Sitter och trycker

I det lilla rummet med datorn. I det stora rummet borras
det och bilas, bullras och grejas för installering av kamin.

Två trevliga killar drog in här i morse och jag fick stå upp tidigt
för att vara presentabel. Man vet ju inte riktigt hur man ska bete sej
men här vart det raka puckar, för en tittade fram och undrade om det
gick att få kaffe. Så jag tinade kanelbullar från födelsedagen och så fikade
vi, och det var trevligt.
Ibland är jag mer social än jag tror. Går liksom omkring med en gammal
kvarsläpande identitet som blyg och tillbakadragen, och den personan är
inte riktigt korrekt längre.

Det har varit en alldeles harmonisk helg. Att sjunka ner i missmod
som jag gjorde i mitt sista inlägg, kan ibland ha en hälsosam effekt. Från
botten kan man bara gå upp.
Se det positiva!
Jag har det ju på många sätt bättre än jag "förtjänar".
Vi åkte till stan efter en lat långsam lördagmorron.
Behövde bägge se lite folk och rörelse. Tord träffar inte mycket folk på sitt
jobb så här års och jag hade stannat mycket i huset.
Så det blev fika på stans trängsta och varmaste och äldsta caféer och långt
varmt prat med govännen Jeantte.

Har liksom så stort behov nu av varma människor. Omtänksamma.
Lite skört som det är i omvälvningstider.
Att vi är rädda om varann - vi som har kvar varann.

Gick runt i affärer och kollade på kläder och drog en lättad suck när jag
inte tyckte nåt såg attraktivt ut.
Ända tills jag sprang på ett par skinnbrallor! ...för tusen spänn.
Inte blanka, utan just såna som kriminalinspektören Saga i den svensk/danska
produktionen " Bron", har och som är såå snygga.

Då blev jag sugen.

Såg reprisen av Babel med en hårklippt Knausgård. Räckte väl med
den stjärnstatus han redan uppnått, nu får han tona ner sej, tänker jag.
Men han gjorde ett avspänt och sympatiskt intryck.
Och så blev man avundsjuk på de där som skrivit en ungdomsbok som slagit
stort. " Cirkeln". Om unga tjejer och häxor, övernaturligheter och typiska
naturligheter.
Så attans lyckat och framgångsrikt.
Skulle inte ha något emot framgång - men som vanligt vill jag inte betala priset
för den. För naturligtvis kostar det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0