ullaunna

           Måndageftermiddag och jag sitter och målar på en av mina
otaliga askar. Träningen i morse sjunger fortfarande i kroppen och
solen skiner.
Att sitta och måla i mitt nordöstra arbetsrum medan solen skiner
därute, brukar inte alltid vara lätt. Jag vill vara där solen är. Cyklade
iallafall hela strandpromenaden efter träningspasset och pratstunden
i fästningshörnan med bästa J.
Och snart ska jag iväg och hämta den lilla Alvan på skolan så nog
kommer jag ut alltid. Vi ska hem till henne också så jag är inte
hemma igen förrän till kvällningen så det är lika gott att vila ben
och fötter sålänge man kan.

          Lyssnade nyss på " Vetandets värld" om storytelling.
Att berätta historier är inte alls något utdött i vår nya sköna värld
där bilden och det visuella mer och mer tar mark.
Det är så intressant sånt här, att fast omvärlden förändras uppkommer
gamla värden ändå - kanske i något modifierad form.
Att kunna berätta en historia bra ,var viktigt i forntiden vid lägerelden
...och det är kanske minst lika viktigt idag i olika sociala sammanhang.
Nu kommer det stort i företagsvärlden.  Att man berättar en historia
om och kring det man vill sälja helt enkelt.
( Nu tänker jag på Seinfeld igen. Elaine är ju i många avsnitt anställd
hos Peterman som säljer kläder och attiraljer med hjälp av spännande
historier )
                  Och vad det gäller våra egna personliga liv handlar det
ju också mycket om hur vi berättar historien om oss själva.
Är det en framgångssaga eller en offer-och lidandeberättelse?

Plantorna står och växer på balkongen, helgen rann undan som en
helt-okej-helg, men på söndan flippade jag ut i tråkighets-ångest.
Jag hade pysslat med den ensamma katten i dotterns hus, vi hade
varit ute och åkt på landet och tittat på möjliga hus i vackra fortfarande
snötäckta landskap, vi hade ätit gott....och arrghhh. TRÅKIGT!
Kände att jag borde röra mej mer så de här ringarna kring midjan
som vintern fäst kring mej som en extravikt skulle försvinna.
Så när Torden åkte hem till sitt lilla hus cyklade jag den vanliga gamla
strandpromenaden som jag cyklat och promenerat på 6079 gånger
minst.
Sen var jag trött och struntade i mitt samvete som alltid vill att jag
måste göra något av mitt liv - och såg på teve hela återstoden av
kvällen.
Såg de gräsliga hollywoodfruarna, det gräsliga parlamentet och en
inte så pjåkig Wallanderfilm.
Facebookar i förbifarten såklart, masserar celluliter och pysslar om
mej själv,pratar lite i telefon.

           Idag känner jag mej emellertid lite förnyad iallafall.
Förändringen ska komma, den kommer den kommer...
Känner en liten antydan till vind under mina fötter och jag hoppas
att det är en förnimmelse jag kan lita på.