna i Apelviken.
Ännu en solig sommardag.
Fullsatt yoga som i början förpestades av en bil som höll på att lasta
nåt slags byggelement alldeles bredvid men som sen blev desto skönare
när det bara var vind, hav, måsar och de stillsamma ljuden från det
intilliggande caféet.
Direkt iväg utan dröjsmål för planen var att vattna kolonin innan det
blev för varmt och samtidigt äta frukost däruppe.
Sprang omkring och röjde och skördade, flyttade vattenspridaren hit
och dit. Band upp bondbönorna ännu en gång, vattnade växthusen
med den ena kannan efter den andra. Vattnade igenom alla krukor
och kärl. Planterade den fådda melonplantan i en stor kruka som jag
ställde i direkt solljus. Får se om det blir nåt...
Allt är så helt igenväxt nu , överallt krondill och ringblommor.
Tog ner de gigantiska blommorna som självsått sig utanför växthus-
väggen. De stjäl alltför mycket ljus och näring tänker jag.

Som vanligt har jag varit alltför tillåtande. Kommer det en liten
blomma bland grönsakerna låter jag den få växa - och så plötsligt
finns stora snår av alldeles för krävande individer , liksom gökungar
knuffar de ut det som ursprungligen skulle finnas där.
Det får mej verkligen att drömma om att börja från början.
I en ny trädgård, med mera struktur, mera ordning.
Inne i den stökiga stugan som man bara har för att kasta in saker
i förbifarten. Överhuvudtaget är hela kolonin i förbifarten, för man
är alltid på väg därifrån.
JAG VILL STANNA UPP!
Cyklade hem vid halv tolv då värmen börjar bli besvärande och
göra lunchsallad med egna grönsaker och lite burktonfisk. De första
underbart goda bondbönorna med smör på halkar också ner.
Så blev det damernas plankdäck igen som idag var fullt och trångt.
Många bad i vattnet som blivit svalt igen och Cilla kom och höll
sällskap hela långa eftermiddan.
Alla växter härhemma nu vattnade, paprikorna på balkongen är fina,
pelargoniorna blommar för fullt.
Den mörkblå petunian är jag lite besviken på. Stor, fladdrig och liksom
fuktig. Doftar villaträdgård, som dottern sa. Jag vill inte ha för flaxiga
ostabila växter.
Ska iväg till kolonin nu strax, klippa gräs och plocka bär. Lämna hallon
till dotter och dotterdotter.
Alla dessa sommardagar....
Som försvinner så snabbt.

Den social perioden fortsätter och man kan tycka att året på
sätt och vis har lite obalans med den korta intensiva sommaren då
allt ska hända och alla ska träffas.
Igår blev det iallafall kärleksparken. Första gången i år och Hanna and
the Hooters spelade. Ett band som kanske spelar hellre än bra, men vad
gör det, jag är ingen musiker och de har blivit mycket bättre än sist.
Gillar deras låtval  man blir ju på gott humör av gamla goa rocklåtar
som" Mustang Sally" och" The passanger", Billy Idols " White wedding"
är ju också en höjdare.
Kärleksparken är ett absolut opretansiöst ställe där alla åldrar kan
få finnas. Man ser folk som varit osynliga under hela året, gamla
övervintrare, gamla överlevare, gamla kärlekar dyker upp, gamla
bekanta. Så där känns gott att få vara.
Efteråt stack vi hem till mej för att värma oss, men vi kom sen inte
längre. Tord, Cilla, Magnus Gohde och jag.
Eftersom vi har många parareller har vi en del att dryfta, de letar
efter ett gemensamt boende precis som vi.
Och jag fortsätter att vara med människor som är yngre. Visserligen
kom Bästa Anna , jämngammal med mej ner en stund men hon gick
ju tidigt.
Nästa veckas fest lär också innebära att jag är äldst på platsen och
det är väl nåt jag bara får bestämma mej för att gilla.
Tacksam för att hitta folk som åtminstone är kring fyrtio...
Men men...får väl inbilla mej att det håller mej ung nånstans.
Och en tjej kom fram och berättade att hon läser min blogg och det
gör mej så lycklig.
Visserligen tänker jag att jag skriver för att hålla igång formulerings-
förmågan och för att jag hela mitt liv hållt på att skriva dagbok-
men nånstans känns det häftigt och pirrigt att orden finns därute...

