ullaunna

Igår var vi folkliga och for till Ikea.
Laddad med kaffe och bra skor och pengar så var väl
intentionen att köpa lite ljus, en lampa, kanske en matta
och äta lunch.
Men jag förälskade mej i en rosablommig divan, så hastigt och
lustigt rullade vi ut den på parkeringen för att se om den gick in i bilen.
När vi fått av kartongen gick det bra. Tur att Torden åker omkring med
stora beskärningsverktyg och grensaxar så man kunde klippa snörena.

Hemma blev det ju en hantering för den passade inte där jag hade
tänkt, så vi resonerade lite kring och kom på att en skåpförflyttning
behövdes.
Så hela dagen har gått till detta ordnande.
Jag har ju så mycket...

Men en osviklig talang har jag: Att fylla på med möbler.
Ändå blev det luftigare där det tidigare var kompakt.
Och nya planer.
För när det ljusa blekpastelliga rostyget kom in ville man ju följa
upp det, så småningom ska jag måla ett stort mörkbetsat skåp
och de mörka fönsterfodren som går i sjuttiotalsbrunt.
Även har jag bestämt mej för att måla även detta taket vitt.
Men först nästa år.

Och trivseln idag, med ordnandet. Han köpte hyllplan som ska
rama in en valvöppning, borrar nere i källaren, spelar fin musik.
Jag gjorde fina finishen. Stryker ljusa broderade dukar med spets-
kanter och är så lycklig för vi har burit in det stora vita skåpet som
fått stå på altanen innan.

Nu är det inne i tryggheten igen och jag klappar om det - för jag älskar
faktiskt mina skåp.
Och just detta var min mormors, där hon gömde godis som jag fick leta
upp.

Och allt blir bättre och bättre hela tiden, även om jag hade svår ångest
inatt för jag köpt den blommiga divanen.
Men det är ju faktiskt den enda nya möbeln vi köpt här till huset
och jag var trött på att ligga i sängen och se på teve.

Pelargoniorna har jag tagit in, tror inte de tål att stå ute i uterummet
en natt till.