ullaunna

En storhelg närmar sig med all vidhängande ångest...
Jag är en sån besvärlig människa...
Inbjudningarna till midsommarfester haglar ju inte precis, det hade
annars varit så skönt att bara kunna åka bort en stund. Efter ett
antal år med fest på kolonin, med allt vidhängande bök och trans-
porterande fram och tillbaka, skulle man önska nåt annat, men det
lär bli som vanligt:
De överblivna som inte vet vad dom ska göra med sej får väl komma
då. Kanske blir det alldeles tomt.
Sill, potatis och en liten nubbe i blomsterlandet.
Bara lite orolig för mina blommor och plantor, där är så trångt.
Vi är ju en grupp i upplösning på nåt sätt så kvar är jag med unge
Tordens kompisar. Inget fel i det men man kan sakna gamla trygga
vänner som man känt sig förbunden med.
Men gamla band ska brista och upplösning tycks vara denna tidens
melodi.
Min saturnuskvadrat är återigen aktiverad, tredje gången nu och
Tidens obevekliga gång och förändringarnas strömmar känns så
påtagligt.
Jag får syn på människor omkring mej, på ett nytt sätt, i ett nytt
ljus framstår mina medlevare. Sak läggs till sak och tidens långsamma
process är den lampa som avslöjar.

Och mej själv då? Nej jag tycker inte speciellt bra om mej heller....