Lång vilsam morron, med omskötsel av fossingarna som
blev filade, smorda och försedda med nytt nagellack. Smörjer
in mej och njuter av att vara brun, ligger och läser och äter
frukost i sängen med regnets milda knattrande på rutan.
Läste klart en amerikansk vildsint roman om hittebarn,
tjuvar och banditer, likplundring och flykter över tak i rasande
tempo, dvärgar och harmynta flickor, lejda mördare som vaknat
från de döda - ja helt enkelt en rejäl skröna.
" Den goda tjuven" av en Hannah Tinti. Hon har tidigare gett ut
en roman, " Djurverkeriet", men jag uppfattar henne som ganska ung.
Hon dedikerar romanen till sina systrar Hester och Honorah, och
tackar sina föräldrar och sin hund som tagit ut henne på uppfriskande
promenader.
Genast ser man en slags Bronte- familj, fast lite lyckligare kanske.
Eller Woody Allens " Hannah och hennes systrar".
Den rescenseras som " vacker, oförglömlig och helt lysande. Tinti är
en äventyrerska som blottlägger sina romanfigurers hjärtan med en
precision och oräddhet som ruskar tag i dej."
Rekommenderas till alla som gillar en rejäl saga med äventyr och
action.
Regnet har upphört, dagen får väl ta fart då.
Men jag har uppskattat denhär morgonen då allt fick stanna upp.

Lämnade vännen Johnny hemma i lägenheten för att äta
frukost i lugn och ro och cyklade till kolonin. Plockade röda vinbär, de
sista små jordgubbarna och hallonen som mognar nu dag för dag.
Smakade på ett krusbär och...jodå, snart blir det såna också.
Vattnade en del med spridaren på vissa delar av kolonin
där det är torrt och tog en gurka och ett par tomater ur växthuset
efter att ha vattnat igenom där också.
Klippte ungefär hälften av mina gräsytor där det inte var för vått.
Ringde efter Johnny och försökte guida honom till kollo men det
visade sig inte va så lätt, hämtade honom till slut uppe vid sjuk-
huset och cyklade före och pekade ut vägen.
Så fick han se min trädgård och fick med sej lite sallad och dill
på sin färd vidare ner till Skånelandet där hans Mimmi väntar på
honom.

Helt lätt är det inte att ha övernattningsgäster, men det hör
ju till sommaren. Är ju van vid min ostördhet och ensamhet...
Tvättstugan igårkväll, efter det cyklade jag hem till Anna och drack
isande kall sangria på altanen.  Meningen var att möta upp Johnny
och Mia- fotograf på stan men det drog ut på tiden så jag cyklade
hem till "in treatment" och min renbäddade säng.
Man blir trött av morgonyoga, koloniliv, strandliv med många salta
simturer och matlagning.
Nu är jag hemma efter ett par bad och kaffe på damernas. Vattnet
är en dröm, inga maneter, klart och helt underbart.
Tog mej till stan också för ärenden och sen tillbaka för molnen som
drog in löstes upp.
Men nu är de tillbaka och det passade bra. I kylen står bär som väntar
på att tas om hand och jag kokar några rödbetor och ska steka squash.
Återerövrar mina rum och allt är som det ska.

Så var det måndag igen efter en supersocial och kul
helg. Trots mitt tidigare inlägg om alkohol blev det öl och skoj
och utekväll.
Och det passade ändå bra, Tord tog sej lite sovmorgon innan
han åkte till jobbet och klippte gräs och plockade bollar. Själv
cyklade jag iväg och var lite här och där och hälsade på folk.
Vattnade växthusen och stack sen ner och tog ett härligt bad
i havet som rullade fram den ena härliga vågen efter den andra.
Den huvudvärk jag hade försvann i stora havet.
Käkade lite medhavd mat på mitt strandtäcke och bästa Cilla
kom fram och vi pratade och pratade.
I kvällningen cyklade Torden och jag hem till Svenssons med en
hemmafixad tårta för att fira Vickans och Mattias semester. Bleka
dök de upp efter att ha vistats i vindsförråd och garderober några
dagar.
Ska flytta ihop och har hittat en finfin lägenhet som nog ska passa.
Stora steg i livet.
Det är kul när det finns flera i vänskapskretsen som står i samma
situation.
Jo på lördan satt vi ju på Malins balkong och drack ett par kalla
innan vi cyklade genom Wheels- and wings landet bort till en MC-klubb-
lokal där " Bohunks" spelade.
Det var himla kul musik, varierad kameleontmusik där man kunde hitta
influenser både här och där.
Dansade oss svettiga och det va härligt för det var ett tag sen sist.
Träffade gamla och nya bekanta och var hemma rimlig tid klockan ett.
En helt igenom trevlig och tillfredsställande helg.
Och idag var det step och core.
Hälsade på hos Anna på hemvägen och fick mej lite kaffe och prat.
Ikväll slulle kompisen bästa Johnny dyka upp för övernattning på väg
neråt.
Mer socialt...
Nu måste jag plocka vinbär.

