ullaunna

Hos väninnan B som varit så duktig och ville fira med vänner,
bröder ( 2) och söner (2).
Vi drack champagne, ljuset var vackert och känslorna varma
och vänliga.Plockmaten   god och min energi räckte.
Innan jag visste ordet av, kom älsklingen och sa att klockan var
över två och att det närmade sig dags att köra hem.
De godmodiga bröderna i baksätet och vi körde från Göteborg
i det begynnande gryningsljuset.
Riktigt lyckat!
Dagen efter var emellertid älsklingen bombaförkyld och febrig
och själv hade jag förstås ont i huvet.
Upp och öppna växthusen och vattna slapp jag inte och sen
kunde jag lika såväl cykla till stan och möta bästa A på fika.
Sen ner till damernas    för att sola med bästa M.
Första gången i år som vi doppade huvet. 13° då kvicknar man till!

Och idag blev som samma. Vattna igenom hela kolonin under morgon-
timmarna. Prat med kollo-Alf,plocka rädisor och spenat,sallad och dill.
Damernas med kaffe i termos och mackor och bästa A kom dit på
ett sällsynt besök.
Bästa A blev farmor i natt till en liten pojke.
Kolonin, luckra mellan grönsakerna,ältande lite bittra känslor som
jag inte lyckas befria mej ifrån.
En död koltrasthona utanför kollo-Astrids grind.

Är den vita rosen nu. En gammaldags, vilt växande och spridande sig
med agressiva rotskott.
Den blommar snabbt och våldsamt i en överväldigande väldoft.
Irisen reser sig högblå och förnäm, nepetan sprider sig och pionernas
söta bollar drar myrorna till sig.Lovar nästa trädgårds-praktföreställning.
Underbar dag.
So far so good.
Tränat flowing (så jävla jobbigt ) och power-step men förutom att öppna
och vattna växthus har jag haft det skönt i " käringhålan".
Det andra nakenbadet där man har mer natur och kan ligga i vindskyddade
små bergsskrevor.
Bästa M kom ner med delikat special-sallad och öl ! Prat och havsdopp,
blåa havets horisont vid och fri.
Upp till stan lite solsvedd till systemet efter champagne till bästa B´s examen!
Ååå du bästa väninna, som vi följts åt sen sjätte klass.!
Det var nog inte många då för länge sen som trodde att det skulle gå nåt
vidare med lilla bleka B. Lite frånvarande och  tafatt.
Det har hon bevisat flera gånger om nu.  Så fin ,lyckosam och duktig.
Med bästa Lars till man, snygg-Lars kanske man skulle kalla honom.
och så trevlig sen!
Nu är hon färdig familje-terapeut och det ska firas!
Plockat liljekonvalj, syren, iris och akvileja så det blir bra.
" Sweeny Todd " skulle gå på teve inatt. Måste spela in!
Har missat två " intreatment " nu i veckan för igår var lilla "gruppen" här.
Vi löste inga varken små eller stora dilemman men vi hade lite trevligt.
Åt paj och käkade nötter.
Nu ska jag bada och klä mej.

Skulle jag bo i ett slott, inte ha nåra barn och absolut inte bli
städerska som min mamma.
När jag blev stor fick jag barn men inget slott och jag städar
väldigt mycket.
Tänker ofta att man istället för att göra något kreativt tar itu
med att röja i nån vrå.
Först städa bland materialen och skapar-rummet,  sen om man
har nån ork kvar eller inspiration börjar man. Oftast inte.
Eller som väninnan med skapar-ambitioner som mest "plottras
bort" med relationer och sällskapsliv.
Och den stora romanen blir inte skriven. Först tar man hänsyn till
föräldrar sen kan man ju inte för sina barn som kanske skulle ta
illa upp.
Eller är allt undanflykter.
För att skaparförmågan inte är tillräckligt stor och överväldigande.
Och kanske ska man inte sörja barndomsdrömmar som inte går
i uppfyllelse, för vems drömmar var det egentligen?

Livet blev något helt annat än vad jag tänkt ut  och mycket pekar
på att det blev bättre såhär. Det passar den person jag är.
Är man en ambivalent person (som jag) är det inte så enkelt
att använda sin vilja. Viljan är aldrig en - den kan vara två mot-
stridiga eller tre. Och då kommer man kanske inte så långt.
Men att komma långt är inte alltid det viktiga.
Man kan komma djupt in i livet , sitt eget ena riktiga liv och
det kan vara som guld.

utanför fönstret, det blåser och jag har inte så bråttom till kolonin.
Klockan är strax efter nio fortfarande morgon, och jag har nyss avlämnat
lilla A vid skolan efter övernattning.
Gett med mej vad gäller frukost-teve, det blir svamp-bob för henne till
ostmackan.
Cyklade och handlade medans jag ändå var ute och nu sitter jag här.
Kokar potatis som jag kan ha till lunch sen.
Vind-i-löv-melankoli. Lite oroligt när det blåser.
Slet som sjuttan med ogräsrens igår från åtta till två, men där finns
kvar en hel del ännu. Inne i hallonen bla och duken över morötterna
buktar misstänkt. Inte är det bara tunn morotsblast som frodas där inte.

Hela våren har präglats av den Saturnus-månen sextil jag har just nu.
Mina handlingar är lugna,strävsamma och balanserade...och lite tråkiga.
En bra tid att göra upp med gamla barndomsmönster men allt försvinner
i de dagliga rutinerna. Dagarna är slitsamma och sunda. Umgänget
med lilla A givande.
Faktiskt.
Som en liten kompis. Det är bara hon som upptäcker att jag har en ny
snäckask i min samling. Vem annars skulle se det?
Vi diskuterar färger. Hon har pippi på grönt nu,lime och turkost och jag
är också väldigt inne på turkos.
Vi skrattar åt vurpor, roliga bebisar och knäppa hundar på "Americas
funniest homevideos".
Igår putsade vi på saker. Det gillar hon. Rent och fint så det blänker.
Sånt kan man ha små barn till, så gör dom lite nytta.!
Hon är ju en liten tvilling och jag och tvillingar har väl alltid kommit
överrens.

Som vanligt längtar jag efter att det ska hända något underbart och
mirakulöst... men det skulle antagligen vara ytterst störande.
Men ändå... ett litet mirakel

Jo, en så njutbar dag. Vinden fortfarande sval men solen
är vänlig.
Barbent i kängor - turkos kjol, cyklar och stänger växthuset
och vinden smeker när jag cyklar i lövskuggorna.
Alldeles tyst omkring mej ikväll,läser Inger Edelfeldts vackra
gröna bok med sagor " Namnbrunnen".
Å vilken syster hon ändå är, följt henne har jag gjort,ungefär
jämngamla är vi, samma tycke och smak, tänker jag.
Träning - koloni - lilla A hämtning och passning, dagarnas rytm
och lunk.
Nytt corepass roligare än det förra som hade så himla mycket
sit-ups så man blev trött i nacken.
Roligare övningar nu men lika verksamma till bla Veronica Maggios
"Måndagsbarn",som jag älskar.
Som jag, ett måndags-exemplar.
"Måndagsbarn har fagert skinn"...men det har jag inte.
Det mesta är faktiskt frid och fröjd.
Den vita rosens knoppar inte så hårt slutna ,visar sina
vita knutna doftande kronblad mer och mer för varje dag.
Silverarven slår ut,vita blommor och grått bladverk,nickar
i massor i rabatterna.
Syrenerna fortfarande vackra. Liljekonvaljer i en vas på mitt
skrivbord. Lupiner i stor vas på köksbordet.
Deras doft är underbar, ganska subtil men ljuv.
Allt som skaver i livet finns kvar - men inte så påtagligt
just nu.

