ullaunna

Uppe som ett skott klockan sju. Mixade vinbär-hallon-banan
och gjorde kaffe på termos och mackor. Yogamattan på pakethållaren
och så rullade jag ner mot havet som låg slätt och mjukt mellan
sandkullarna i Apelviken.
Ännu en solig sommardag.
Fullsatt yoga som i början förpestades av en bil som höll på att lasta
nåt slags byggelement alldeles bredvid men som sen blev desto skönare
när det bara var vind, hav, måsar och de stillsamma ljuden från det
intilliggande caféet.
Direkt iväg utan dröjsmål för planen var att vattna kolonin innan det
blev för varmt och samtidigt äta frukost däruppe.
Sprang omkring och röjde och skördade, flyttade vattenspridaren hit
och dit. Band upp bondbönorna ännu en gång, vattnade växthusen
med den ena kannan efter den andra. Vattnade igenom alla krukor
och kärl. Planterade den fådda melonplantan i en stor kruka som jag
ställde i direkt solljus. Får se om det blir nåt...
Allt är så helt igenväxt nu , överallt krondill och ringblommor.
Tog ner de gigantiska blommorna som självsått sig utanför växthus-
väggen. De stjäl alltför mycket ljus och näring tänker jag.

Som vanligt har jag varit alltför tillåtande. Kommer det en liten
blomma bland grönsakerna låter jag den få växa - och så plötsligt
finns stora snår av alldeles för krävande individer , liksom gökungar
knuffar de ut det som ursprungligen skulle finnas där.
Det får mej verkligen att drömma om att börja från början.
I en ny trädgård, med mera struktur, mera ordning.
Inne i den stökiga stugan som man bara har för att kasta in saker
i förbifarten. Överhuvudtaget är hela kolonin i förbifarten, för man
är alltid på väg därifrån.
JAG VILL STANNA UPP!
Cyklade hem vid halv tolv då värmen börjar bli besvärande och
göra lunchsallad med egna grönsaker och lite burktonfisk. De första
underbart goda bondbönorna med smör på halkar också ner.
Så blev det damernas plankdäck igen som idag var fullt och trångt.
Många bad i vattnet som blivit svalt igen och Cilla kom och höll
sällskap hela långa eftermiddan.
Alla växter härhemma nu vattnade, paprikorna på balkongen är fina,
pelargoniorna blommar för fullt.
Den mörkblå petunian är jag lite besviken på. Stor, fladdrig och liksom
fuktig. Doftar villaträdgård, som dottern sa. Jag vill inte ha för flaxiga
ostabila växter.
Ska iväg till kolonin nu strax, klippa gräs och plocka bär. Lämna hallon
till dotter och dotterdotter.
Alla dessa sommardagar....
Som försvinner så snabbt.