Vilsamt välbehag spred sig inuti mej när jag hörde långsamt
åskmuller och regn på rutan. Alltså ingen Yoga på strandängen men
så skönt  att inte behöva rusa hemifrån.
Satte på P 3 faktiskt och hörde go musik och begåvade pladdriga
tjgoettåringar som var sommarvikarier för ordinarie programledare.
Musiken har varit borta sålänge, musiken behöver man ofta för att för-
stärka och bekräfta känslor och denna period i livet har jag varit mer
intresserad av prat- kommunikation- fakta.
Musiken är kommunikation men på en annan nivå, men nu tar jag
emot den som en  vän man inte visste att man saknade förrän man möts.

Noppat och rensat bär vid mitt köksbord. Gjort en paj med jordgubbar
och blåbär, en tårtbotten och en drink till mej själv med mixade vinbär,
hallon och blåbär. Det lär bli mycket antioxidanter vill jag tro.

Sovit gott inatt med proppar i öronen. Stadens motorbuller och grannarnas
sena vanor har gått fria från min ilska. Korsdraget har ibland inneburit
cigarettrök men jag har låtit lukten komma och gå utan att reta upp mej.
Betyder inte att jag accepterar men vill slippa bli arg.
Det är för varmt för ilska nu.
Koloniade till tio igårkväll, plockade gubbar och klippte gräs, hann klippa
ner några överblommade saker. Kom hem med rosor, bla en alldeles
vit Karen Blixen som fick hamna i en smal svart vas för sig.

Nu kommer ännu en skur . Kanske går vi hem till bästa Malin ikväll,
kanske tar vi oss till en spelning, men det kan inte bli sent eller
berusat för Torden ska upp tidigt och jobba - och ja, jag pallar inte
en bakisdag.
Inga förlorade dagar.

Visst är det underbara dagar. Morgonyoga, sen ner till havet.
Simma och dyka bland tångruskor och sjögräs, få sommarvitt hår
som luktar saltvatten och få en djup solbränna på hela kroppen.
Men lätt urlakad sitter jag här hemma i korsdraget och väntar på att
det ska svalna av så jag kan cykla och plocka bär och klippa gräset.
Vilket är det enda jag hinner innan myggen blir envisa.

Och så är det den vanliga bearbetningen i mitt inre när jag ibland
känner att alla är på väg nånstans. Alla ska grilla, gå på nån konsert
eller evenemang.
Alla ska dricka alkohol...
Ett jävla drickande i Sverige så här års.
Själv har jag blivit mogen och redig, men mest är det för att jag inte
kan låta alkohol stjäla av mej:
Tid, Pengar, Hälsa.
Och jag som inte har nåt jobb, har alltså ingen fritid och inga pengar.
Allt jag tar mej för får sovras, tänkas på, övervägas...och ofta avstås
ifrån.
Staden jag bor i är en sån sommarstad. Varenda dag så här års händer
det saker, men jag deltar sällan.
Denna helgen drar Wheels and wings igång och överallt kommer bilar
stå och puttra ut avgaser och det är så trevligt så, och så folkligt.
Älsklingen jobbar i helgen, klipper gräs på golfbanan tidigt tidigt tidigt.
Själv känner jag tackochlov inte rastlösheten som annars ansätter mej
när jag tror att  allt händer nånannanstans.

Jag VILL lära mej förnöjsamhet.

Läser den härliga biografin av Patti Smith " Just kids". Hon och Robert
Maplethorpe i New York i slutet av sextiotalet. De tar in på det berömda
Chelsea hotel. Herregud! DÄR skulle man ju vara förstås.
..." Däremellan kollar jag in vad som händer. Studerar folk som kommer
och går i lobbyn där det hänger dålig konst på väggarna. Stora på-
trängande saker som man prackat på Stanley Bard istället för hyra.
Hotellet är en desperat fristad för en massa begåvade kringdrivande
ungar från alla samhälsklasser. Gitarrister och påtända skönheter i vik-
torianska klänningar. Nerknarkade poeter, dramatiker, barskrapade film-
makare och franska skådespelare. Alla som passerar här är någon,
även om de är helt okända ute i stora världen."

Kanske tack vare en del yoga denna sommar lyckas jag behålla mitt
fokus...än så länge...än så länge.