Den supersociala helgen till ända och jag känner mej så jäkla nöjd.
Konstaterar att jag andas lättast i ensamhet .
Att vara med människor är väl nödvändigt och glädjande men allt
är som ett lopp fram till målet som är en stunds ensamhet.
Men jag hatar att känna mej ensam och bortglömd såklart.

Lilla A stal min säng som vanligt efter kalaset hos Sven. Hon kröp ner
så nöjd med sin gosehund och medans jag pratade av mej i telefon
med bästa A.
Och nästa dag kommer hon tassande halv åtta redo för nya aktiviteter.
Efter vi öppnat på kolonin och tjuvat tomater, nåt som hon är expert på
så liten hon är, cyklar vi hem och äter och bakar "mala-kakor". Påhittat
recept, men rätt nyttiga för att vara kakor. Med soja-mjöl och malda
mandlar, som vi maler i en liten gammaldags handkvarn.
Vi cyklar till huset och sätter alla blommorna vi plockat på kollo i vasar
som vi ställer överallt.
Sen städar vi... eller ja jag. Hon vässar iallafall pennor och det är rätt
duktigt och nödvändigt.
Så när mamman och pappan trötta ramlar in efter bröllopsfest och
bilkörning är det så fint och upplockat.
Och jag cyklar genom grönskande skogen för att stänga växthus och
kanske för jag gjort något för någon annan så känner jag mej så
himla nöjd!

Inför en social helg.
Först öppna växthuset på morgonen. Det har åskregnat inatt och
det ger nog speciell energi till jorden.
Jag är lite galen,men jag tar ett längtansfyllt "farväl" av min jordlott
eftersom jag bara kommer att göra sporadiska besök under helgen.
Cyklar genom skog och över kullersten till träningen.
Steppar och bodypumpar mig riktigt svettig i sjuttifem intensiva minuter
och äter ett äpple nere i omklädningsrummet och pratar med min
bästa A innan vi far som stressade små illrar till respektive aktiviteter.
Stan möter med en intensiv ström av bilar och jag parkerar min skramliga
springare utanför lågpris-netto.
Fyller på med mjölk,havremjölk,tvåkilos hushållsost och äpplen å bananer.
Mirre ska sova över och dygnet efter Alva. Jag ska agera Store-mor och
inte vara ensam förrän måndagmorron...
Kommer hem och plockar ihop tvätt,bäddar rent, dricker kaffe och mixar
björnbär-banan med nyponpulver. Äter lite nyttiga valnötter.
Och springer ner i tvättstugan och laddar in massor av tvätt.
då mitt i anspänningen och tidsklämmet kommer jag på -
så trevligt det ska bli att träffas!
Mina favoritmänniskor.
För idag blir det Lilla A- kalas och imorgon fyller Sven och jag får
träffa bästa B och hennes allra bästa Lars, och lilla A ska hänga
med mej och älsklingen hela dan.
Och såfort jag fått tvätten klar cyklar jag genom vackra skogen och
då sitter bästa V och Mirre där och käkar tårta.
Och Lilla A ska få lådan jag knåpat på full med smått och plock
och älsklingen kommer sen med möbeln jag målat i turkos och guld
och som han får ta i bilen.
Och så blir allt så bra så bra.
Och vill det sig riktigt jävla välplanerat hinner jag hem till "in treatment"!

Blandat väder,än sol än liksom mulnande dimmoln som sveper in.
Kände mej sant sliten igår så jag låg kvar i morse och läste ut
" Darling Jim ". Härlig mys,mystik-läsning.
Tre vackra irländska systrar, mord, vargmystik, rovdjurets skönhet
och attraktionskraft, saga, myt i alldeles modern tappning. Läs !
Till kolonin där jag trots allt inte kunde låta bli att jobba lite innan
jag satte mej nedanför den blommande syrenen med kaffetermosen.
Hade en bok med men satt för ovanlighetens skull bara och tittade.
Alla löv utspruckna och utvecklade ur sina höljen.
Verkligen ser alla gröna nyanser och strukturer i lövträden och buskarna
som växer  längst området,vinden som drar igenom,bladen som blänker
av nattens regn.
Frid...
Fågelungar har kläckts i ett utrymme under taket av min lilla stuga.
Deras pip äger en sån subtilt hög nivå att man knappt märker ljudet först.
Men där var bo förra året också, vet ej vad det är för sort, kan inte
fåglar. Så ska man oroa sig för dessa små liven också...
Packar ihop och cyklar genom gröna skogen,ner till stan och då är det
skönt. Kullersten, folkliv, torgdag.
Biblioteket. Hittar en biografi om Einstein. När jag nu ska hinna läsa den?
På hemvägen hittar jag en ram utanför sopstationen.
Plockar inte upp den, cyklar en bit,vänder och hämtar den.
Bästa M ringer på mobilen när jag ställer cykeln i stället.
Kommer bort och vi donar till lite lunch och tar kaffe på balkongen.
Hon ser fram emot fyra dagars ledigt, klädd i rosa för ovanlighetens skull.
Vi diskuterar den färgen.
Men man brukar bli vänligt bemött i den tycker jag, fast är man blond kan det
bli väl banalt i längden,men kul nån gång.
Ska hämta lilla A. Laddat upp med goa högläsningsböcker.
Milt och stilla inombords.

Cyklade hem från kolonin efter ett förmiddags-pass med de första regnstänken
mot ansiktet.
Kryper ner med mitt termoskaffe under filten i sängen istället. Hade en helt
ljuvlig fågelsångs-morgon med sol på shortsbenen och jag fick jobbat på en
del. Ogräs ogräs ogräs.
Kupar potatis och kollar kålplantornas hotade existens. De nya broccoliplantorna
jag köpte på torget har attackerats av nån mus. Bladen ligger prydligt avbitna
utanför sålådan.
Den fina lobelian som snart skulle blomma har också blivit aväten. Fast det kan
ha varit den snigel jag fann i dagsvila under fönsterkanten av växthuset.
Jag mördade den.
Idag har tankarna kretsat kring vad väninnan Y och jag pratade om igår.
Hennes oro för världen - vart det bär iväg med allting.
Liksom bästa M jobbar hon som lärare och det är inte tal om annat än att
arbetsklimatet är tufft.
Att Y fått ett nytt barnbarn aktualiserar oron. Det lilla sköra livet .
Själv hade jag så mycket världs-ångest när mina barn var små att det var
riktigt jobbigt. Alla ens beskyddar-mekanismer  uppskruvade gånger hundra.
Y och jag pratade om varför en del kan vara så obekymrade.
Förträngning? Eller ett glatt och soligt   humör överlag som inte påverkas.
Och problemet med att man ibland tar in mer än man orkar hantera.

