ullaunna

Efter dagens dikt kom ett fagottstycke,lite melankoliskt ,och
där är mitt uttryck. Inte oboe, som jag trodde var mitt instrument,men fagott!
Den har något komiskt över sej som jag känner igen. Varken jag eller omgivningen
kan ta mej på riktigt allvar misstänker jag även om undertonen är melankolisk.
Alltså jag spelar inte, eller är det minsta musikalisk, men det är kul att liksom
hitta sin ton...
Det börjar kännas lite insnöat. Tänkte cykla och handla men nu
yr snön så jag får spara krafterna och ta det samtidigt som jag ska träna.
Igår hoppade jag för första gången över en träning som jag ändå ställt klockan
till och bestämt mej för. Huvudvärk och oro för att nåt skulle hända om jag tog i.
Likaså är det mer ängsligt att cykla nu sen min vurpa.
Nu är fönstret till arbetsrummet nästan helt igensnöat,dricker en massa
grönt te och lyssnar på radio. Snart kommer bästa Annika Lanz,som en kul väninna
man har på lyssningsavstånd.
Två glada Jehovas Vittnen-tjejer ringde på min dörr och räckte mej ett papper som
jag inte tog emot. En undrade om jag trodde att bibeln hade nåt att säja mej.
Men jag vägrar svara på en sån komplex fråga med människor som på allvar
tror på ett bestämt antal människor som ska få evigt liv.
Då är det ju ganska kontraproduktivt att gå runt och missionera.
Ju mindre som tror som dom ju större chans till himlen,eller hur?
"Jag har pratat mycket med jehovas vittnen förr sa jag och jag delar inte
er tro, sa jag vänligt och stängde min dörr.
Sen ringde de på hos min irakiske granne...
Målar och stoppar strumpor. Ja på allvar. Mina Gekås-raggsockar,mycket
lugnande sysselsättning.
Drömde att jag plötsligt var inblandad i två resturangprojekt,sprang som
en tätting emellan.
Totalt rörigt och katastrofaktigt.
På slutet vek sig bordet på mitten och föll ihop inåt med tallrikar och glas
ner i springan och den nersölade duken.
Känns inte alls som min dröm.
Här är full kontroll....full kontroll....