ullaunna

Hej va det går....
förrgår - jättebra dag, massa trädgårdsjobb i duggegn och rusk.
Världens välbehag till kvällen efter dusch och tänd brasa, goa teve-
program, filmen Snabba Cash som verkligen fick en att uppskatta
sitt lugna laglydiga liv.
Gårdagen eländes elände, gamla sorger blommade upp, gråt å tanda-
gnisslan, lessna somnade vi på påskaftonen.
Nyuppståndna iallafall, hopaläkta, uppstigna, långsamt lät vi frosten
smälta och värmen kom hoppfull tillbaka i den kalla frostbitna förmiddagen.

Ja så kan man ha det...

Växthusbygge idag.
Hans mamma kom och stod bi, de tänker likadant och har satt ihop
ett antal växthus i sina dagar, medans jag ärligt talat är rätt korkad
vad det gäller konstruktioner, så jag fortsatte mitt intressanta arbete
att sitta på knä och skaka torvor fria från jord.
Grannar sprang förbi så det blev bra tillfällen till gottprat.

Kaffe fixar jag och sen fortsätter de, fåglarna sjunger alltmer medans
solen börjar dala. Hans mamma far hem i lilla bilen men han bara fort-
sätter tills det är helt klart.
Jag låter heta duschen mjuka upp mitt stela axelparti och kokar havre-
grynsgröt för en gångs skull.
Allt väl på jorden igen.
Börjar på en bok som börjar lovande med ett citat av Nietzsche :
" Den som kämpar mot vidunder, måste se till att han inte själv blir ett
vidunder, och när du länge blickar ner i en avgrund, blickar också
avgrunden in i dig."

Ett citat som tilltalar min gotisk/romantiska/ångest/Bergman-
personlighet.