Och att många inte ens tycks reflektera över sin livsstil.
Själv vågar jag sällan kritisera någon. Mest för att jag själv är så rädd
för att få kritik.
När jag t.ex blev vegetarian  under första halvan av sjuttiotalet blev man
ständigt ifrågasatt och ställd mot väggen. Fick alltid försvara sig.
T.ex varför jag sminkade mej, om allt var otestat på djur osv. (nej)
Och jag försökte inte "omvända" någon till att sluta äta kött,däremot
tycker jag att alla faktiskt borde tänka på att minska sitt köttätande
av alla upptänkliga skäl som finns.
Men sen nittiotalet har köttkonsumtionen bara ökat och nu kommer
grill-säsongen...

Grejen är ju inte att vi måste bli perfekta och tänka på allt . Att litegrann
tänka sig för innan man beställer flygresan eller tar bilen den korta lilla
biten,beställer största biffen eller vad man nu gör.
Man kan ju göra det som inte är alltför besvärligt.
Kanske lever vi i ett samhälle där man hela tiden ser det som sin rätt
att unna sig . I ett klimat där avstå och offra är fula ord.
Sånt pratade väninnan Y och jag om.

Söndagen började med öppna växthus och yoga. Sen åkte Älsklingen
och jag genom det vackra maj-landskapet till Ge-kås . Mitt favorit-folkliga
ställe.
Jag älskar Gekås!
Vi handlade smått och gott,fylla på förråden,några billiga plagg och presenter
till Lilla A. Inte alltför tjockt med folk, vi lyckades behålla lugnet.
Sen går man ut med sin välfyllda kasse och fikar på det billiga fiket mittemot
och sitter och bara njuter av sina fynd.
Ack vilken glädje.
Och idag träning. Först i en halsbrytande fart nerför grusvägen till kollo för att
öppna. Cykeln med sina  proppfulla däck skramlar vildsint.
Efter träningen cykla backarna upp hem för att få besök av vännen Y.,som
avlagt besök hos tandläkaren.
Nån gång om året träffas vi och vänder och vrider på det mänskliga levandets
dilemman. Men också om njutningarna i att läsa, om att ha en trädgård och
skönheten och kärleken som finns trots allt.
Full av koffein tog jag mej ännu en runda för att inhandla ännu en lilla A -present.
Till andra änden av stan. Perfekt cykelväder,svalt,soligt inte nån direkt blåst.
Hem och fixa tråkig mat av vad som fanns hemma för att ta upp till kolonin.
Äta under syrenerna som nu blommar.
Jag tror att dagarnas harmoni nästan helt beror på syrendoften som sipprar
och fyller oss med det yppersta välbehaget man kan tänka sig.

Låg en stund på kolonisängen och tittade rätt upp i den blå-blå himlen
och den var alldeles full av vita maskrosfjun.
Vattnade och vattnade,klippte gräset. Stänga,gonatt fridfulla plats.
Cykla en sista sväng för att handla. Att jag överlevde var tackvare
nåra gamla mandlar och ett par aprikoser som jag hittade i min väska.

Hem till kvällsmat framför "in treatment". Så absolut fängslande.
Och sen nya avsnitt av den fantastiska norska serien "Berlinerpopplarna".
Läser en sketabra bok av Christian Mörk "Darling Jim". Spännande och
dramatisk.
Rekommenderas!
TRÖTT!

Vaknade med en känsla av melankoli. Fick  i min uppvakning sakta
intala mej att allt var bra. Solen sken,jag ska öppna växthuset och sen cykla
ner på yogan.
Hade drömt om en sorg jag inte upplever. Det Förflutna. Gick och grät på
min barndoms gårdar.Vid havet tvättar jag kläder, ser en flicka som min
yngsta dotter lekte med för länge sen men hon ser likadan ut som då.

Säkert delvis en reaktion på att jag igår återigen hävdade som jag ofta
gör att jag inte är nostalgisk.
Då kommer drömlivet och berättar om ett sörjande , ett vandrande
i det förflutna.
Igår bojkottade jag både Robinsson och schlagerfestival,satt istället
och knåpade på Lilla A-lådan och lyssnade på en radio-dokumentär.
Vet i skrivandes stund inte hur det gick för det svenska bidraget men
lär väl höra det snart på nyheterna.
Tarot visar på en lyckosam förändring men oro i framtiden ändå.
Ja oron finns just nu.
Min lilla lilla sköra värld är lite lite hotad ( ja jag är prinsessan på ärten)
Koloniarrendet ska chock-höjas .
Mängden pengar som ska ut blir större men
inte pengarna som kommer in.
Hursomhelst - slutkortet i tarotupplägget var "den stora styrkan"
nio stavar.
Favoritkort.

Solig lördag än så långe. Älsklingen uppe klockan fem för att klippa
gräs. Själv knåpar jag på att klä en skokartong med tyg som lilla A
ska få när hon fyller år. Med lite annat också förstås.

Såg igår K-special om fotografen Anders Petersen, har sett hans
underbara bilder förr,många fantastiska porträtt.
Försökte igår fota mej själv men det är nästintill omöjligt.
Ser inte alls ut som i spegeln!?
Ovän med mitt ansikte som jag varit hela mitt liv.
Längtat efter skönhet hela mitt liv.
Även om jag vet att skönhet inte ger lycka så kan jag inte förneka
min längtan.
Det behöver inte alltid vara konventionell skönhet,det kan handla
om nåt helt annat.
Kanske är det en viss blandning av ansiktsdrag som bildar harmoni,
eller inte...
Bästa A och jag  försöker skylla på vår tendens att se katastrofala ut i bild
på att vi har extremt  rörliga ansikten. Många små mikrouttryck.
Och brist på symmetri kanske.
Lyssnar på "stil" på P 1. Om vintage-kläder. Läste Kitty Jutbrings
krönika i Aftonbladet om att hon var trött på trender.
Gilla det du gillar ! var hennes uppmaning.
Jag gillar Kitty, ända sen Mirre och jag följde hennes vedermödor
i Big-brother. Så kul att se att hon är en av få dukusåpa-kändisar
som fått en fortsatt lyckad karriär inom media.
Idag ska jag träffa vänner - det blir bra.