Alla fönstren öppna och vinden drar i långsamma vågor genom
trädens lövmassor härutanför - det brusar som havet.
Lite ångest igår för att jag inte var alls på kolonin. Tänkte att just idag
kanske en koltrast fastnar i jordgubbsnätet och jag är inte där för att
kunna ta loss den och den försmäktar i värmen ,panikintrasslad och
långsamt strypt...
Tänkte på krukan med olika blommor som står mot den soliga stug-
väggen som behöver så mycket vatten. Tänkte att om jag missat att
binda upp någon tomatplanta så säckar den ihop och faller nu.
Annars kan de vara utan vatten en dag, det går ju.
Att alltid passa...
Hade en underbar dag igår, kundaliniyogan på strandängen, en lång
härlig dag på damernas grå mjukslitna trädäck med många långa
prat, många långa bad , låta vattendropparna torka på
den nu bruna huden. T.om tog jag en liten slummer, vaggad av
kvinnoröster.
Läser Joyce Carol Oates  " Svart flicka, vit flicka". En av de få
böcker av henne som jag inte läst. Hon är ju nästan övermänskligt
produktiv. Har inte alls känts mej lockad av just denna boken, tänkt
att den mest handlar om rasmotsättningar.
Och så sugs jag direkt in med bokens första mening. Det är gott
hantverk det!
Den är naturligtvis så mycket mer komplex och har en mångfald av
karaktärer som ger mej insikter i amerikansk historia. En djupinträngande
psykologisk spänningsintrig - som alltid.
Hon gör mej aldrig besviken.
Hursomhelst drog jag mej lätt motvilligt upp från den sköna vilsamma
tillvaron på damernas nakenbad,cyklade hem och åt en lätt måltid
och stack ner och tränade bodypump en timme.
På trots mot värmen och det gick bra även om svetten flödade.
Goda dagar.
Allt är på plats och min enda riktiga plikt nu är kolonin. Dit ska jag nu
strax och tackochlov är det mulet så jag måste inte stressa.
Håret är fullt av salt och fötterna heta som vanligt , ett regn är att
vänta och be för och det är en alldeles vanlig torsdag i juli.

I morse åkte jag med bästa Anna långt ut i läjet mot
vackra karga strandängar där en kvinna höll i kundaliniyoga alldeles
gratis. Och här kommer gratisglidaren såklart!
Yogan innehöll inga yogaställningar alls direkt, ingen stående hund
utan fokuserade på övningar som kombinerade enkla rörelser som
sades stimulera körtlar och organ, kombinerat med andning.
En del var riktigt ansträngande, men som helhet var det underbart
att sitta med sträckt rygg på marken, andas med vågornas långsamma
rullningar, känna gulmårans söta doft i vinden.
Intressant med andning...att våga andas så det hörs. Det är också
att våga ta plats.
Lång tid har det tagit mej att våga men mer och mer vågar jag ta
min plats i rummet. Inte så mycket fokusera på en hopsnärjd själv-
iakttagelse som så ofta satt krokben för mej.

Igår kom regn och åska på morgonen så bevattningen kunde
vila. Höll på hemma en massa för det vart mulet. Satte deg till
mitt goda bröd på gröt, aprikoser, nötter och frön. Sköljde  jord-
gubbar och sållade de finaste till frysen och tog resten till en gryta
saft, där de fick koka ihop med de sista vinbären ur frysen ihop
med fjolårets björnbär. Skulle ge det hela ett snabbt uppkok och for
till kolonin och pysslade ett tag.
Kom hem till en bränd gryta och saft på hela spisen och ner på
golvet. Hade ju inte stängt av som det var meningen.
Eländes, jävla elände.
Men medans jag torkade och höll på ,gick P 1 med ett program
om flyktingar som försökt ta sej från Afrika till Europa för ett
nytt säkrare liv, så med den bakgrunden blev ju ett misslyckat
saftkok en mycket bagatellartad petitess.
Och till kvällen plockade jag nya bär och lyckades bättre så
då försvann min sorg över alla brända bär och allt det ogjorda
arbetet.
Och till kvällen var det teve med nybakat bröd, hela kvällens
program: Ugly Betty, morden i midsommer och in treatment.
Mitt lilla lilla enkla liv

Vaknar till åskregn och muller och vänder mej i sängen
på mjuka lakan och andas ut.
- vila....
Ingen morgonyoga som annars var tänkt, ingen störtfärd på grusvägen
ner till kolonin för att öppna växthus.
- viiiila....
Mina fötter är som heta ömma klumpar och när jag sitter här och
skriver trycker jag de växelvis ner mot den svala golvmattan.
" Brinnande-fötter-syndromet" som min vän bästa Anna och jag är
drabbade av.
I helgen var det ett jordgubbstårtekalas på kolonin för gamla vänner
och nya vänner. Vi satt till tiotiden då myggen börjar bli enträgna.
Skulle eventuellt cyklat ut för att lyssna på band på Getterön där
Nisse-vännen spelar med, men det kändes alldeles lagom att komma
hem istället och packa upp den smutsiga disken från kollo och fixa
iordning och lägga sej istället.
Igår, måndag var jag uppe tidigt, vid sex, och vattnade kolonin och
direkt därifrån till träning.
Molnen sprack upp så det blev uppåtcykling i rekordfart och packa
"strand" och på med nåt svalt som inte smiter åt - för nu är den
tropiska värmen här!
På damernas blev det tjockt med folk och prat med flera vänner
och bekanta.
Man fick stå upp och sola så det fläktade på en och baden blev många.
Några små rödingar dök upp och damerna hjälps åt att hålla
utkik från bryggan och hålla koll på dom så vi inte bränner oss.
Själv simmar jag så mycket jag kan under vattnet med öppna
ögon så jag vaktar mej noga.

