ullaunna

Vilsamt och underbart att bara stanna hemma idag, vinden
blåser som vanligt och det är en kall vind. Antar att det vänder vid
fullmånen på påskafton.
Aprilhimmel och björkar i mitt synfält utanför fönstret. Planterat lite
och bär ut plantorna från österfönstret i takt med att baksidan värms
upp. Tvättar en maskin mörktvätt och plockar mat ur frysen som ska
tinas och fixas, lite sillfilé, en del bär som kan bli saft och bärsås och
nässlor. Kan ju snart koka soppa på färska nässlor nu. Ska pimpa
dagens soppa med färska kriskålblad som växer i häcken.

Kirskålen, ett gissel som jag aldrig lär bli av med fast jag flyttat.
Hoppas iallafall på att kunna odla kål utan klumprotssjuka.

Att ta det lugnt emellan varven så viktigt. Igår cyklade
jag ju framåtillbaks för att träna, tog det rätt lugnt efter det, men
jobbade med grästorvorna i kvällningen.
Av allt cyklande så är det ändå axeln som gör mest ont (!)

Det är ju inte nog att gräva upp och vända hela gräsmattan,
för när torvorna torkat till ska de ju skakas rena från jord och på
något sätt komposteras utan att det börjar gro gräs igen.
Efter detta kan jag kratta till det nu rätt så stora grönsakslandet
och slänga på hönsgödsel.
Vänta ett par veckor och sen hoppas jag kunna så!

Men inte hönsgödsla där morötter och potatis ska växa.Då blir det
mest bladtillväxt.

Två fina gurkplantor har jag och tre fina squash som faktiskt ser
ut att kunna blomma tidigt.
Tomatplantorna är rätt ynkliga. Paprikorna lovande.
Varje kväll bär jag in nästan alla plantor igen och täcker resten med
fiberduk, t.om penséerna har jag tagit in nåra kalla nätter.

Tänker på människor som inte längre finns i mitt liv... lite
sådär som man gör. En del som jag inte vill ha där för de inte hade
den ömsinthet och känslighet jag uppskattar.
Små gester som saknats.
En allt ökande krasshet, som jag ser på många håll.
Som finns hos mej naturligtvis, men som jag vill motarbeta.
Att för kanske första gången på allvar i livet välja bort relaterandet.
Det eviga relaterandet.
Vill stå fri för en gångs skull.

Torden å jag relaterar ju såklart, så inte är jag ensam inte, men
jag vill också släppa idén om att han ska " förstå" mej eller att vi ska
dela allt.
Vi fungerar , vi vill ha harmoni.
Igår hade vi varit ihop i 13 år och jag fick blommor.
Men jag vill stå fri i mitt inre, och kanske är det en typisk vattumansk
strävan...
Mitt huvud känns klarare och mitt hjärta lättare när jag släpper.
Men långt långt är det kvar.