Tränade flowing och power step i morse. Gick bra. Vågar knappt skriva det
men min trilskande fot är nog bättre nu. Lite försiktig med ett knä som
ibland ger ifrån sig små varningssignaler.
Cykla hem och packa kaffe å smörgås, upp till kollo. Ut med plantor,
öppna växthus, vattna växthus...
Pust äntligen sitta och få sin koffeindos.
Cyklade ner till havet. Trodde jag skulle ha tvättstugan idag men den
var i tisdags, då missade jag den.
Vinden kall och solen varm. Puffade upp mitt sol-täcke runt kroppen
och slumrade till ett par minuter.
Hem och steka omelett med oliver, vitlök och ost. Upp till kollo.
Där drog musiken igång igen.
Efter ett tag såg jag att kollo-Astrid stod och pratade med mannen
som spelade. Han verkade då inte kasta sig på avstängningsknappen.
Gick bort och frågade Astrid om han vart arg. Nu hade han sänkt.
Jag  gick bort och försökte prata med honom och nog var han arg
alltid.
Försökte få honom att förstå hur vi kände det men han ville ha det
till att det handlade om att han var utlänning.
Hjälpte inte vad vi sa, han kände sej arg och hotad.
Jag är glad över att jag kunde prata utan att bli upprörd, men tråkigt
att han inte kunde förstå . Inte ville. Ville vara ett offer i sitt utanförskap.
Menade att vi skulle komma att klaga om han tog dit sin familj och barn
och vänner och om dom pratade högt. Hjälpte inte att jag sa att det inte
alls skulle bli så. Vi hade själva barn och barnbarn som sprang omkring
och givetvis kan man ha fest och folkliv  men man behöver inte spela
sin musik var och varannan dag och tvinga andra att lyssna på den.
Gav honom rådet med hörlurar med musik men han var inte mottaglig.
Kulturkrock.
Cyklade hem till dottern och dotterdottern med ruccola och rädisor.
Vill verkligen skaka av mej den här lilla konflikten. Hoppas att det ska
bli en bra lösning. Försökte använda ord som kompromiss och hänsyn .
Skulle ha kollat mer på "grannfejden".

Cyklar hem precis när regnskuren kommer,men det gör ingenting.
Håller en blå bukett i handen med en enda orange geum-blomma.
Triften breder ut sig i dikesrenen där bilismen svischar förbi,fartblind
och skyddad av sitt plåtskal. "vi kör sålänge det går".
Förlåt, dethär skulle inte bli någon civilsationskritik. ..
Slånbärsbuskarnas vita fyrverkeriblomning falnar till visset brunt.
Ingenting går att smutsa så som vitt
och ingenting kan så lätt störa en tystnad.
Kollogrannen längre bort bestämde sig för att hela området skulle
få höra schlagers från Herze-govina eller nåt.
Aldrig hört talas om i-pod ?
Min vackra silkessvarta koltrast fick finna sig i konkurrensen.

Ja jag är en ljudfascist. Störs inte av mänskliga  eller mekaniska ljud
men explosionsmotorn skapades av djävulen,bara så ni vet det.
För krig mot gräsröjare och motorgräsklippare hela sommaren.
Visst är det patetiskt att dra igång en bensindriven motor på en pytteliten
gräsplätt?
Skulle aldrig orka bo på landet där älsklingen har sitt lilla hus :
vägen där timmerbilarna slamrar fram till sågen, motorvägen en bit
bort med sitt regelbundna brus. Höfläktar ,gräsklippare och röjsågar,
skördetröskor och hårdrock på hans cd.
Nej tacka vet jag stan,här är det lugnt och skönt för det mesta.
Visst dånar radion hemma hos mej och musik och fest däremellan
men det är synd att de få platser som finns  med tystnad inte respekteras.
För de platserna läker oss,befriar ,plåstrar om ömma nerver,gjuter balsam
över trötta överstimulerade hjässor vars nervkretsar hotar att bränna sönder.

När jag kommer hem med doftande sommarregn på kappan,den blå,doftar
hela lägenheten grönt. Av nässlorna som ligger i blöt i diskhon och av myntan
som sakta torkar i en korg.

Klass och utbildning har betydelse för vad du får för vård och behandling
inom sjukvården. Det är alltså nu fastslaget och vi är inte överraskade.
Min egen låg-utbildade finsk-brytande mamma blev upprepade gånger
avfärdad med rådet att ta en huvudvärkstablett när hon fick svår huvudvärk,något
hon sällan hade, för övrigt. Resultatet blev att den propp hon hade gjorde henne
blind på ena ögat.


Jo det är bäst att hålla sig så frisk man kan,det har väl varit min käpphäst.
Så som jag har hållt på under åren vore det väldigt ironiskt om jag skulle få
cancer eller en hjärtinfarkt imorgon. Men naturligtvis kan det hända.
Jag vet  bara att jag vill minimera risken.
Visst har jag levt dålighetsliv mellan varven, sånt hör väl också till den rika
erfarenheten. Men mestadels av tiden har jag haft inställningen att äta så
sunt, tillsatsfritt och rent som möjligt.
Ekonomin hindrar mej från dyra kurer och tillskott,köper inte heller så mycket
ekologiskt,eftersom det jag odlar är biodynamiskt  blir huvuddelen av min mat
sådan.
En del av ens föreställningar har fått vändas på och jag läser med intresse
om kolhydrat-fattiga dieter och inväntar på de långsiktiga resultaten.
Väldigt lite nämner man det syra-överskott som bildas i kroppen av så
mycket protein och fett..
Många hälsoförespråkare vill mena att många sjukdomar uppstår i den
försurade kroppen. ( kött, socker,spannmål,kaffe,smör,ost,ägg,bönor)
Rökning,stress och lite motion försurar också.
Vi behöver mycket mer basbildande livsmedel för att uppnå god hälsa
och där kommer frukt och grönt.
Att dricka citronvatten t.ex återställer min balans,när det blir för mycket
kaffe och ostmackor. Frukt mellan måltiderna skapar basisk miljö.
Potatisvatten kan man också dricka för att återställa.
Att potatisen är bannlyst i mångas diet nu är förödande. Ett fullkomligt
livsmedel som innehåller allt du behöver och som dessutom är basbildande.
Låt den kallna så blir det bättre GI-värde!
Och ät färggrann mat! Bär, frukter, grönsaker som kryllar av anti-oxidanter,
något vi också behöver för att klara oss från sjukdom och alltför tidigt
åldrande.

Varit ute på ängen utanför kolonin för att plocka ännu en kasse nässlor.
Ska frysa in en del och torka en del till te. Plockade mynta också,alla
örter ska helst plockas innan midsommar och jag vet hur fort tiden rusar
iväg nu.
En vilsam dag.
Åt samma mat för tredje dan på rad men det är så himla gott. Hade kallt
ris i kylen som bas. Fräser vitlök och finhackad ingefära i olja.
Slänger på den aldrig sinande grönkålen, lite banan,nåra nyskalade
räkor  och salt som enda kryddan. Till det jättemycket sallad på ruccola,
och nåra andra blad jag inte kan namnet på men som lär innehålla massor
av bra fettsyror. Rädisor från växthuset ger sting och en köpetomat ger
lite röd färg och fyllighet till anrättningen.
Kan även woka ner sparris,eller ersätta riset med quinoa,eller bulgur
så blir det ännu bättre.
Läser vad Fredrik Paulu´n         skriver i "sanningen om GI"  om att
äta en kolhydrat-fri diet. Det ger mer inflammationer vilket skapar
smärtor i leder och muskler,ökad risk för cancer,diabetes,hjärt-och kärl-
sjukdom.Trögflytande blod av för mycket mättat fett,för låg kalium-
nivå i blodet.
Träningsorken minskar om man äter för lite kolhydrater och slutligen
tar han upp att kroppsmiljön blir försurad. Då frigörs kalcium från
skelettet för att kompensera så benmassan kan minska.
"Mycket tyder på att en försurad kropp leder till mindre muskelmassa...
dessutom håller ju muskleran förbränningen uppe och det verkar finnas
ett starkt positivt samband mellan muskelmassa och långt liv och hälsa."

