ullaunna

har jag nyss hört. Jonas Hallberg är alltid förnumstig och töntrolig och
Jessica Gedins var helt suverän som vanligt men Jonas Everdahls fastnade
kanske för att den var sist.
Handlade om "lycko-tvånget". Att det nuförtiden existerar som en plikt att
vara lycklig och att våra statusrader på facebook nästan alltid ska innebära
något lyckligt och mysigt."(sitter i soffan med ett glas rött "ungefär)
Barbara Enrich (inte säker på namnet) en amerikanska som rätt nyligen skrev
en bok om sina försök att leva som fattig och på existensminimum i det
nutida USA ,drabbades av bröstcancer och blev helt överväldigad av alla
de påståenden hon mötte om hur viktigt det var för henne att hon nu skulle
uppfatta sitt tillstånd som ett privilegium nästan, som en chans till utveckling.
Så långt kan jag delvis hålla med. Men att sen i ett känsligt och säkert sorgesamt
tillstånd dessutom få tvånget över sej att "nu är det extra viktigt att "tänka
positivt" det upplever nog många som ett omöjligt tvång.
Så hon har skrivit om denna "massrörelse" som ju kommer från 1800-talets
Amerika och som uppstod som en motrörelse till den glädjefattiga och stränga
religiositeten som rådde då.
Spanarna menade att ju detta överdrivna tvång att tänka positivt och att "våga
satsa" ju faktiskt har lett till USA´s ekonomiska kris,konkurser och katastrofer.

Och trots att jag står med en fot i den "andliga" rörelsen och   new age-
tankegångarna, applåderar jag denna spaning  .
Man måste ha rätt att förhålla sig skeptisk och inte alltid odelat positiv.
Sorgen måste få ha sin tid,och ilskan och frustrationen. Man kan bara inte låtsas
som detta inte finns.
Carl Gustav Jung sa nåt nån gång om att det är tankarna som inte tänks, det
vi upplever ,men inte riktigt släpper in i det medvetna, som riskerar att växa
sig stora och ohanterliga. Det är tanken som inte tänks som blir vår fiende.
och vår största fara.

Och så upplever jag det för tillfället, då jag känner mej som en ganska
besvärlig människa med många taggar.
Att det nya året kanske blir ett besvärligt år...men jag är liksom isåfall inte
rädd iallafall.
Just nu känner jag mej ganska kompromisslös och argsint... och det är skönt.