ullaunna

Cyklade hem från kolonin efter ett förmiddags-pass med de första regnstänken
mot ansiktet.
Kryper ner med mitt termoskaffe under filten i sängen istället. Hade en helt
ljuvlig fågelsångs-morgon med sol på shortsbenen och jag fick jobbat på en
del. Ogräs ogräs ogräs.
Kupar potatis och kollar kålplantornas hotade existens. De nya broccoliplantorna
jag köpte på torget har attackerats av nån mus. Bladen ligger prydligt avbitna
utanför sålådan.
Den fina lobelian som snart skulle blomma har också blivit aväten. Fast det kan
ha varit den snigel jag fann i dagsvila under fönsterkanten av växthuset.
Jag mördade den.
Idag har tankarna kretsat kring vad väninnan Y och jag pratade om igår.
Hennes oro för världen - vart det bär iväg med allting.
Liksom bästa M jobbar hon som lärare och det är inte tal om annat än att
arbetsklimatet är tufft.
Att Y fått ett nytt barnbarn aktualiserar oron. Det lilla sköra livet .
Själv hade jag så mycket världs-ångest när mina barn var små att det var
riktigt jobbigt. Alla ens beskyddar-mekanismer  uppskruvade gånger hundra.
Y och jag pratade om varför en del kan vara så obekymrade.
Förträngning? Eller ett glatt och soligt   humör överlag som inte påverkas.
Och problemet med att man ibland tar in mer än man orkar hantera.

Och att många inte ens tycks reflektera över sin livsstil.
Själv vågar jag sällan kritisera någon. Mest för att jag själv är så rädd
för att få kritik.
När jag t.ex blev vegetarian  under första halvan av sjuttiotalet blev man
ständigt ifrågasatt och ställd mot väggen. Fick alltid försvara sig.
T.ex varför jag sminkade mej, om allt var otestat på djur osv. (nej)
Och jag försökte inte "omvända" någon till att sluta äta kött,däremot
tycker jag att alla faktiskt borde tänka på att minska sitt köttätande
av alla upptänkliga skäl som finns.
Men sen nittiotalet har köttkonsumtionen bara ökat och nu kommer
grill-säsongen...

Grejen är ju inte att vi måste bli perfekta och tänka på allt . Att litegrann
tänka sig för innan man beställer flygresan eller tar bilen den korta lilla
biten,beställer största biffen eller vad man nu gör.
Man kan ju göra det som inte är alltför besvärligt.
Kanske lever vi i ett samhälle där man hela tiden ser det som sin rätt
att unna sig . I ett klimat där avstå och offra är fula ord.
Sånt pratade väninnan Y och jag om.