Yes!
Och på tal om schlagerfestival så skulle jag inte bara vilja ha Malena  Enmans
röst utan också hennes vackra vältränade axlar...

kommer jag ut från försäkringskassan och körsbärsblommen därutanför
regnar ner på mej som i en kinesisk film.
En effektiv kvinna med vackra bruna släta händer och vackra silversmycken
(vill ha såna ) fyllde i mina uppgifter så snabbt och duktigt att jag fick
motstå impulsen att kyssa hennes silversmyckade händer av pur tacksamhet.
Fullkomligt lättad och lycklig äntrar jag min gamla cykel och tar vägen förbi
macken med tryckluften och där kan jag pumpa mina däck.
Som en symbolisk handling kan jag återvända till mitt liv med schvung
i framfarten.

Jag är glad för att jag kan leva såhär i utkanten av välfärdssamhället,
men ändå i centrum av mitt eget liv.
Jag har inga många pengar men tillräckligt. Jag gör uppoffringar
men har ett liv med många kvaliteter.
Vad som kanske blir lidande är den i nutiden hissade egenskapen
flexibilitet. Jag måste tänka efter innan jag gör något. Resor är knappt
att tänka på. När jag började träna skippade jag fika på stan. Äter
inte ute om inte älsklingen bjuder.
Emellertid älskar jag flärd och kläder men ge-kås har billigt smink och
man kan alltid vänta på rea-tillfällen.

Moln tornar upp,ska cykla en liten stund till kollo men ta det lite lugnare
idag. Ta av mej mina "sta-kläder" de fina prickiga strumpbyxor och lilla
kjolen. Ta på de ingångna jordgråa kolonikläderna.
Så intressant på radion med Karin Johannisson bla. Vill läsa hennes
"melankoliska rum". Om psykisk ohälsa. Om de många unga som
nu blir diagnosticerade.
Alla dessa diagnoser, varje tid har sina diagnoser,vår tid har många
att välja bland.

Kände mej  rejält sliten igår. Vaknade tidigt halv sex och var efter lite hem-
pyssel på kollo vid åtta. Rensade ogräs för det vilda. Mus i  det andra växthuset
som biter av bladen på tomatplantorna,inte toppen tackochlov.
Bladen ligger på jorden, smakar kanske inte gott.
Ser med misstänksamhet på broccoliplantorna. Förra året köpte jag dyra frön
av en speciell broccolisort som skulle grena sig och ge många huvuden men
det var en riktig flopp. Klena plantor med nåt slags spretiga blomknoppar som
då inte gav det jag kallar broccoli.
Trodde jag slängt den påsen men nu ser jag att det som växer rikligt i landet ser
ut att vara just de plantorna...
Får väl ner till torget och köpa ny broccoli (min stolthet är annars att dra upp
plantorna själv från frö)
Bakade bröd som fick jäsa hemma medans jag jobbade. Hem och fixa lunch som
jag tog med och åt tillsammans med bästa A som drack sitt kaffe.
Cyklade direkt och hämtade lilla A.
Så vackra vägar får jag cykla. Pastorala landskap med kullar, betande får och
stora nyutslagna lövträd.
Efter att dottern hämtat lilla A och fått med sig några brödbullar cyklade jag
för att stänga växthus, vattna lite plantor. Det har blåst och varit soligt hela
dan och det torkar ut hiskeligt.
Så in i norden trött när jag såg ett avsnitt av "in treatment" som nu dragit igång
i tvåan. Å så härligt! Varje dag klockan 7, måndag till torsdag.
Perfekt till kvällsmaten.
Jag äter alltid framför teven eller i sängen med en bok. Det tycker jag hör till
mitt ensamhetslivs privilegier!
Läst ut " Lucianas långsamma död" av Guillermo Martinez´, och den var go
att läsa. Dålig på att läsa litteratur från den "andra världen". Det blir mest
nordiskt och från de engelskspråkiga länderna.
La ifrån mej Anneli Jordals bok om Elsie Johansson, tappade intresset.
Börjat läsa Elisabeth Rynells "Hitta hem" och den tar mej tillbaka till barndomen.

Och idag lite mulet. Ska göra en ångest-grej. Till försäkringskassan med papper.
Hatar hatar hatar. Usch.
Papper är det värsta jag vet.

Slår syrenerna ut i full blom. Häggen doftar ännu så det här är väl då
den berömda tiden.
Är hemma på en snabb lunch på linssoppan från igår uppiffad med
lite egen ruccola och rädisor från växthuset, ska tillbaka strax, fortsätta
rensa ogräs.
Gjorde det allra allra  tråkigaste nu i förmiddags. Lyfte på duken därunder
jag sått  morötter. Försöka urskilja den lilla lilla morotsämnet i den täta
mattan av ogräs. Pilligt!
Vattna efteråt. Minns killen, ovan odlare som en hel het sommardag
rensade och gallrade morötterna och kom tillbaka några dagar senare
för att se de dö,blasten ligga på torra jorden.
Tränade step och core en timme i morse. Sextilen mellan mars och MC
som jag har just nu hjälper mej att förstå mina muskler.
Små smärtor här och där som låter lite och väsnas för att sedan vika
undan. Balansen mellan att lyssna på kroppen...men inte gå med på
dess undanflykter och klagolåtar.
Program om poeten Charles Boudelair (ev felstavat) på radion.
Skönhet.berusning,flirt med döden...
Nip-tuck igår mer och mer flippat.Lesbiska Liz och kvinnojägaren, den
cyniske Christian.? Men jag gillade Liz´s tal till honom i dörröppningen.
Ja det är iallafall en serie som lyckas uppehålla dramatiken.

