ullaunna

Hela dagen igår vart en total misärdag. Med téer och vitlök
och vatten med äppelcidervinäger fick jag bukt med det onda, sov och
slumrade lite febrig och såg på en massa teve i min tomma trista lägenhet
medan solen sken in genom de smutsiga rutorna.
Tyckte synd om mej själv och framåt kvällen kom det onda tillbaka, när
jag var så trött efter flera nätters dålig sömn.
Då gick jag tillslut upp, kokade en stor kopp kamomillte till och tog en
tablett av arvegodset. En smärtstillare som fick mej att somna gott, varm
i hela kroppen.

Detta med urinvägsinfektion tycks på nåt konstigt sätt vara kopplad
till kyla, och fötterna.
När jag har ont kan jag inte bli varm, inte få cirkulation, skitskumt.
Har haft detta gissel alltid så gott som, men inte de senaste åren. Hoppas
verkligen inte att detta ska vara inledningen till en ny tid då man hela tiden
måste passa sej och undvika allt som kan utlösa en ny infektion.

Man får tanken om en misogyn skapare som ger oss kvinnor korta
urinrör, menssmärtor, pms och klimakterievallningar. För att inte tala om
förlossningar och mjölkstockningar...

Ska det behöva va så!?

Nåväl idag känner jag mej stabil och vinden blåste åt rätt håll.
Först till kolonin och näste fast en ruta som blåst ut. Plockade grönsaker
och cyklade med en härlig klar sol i ryggen mot Det Andra Hemmet i Tvååker.

Hann inte göra så himla mycket där för när Tord kom ville han ganska
omgående köra. Skulle köra mej och min cykel till stan och sen hem till sin
mamma och hämta ett element till sovrummet.
Han har frusit där den senaste tiden och har ett bättre element än det som fanns
där och som vi monterat ner.

Lagade mat där och donade lite och gjorde råsaft på juicepressen jag
tagit dit.
Dricker massor, äter vitlök och även Tord fick dricka lite nyttigheter.
Kan han ju behöva!

Vad som kanske kan vara bra med lite sjukdom är väl då att jag gör allt
för att rensa ut och rena mej, så det blir en viss vitaliseringskur.
Och när det onda går över mår man så himla gott
Men ändå...

Att det ska behöva vara så!?

Blir så trött på rytmen av att allt välmående ska följas av skit.
Igår en dag av kraft och styrka, core på morron, handla och sen cykla
till Tvååker trots regnet.
Sorterade mina tyger i lådor och skåp, allt som legat nerstoppat i svarta
plastsäckar. Njuter av färgerna och mönstren, längtar efter att sätta ihop,
sitta och nästa samman för hand eftersom det är trivsammare än att sy
på maskin. Stryka skrynkliga lappar släta, sätta samman.
Kokade en soppa med potatis, lök, morot och kål, allt egenodlat. La till
ingefära, vitlök och pepparfrukt för sting.

Åkte bil till stan igen och vi letade kopplingar till badkaret och lite
till lyst. Köpte två badrumsmattor av fluffigaste slag, så nu kan fossingarna
få varmt och mjukt på alla toarna.
Torden hittade en tigerfäll med huvud, made-in-china och vi skrattade åt att
han givetvis kommer att snubbla jämt på huvet a´la grevinnan och betjänten.
Men han köpte den, fast den kanske egentligen hör till ett barnrum, men man
får bejaka den barnsliga sidan ibland.
Vi unnar ju oss ingenting nytt, utan använder allt vårt gamla, bägge införstådda
att hålla hårt i pengarna innan vi vet precis vad uppvärmning och annat kan
dra iväg till.

Men natten efter denna starka friska dag får jag urinvägsinfektion och ont.
Sabla skit, detta gissel som jag sluppit flera år.
Varför?
Varför kan det inte bara få vara bra?

På P1. De underbara öppnande dikterna framförda av två
skådespelarröster och musik emellan.
Satt med frukostbrickan i knäet och lät blicken försvinna ut genom
fönstret, där vinden dallrade och drog genom lövmassorna.
Berörd i hjärtat, denna muskel, som är mer än så, sträcker försiktigt
ut sej från sitt krampaktiga hopknutna läge.

