ullaunna

          Tränade i morse ,för det vilda, för svetten som rinner utmed armen och
stannar i en droppe på armbågen innan den faller till golvet, för musklerna som
sjunger om smärta och njutning, för allt det välbehag som kommer i vällande
stötar efteråt.
När jag startar känner jag alla mina gamla skador, de stela vristerna och fötternas
tyngd...ja där var den gamla utläkta tennisarmbågen - men efter en stund av
steg och hopp och rytm, efter en stund av skivstångsvingande till hög go musik
känner jag det inte längre.
Hur lång tid har jag kvar av den här sortens träning? Hinner jag bygga upp min
muskelmassa i snabbare takt än den avtar?
Många som tränat i alla år slutar i min ålder, trappar ner alltmer. Jag har mycket
att komma ikapp med efter all min  otränade tid och går in för det med liv och lust.

Ynklig magsjuk dotter ringde imorse, hade spytt hela natten.
Jobbigt att inte kunna ta hand om henne,hoppas att hon sover ut nu och har
slutat spy. Snart fyller hon tjugosju år! Fantastiskt.

Plantorna utburna på balkongen. Brickorna jag bär dem på blir tyngre och tyngre,
det växer så det knakar. Skulle önska att jag slapp plantera om alla tomaterna
en tredje gång men en del har vuxit ur sina krukor och ämnen till blommor
börjar bildas.
Ännu dröjer det innan vattnet därute kopplas på och växthuset kan göras redo.
Lite tomhet i min själ och lite rastlöshet.
Vinden blåser fortfarande, himlen är aprilblå.
Magnoliornas vita  knoppar förtrollar min blick med sin renhet.
Om jag får ett hus ska jag sätta en magnolia vid husväggen.
Vill hinna se den växa upp och bli ett stort träd i framtiden.