Håller jag på.
Sällskapliv lockar inte.
Älsklingen magsjuk får stanna hemma hos sej och då kan jag
oförbehållsslöst ägna mej åt att hålla mina gräsgångar fina.
Krattar upp gräset och klipper,hugger kanterna,de raka och de
båg-formade. Harmoniskt blir resultatet.
Kollogrannen visar några tavlor han målat,kul. Vi är tre kolonister
som målar i en eller annan form,kunde ha en utomhus-utställning
egentligen, utanför våra staket mot gångvägen.
Såg fredagens K-special om konstnären Ian Fairweather som bodde
ödsligt på nån ö vid Australien. Hans liv var kanske ganska olyckligt,
på många sätt men man kan nog påstå att han levde för att måla.
Kanske var han lite halvgalen, iallafall mycket udda och i princip
en eremit med oklippta tånaglar som växt så de tagit sej runt till
undersidan av foten, och tovigt skägg och hår.
Det är så fascinerande med sådana udda livsöden där någon helt
hänger sig åt sitt "verk" och skapar en helt egen inre värld att leva i,
oberoende av de yttre omständigheterna.

Jag tror att om man är helt "ensidig" har man så mycket större chans att
"lyckas". Människor som når sina mål  är ofta helt totalt uppslukade
av sitt arbete att det egentligen inte är ett offer att lägga andra delar av
livet åt sidan. Offret kan isåfall bli en eventuell familj. Som känner sig
åsidosatt.
En balans blir det att hitta något som helt tar ens uppmärksamhet, som
ger en tillståndet av "flow",som lyfter och bär och får en att glömma tid
och rum, kropp och begränsning.
Och att ha mänskliga relationer,ett vanligt liv.
 För det berikar ju oss.
Många har väl upplevt att när de äntligen "får vara ifred" när tiden och
platsen för skapandet äntligen finns så saknas inspirationen.

Solen skiner denna söndagsmorgon.Jag har gått igenom veckans
alla tidningar och ska snart cykla ner till yogan.

Lördagmorgon och jag vaknar med skön träningsvärk efter gårdagens flowing.
Då "tog" det, antar jag. Den är läskigt jobbig och ju bättre man använder tekniken
desto jobbigare blir det! Härligt.
Lyckades övertyga bästa A att gå på power-step efteråt också. Hon går mest på
spinning, men det är ju bra att gå ur sin "bekvämlighets-zon" ibland.
Men hon hatade det. Men kan jag som är riktigt okoordinerad lära mej stegen
kan hon också komma in i det, om hon vill.
Cyklade hem i förrgår från stationen efter att ha följt Mirre till tåget. Fullmånen
steg över stan och livet kändes just fullt.
Mest inne och röjde efter träningen, mycket skrivande och "horoskopande",
en liten tur efter att jag handlat, till kolonin. Där kommer det att bli ogräs-explosion
efter allt regn. Har lagt ut mycket kompost-jord också och där blir det nästan
en grön matta - men där gror också fin dill och självsådd persilja så det gäller
att rensa med omsorg.

Vaknade imorse med insikten att doktor House (som jag sällan ser men ändå) ju
är den mytologiske Chiron. Den sårade kentauren som blir en stor helare med
kunskaper om örter och en stor mentor.
Chiron plågas av ständiga smärtor av ett obotligt sår i foten, genom hela livet
så visst har Doktor House skapare antagligen läst grekisk mytologi.

Tänker också att alla självskade-och anorexia-flickor lever den "onda modern-
myten". I dessa tider då vi skadar vår moder jord .Den fruktbara och livgivande
kanske tröttnar hon på att bli utnyttjad nu.
Hon drabbas av klimat-vallningar och hormon-stormar och snart kanske
hon helt tröttnar på att serva och föda sina otacksamma barn.
Kanske vill hon leva ensam i fortsättningen...
Och känsliga själar spelar upp detta drama med sina kroppar för det är ju vad
vi har att spela med. Att svältas och såras eller spela upp dramat med de
orättvist fördelade resurserna genom att proppa oss fulla, spy eller svälta.
Dramat om obalansen...
De magra modellerna på catwalken på skor som faktiskt inte går att gå i
och alla som inte klarar "överflödet" på butikshyllorna utan måste ha och ha
och ha. Proppa fullt.
Vi är ju individer med våra individuella öden och betingelser men vi är också
kollektiva varelser som lever genom ett kollektivt undermedvetet och på en
gemensam jord.

Fy sjuttan va glad jag blev av hennes spaning, den kom som smöret
på mackan jag nyss skurit upp,eller hur man ska uttrycka sig.Som
pricken över i:et
Om varför man bloggar,hur man pratar i mobil-telefon,att man frågar
"va gör du "? t.ex.
Man berättar helt enkelt vad man gör i stunden, och att det faktikskt
berättar en hel del om oss.
Vi intresserar oss för varandras trivialiteter.
Vi är intresserade av varandras praktik mer än vad vi har för teorier
Själv har jag alltid älskat böcker där vardagsliv skildras vid sidan
av stora teman och dramer,det ger mej ett innifrån-upplevande",
en identifikation.
Ibland känns det som om vi (vi människor) faktiskt har svårt att leva
oss in i varann. Folk börjar ofta meningar:
"Jag förstår  inte hur man kan..." osv
Jag drogs genast till dethär vardags-beskrivande bloggandet för jag
vill liksom ge en bild av mitt liv,för det är så många som inte verkar
förstå riktigt vad man pysslar med om man inte har en titel och ett jobb
att slänga upp.
Men det gäller förresten många jobb också. Så vad är det för fel i att
faktiskt just beskriva dag för dag, timme för timme,minut för minut?

Helena von Z berättade också om en terapeut som hette nåt som lät
som "Saffron" som  menar att människan är relationell och att vi lever
i ett spänningsfält mellan två existensiella grundbehov av att dels
vilja vara nära varandra och dels ett behov av en egen autonom
identitet.
Och att det i terapi blir mer och mer vanligt att faktiskt fråga:
" Vad händer just nu?",mellan dej och terapeuten.
Vad händer just nu i dej? Inte vad hände mellan dej och din mamma
för tjugo år sen.
Så leve alla vardags-beskrivningar för vem vi nu berättar, oss själva eller
någon annan.

Det regnar ute så jag städar garderober. Har etthundramiljoner skor,
fast inga snygga, inga dyra. Jag bara inte slänger nåt.
Men jag håller någorlunda ordning i mitt lilla universum. Håller
kaos-krafterna stången på mitt sätt.