Såhär vill jag helst ta till mej poesi. Eller när mina facebookvänner
sänder mej rader.
För trots att sinnet är öppet , läser jag sällan poesi.
Inte nuförtiden.
Läser lite för fort och har svårt att lugna ner ögat som rusar slarvigt
över raderna.

Så mycket av mitt liv som jag önskar skulle vara konst, poesi,
meditation och kontemplation består istället av jagande av extrapriser,
grävande i jorden, utplånandet av kirskål och ett ändlöst kämpande mot
entropin i tillvaron..dvs städande.
Och att hålla kroppen i skick och trim. Här är minsann en kropp som inte
sköter sej själv. Oj vad den måste putsas och trimmas, utfodras med
näring och vitaminer och sen renas av alltihop detdär!

Jag säger som Arne Anka: Säg mig! Var ska en stackars dräktig konstnärs-
själ ta vägen i denna konspiration av enfald  och taskig karma...

Även om man ju kan hoppas på favoriterna Joyce Carol Oates
eller Margaret Atwood.
Och kemipriset var roligt att höra om, att han blev utskrattad först.
Sånt ger hopp, kanske väntar ett stort pris på en i framtiden...:)))

Skämt åsido, alla älskar en underdog, bara underdoggen pallar
sen när det börjar gå uppåt...

Hemma från kolonin. Det såg ut att regna och blåsa, men jag
lyckades pricka in en stund av uppehåll och milda vindar. Det är ju
inte kallt ännu och när fartvinden ner mot koloniområdet når min
näsa njuter jag av de fylliga mättade höstdofterna.

En ruta hade blåst ut men nu hade jag i min röjning hittat en korg
med klammrar så det var enkelt att sätta fast rutan ordentligt.
Växthuset bågnar av växtlighet och gurkorna och tomaterna fortsätter
att komma. Trots att fukten demolerade en del plantor så kommer det nya
friska skott som ser friska ut och fortsätter ge frukt.

Som om det alltid finns hopp, som trots sjukdom kan komma friskt.

Hemma med selleri, rödkål, tomater och ruccola och rädisor. Höstsådda och
långsamt växande , men den milda hösten låter det fortsätta med tillväxt.

Idag skura skåp och torka ut de tömda garderoberna. Sen hem till Halvan
och passa henne ett par timmar efter skolan.
Min älskling smsade från jobbet, gick och klippte och var blöt innifrån och ut.
Ett jävla slit, kan det vara emellanåt.

Radion och facebook håller mej sällskap denna ensamma tid. Böckerna
och teven.
Det ensamma livet , slitet, gråheten,hösten, allt som kan tyckas dystert skimrar
för mej. Här är min grund.

Läser den tunna lilla boken med mycket luft på
sidorna, men massivt innehåll.
Båtflyktingen Ru från Vietnam som föddes under Tet-offensiven, vars
namn betyder fridfullt inre, hamnar i Kanada, och berättelsen  vandrar
fram och tillbaka i tiden, just som den vaggvisa en kvinna på flyktbåten
sjunger.
Kim Thuy  fick Kanadas främsta  litteraturpris för sin debut, och jag som
så sällan läser något utanför det nordiska eller anglofila språkområdet
sugs in och vill helst inte lägga ifrån mej boken.

Precis som om jag får ett fridfullare inre av att läsa den just nu.
Hela jag är nu inställd på att gå in i en annan fas.
Oktober-november-december är mina favoritmånader och i takt med att
löven faller och sikten breddas, andas jag lättare och ser klarare.

MEN....det är ju inte klart ännu.
Allt detta bök och stök, uppbrott och omstrukturering har haft målet att
förenkla livet, MEN vilket jobb det har varit...och är ännu.
Jag vill ju bara kunna sitta ner och börja måla. På min nya plats i mitt nya
liv.
Och ångan har inte varit lätt att hålla uppe.
Nu t.ex, måste jag sätta igång här i lägenheten. Torka ur skåpen, plocka fram
allt nära ytterdörren , det som ska gå med nästa lass.
Igår skulle vi kört , men trött sen eftermiddag och ett litet regn gjorde att vi
omprioriterade. Tord fick köpt avloppsrör till badkaret, jag hade målat i
källaren under dagen där badkaret ska stå. Målat över den gräsliga aprikos-
oranga färgen som stod synnerligen illa mot det grönturkosa kaklet.
Köpte en varm varm röd fluffig badrumsmatta till toan med det kalla
golvet och så fick Tord packa bilen fulla av kassar och åka till elvan medan
jag stannade kvar i lägenheten.