På kvällen blev det ännu mer pack för kolonin. Cyklen blev full av
porslin och termosar. Saft, kaffe, jordgubbstårta ( gjort ännu en)
yoghurt med mixade jordgubbar om nån var hungrig.
När jag kom dit var där så varmt att jag nästan mådde illa.
Gick i ultrarapid och plockade lite smått.
Nu får man börja klippa ner en del överblommat, så får det en
chans till att blomma igen på eftersommaren.
Sakta sakta dukade jag bordet som tackochlov står i mest skugga
under syrenerna.
Familjen kom när det började svalna och de häpnade över hur stort
och frodigt allt blivit. Rosorna blommar för fullt nu och kaprifolen
vid ingången. Lavendeln har också blivit blå och överallt har jag
stjärnflocka och fingerborgsblommor.
Den enda som var pigg och aktiv var dotterdottern som faktiskt
har ett livligt och aktivt trädgårdsintresse.( !)
Dottern har suttit på skattekontoret och svarat på ständiga frågor
och pendlat hem igen, svärsonen har semester och njuter av att
kunna slappna av för nu har Alvisen fullt av barn omkring sej där
de bor, så det händer tillräckligt för att hon ska kunna vara sysselsatt
hela sommarlovet.
Och när de gick vid åttatiden var temperaturen riktigt mänsklig så
jag orkade klippa gräset och plocka dagens skörd av gubbar och
när jag kom hem läste jag facebook och såg att dottern i Götet
kom in på sin högskola, så nu blir det systemvetenskap för henne
i höst och jag slänger in ett hurahurrahurra!
För det går bra nu, det går faktiskt bra nu!

i paritet till kärlekskroppen ungefär.
Morgonyoga vid stranden, å dessa fantastiska tjejer som håller i
detta. Idag var den inte att leka med...darrande ben, ansträngda
handleder, andningen som hjälper att töja och töja ...och töja lite
till bortom den gräns du hade satt upp för dej själv som möjlig.
Alla gamla utläkta skador gnällde lite, men de nya musklerna
jublade.
Cyklade hem och försökte hitta mej en annan väg mellan sommar-
stugorna i Apelviken. Irrade omkring och genvägen blev en senväg
men jag fick se små smultronställen och tänkte att det är nog rätt
lyckligt här, med havsvinden och utsikten men med berget i ryggen
som trygghet.
Cyklade genom det fuktiga lufthavet genom grönskan till kolonin
och häpnade över regnets verkan.
Hela naturen som vridit sig i törstig plåga stod nu upp med självför-
troende och livskraft. Allt andades tacksamhet och glädje, balans
och njutning.
Och på kolonin kändes det som om allt växt med en decimeter och
snart är det en frodig skog därute. Rosorna kastar sig ut i överdåd,
ringblommorna som jag ser som min älsklingsblomma lyser av ett
inre ljus som är både okomplicerat, naivt och komplext på samma
gång.
Hur mycket man än vattnar kan man aldrig få det att växa som
ett rejält regn förmår, Vattning handlar bara om att få växterna att
överleva, regnet sätter fart på växtenergin.
Jag tänker att jag kan slappna av nu.
Förutsättningarna är grundlagda, jag får vila och släppa taget.
Det finns krafter som tar vid i Processen.

En stunds kontemplation efter frukost.
Kan unna mej det eftersom det är såpass mulet att jag inte
behöver störta iväg, och en affirmation dyker upp som jag skriver
ner.
Har en skrivbok där jag skrivit ner saker ur böcker, inspirerande,
välformulerande meningar , geniala och vackra ord.
Här finns även mina affirmationer.
En bra affirmation ska väcka en gnista i dej, en hög vibrerande energi
och den ska uttalas som om det redan inträffat.
Enligt de här teorierna fungerar universum enligt lagen om attraktion.
Man attraherar det man utstrålar.
Eller om man vill tala enligt bibliska termer: Den som redan har
den ska varda givet.

Att vilja något alltför starkt  samtidigt som man inte accepterar hur
det faktiskt är just nu, kan istället stöta bort.
Som Judith Orloff beskriver , att man går över en gräns . Det blir
som ett dödsgrepp kring en alltför ihärdig ambition, som sen stryper
möjligheten att den blir uppfylld.
"Här är energins grundläggande lag: för att förverkliga dina drömmar
måste du ge dem lite svängrum. Utför fotarbetet - men gör det varsamt
och låt universum göra underverk."

Bläddrar runt bland mina affirmationer och ser att en del av dem
faktiskt kan räknas som uppfyllda. Att läsa dem ger mej hopp och
inspiration och jag skriver in min nya:

JAG BOR, LEVER OCH ANDAS
PÅ EN UNDERBAR INSPIRERANDE, FRIDFULL
OCH TRYGG PLATS.