är faktiskt inte en katastrof. Känner jag just nu iallafall.
Okej,hade jag varit rik hade jag nog tagit till allt möjligt för att se ung och slät ut,
det ska erkännas, men att bli äldre har ju faktiskt många fördelar som glöms
bort i vårt undoms-kultiga samhälle.
Kanske var jag som ung ovanligt tappad bakom en vagn,för det har liksom
tagit väldigt lång tid för mej att utvecklas. Men alla lever vi i en process som
är individuell och som inte kan påskyndas.
Olika delar av oss växer olika fort och jag har alltid känt mej mån om att få med
hela mej. Lite grann som långsamma snigeln med sitt hus på ryggen.
Blir alltid lika häpen när jag ser unga människor ta sig fram i världen och vara
både smarta, inkännande och kapabla. Och begåvade. Märkligt!
Men faktum är att jag nu känner mej starkare,friskare och gladare än
nånsin i ungdomen.
Då kände jag mej svag och klen,rädd, belastad och tafatt mest hela tiden,
liksom instängd i mej själv och mina rädslor,tyngd av världens ondska och
obegriplighet.
Och så kan ungdomen vara för många. Alla är inte pigga och alerta,ivriga
att ta ett fast grepp om världen.
Många av oss glider mest omkring,halkar ur sammanhang ,missar, släpper taget,
knuffas ur banan.
Vill tänka att det finns inget som heter " hamna fel". Allt är som det ska vara.
Det som ser "fel" ut kan vara en viktig del av erfarenheten som just du skulle
göra.
Att bli äldre är för mej att få perspektiv . Och ju äldre jag blir desto högre
utkikspunkt. Så visst är det skönt att bli äldre.
Ibland inbillar jag mej t.om att jag förstår saker. Inte alltid formulerbara
insikter men nåt-slags-från-hjärtat-förståelse.
och för varje år fördjupas min kärlek till naturen och seendet  i sig självt
blir förstärkt. Jag vet inte alltid vad jag gör men jag vågar mer lita på vart
mina fötter leder mej och vad mina händer gör. Det är en obetalbar livs-
njutning som det alldeles för lite talas om.

Av en trettonårig tjej med en massa killar som slår henne
och även antagligen utsätter henne för övergrepp.
Hon tar livet av sig. Säkert många anledningar till detta
men borde hon inte hamnat någonannanstans?
Och mamman som blivit handikappad efter en olycka och
därför inte hade vårdnaden trodde väl att hon var i goda
händer. Omhändertagen.
Har vi varit med om det förut?
Hörde att unga självskade-tjejer hamnade på rättspsyk till-
sammans med kriminella,psykiskt sjuka män.
Inte helt lyckat tycker jag och  gemene man . Men vad vet
väl vi? Eller?

Regnigt och socialt har det varit.
Igår lite familjesamling med bägge döttrarna och lilla A som
förtjust klättrar omkring på moster Mirre och kammar hennes hår ,
(trasslar till det ).
Jag bakar bröd,gör nässelsoppa och  steker pannkakor,diskar
och plockar,en riktig mamma-tant är jag.
Bästa Lasse dyker upp och blir satt i soffan och utfodrad med
te och nybakad brödbulle. Gott att se honom.

Vädret växlar mellan blåsigt och regnigt.
Nu har jag kikat på lite horoskop och dragit lite transiter för
nyvaknade dottern,fortfarande förkyld.
Jag mixar björnbär ur frysen med banan och häller i nyponmjöl
och vatten,så dricker vi det men nu är det dags för kaffe.

Uranus,neptunus och pluto tar sig i sakta mak runt vår
zodiak under levnadsloppet och beskriver på sin väg
genom husen vilka områden vi upplever transformation.
De går så långsamt att  det finns hus de aldrig kommer att
äntra,och det tycker jag är intressant att iaktta.
Själv har jag fötts med alla tre planeterna nedanför horisonten,
men nu har alla tre stigit ovanför.
Låg i morse och tittade på en väninnas horoskop där nu neptunus
under ett par år kommer att gå fram och tillbaka över ascendenten,
(den  yttre personligheten) för att sen slutligen komma in i det första
huset och där kommer den att stanna i över trettio år! Hennes första
hus är stort,nämligen. Men detta kommer givetvis prägla henne på
ett speciellt sätt.
Jag  måste leva riktigt länge för att kunna följa upp alla horoskop
jag samlat!

Att det regnar nu hela morgonen och förmiddagen är väl ganska bra,
så perfekt nu när jag i stort sett fått ner de flesta plantorna och fröerna.
Men jag blir lite rastlös av att inte få vara ute.
Ingen träning idag heller.
Men har planterat chiliplantor,satt mera salladsfrön och planterat om en
av mina två överlevande pelargonior. Satt en deg till ett "barnbröd" dvs
utan nåra nötter eller frön,så lilla A kan acceptera det. Havregrynsgröt
i brödet går emellertid bra och lite dinkel-och grahamsmjöl,men inte för
grovt.
Lillasyster Mirre ligger i sängen och spelar mobil-spel,förkyld och i ett
lite regredierat tillstånd. Ikväll kommer storasyster från sitt gedigna jobb
och ska bli bjuden på mat och den goda pajen.
Mina barn är rätt typiska för sin plats som syskon. Mirre mer benägen för
kreativ och osäker karriär. Storasyster, gift,fastanställd och politiskt engagerad.

Med dottern här hemma.Vi brukar hamna i klinch med varann men
än så länge funkar det. Mina barn är mina strängaste lärare
och det finns inga som så slår ner på mina rutin-reaktioner,
slentrianmässiga undan-manövrar,later,manier och upprepningar.
Det är också de som visar mej vägar in i framtiden och ibland
upplever jag att jag väldigt gärna umgås med dem

Plockat en hel cykelkorg med nässlor idag och vi bjöd på
nässelsoppa, sushirullar och toffee-banan-paj. Som jag tog en
liten bit av (trots socker-avhållsamhet)

Det regnade hela morgonen så det blev varken koloni eller
träning ,bra väder för växterna. Men huvudvärk och illamående
av väderomslaget. Det gick över efter wasabin.
Älsklingen kom hem från Stockholm och Metallica-konserten.
Nöjd, även om han sett de bättre. Lite splittrat.
Mirre visar mej saker på datorn och hon är så snabb och
självklar.
Känner mej dum och trög och utan nån minneskapacitet
alls.Ingen rolig känsla .

Har avlidit,nästan åttio blev hon iallafall. Hennes "kvinnorummet" kom
ut -77 och jag läste den väl ett par år efter tror jag väl,även hennes nästa
"det blödande hjärtat". Sådana böcker man kunde avundas de som hade
kvar dem att läsa, liksom Erica Jong och Fay Weldon. Fröjdefull läsning.

Läste ut "sammankomsten" under den regniga morgonen. Så vacker.
Den stora syskonskaran... " Här är den. De återstående medlemmarna
Hegartys långsamma marsch. Jag vet inte vilket sår vi visar dem alla
bortsett från familjesåret. För i just dethär ögonblicket tycker jag att
det mest smärtsamma tänkbara sättet att vara vid liv är att vara
medlem av en familj."
Eller dethär citatet om mormor Ada:
" Ada med sin resväska den dagen hennes mor dog.
Hur hon vände sig om och bar resväskan ur huset. Och allt som
verkade möjligt efter det. Hon hade fötternas gåva, de placerade sig
den ena framför den andra så hon kunde gå ut därifrån, och hon hade
händernas gåva för att bereda henne väg genom livet, och hon såg sig inte om."

Igår såg jag även ett "babel" jag missat på svt play ,en interjuv med min
definitiva favorit genom alla år Joyce Carol Oates. Så spröd,mild nästan
overkligt eterisk med de vackra kupiga ögonlocken .
Hennes man hade dött för ett tag sen och hon verkade så sorgsen så sorgsen.
Ger ut sina dagböcker nu.
Och  hon uppmanar folk att skriva dagbok och jag blir så glad och
inspirerad. Har skrivit dagböcker i alla år och har skåpet fullt.
Och att jag nu dessutom har en öppen dagbok i bloggossfären...
Joyce och Anais Nin,mina musor!