Kanske jag flyttar i helgen då då.

Om jag kan etablera en del kraftfull Yang-energi till. Fast att hela mitt inre
bara vill sitta och låta blicken följa ett virvlande höstlöv och kontemplera
det expanderande universumet.

Så tungt det känns nu! Sista veckorna, sista rycken och nu
känns det som nog, som att man knappt orkar mer.

Men nu samtidigt jag skriver det just nu, så känns det inte
helt sant...


Klart vi orkar.

Men detta sista som ska flyttas är liksom magiskt...det ser inte ut att
vara så mycket , men det tar inte slut.
Vi är ju själva med det också, och börjar bli trötta. Haft en del flytthjälp
med de tyngsta möblerna, men annars är det bara Torden och jag.


Idag gräver han på sitt jobb, jag har grävt på kolonin och röjt i stugan.
Slitit på var sitt håll, i det gråfuktiga måndagsvädret.
Kolonistugan ja...
Håhåjaja, ännu en plats som jag bara har låtit saker samlat sej.
Mycket handlar ju om att jag inte haft bil, vad man kan ta med på cykel
har sina begränsningar.
Cyklade hem, väldigt trött i ryggen som en cykelburen baglady med fulla
styret med skräpkassar.
Cykelkorgarna fulla med gamla kolonijobbar-kläder som ska tvättas, grönsaker.

Ett fantastiskt odlarår annars. Potatisen knytnävsstor. Satte nu tidigt
i höst ,ruccola och rädisor och det kan jag skörda nu. Inte alls fel. Rädisorna
blir spröda och maskfria av regn och sval temperatur.

På elvan väntar rummen. Rummen som börjar likna hem. Mjuka mattor
och mina hemtrevnadssaker, mina trivsellampor, mina tavlor.
En tom plats vid skorstensstocken väntar på kaminen.
Där ska jag luta mej....
Där ska jag vila medan elden sprakar och den goa värmen sprider sej.

Det ska bli bra, det ska bli bra.

Planeten mars befinner sej i ett känsligt läge i mitt horoskop,
kan vara bra att skylla på när det stormar. När det hetsas och temepraturen
står på kokpunkten. Så mycket som måste infogas och formas, formuleras
regeleras och stadfästas.
Känslor och revir, en hisnande känsla av förfrämligande som kommer och
drar undan mattan för en dessemellan....

Hör på radio att neuriner färdas snabbare än ljuset.
Jaha, säjer vi lekmän och rycker på axlarna - men i vetenskapsvärlden
blir det just storm och upphävande av Einsteins teorier.

Men det är intressant!!
Så vill jag tänka om mina egna stormar....intressant.
Förresten vet man inte säkert dethär med neuriner, försöken måste göras
om. Tänk om det finns övernaturliga saker även i den här världen?
Partiklar gör som de egentligen inte ska kunna göra enligt naturens lagar.

Stormar kan vara produktiva, saker förs upp från det grumliga
bottenslammet och kommer till synes på ytan.

Läser om en stormig familj i " Norrlands svårmod" av Therése Söderlind,
familjedrama som är minst lika spännande som en deckare. Skönt när
behovet av deckare nästan är mättat, känns som snedfördelat.
Antar att ju mer vi främjar oss från våra djuriska jag , och livet ute i
naturen, desto mer behöver vi läsa om blod. mord och köttslamsor.
Sitter på civiliserade parmiddagar på våra datorsittarrumpor och diskuterar
seriemördares förfaringssätt och motiv.

Här  i romanen finns samma primitiva djup, kärlek och hat sammanflätade.
omedvetna motiv och händesekedjor.

Denna dag försöker jag dämpa min konstiga energi och stanna
hemma med tvättstugan. Ta en stillsam cykeltur i stan.
Märkligtmärkligt vilken vanemaskin kroppen är. Den bara skriker efter
den långa cykelturen till mitt andra hem, men jag inbillar mej att jag måste
ta det lite mer vilsamt.
Dragit runt tunga skåp dessutom och får fason på detdära hemmet.
Mjuka mattor och gamla möbler, belysning och tavlor, speglar och böcker.
På facebook hade vi en liten lättsam konversation om min kärlek till gamla
skåp och jag jämförde med kärleken till gamla släktingar.