Kan också dela med mej av en perfekt och egolös affirmation som
utformades av en tao-mästare vid namn Nabuo Shioya.
Han var då 97 år och den är utformad som om det redan hänt:

UNIVERSUMS OÄNDLIGA KRAFT
SMÄLTE SAMMAN
ANTOG FAST FORM OCH
SKAPADE EN VÄRLD I VERKLIG HARMONI.
Den kan man ju även kalla en bön för vår värld, om man vill.

Själv skapar jag som väntat rätt egoistiska affirmationer och jag
har bla försökt förändra min tanke om att jag är en person utan
tur och tajming. Då kan jag använda den här:

PENGAR, LYCKLIGA TILLFÄLLIGHETER OCH VÄLSIGNAD TUR
FLÖDAR IN I MITT LIV
HELT UTAN ANSTRÄNGNING.

Är väl inte helt övertygad om att just den precis har uppfyllts,
måste "jobba" mer på just det där med flödes-känslan.
Blir lätt i hjärtat av just sådana ord så att en sånhär mening
kan lyfta upp energin till lättare nivåer:

MITT LIV FLÖDAR AV HÄLSA OCH LJUS
SKÖNHET OCH KÄRLEK OCH
LYCKLIGA TILLDRAGELSER.

Och för alla som tycker sånt här är trams...ja då är det trams
för er.

Så skriver mitt barnbarn i sin kontaktbok. Nästan varje
dag. Så vill man ju... och idag har min dag varit bra!

Upp klockan sex för att vattna och plocka jordgubbar, hem med
allt innan tio, sätter deg, sköljer grönsaker och fryser in gubbar.
Cyklar och lämnar lite hos Alvisen och får höra om de närmaste
dagarnas planer. Låter härligt med segling och båtövernattning.
Hem med varor, kokar bulgur till en sallad med räkor, vitlök
och ingefära som jag cyklar ner till havet med och där blir det
en stunds siesta.
De spridda molnen sprids med vindarna och jag tar nåra dopp,
vågor och grumligt vatten. Det är härligt för då får man kasta sig
i tillitsfullt, inte skrämmas av att inte se...
Cyklar hem och fortsätter bestyra. Koka lite saft på förra årets
frysta vinbär och björnbär och en del av årets jordgubbar.
Bakar ut degen andra gången och sätter på ugnen och slänger
mej upp på cykeln.
Klipper gräset på kolonin och stänger till växthusen, men inte
helt, hem fortfort.
In med bröden, diska diska.
Hinner precis få brödet färdigt och uppslängt ur plåtarna för
att svalna på diskbänken så cyklar jag iväg igen, hinna träna
en timme skivstång hade jag planerat.
Med lite tid till godo cyklar jag i självmördarfart och anländer
redan svettig men får ett härligt pass .
Ut i blött träningslinne som får torka i vinden hem.
Hungrig!
Nybakat bröd och varm havremjölk med honung framför miss
Marple. Häller saften på flaskor i reklampauserna, diskar och
torkar röda saftstänk.
Min dag har varit bra!

Hemma efter morgonbevattning av kolonin.
Jordgubbsplockning. Skördar sallad, ruccola, fänkål och potatis,
klämmer på krusbären och lyfter på vinbärsbuskens tunga grenar.
Inspektion.
Lyfter på duk för att kolla morötter och kål. Sniglar tar sig ofta in inunder
och har världens mysigaste snigelkalas i fukten.
T.om plommonträdet ser ut att ge rikligt, men där ropar jag inte hej
ännu för rätt som det är kan de falla av - omogna.

Dagen igår fick mej att tappa, tappa energi, tilltro och glädje och allt
blev otryggt och lessamt. Kunde inte tro på Förändringen.
Igen.
Det mesta ordnade väl upp sig till dagens slut och allt handlar om
bagateller - men under bagatellerna vilar obalanser och tyngre sorger.

Sommaren har alltid varit en sorgtid för mej. Lär mej år efter år
att parera och hantera.
När det är väldigt torrt som det är nu får jag för mej saker som att
jorden "sörjer", när det blåser som idag får jag för mej att livet saknar
balans. Och börjar det att sommarregna sådär som det kan göra dag
efter dag kopplar jag det till inåtvändhet, melankoli och instängdhet.
Frustration och förstörelse.

En positiv sak är att jag märker skillnad från andra år. Så här
års brukar jag få jäkligt ont i ryggen av alla konstiga böjningar i
jordgubbslandet, men jag märker en sån förbättring av all skivstångs-
svingande och alla yogavridningar.
Tack alla makter för att jag tillslut tog mej samman och kom igång!
Tänker i termer "Uppbyggelse", vidmakthålla och bygga, förbättra
och kanske kanske  ta  steget att Förändras...

