ullaunna

En kall och vindstilla solig dag väntar utanför. Ännu en dag av ont.
Men jag planerar att cykla ner till stan och köpa röd färg och cykla ut till
huset och måla väggarna.
Varmt röda , en färg jag behöver.
För att inte frysa, bli stenkall och orörlig.

Druckit tranbärsdricka, hiskeligt läskigt sötad tyvär, vitlöksvatten
och nu en stor balja kamomill och nässlete.
Antar att frosten tog de sista tomaterna men hoppas att jorden jag skyfflat
över rödbetor och selleri skyddat.

När man har ont betraktar man andra människor som susar förbi,
som tycks så smärtfria , lätta och lediga.
Säkert inte bekymmersfria men kanske med kontroll över sina kroppar,
bekväma .
Och ändå är det inte alltid så. Många som har problem som inte syns på
ytan.

Men att slippa ont...

När jag sen cyklar iväg, syns kanske ingenting av smärta utanpå.
Kanske betraktar någon min framfart och tänker att där är en frisk
och lycklig människa på väg mot ett tydligt mål.

Och ingenting kunde vara mera fel.