Eftersom jag inte har nåra gamla släktingar längre, är den äldsta på min gren,
så kanske dessa gamla skåp får representera kärlek och omsorg, minnen
och omhändertagande av det förflutna....

Planerar och planerar mitt två-hemsliv - men lätt är det inte.
Igår funderade jag på att stanna därborta, men kom på att jag
hade tvättstugetid i mitt lägenhetsliv.
Dagen grydde, fint väder, kände mej frustrerad över att stanna här och
inte flytta möbler och mattor och packa upp livet därborta.
Hade släpat hem lite tvätt dessutom från huset, tyckte det var lika bra
när jag nu skulle ha tvättstugan.
Släpa ner kassar från tredje våning, över vägen, ner i källarn tilll nästa
hus där tvättstugan är.
..och den skulle vara i övermorgon.
Ja mina almenacksblad hade fastnat när jag planerade häromdan.
Släpa upp tvätten igen.
Nu hade jag ju kunnat cykla till huset direkt - om jag inte precis satt en deg
på jäsning. Tycker det passar bra när jag ändå tvättar....

Ja herrejösses.

Ja ja snart äntrar jag cykeln och drar iväg med nybakat bröd i cyklel-
korgen iallafall!

Fått tacka nej till fest, för nu i helgen vill jag faktiskt flytta det näst-
sista av mitt pick och pack och nu är Torden äntligen ledig.
Vänliga vänliga vänner som jag inte hinner...

Nu la jag dessutom dyra penningar på ännu ett medel som var på kampanj-
pris. " Nypozin". Ätit mitt nyponmjöl ett tag men detta medel har en del
andra grejer som kan vara bra. Så nu kör jag rubbet av allt som kan
sörja för god ledhälsa.
Kan inte acceptera att bli sämre. Skrämmande att inte kunna använda
sina fötter och händer på ett friskt sätt.
Min grönskasjuice idag hade en rejäl bit ingefära i, så nu ska jag vara
pigg till att cykla iväg och flytta skåp...

Idag får man titta uppåt så man inte får rymdskrot i huvet.
Alltid är det nåt!

Allt som har med denhär flytten att göra präglas av små
förseningar. Vi skulle äntligen köra ett lass nu när bilen vart fixad,
men då blev flytthjälpen sjuk...
Men på söndag ska det bli. Bara det inte ösregnar nu då..

Dagarna blir kortare, igår cyklade jag till huset, målade på en altandörr,
kokade soppa, torkade ett köksgolv och cyklade hem igen i motvinden..och så
var den dagen slut.
Min otålighet gör att jag tycker att allt förflyter väldigt långsamt, men egentligen
går ju allt enligt planerna.
Igår inträdde iallafall en känsla av harmoni. Facebookvänner reste till bokmässan
i Göteborg och på kvällen följde jag Babel som var där.
Jag måste inte vara med , jag är med ändå liksom från mitt lilla instängda hörn av
världen.
Cyklar med mina cykelben och tänker att min självbiografi skulle heta " Mitt liv
i 75% motvind". Jag löste upp mej själv i vinden och gräsen och fälten och träd-
dungarna och soppan jag kokat innehöll stark chili och vitlök så jag nästan fått
mej en liten kick.
Så jag mådde bra!
Fjärde dagen med organiskt svavel-kuren idag. Utrensning.
Känner som vanligt ingenting. Tar det ihop med nyponmjöl.

Häromkvällen såg jag den dansk-svenska deckaren "Bron" , där mötte jag
till min glädje, dendär danske skådisen som hade huvudrollen i "Pusher".
Dialogen var väl lite styltig, kanske delvis beroende på att den unga snygga
svenska komissarien tydligen skulle vara behäftad med nån slags bokstavskom-
bination. Som en avart av Lisbeth Salander-typen vi är så förtjusta i.
Jag också. De bägge komissarierna blir som parodier på danskt/svenskt och
det kan ju vara underhållande.
Och sen ett riktigt smaskigt avsnitt av " True Blood", det blir mer och mer
uppskruvat.
Och ikväll kommer första avsnittet av den hyllade serien " Treme", så visst
finns det ljuspunkter.

