Våga vara lite lycklig

Den senaste tiden har varit så harmonisk och lycklig
( att man nästan blir rädd). Då skriver jag en masssa trivselinlägg på
min statusrad på faceboken och oroar mej över att någon ska reta sej...
Och den vidskepliga rädslan att dra till sej otur och olycka och " onda
ögat" om man flaggar med sin lycka alltför mycket...
Ja mitt inre är av ett ganska primitivt slag, skiljer sej inte så mycket
från gamla stamfolk i obygden, men det är ju också i medvetandet om att
lyckan och välgången ofta är av ett flyktigt slag.
Vanligtvis har man ju minst ett par saker att oroa sej över, och har man inte
det så hittar man på nåt.

Men hursomhelst - just nu är det relativt bekymersfritt. Det är inte
alltför många ambivalenta känslor som bråkar runt, just nu är mina få
relationer smidiga, kanske för att de mest försigår på just facebook.(!)

Just nu lever jag fortfarande i en lång utandning av Den Stora Flytten
och all anspänning. Just nu ser jag mej omkring i en nyfunnen lättnad
över att allt gått i lås och att vi faktiskt kan bo ihop.
Att jag lyckades flytta ut ur stan och plantera om mina rötter .
Att jag lyckades samsas med drömmarna som inte helt uppfylldes men
ändå föll så väl ut.

Och nu har jag det bättre än jag förtjänar!
Som jag brukar uttrycka mej, av nån anledning.....

Igår en tur till stan för en halvtimmes träning.
Torden väntar på mej med blå plasttossor på fötterna, och det är också en
sorts lycka faktiskt.
Vi tog en snabb promenad runt fästningen och på sina ställen lyste
solen varm trots att isen börjat lägga sej på havet.
Storhandla.
Hem och måla tak, för jag har velat ha det färdigt till min födelsedag.

Och idag fröjden av tanken : - idag ska jag ingenstans!
Stanna hemma, elda värme i kaminen och måla på min tavla.
En grönskande tavla i februarikylan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0