Känna sej som Viggo

Hjälpt Torden med att skriva ansökningshandlingar -så kul
när vi kan hjälpas åt. Regnet öser i häftiga skurar som kommer och går
och jag har fortfarande inte kommit ur jobbakläderna. Tog beslutet i
morse att skippa även denna dagens träningspass och köra ett pass
i landet.
Återigen grävt ur komposten. Väldig fart på den. Fick ut en massa jord
att täcka sellerin och morötterna, så de kan stå kvar i landet och växa
till hela hösten.
Även kålen fick kompostjord och larverna krossade jag med mina
händer av liv och död.
Klippte ner gamla hallonplantor och bottnade nya komposten med.
Majsstänglarna hamnade också där. Perfekt att ha lite grovt i botten.
Sen vände jag ner allt jag lagt på de senaste dagarna av rensning.
Massor av torra vissna perenner och mängder av jordgubbsblad
som jag klippt av. När jag kom ner en bit börjar det ryka ur
blandningen så processen fungerar som den ska. En liten bit till
och blandningen kryllar av mask som vrider sej, smala rosaröda
kompostmaskar.
Ju längre jag går i min ensamhet och sliter under regnskurarna
desto lyckligare känner jag mej. Den feta mörka jorden samlar sej
under skosulorna och regnstället blir allt smutsigare.
Nu kan jag lita på att jag är en odlare trots allt.
Jag blir ju lite trött på det emellanåt bara - men kärleken till jorden
kommer hela tiden tillbaka . Nu litar jag igen på min förmåga och
på min ork.
Men nåt måste ju hjärnan sysselsätta sej med och
jag började tänka på filmen " Eastern promises" som jag såg på tv
i söndags. Visste inte om jag skulle se den eller " Mamma Mia".
Började med Mamma Mia men så började de sjunga och då växlade
jag över. På så vis missade jag början som nog var rätt hemsk.
Iallafall var det en riktigt riktigt bra film.
Blev fascinerad av det ryska, resturangen med sina tyger och mattor,
den falska tryggheten. Den onde mannen, spindeln i prostituions-
nätet som gick där så gammelmansgemytlig i sin kofta...
Gick på min koloni och mumlade " I´m only the driver" med rysk Viggo
Mortensen-accent.

Nyss kom solen fram ur svarta moln och jag gick fram till
fönstret och såg en stor regnbåge vända sig fram över hustaken.
Önskade mej något.
Allt är gott nu tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0