Läste ut den sexhundra sidor " Sista natten i Twisted River" av John
Irving och fick lite separationssorg , började på en katastrofbok " Polskifte"
av någon som heter Clive Cussler med hjälp av Paul Kemprecos. En bok
som känns som skriven för att bli film.
Hjältar med skarpskurna drag och isblå ögon och spektakulära räddnings-
aktioner. Jaja. Spänning för stunden.

Ska ta upp potatis idag, kanske elda lite till. Köpt tändvätska. Det vill
jag annars klara mej utan men nu är det så fuktigt. Vill ha fint och ordning
på kolonin och bli av med allt bråte. Blåser lagom för en brasa.
Sen vill jag elda i kamin snart. Beställde en häromdan.
Men mycket grejande innan vi kan börja elda. Sotare och skorstensrör och
fix. Bygglov t.om.
Men kanske till jul.

Tänk vad jag längtar. För då är jag helt på plats. Förhoppningsvis allt upp-
packat och på plats. Det nya livet kan då börja, det jag kämpat för i tre år,
en såpass lång process har det ju varit.
Tappat fokus den sista tiden, men nu börjar jag känna hoppfullhet och entusiasm
igen. Kanske dags för lite....glädje?

Å nu ska jag klaaagaaa:
Säger som Bergman med lite darr på rösten....Ångest.
Äsch, det är inte så allvarligt men det är ingen ro och ingen vila,
ingen Harmoni.
Lider allvarligt av att allt är så fult omkring mej. Har alltid pysslat
och pyntat, städat och putsat . Nu ser här förskräckligt ut och det
är för tidigt att flyttstäda.
Allt som skapar trivsel är borta och de fula golvmattorna ligger kala
och kalla och jag överdriver inte, men jag torkar av golven varje dag!
För jag hatar att få skräp under fötterna och utan mattor och saker som
samlar in damm och skräp hamnar allt på golvet.
Jag fattar inte hur det går till. Ibland kommer jag ju hem efter en hel dag
och då har golven hunnit bli dammiga/smutsiga under tiden...var kommer
det ifrån??

Jaja, lite galen är jag nog denna tid....

Idag vart det lite mag-rygg-träning, rätt härligt faktiskt och sen cyklade jag
runt och satte lappar om koloniförsäljning här och där.
Och det känns också jobbigt. Vara beredd på att folk kan ringa. Att hantera.
Usch.
Följe med bästa Jeanette som hjälpte mej.
Detta att vara beroende av andras hjälp, diskuterade vi. Att man inte kan
fixa allt. Inställningar, mobiler, teknik.
Och att vi mår bäst när vi inte väntar oss något av "folk".
Man vill vara helt självständig - men det gååår ju inte!

Såg förresten " Skavlan" häromsistens. My Skarsgård denna hitintills
osynliga kvinna i den berömda Skarsgårdfamiljen har gått ut offentligt nu
och berättat om sin alkoholism. Mycket intressant.
Men Benny Andersson , som också var gäst blev så entusiastisk över ämnet och
bröt in med sin historia om hur han slutat med alkohol.
Och så hamnade denna kvinna åter i bakgrunden!

Våra inetsade roller så svåra att lossna ifrån!

Tvättstugan jag bokat hade en maskin trasig så nu får jag springa dubbelt så
många gånger! Suck. Hade mycket att tvätta, madrassöverdrag och kuddar
opch smutsiga kolonigrävarkläder.
Köpt något som heter MSM, organiskt svavel. Mycket bekymrad över mina onda
leder. Detta kunde vara väldigt utrensande så det blir inressant att se hur jag
reagerar...men vanligtvis brukar inget särskilt hända. Tål det mesta, och det mesta
brukar inte ha nån verkan...
Dyra pengar betalade jag för burken. Har inte råd att vara sjuk.
Perspektivet känns skrämmande.

Försöka tänka tanken om flexibilitet och genomsläpplighet. Inte hålla kvar,
släppa taget med ett ljust sinne.
Men jag drömde att jag cyklade ner i en insjö med alldeles svart kallt vatten...