Hon kommer snart med tåget från Götet så jag ska ner med
cykeln och hjälpa henne med väskorna.
Har snyggat till arbetsrummet så hon får det lite ordnat kring sej.
Tränat och vart till Gabriella-homeopat-väninnan och babblat lite
och beställt linfröolja som Mirre kan få som present.
Upp till kolonin och jorden var ljuvlig . Ett sånt underbart regn som
kom. Välsignat välsignat!
Men nu har det spruckit upp och typiskt nog börjat blåsa, så nu torkar
väl fukten upp igen. Men jag slipper vattna plantor idag iallafall.
Rosie kom upp med hunden,kors i taket.
Så där satt vi och fick oss en pratstund i solen .
Plockat sparris som Mirre ska få...gott gott.
Läser den fantastiska "Sammankomsten" av Anne Enright. Booker-"
prisvinnare 2007.
Ett sånt språk hade jag önskat! New York Times skriver:
" Ann Enrights prosa är kolsvart - men hur den lyser "
Om syskonen i en niobarns-familj,samlas för en bror hittats
död. Såhär skriver hon om broderns alkoholism:
"Om jag trodde på en sån sak som bikt skulle jag gå dit och säga
att jag inte bara skrattade åt min bror utan också lät min bror
skratta åt sig själv i hela sitt liv. Detta skrattskede varade genom
hans muntra drickande, och genom hans skrovliga drickande, och
ebbade inte ut förrän under hans sista stinkande supstadium. Men
han slutade aldrig med det helt - tanken att alltsammans var ett
enda stort skämt "
Hon känns som en stor författarinna och det är vackert och hjärtslitande
men inte banalt eller sentimentalt en enda stund.
Tänker även på dokumentären om Eddie Meduza på P 1 som jag
försökte lyssna på i lördags när jag städade.
Denna människa som dog för några år sen och som jag avskytt
framträdde som en tragisk person  med en ovanlig och komplicerad
uppväxt som förklarar en hel del.
Männen som gör uppror men går under i missbruk...

Äntligen en lugnare dag,med moln. Hade en  harmonisk morgon,vaknade
tidigt,frukost och tarot-läggning i sängen. Såg bra och välbalanserat ut
med en lustig symmetri med kejsarinnan i mitten,kejsaren i det under-
medvetna och  de älskande i det medvetna upptill. Slutade med seger-
kortet sex stavar, ett favoritkort.
Ett yoga-pass för Annika,mycket mycket styrka och uthållighet. Hon
lockar oss att våga sätta oss själva på prov,våga kämpa. Ser ut som
en krigar-prinsessa själv förresten!
Hunnit städa en del idag, så jäkla viktigt för mitt välbefinnande,lägga
på min skrynkliga självdeklaration.
Kolonin dit jag tog med en dunk hett vatten med såpa för att tvätta
växthuset rent från alger. Bästa V dök upp med lilla A, passade henne
idag.
Först är hon lite motig och svår men rätt som det är skurar hon med
mej,grejar och håller på och efter ett tag är hon på ett strålande humör.
Bästa V lär henne virka blommor, hon får goda saker från olika familje-
medlemmar. Född med en stor-trigon. Goda förutsättningar.
När jag sen kommer hem ringer älsklingen från Stockholm och vi
pratar. Lägenhetens fönster är fyllt av trädens grönska utanför och
jag är så glad för allt är så vackert.

Denhär tidiga lördagskvällen.
Jobbat som en dåre,cyklat hit och dit, till stan (vi säjer inte centrum)
för att köpa födelsedagspresent till Mirre som fyllde 26 i London men
som lär komma hit på måndag.
Två kolonipass som vanligt  och en tur till damernas på eftermiddagen.
Dit bästa M kom med sin sallad så vi kunde mumsa ikapp medans vi
diskuterade ditten och datten. Blåste kallt så man måste ligga platt
mot plankorna,frös gjorde man om man höll upp händerna i luften för
länge.
Cykla hem och sätta en bröddeg med dinkelgröten jag gjorde i morse.
Har ätit köpebröd ett tag och längtar ihjäl mej efter mitt egna med nötter
och aprikoser i.
Upp till kollo medans det jäste och där möta upp bästa V. Hon fick
gå i mina fotspår medans jag vattnade kanna efter kanna och satte
ut resten av purjon. Den är bara som en synål i storlek.
Igår dödade jag den första knäpparlarven som satt rätt upp i en
tynande salladsplantas rot.
Något, en mus kanske har gnagt på petuniorna och nån kålplanta
var borta.
Livet som odlare är inte bara en dans på rosor. (aj)
Hem när det blev kallt och solen försvann bakom trädtopparna.
Baka ut brödet,äta ,dammsuga. Meddelanden från Ålsklingen
inbonad på hotellrummet med kompisen. NU ska Metallicakonserten
väl ändå bli av.
Snart läst ut "Den nya Evas passion" mytisk och apokalyptisk,börjat på
en helt underbar ny "sammankomsten" som jag tänker skriva mer om sen.
Nu vill jag bara sova. Sängen så god så god...

Såg  K-special om författarinnan Mare Kandre, som jag undrat så
mycket över. Varför hon tog livet av sig vid 42 års ålder fick man ju
inget svar på,om det nu var ett helt medvetet självmord eller en
oavsiktlig överdos av läkemedel.
Läste henne och förundrades på sjuttiotalet,så ung ,så begåvad!
Det var så märkligt. Även hennes utseende fascinerade,så docksöt
med allvarliga ögon, och det febriga mycket sinnliga språket och
de sällsamma världar hon målade upp.
Sista boken av henne läste jag för inte så länge sen "hetta och vitt",
tror jag den hette,men då var hon död visste jag.
Läser nu "Den nya Evas passion",av Angela Carter,men skulle nog
hellre rekommendera nån av hennes andra. Denhär är fantastisk
men inte så "mysig" om jag säger så.
Angela Carter dog bara 51 år gammal i cancer 1992.
"den nya Evas passion beskrivs som en "het,ilsken,överblommad
omöjligt komplext allegorisk bok med många ingångar men ingen
självklar   utväg."
Idag första maj,med hög klar himmel,och lite kall ren nordväst-vind
tror jag.
Upp tidigt,så frön hemma efter frukost,sen kolonin som vilade alldeles
tyst och underbar.Helgdagstyst. Så småningom vaknade området
till liv men då hade jag jobbat undan och tog mej lite termoskaffe.
Sen var det havet med älsklingen.Vi hukade bakom en klippa
åt hårdkokta ägg och kaviar-mackor.
Havets brus sövde honom. Han blev halvsidigt solbränd.
Kvällspasset på kolonin - vattna plantor med kanna och täcka en
del med väv ifall det blir en kall natt.
Jag drar täcket över de små och önskar gonatt,mamma kommer
imorgon och väcker...