Cyklade ner på morgonyoga i min stora grå kofta, himlen orolig
med slitna moln som for omkring med vindarna.
En sorgsen kant på dagen men yogan var skön fast alldeles för fullt
med folk. Fick plats längst bak med tre tonårskillar som stönade och
fnissade som gav upp efter ett tag. Det var kanske mer ansträngande
än de trott. Dessutom tappade de kepsen i stående hunden....
Hemma igen efter växthusöppning och vattning, äter jordgubbar medans
jag skriver och tangenterna får röda fläckar.

Vinden vänder igen, dags att lägga nytt tarot. Den behagliga jupiter
sextilen till venus som fick mej att glädjas och frodas som tarots Kejsarinnan
drar bort. Oron och melankolin växer till.
Pionerna härinne i sina vasar fäller sina kronblad, men de vita som
jag fick från Tordens trädgård står fortfarande och doftar otroligt gott
i vardagsrummet.
Vill trösta mej.
Läser Sarah Waters " Främlingen i huset" efter Mons Kallentofts deckare
och Janet Frames postuma " Mot ännu en sommar".
Oron blåser.

Trädgårdsfesten på Tranelyckan, min äldsta dotters tioåriga bröllopsdag,
blev så väldans lyckad.
Yngsta dottern kom med flickvännen som var en ny, alldeles jättefin bekantskap.
Vi cyklade genom sommargrönskan till det dukade långbordet , åt gott och
drack gott och jag bara njöt och slappnade av.
Sällskapet är minst sagt blandat, ungarna badade i den uppblåsbara poolen
och fick somna i tältet till de vuxnas sorl.
Grannar, vänner och släktingar, ljummen sommarkvällsberusning och faktiskt
.....ja lycka!
Ett par trasiga glas och Per som föll ner i rabatten strax efter att han varnat
mej för trappan  och mina gamla ben...
När det var mörkt cyklade vi hem och Frida cyklade in i en tall, men annars
gick allt så galant.
Strax efter sju hoppade jag upp...nja inte hoppade men tog mej
upp iallafall och satte på kaffe. Tjejerna skulle iväg vid halv tio redan.
Frida skulle på Hurtigrutten där hon sommarjobbar och sliter och Miriam
skulle också jobba på nästa dag så det fick bli ett kort och intensivt besök.
Cyklade med dem ner, låste extracykeln och tog hem nyckeln för att
kunna återvända till kvällen och cykla hem den.
Ajöss ajöss för denna gången.
Cyklade nöjd hem genom en sömnig söndagsstad. Förbi huset där barnen
redan plaskade i poolen, blev lite stänkt på och fick prata lite och tacka
för igår innan jag cyklade hem och la mej och sov igen lite.
I kvällningen blev det koloni , vattning och jordgubbsplock.
Massor av gubbar mognar nu.
Men nu breder oredan ut sej, hinner inte med allt i värmen. En massa
bönor vägrar komma upp och rödbetorna växer konstigt långsamt men
annars ser allt bra ut. Nu går ruccolan mer och mer i blom och jag
får börja cykla omkring och dela ut igen.
Tord körde mej till stationen innan han for hem till sej och jag cyklade
hem extracykeln.
Halv nio var jag hemma, trött och nöjd. Sköljde gubbar i diskhon och
frös in en del.
Slöa framför teven nån timme, med havremjölk och knäcke, kvällsbad
och ljuva sängen med svala lakan. Proppar i öronen för mina kvällspigga
grannar och tung sömn.
Och idag tidigt till kolonin och fortsätta vattna, binda upp tomater och
greja. Sen snabbt snabbt till träningen.
Step och core. Och jag överlevde och belöningen var välbefinnande.

Morgonsol och med yogamattan på pakethållaren och termosen
i korgen rullar jag ner mot den öppna havshorisonten. Rosor blommar
och gräsen vajar lojt i sommarvinden.
På konstgräset utanför Majas strandcafe´ har många samlats, en del
känner jag igen och vi hejar.
Kommer in i yogaandning, fast det var ett bra tag sen sist och kan
koncentrera mej bra. På slutet i " död man ställning" kommer en av
ledarna och lägger sina händer under mitt bakhuvud och andas med mej en
stund. Det finns nästan ingenting skönare!
Att ligga med sitt tunga huvud i en annan människas kupade händer
är att överlämna sig och våga släppa taget.
Kanske blir det också ett minne bakåt när vi var pyttepytte små och
inte orkade hålla upp huvudet....