Lilla Halvan har fått pannkakor framför frukostteven.
Sovit över.
När mina barn var små slängde vi ut teven, levde så i flera år, nu
är det andra tider...
Dessutom finns just inte så mycket att göra med alla saker ned-
packade i lådor och så lite möbler.
Inte för att jag har nåt emot att äta i sängen, men man får skaka
lakanen lite oftare, smulorsmulor.

Plåstrat om min sargade tumme, att slita med jorden ger inga liljevita
frökenhänder inte.
Men fint ska där bli, har i princip bara ett bortglömt hörn kvar nu, en
två tre kvadratmeter sen är där toppenfint. Men bakom stugan ligger
massa skräp som jag hoppas vi kan köra bort idag.
Känns underbart befriande att öppna upp och rensa där. Har liksom sparat
saker där också, som jag tenderar att göra överallt där jag vistas.
Sen är det faktiskt bra att ha en del "skräp". Rätt som det är behöver man en
brädbit eller tegelpanna som tillfälligt växtstöd.
Igår slängde jag en massa jordiga glasburkar som jag haft som växtskydd
över små plantor.

Läser vidare i den sexhundrasidors- romanen av John Irving  " Sista
natten i Twisted River". Den hör inte till hans bästa men fängslar mej till-
räckligt. Tittar på teve när jag trött kommer hem.
Igår den nya serien " Camelot". Den var verkligen snygg! Men såklart
lite forntidsporrig, men väldigt vackert filmad.

Googlat på bot mot artros och får väl försöka med en del medel där.
Organiskt svavel t.ex  MSM, något vegetarianer kunde ha brist på, Gluco-
färin som innehöll ingeära och glucosamin och sånt som kan vara bra.
Grönläppad mussla....Broskfiskar?
Inget bot finns tydligen, gäller att hindra förloppet.
Nån hade blivit bättre av LCHF, men såå svårt för mej att ändra kosten till
något jag känner mej väldigt skeptisk till. Borde annars nog minska gluten
för då kanske jag jag kan behålla min havremjölk...?

Såå förvirrande, allt. Vetenskapens värld hade ett väldigt bra inslag om
" Fettdebatten". Tog upp bägge sidor. Diabetiker som mådde mycket bättre
av att öka fettet i maten och minska eller ta bort kolhydrater. Kunde helt
sluta med medicinerna.
Och hjärtläkarna som varnar för allt detta mättade fett som kloggar igen
artärerna.
Nynnar för mej själv....vem ska man tro på tro på tro på när allt är så här...

Håhåjaja, inte lever jag min dröm inte. Som vanligt är det knaggligt
och störigt, som vanligt är man inte nöjd.
Huset är inte mitt drömhus. Mycket ska till innan jag kan älska det....och
kan jag älska det?
Men jag brukar ju älska mitt hem, även med brister, så bara jag får greja och
bo in mej kommer väl kärleken...hoppas jag.

Äntligen var bilen tillbaka hel och fin så vi kunde köra ett lass. Hämtade
växter på kolonin, körde en del skräp ( där finns kvar ett lass till dumpen ännu!)
Tord grävde för det vilda i stormvindarna som dragit in över vår kust.
Jag hade hållt på och grävt upp en del hallonplantor och perenner som väntade
med lite jordklumpar som skyddade rötterna.
Soppåsar med gödsel och kompostjord släpar vi också med oss.

Ingen köpare har dykt upp ännu, kanske får jag vänta till våren med att sälja,
men jag skulle bara vilja släppa tankarna på den nu till november.

Sov faktiskt bra i huset och på morgonen målade jag först badkaret en
andra gång, så lukten ska ha hunnit avta tills Tord ska kvälla sej.
Sen städa hela huset och sen gräva.
Gräsmattan är lätt att skala av, inget stort rotsystem. Antingen för att den är
övergödslad och övervattnad eller så är det de små läskiga larverna som finns
i massor när man lyfter upp gräset. Kanske käkar de rötter?
Hela tiden dånar höfläkten från den stora gården i närheten.
Ja jag hoppas att det är en höfläkt, så det bara är under denhär säsongen...
Ironiskt. Jag som absolut vill ha tystnad.
Hmm...
Ljuset räcker inte heller. Van vid att bo på tredje våning med fönster mot
sydväst. Vill ha sol in i alla rum!
Funderar på att arrangera speglar som reflekterar in sol.
Måste ha in eldvärme som kompensation då.

Kan inte så mycket om feng shui men har väl min egna hemmagjorda variant.
Hittat vissa hörn jag känner att jag trivs i. Trygga överskådliga hörn där jag
kan bo in mej. Lampor måste arrangeras och värme måste komma in.
Ljud och rörelse för att driva ut stagnerad energi.

Men jag har en matkällare där jag plockar in min potatis och lök nu.
I uterummet frodas pelargoniorna.
Bo på två platser som inte nåt av dem fyller mina behov helt, gör mej
labil och besvärlig.
Att allt ser tillfälligt och oklart stör mitt sinne. Blåsten avhåller mej från att
cykla. Inte tränat. Onöjd.

Hem från ett kort besök på kolonin med en bukett av jordärtsskockans
soliga ansikten, kvistar från det envetna gullriset och några fröställningar från
fänkålen.
En avart av " Murphys lag" gör ju att det alltid är fint väder när jag bokat tvätt-
stugan,  det retar mej en smula. Hade haft lust att gå på kollo och kratta och göra
fint, nu när det finns risk/chans för att folk kommer för att titta på den.

I mitt förra inlägg berättade jag ju lite om granskningen av mina ingnodda
föreställningar om pengar och framgång. Det blir så tydligt nu när jag ska
sälja nåt. Fick en mobilförfrågan igår om hur mycket jag ville ha och när den
stackars tjejen skrev att det var för mycket för henne, drabbas jag av obehagliga
skamkänslor.
Att skämmas för att ta betalt. 

Därför tycker jag det är så fascinerande att läsa om människor som inte
alls har mina egenskaper/ tillkortakommanden. Som nu senast flickfotografen Bingo
Rimérs självbiografi.
Folk som kör så det ryker, folk som chansar och vågar, som kastar ut en tåt och halar
in och inte alls funderar över om det är rätt eller moraliskt.
Ibland tänker jag att jag skulle behöva en smula ADHD, sådär så man inte skulle tänka
efter hundra gånger och sen ändå backa.

Men att agera därute i den stora farliga världen tycks mej alltid alltför oöver-
stigligt. Går ner i tvättstugan och affirmerar om Mirakler istället....

Idag tänker jag söka ljus och frid - nånstans.
Behöver.
Fick en god mening genom facebook ....att det inte handlar om att vara nöjd,
det handlar om uppmärksamhet och medvetenhet.
Så märker jag, att när jag är väldigt uppmärksam så är verkligen tillvaron
alldeles full av små tecken och vägmärken, synkroniciteter.
Alltsammans små subtila , som lätt går en förbi om man inte är just Uppmärksam.

Morgonmeditation som utmynnar i en affirmation. Skriver ner den...
att jag älskar pengar och siffror. Bland annat.
Öppnar mina händer uppåt,  skingrar det mörka molnet ovanför huvet, knyter
upp knutarna, lossar, lossnar.

Så mycket i mitt liv fungera så bra, men siffror och pengar...nja, där
är jag värdelös.
...hmm intressant att jag skrev just ordet värdelös...
Kommen från en barndom där pengar alltid var något som saknades,
där allt betalades med avbetalning.
En mamma som växte upp i Finland under kriget. De svalt faktiskt och hon
fick engelska sjukan när hon var liten.
Låter som jag är urgammal nu, men så var det.
Och nu lever jag med ett ständigt knapphets-och sparsamhetstänkande.
värdelös på att jobba, ha nån slags karriär.
Gör aldrig misstaget att leva över mina "tillgångar"...den som spar den har
...men är detta en fälla?
En återvänsgränd där ingen expansion kan ske?

Igår såg jag på det helt sanslösa programmet " Svenska Hollywoodfruar".
Det måste vara ett fejkprogram! Så galna mänskor!
Och framgångsrika och rika!
En kvinna hade fått ett porträtt målat, som hon visserligen inte var nöjd med
men när hon berättade vad hon gett för ett väldigt amatörmässigt målad stor
ful tavla baxnade jag.
Naturligtvis minns jag inte summan - har en oförmåga att minnas summor
och siffror. Men den var stor!

En sak är helt säker: dessa kvinnor är verkligen materialistiska!
Och i mitt medvetande är det Fult.
Men det är ju logiskt: De älskar pengar och då är det dem givet.