Och sen rullar cykeln längst den vackra strandlinjen vid Apelviken
innan det bär uppåt uppåt uppåt och jag känner glädje över mina
starka benmuskler och att jag faktiskt orkar och orkar.
Redan varmt på kolonin och jag öppnar och vattnar i växthusen.
Äntligen tar mina bägge gurkplantor fart, blommar och slänger ut
nya slingor med gurkämnen.
Plockar ett par liter jordgubbar och svär när jag hittar små gömmor
med avbitna gubbar som mössen hamstrat.
Får väl lära mej att dela med mej då!
Sorgsen när jag får plocka upp en fågelunge med utbredda fjuniga
vingar som drunknat i vattentunnan.
Skördar fänkål, spenat och ruccola. Lägger upp planeringen.
Idag klockan fem tvättstugan med en bautatvätt som ackumulerats.
Har lovat att ordna några blomsterarrangemang till dotterns tioåriga
bröllopsfest imorgon.
Den andra dottern kommer också imorgon med flickvän och ska sova
över så jordgubbarna får väl bli deras.
Ska jag hinna vattna kolonin imorgon bitti? Klippte gräset igårkväll och
städade lägenheten, extramadrass ska upp från källarförrådet.
Hoppas jag har allt hemma så jag slipper handla.
Pioner i alla rum.
Rosor i en skål hem till bröllopsparet, rosor och doftande pioner,kanske
hinner jag göra kransar av mynta och meliss, daggkåpa och nån rosenknopp.
Som vanligt vill jag mer än jag antagligen hinner med.
Igår njöt jag av filmen " Grey gardens", helt underbart bra och både Drew
Barrymore och Jessica Lange var fantastiska som mor-dotter i ett invecklat
inte helt sunt förhållande.
Men ändå - en slags kärlek. Där fanns de i det förfallna huset där smutsen
och oredan spred sig, katter och tvättbjörnar , stank och totalt förfall.
Av rädsla för världen, drömmande om det förflutna.
Jessica Lange med galna ögon, så BRA hon är!
Ja det var en riktigt riktigt bra film det.

Nu har jag ätit min lunch med fänkål i ostsås och den allra
sista sparrisen som jag wokade med flingsalt. Stor sallad till.
Köpetomater fortfarande, men en tomat rodnar i växthuset så
det ska väl inte dröja länge.
Det är sent i år med mycket, värmen har saknats.
Väntar på telefonsamtal från yngsta dottern som skulle ringa när
hon kommit hem efter jobb.
Äldsta dotterns bröllopsfoto i tidningen idag.
Firar Tennbröllop! Tio år. Oj vad det kan få en att känna sej gammal,
om man skulle va på det humöret.
Men det är jag inte. Har alldeles för mycket omkring mej för det...
Till deras hus idag med stora fina obesprutade jordgubbar till Alva-
halvan. Skvallrar lite med svärsonen och levererar lite grönt innan
jag drar vidare för att handla och panta allt efter midsommar och
Tordens vattenflaskor.
Hem och lasta av och fort upp till växthuset. Håller nu en decimeter
stor springa öppen så är det svalt behöver jag inte helt stressa upp
tidigt på morgonen.
Halvmulet idag och jag halvt hoppas på att solen inte ska bli för
dominant idag för då vill jag bara till badet.
Här har nämligen sommarröran börjat bre ut sej.
Kläder samlas i högar över stolar, kylskåpet ser ut som fan, böcker
överallt....
Börjat läsa Sarah Waters " Främlingen i huset". En  härlig historia om
det förfallna huset  " Hundered Hall", efterkrigstiden i England och spökerier.
Kan knappast bli bättre. Anglofilin får sin näring ,likaså som jag njöt
av Miss Marple igår. Ungefär samma tid, same old England och samma
miljöer.
Varför känns tryggheten engelsk, blommiga länsstolar, eldstäder och
ett evigt tedrickande? Och ett och annat mord såklart. Eller spöke.

Nu har solen ändå etablerat sig. Städningen får vänta.
Termosen klar, havet nästa.

Igår flippade jag ut på grannfamiljen. I flera dagar har jag sovit
med öronproppar för när jag ska sova vid halv elva-elva tiden skriker och
hojtar barnen omkring utanför fönstret som jag helst vill ha öppet i värmen.
Vid halv tolv går de in och smäller och slår i skåp och dörrar utan minsta
hänsyn.
Igår var jag kvällstrött och det var lugnt, men de hade varit på besök nån-
stans så mot elvatiden var det fullt ös igen när de kom hem.
Ungarna skrek och brötade och i trappen likaså.
Så jag ut på balkongen och hojtade men de tog föga notis. Ropade tillbaka
att de inte behövde gå i skolan...
- Jo men det finns andra människor som försöker sova. Man måste bry sej om
andra människor.
Och försöker hålla mitt språkbruk på enklaste nivån för de har nog inte
bott i Sverige så länge.
Tänker på den försynta lilla sydamerikanska kvinnan som bor under och
som jobbar som städerska och går upp vid femtiden....
Så jäkla synd att de på detta vis förstör sitt eget rykte. Gamlingarna i huset
muttrar och kanske får sverigedemokraterna ännu en röst.
Hela förmiddagen är det sen knäpptyst för jag antar att hela familjen sover.
Jag kan ju alltid hämnas med att slå på min morgonradio klockan sju...